tisdag 31 oktober 2017

Mitt första bokrelaterade inlägg på väldigt länge

Nu gör jag ett första försök att få igång denna blogg. Hur ofta det bli för dagsformen visa, kanske ett i veckan, kanske två eller så blir det bara ett varannan vecka. Min förmåga att läsa har sjunkit drastiskt den senaste tiden. Orken att läsa är väldigt kort, 30 min max därefter paus innan jag kan fortsätta. Läser jag längre så har jag planerat in läsningen innan någon av alla mina vilopauser.

Jag läste en del i augusti men jag låter de böckerna vara nu. I september började jag märka skillnaden i både antalet böcker jag läste men också hur sakta jag började läsa. Dock läste jag en hel del bra böcker i September. Dessa tänkte jag skriva om här, i kortare omdöme. Tänk komprimerad form av mina vanliga recensioner! För även förmågan och orken att skriva har tagit stryk sista tiden, kommer nog ett eget inlägg om det.  En del är rec-ex och jag hoppas förlagen är ok med denna form av rec-ex. Säg annars till så får jag försöka ordna det.

Om ni klickar er vidare via länken som finns i rubriken, med författarens namn och bokens titel, så kommer ni direkt till förlagen och får där veta det. Här återger jag bara ett kort omdöme, betyg osv.


Ray Celestine Mafiso
Översättare: Hanna Williamson
Mafioso är fortsättningen på den enastående boken Yxmannen men skildras 10 år efter dessa händelser. Författaren har också förflyttas oss till Chicago och då menar jag nästan bokstavligen talat! För det är det som gör Celestine till en så fantastisk författare, han behärskar konsten att få mig att verkligen känna, lukta, höra och uppleva det som att jag faktiskt är i Chicago i början av 1920-talet. När jag släpper boken känner jag en smula vilse då jag inte riktigt vet var jag är! I Mafioso finns det precis som titeln säger gott om anknytningar till den tidens maffiavärld, här i skildring av Al Capone.  Michael Talbot och Ida Davis som vi mötte redan i Yxmannen arbetar här för en privatdetektivbyrå. Dessutom dyker polisfotografen Jacob Russo upp samt Dante, den tidens fixare åt de kriminella. Ett brett och färgstarkt persongalleri. Mustiga och vibrerande detaljer i mängder. Det är ruffigt och rått, våldsamt och skitigt. Men också varmt och mänskligt, med empati och hopp. En välskriven och fascinerande bok enligt mitt tycke. 
Betyg: 4+/ 5
Boken kommer från: Rec-ex från Southside stories, Tack!
Andra som skrivit om boken: Dast,



Nele Nauhaus, Stora stygga vargen  
Översättare: Hjalmar Manfred Svensson 
Detta är den andra boken av författaren som ges ut på svenska men är egentligen någonstans mitt i originalutgivningen. En aningen störande men det fungerar dock även om det stundtals känns som jag missat viktiga bitar. Den stora stygga vargen är en mörk skildring av barns utsatthet i ett hårt och kallt samhälle där de vuxna sviker på de allra värsta sätten. Tema är ständigt aktuellt, se bara på #Metoo. Och det gör stundtals riktigt ont att läsa boken. Nele Nauhaus har ett rappt,drivet språk med lagom fyllighet och detaljrikedom. Färgstarkt persongalleri förstärker denna smarta och väl genomtänkta deckare. Huvudfokus ligger på poliserna Pia och Oliver som båda är mycket intressanta människor. Jag gillar verkligen denna serie men hade önskat att de börjat från början och översatt böckerna i rätt ordning. Stora stygga vargen är gripande läsning som berör starkt med sitt hemska tema. Men en bladvändare som jag starkt kan rekommendera. Perfekt läsning i höstmörkret!
Betyg: 4/5
Boken kommer från: Lånebok från biblioteket
Andra som skrivit om boken: Lottens bokblogg, Vargnatts bokhylla och Mysterierna



Jan-Erik Fjell, Angivaren
Översättare: Sandra Rath
Första boken om den egensinniga pokerspelande kriminalkommissarien Anton Brekke. Norges nya
deckarkung sägs det om denna och i samma andetag jämförs det med Jo Nesbö. Nu är jag en av få som inte läst Nesbö, dock finns hans två första böcker om Hole här hemma. Så om dessa jämförelser stämmer vet jag inte. Vad jag vet är att Angivaren är en snabbläst och spännande deckare med en del oväntade twister. Två olika historier flätas samman här, där en av trådarna letar sig ända tillbaka till 1960-talet i New York med anknytning till maffian där. Skickligt berättat med en ledig ton som snabbt får mig att vilja fortsätta läsa. En nypa hårdkokt humor skapar en bra bakgrund men dock kan jag uppleva en viss jargong mellan Brekke och hans underordnade Torp som inte känns helt ok. Men författaren lyckas ändå styra förbi de värsta fällorna och får det hela att kännas ok med skicklig länkning mellan de två karaktärerna. Angivaren är smart, underhållande och spännande bladvändare.
Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Boktokig, Mysterierna

2 kommentarer:

  1. Stora stygga vargen var verkligen en hemsk men bra berättelse. Så mörka ämnen! Mafioso vill jag läsa för jag gillade verkligen Yxmannen :)

    SvaraRadera
  2. Mafioso skall bli så spännande att läsa.

    SvaraRadera