torsdag 31 augusti 2017

Pappas pojke av Emelie Schepp

Emelie Schepp, Pappas pojke  

Handling:
En varm sommarkväll ringer en sexårig pojke till sin pappa. Skräckslagen berättar han att någon har tagit sig in i familjens hus i Norrköping. Det är det sista som hörs från pojken innan han försvinner spårlöst
Åklagare Jana Berzelius leder förundersökningen av det komplicerade fallet. Tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin och kriminalinspektör Mia Bolander försöker hon ta reda på vad som ligger bakom försvinnandet. Och ju närmare sanningen de kommer desto mer personlig blir utredningen för Jana. Hon inser att det är bråttom, mycket bråttom, att hitta pojken.
Samtidigt begär den skoningslöse Danilo Peña att Jana ska besöka honom i häktet. När hon till slut går med på att träffa honom kastas hon in i en fruktansvärd kamp på liv och död, där allt sätts på spel och ingen går säker.
Vad jag tyckte:
Fjärde boken om åklagaren Jana Berzelius som bakom den polerade ytan och de strikta kläderna döljer många hemligheter. Ingen av hennes arbetskamrater skulle någonsin kunna tänka sig att Jana Berzelius är en kvinna som man bör akta sig för. Hon kan komma in i ett rum, möta en misstänkt och utan vapen hitta minst ett dussintals sätt att oskadliggöra denna individ.( Tänk vilket team hon, Lisbeth Salander samt Leonora från Rognebys böcker skulle bli!)  Men Janas historia som vi läsare fått ta del av under hela serien gör också att jag som läsare förstår mig på henne. Kanske inte alltid och ibland litar jag inte riktigt på henne men jag förstår henne bättre nu i den fjärde boken än vad jag gjorde i bok ett. Detta är en serie som bör läsas i rätt ordning och har du inte läst någon bok så bör du inte läsa mer här då det kan förekomma spoilers.

Emelie Schepps serie om Jana Berzelius handlar om mycket mer än bara Jana. I Schepps böcker får vi knivskapar, intelligenta och actionspäkade deckare som bjuder på välgenomtänkta intriger, färgstarka karaktärer och skarpsinniga iakttagelser av samhällets baksidor.  I Pappas pojke så får Jana stå tillbaka lite och vi får istället mer av själva deckarfallet som sådant.  Ett fall som verkligen får det att isa i magen och kalla kårar ila längs ryggen. Det är en mångbottnad berättelse med fler nyanser än vad man kunde trott i början av boken. Själva sluter gav mig en hel del funderingar och tankar faktiskt.

Jag gillar verkligen denna serien skarpt och det är tråkigt att ha läst ut den fjärde delen redan. Jag vill ju ha mer nu omedelbart!

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Rec-ex från Harper Collins förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Lottens bokblogg, Boklysten

Dimmornas hus av Alix Rickloff

Alix Rickloff, Dimmornas hus  
Översättare: Ing-Marie Höök

Handling:
En mor och en dotter har skiljts åt. På Nanreath Hall flätas deras öden samman.

Sjuksköterskan Anna Trenowyth var bara sex år när hennes biologiska mor gick bort, och minnena av lady Katherine Trenowyth har bleknat. När hon mitt under andra världskriget blir stationerad på militärsjukhuset på Nanreath Hall, det gods där hennes mamma växte upp, ser hon sin chans att komma närmare den familj hon aldrig haft någon relation till.

Snart finner hon sig indragen i släkten Trenowyths snåriga lojaliteter, hemligheter och tragedier. När svaren hon sökt efter så länge äntligen kommer i ljuset är de långt mer omskakande än hon kunnat föreställa sig.


Vad jag tyckte:
Dimmornas hus påminner mycket om Kate Morton om än på ett något blekare sätt. Det är absolut ingen kopia på något sätt men strukturen och berättelsen påminner om hur Morton skriver. Dock så står Dimmornas hus på egna ben även om det i mitt tycke inte håller hela vägen. Emellanåt tappar jag fokuset och intresset för boken. Men på det stora hela så är ändå Dimmornas hus läsvärd på ett behagligt och trevligt sätt.

Vi följer två kvinnor under två världskrig även om själva kriget inte står i direkt fokus i någon av berättelserna. Istället handlar berättelserna om kärlek och sorg, sökandet efter sanningen och om att hitta sin plats i en värld som är upp och nervänd.  Varma gestaltningar och trivsamma miljöskildringar skapar en mycket angenäm lässtund. Språkligt sett är det enkelt skrivet men på ett bra sätt. Lagom mycket detaljer och utsvävningar, en hel del skildringar av miljöer som tillsammans bildar en trevlig kuliss.

Dimmornas hus bjuder på lättläst underhållning som kan passa perfekt nu när är höstrusket är i antågande! Kryp ned i soffan med något varmt att dricka och dröm dig bort en stund!

Betyg: 3+/4
Boken kommer från: Rec-ex från Harper Collins förlag, Tackar!
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Bokmysan

Veckans topplista v.35 Böcker att se framemot i höst


Nu är det dags att få igång bloggen lite tycker jag och jag börjar lite lätt med Johannas Topplista.
Denna veckan säger Johannas deckarhörna så här: Topp fem böcker jag ser fram emot att läsa i höst. Gamla, nya eller ännu ej utkomna, vilka ser ni mest fram emot att läsa? (Länkar går till förlagens hemsidor)


En bubblare skulle kunna vara Stephen King och då gärna någon av hans äldre böcker. Jag har tex Carrie i bokhyllan som jag sett som film men ännu inte läst. Jag tror den får bli en höstbok i år faktiskt.

måndag 21 augusti 2017

Leon av Kallentoft & Lutteman

Mons Kallentoft & Markus Lutteman, Leon  

Handling:
”Rummet är trångt och svettigt, luften dallrande av
primitiv upphetsning.
Zack tittar ner på revolvern på bordet. Klockan tickar neråt.
Om han går härifrån nu dör barnet.
’Okej. En kula till.’
Rummet börjar sjuda igen. Av människor som vädrar död.”

En skoningslös lek på dödligt allvar.
Ett Stockholm som aldrig har varit mörkare eller kallare.
En stad där bara de starkaste överlever …

Vad jag tyckte:
Så fort jag läst ut första boken om Zack högg jag tag i nästa del! Det gick bara inte att vänta! Precis som i första boken så är även andra boken Leon sprängfylld av action och intensiv spänning. I Leon så skapas den mest intensiva spänningen av att Zack och hans kollegor har en tid de måste hinna före. Klockan tickar nedåt för den lilla pojken och de måste till varje pris hitta honom i tid. Priset kommer visa sig bli otroligt stort, kanske rent av för stort? Med häpnad såg jag denna vändning komma och insåg hur skickliga författarna verkligen är på att bygga upp sin historia där man verkligen får sig en chock vid vissa vändningar.

Lika välskrivet som första boken med ett rappt och drivet språk, korthuggna meningar varvat med längre skapar ett hetsigt flöde som emellanåt blir lite jobbigt att läsa. Zacks drogproblem drar honom allt längre ned i mörkret och frågan är tillslut om han rent inte ska gå under därnere på botten.  Hans anknytning till Stockholms undre värld gör också denna serie en aningen speciell. En fot inom polisen och en halv fot i den kriminella världen ger två viktiga perspektiv som skapar både konflikter och spänningar inte bara för Zack. Jag gillar också skildringen av vänskapen mellan Zack och Abdula som i denna bok lyfts fram en hel del.

Smart, driven och tätt spänning med hög actionnivå! Det tog inte många dagar innan jag högg in på del tre!

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Från den egna bokhyllan
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Fantastiska berättelser, Mysterierna,

söndag 20 augusti 2017

Hemmet av Mats Strandberg

Mats Strandberg, Hemmet 

Handling:
Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan. På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked.

Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne. Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva.


Vad jag tyckte:
Mats Strandberg fick mig att aldrig någonsin i hela mitt liv åka färja igen, och då var jag redan rädd för färjor innan, genom sin bok Färjan. Men trots detta kunde jag inte låta bli att läsa Hemmet för vem älskar inte att bli ordentligt skrämd ibland! Ja ok kanske inte alla men jag gör det =)

Hemmet är en skräckroman som utspelas på en helt oväntad plats som ändå är ett helt klockrent val. Jag har själv jobbat en kortare tid på just ett demensboendet och där finns en säregen känsla av vemod och avsked på just den platsen. Tyckte jag då när jag jobbade där. Just här placeras Mats Strandberg sin nya skräckroman. På plats där de äldre befinner sig långt in i demensens dimma och därför är helt försvarslösa inför det okända som tagit sin innanför väggarna på boendet. Ingen kan förstå dom längre och rädslan som de känner förmedlas med ömsinthet och medmänsklighet. Det kryper längs hela ryggen när jag läser Tallskuggans boendes egna delar. Flera gånger kikar jag nervöst omkring mig, blinkade inte lampan till där? Vem står ute i hallen? Åh det var bara tvättställningen. Men var där inte ett konstigt ljud ute i köket? Så här håller jag på under hela läsningens gång och ändå kan jag inte sluta! Vettskrämd och andlös tar jag mig igenom boken, sida för sida. Mats Strandbergs skräck är inte en skräck som känns främmande utan den är istället otäckt vardagsnära.

Detta beror mycket på att Hemmet är så mycket mer än bara skräck. Det är en kärleksroman också, om kärleken mellan föräldrar och barn, om barndomsförälskelser och kärlek till livet. Det är en hyllning till en mor och en roman om förlåtelse och försoning. Hemmet är också en ömsint skildring av hur det är att bli äldre, att börja tappa bort sig själv och om att vandra vilse i demensens mörka dimma. Vissa stunder när Joel bryter ihop över det svåra han går igenom när han ser sin mamma gör så ont i mig. Jag har själv haft nära anhöriga som jag förlorade i demensens dimma långt innan de gick bort. Mats Strandberg skriver så hjärtskärande äkta och innerligt att det berör mig djupt. Vår allas rädsla inför att bli äldre finns där som en röd tråd genom, skräcken över den tid som kommer och om man själv kommer förlora sig i demensen dimmor. Nina tillhör också ytterligare ett element där Joel är det anhörigperspektiv så är Nina perspektivet inifrån äldreboendet. Här kan Strandberg lyfta fram den tyvärr ständigt aktuella debatten om äldrevården och om de människor som varje ger allt för att våra äldre så få det så bra som möjlig.

Så förutom att bli vettskrämd blir jag också känslomässigt dränerad när jag läser Hemmet. Jag var helt slut när jag läst klart boken!

Ett stort plus i kanten för det ursnygga omslaget! Som jag dock fick vända upp och ned när jag skulle sova!

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Lånebok från biblioteket
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Med näsan i en bok, I hyllan, Vargnatts bokhylla


lördag 19 augusti 2017

Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg

Ewa Klingberg, Manglade dukar och vikta linneservetter 

Handling:
Utan att riktigt förstå hur det gick till så har Felicia blivit med hus. Inte en vanlig villa, utan en stor fastighet med hyresgäster som nu är hennes ansvar. En av lägenheterna ska hon inreda till sig själv.
När Felicia möter den attraktive antikhandlaren Jonathan som vill fylla hennes bostad med tidstypiska möbler vänds hennes liv upp och ned. Felicia tar tacksamt emot inredningshjälp från Jonathan, men vad varken Felicia eller Jonathan känner till är att en av möblerna döljer en gammal hemlighet … Denna hemlighet leder till Nanny, en ung kvinna som arbetar som piga i ett välbemedlat hem i Karlskrona år 1851.
Ensamheten blir plötsligt ett virrvarr av nya bekantskaper, de gamla murriga väggarna får nytt liv och Felicias sårade hjärta tinar upp. Men hur ska hon hantera en kärlek som är omöjlig redan från början?
Vad jag tyckte:
Manglade dukar och vikta servetter är en otroligt charmig och förtjusande feel-good roman som verkligen tilltalade mig på så många sätt. Vi får följa två olika tidslinjer, en i slutet på 1800-talet och en i nutid. Via ett möblemang kommer dessa två linjer att så småningom att mötas på det mest oväntade sättet. Den historiska delen berättas av Nanny som arbetar som piga/kammarjungfru i en av de finare familjerna i Karlskrona. Jag upplever det som att författaren varit väldigt noggrann med att få de historiska detaljerna att stämma för det känns verkligen som jag förflyttas bakåt i tiden. Med hjälp av små detaljer som möbler, kläder, mat och människorna i sig så får jag mig en fin inblick i unga Nannys liv och svårigheter. I nutiden är det Felicia som står för berättandet. Henne har jag lite svårt för emellanåt, ibland vill jag säga åt henne på skarpen att räta på ryggen och ryt till ordentligt för en gångs skull! Men ändå charmas jag av henne och när boken är slut så känns det riktigt tråkigt att behöva lämna henne. Tur är då att jag vet att där är en bok till på väg!

Ewa Klingbergs språk är behagligt att läsa, mjukt och runt vilket skapar en riktigt angenäm lässtund. Jag såg verkligen framemot att få sätta mig ned och läsa vidare i boken. I Manglad dukar.... ryms också en hel del kärlek och romantik som vävs in på ett väldigt trevligt och lättsamt sätt. Här finns också gott om utrymme för vänskap och en dos allvar som skildras med värme och glimten i ögat.

Manglade dukar och vikta linneservetter är en mysig och charmig berättelse som jag varmt kan rekommendera!

Ewa Klingberg driver dessutom en mycket trevlig bokblogg,  Holavedsbrudar, så kika gärna in där!

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Rec-ex från Historiska media, Tack!
Andra som skrivit om boken: I hyllan, Lottas bokblogg, Boktanken, Boklysten

fredag 18 augusti 2017

En man från ingenstans av Greg Hurwitz

Greg Hurwitz, En man från ingenstans
Översättare: Gabriel Setterborg

Handling:
Evan Smoak växte upp i den topphemliga organisationen Orphan, en gren inom det amerikanska försvarsdepartementet. Där tränades han till att bli en briljant lönnmördare – tills han en dag hoppade av och blev Nowhere Man, utsatta människors sista hopp. 

Att lämna Orphan gör man dock inte ostraffat … Neddrogad och förvirrad vaknar Smoak upp i en luxuös säng, utan en aning om var i världen han befinner sig. Vet hans kidnappare om att deras gisslan är en av världens skickligaste mördare? I sin fångenskap nås Evan av ett desperat rop på hjälp och som alltid agerar han fullt ut när någon befinner sig i verklig nöd.


Vad jag tyckte:
Jag blev riktigt förtjust i Hurwitz första bok om Evan Smoak som heter Vem är Evan Smoak. Här är då andra boken och ja jag blev lika förtjust denna gången. En man från ingenstans har en helt annan iscensättning än första boken vilket jag tycker är både spännande och intressant. Det skapar förnyelse samtidigt som det fördjupar den redan pågående historien om just Evan Smoak på ett riktigt snyggt sätt.  Jag jämförde i min recension om den första boken Evan Smoak med James Bond. Nu måste jag lägga till James Bond korsad med MacGuyver!

En man från ingenstans är actionfylld trots att vi under större delen av boken befinner oss på en och samma plats faktiskt. En författare som lyckas skapa en så tätt och intensiv spänning som ändå till största delen utspelas på en och samma plats gör mig riktigt imponerad. Dock så blir det efter ett tag, typ efter minst det tredje flyktförsöket lite  " Åh men herre gud kan de inte ge sig någon gång!".
Som jag nämnde här ovan så leder även denna historia till att vår kunskap om Evan Smoak fördjupas på ett riktigt bra sätt. Författaren addera fler sidor till honom och gör honom än mer mänsklig.

Boken slutar naturligtvis med en rejäl cliffhanger och jag kommer definitivt läsa nästa del med!

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Rec-ex från Bokfabriken, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Bokföring enligt Monika,

Helgfråga V.33- Ljudböcker


Då var det helg igen och dags för Mias helgfråga! Jisses vad veckan gått fort ändå, sängliggandes denna vecka men ändå har tiden bara försvunnit! Märkligt det där hur fort tiden kan gå.

Denna lyder den såhär: Vad tycker du om ljudböcker? Bonusfråga: Vad jobbar du med?

Jag gillar själva idén med ljudböcker och tycker de är ett utmärkt komplement till vanliga böcker. Men för egen del så fungerar det inte. Det är inte så att jag somnar utan jag kan inte fokusera på det jag lyssnar på. Jag zoomar ut och det blir bara brus, det händer väldigt lätt även när jag exempelvis tittar på tv eller film eller lyssnar på musik. Trötthet, den sk fibrodimman samt utmattningssyndromet har gjort att detta numera är mer vanligt än undantag tyvärr. Så nej inga ljudböcker för min del

Bonusfrågan: Jag är sjukskriven på heltid men hoppas på att få börja arbetsträna till hösten. Tidigare har jag jobbat inom hemtjänsten, inom äldrevården, biblioteksassistent och lokalvårdare.

Jag ser dig av Clare Mackintosh

Clare Mackintosh, Jag ser dig
Översättare: Mia Gahne

Handling:
En dag upptäcker Zoe Walker ett foto på sig själv bland småannonserna i en Londontidning. Utan förklaring, utan hänvisning till någon hemsida. Det bara finns där – ett grynigt svartvitt foto och ett telefonnummer.
Hon visar upp det för sin familj, men de är övertygade om att personen på fotot bara är någon som liknar Zoe. Dagen efter finns en ny annons på samma plats i tidningen med en bild av en annan kvinna. Och dagen därpå ytterligare en.
Är allt bara ett misstag? Ett underligt sammanträffande? Eller är det någon som håller koll på dem … Zoe är fast besluten att ta reda på sanningen bakom bilderna
Vad jag tyckte:
Clare Mackintosh första bok Jag lät dig gå golvade mig totalt och det var med viss ängslan jag tog mig an hennes andra bok Jag ser dig. Den där andra boken som kan vara så svår att toppa den där dundersuccén som första boken blev. Men jag hade inte behövt oroa mig! Clare Mackintosh bevisar här i sin andra bok att hon är en författare att räkna med. Återigen skriver hon en tätt, intensiv och helt oförutsägbar psykologisk thriller som håller mig som läsare på halster hela vägen igenom.

I sin nya bok tar Clare Mackintosh upp ett väldigt aktuellt ämne som hon sedan vrider och vänder på helt på sitt eget sätt. Hon skapar vändningar där man minst anar det och när man precis tror sig ha en liten aning om vad som pågår så slänger hon en detalj eller en ledtråd som visar en i helt ny riktning. Det kryper i mig av obehag för det som Mackintosh lyfter fram i sin bok är hur vidöppet det digitala samhället kan vara och hur farligt lätt det kan vara att helt fel person får tag i dina mest privata ögonblick. Foton, kontaktinformation, personlig tycke och smak, vänner och familjer, allt du delar med dig kan användas av fel personer för helt fel syfte. Hur längre in jag kommer i boken så det långsamma tempot Mackintosh använder sig inte något som stör mig längre utan istället bidrar det till att sitter som på nålar och väser fram order åt de olika karaktärerna! Ni vet lite som man gör när tittar på skräckfilm och sitter i soffan och skriker nästan åt karaktärerna att "NEJ! Går inte ned i den mörka källaren där lamporna helt plötsligt är sönder!"  Ännu mer obehagligt blir det när författaren i kortare stycken vänder sig direkt till mig som läsare med uppmaningar och dylikt. Sjukt otäckt!

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Rec-ex från Lind & Co, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Vargnatts bokhylla, Mysterierna

fredag 11 augusti 2017

Vit syren av Cecilia Sahlström

Cecilia Sahlström, Vit syren 

Handling:
Försommaren är sådär ljuvlig som bara en försommar kan vara, men den lundensiska idyllen blir snart dunkel. En ung tjej hittas brutalt utnyttjad i Stadsparken. I sin hand håller hon en syrenkvist.
Kommissarie Sara Vallén vid våldsroteln i Lund blir tilldelad fallet. Hennes verklighet svänger snabbt och utredningen kompliceras när hennes son misstänks för brottet. Men hennes son skulle aldrig göra någonting sådant. Aldrig.

Vad jag tyckte:
Vit syren är en deckare som bjuder på ruggig handling med ond bråd död och där barn/ungas utsatthet i dagens vidöppna samhälle. Där det är så lätt att några faller utanför samhällets social nät och där tryggheten gått förlorad. Boken tar dessutom upp ett ämnen som berör mig starkt och som det stundtals är riktigt jobbigt att läsa om, nämligen övergrepp mot barn.  Författaren har själv arbetat som polis vilket märks tydligt i berättelsen. Det känns verkligen som att den som skriver besitter kunskaper och erfarenheter kring ämnet vilket ökar trovärdigheten. Samtidigt som det också ökar den obehagliga känslan just för att detta är något som skulle kunna hända var som helst och när som helst.  Här finns en vardaglig och äkta realism som gör Vit syren till en deckare som verkligen sticker ut i mängden.

Vit syren bjuder på rappt och drivet språk . Dock haltar det till lite och jag upplever vissa stycken lite klumpiga i sin formulering. Men det är lätt att se förbi då jag verkligen fastnar i berättelsen som sådan. Däremot upplever jag att hela historien kring Sara Vallén och den relation som finns med känns onödig. Den är hastigt påkommen och skulle lätt kunna ha strukits utan att boken tappat på det, snarare tvärtom. Möjligen får detta en förklaring i kommande delare och/eller fördjupas mer så att det får en mer naturlig plats i berättelsen. Däremot gillar jag verkligen hur författaren skildrar Sara och hennes exmake Göran, hur de kan stå över små petitesser för att istället gå samman för att hjälpa deras son. Denna del av det privata vardagliga livet får författaren gärna fortsätta utveckla och bygga vidare på. För jag gillade detta skarpt då det skänker hopp och värme i det mörker och förtvivlan som annars råder i boken.

Jag gillar också att läsa deckare som utspelar sig på ställen jag faktiskt känner till. Nu är jag inte i Lund var och varannan dag men jag har varit där och känner igen vissa platser och ställen som beskrivs i boken.  Jag ser framemot kommande delar och hoppas på att författaren fortsätter lyfta fram viktiga och aktuella ämnen. Även om det kan vara svårt att läsa om är det också viktigt att läsa och inte blunda för det.

Vit syren är en skrämmande bra debut och jag ser framemot att få läsa mer av författaren!

Betyg: 3+ /5
Boken kommer från: Rec-ex från Bokfabriken, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Bokhyllan, Zellys bokhylla, Fantastiska berättelser,  Ylva kort och gott


Helgfrågan: v 32 Höstens planer


Nu var det rätt längesedan jag var med och svarade på Mias helgfråga. Semester och sommar  i kombination med ett svårt skov av fibromyalgin har gjort att det varken funnits ork eller lust att hålla igång bloggen. Men har börjat lite smått med bloggen igen, smärtorna och tröttheten verkar aldrig ge sig och att sitta här kan i alla fall skapa en stunds distraktion från allt.

Veckans helgfråga lyder såhär: Vad ser ni framemot att göra i höst?
Bonusfråga:  Vad är du svag för i godis eller snacksväg?

I höst hoppas jag på att kunna fortsätta eller rättare sagt påbörja en ny arbetsträning på en ny arbetsplats. Jag hoppas också att jag kan komma igång ordentligt med yogan i höst med förhoppningar att detta ska ge någon form av lindring åt min fibromyalgi. Dessutom hoppas jag på att fler dagar där smärtorna och tröttheten håller sig under 5 på smärtskalan, vilket var några månader sen det sist hände. 

I bokväg så är det främst Kristianstads bokfestival jag ser framemot, jag och mamma ska dit och jag hoppas på en riktigt trevlig dag. Jag hoppas också att läsningen kommer igång snart igen, under slutet här på sommaren så har det varken funnits ork eller lust att läsa faktiskt. 

Som svar på bonusfrågan så måste jag säga att choklad i alla dess former är favorit här! Eller rättare sagt all choklad som inte innehåller nötter! På fredagar brukar jag och sambo också unna oss glass och då gärna i form av Ben & Jerry!

Balthasar Bruns detektivbyrå: Mysteriet med den försvunna katten av: I.V Steinman

I.V Steinman, Balthasar Bruns detektivbyrå: Mysteriet med den försvunna katten
Översättare: Helena Stedman

Handling:
Mitt under ett segt och trist sommarlov får Henny syn på en intressant lapp på bibliotekets anslagstavla. På lappen står det att en detektiv letar efter en assistent. Henny blir nyfiken och söker upp detektiven, som heter Balthasar Brun och är en gammal man med krulligt hår och en stor pipa i mungipan.

Balthasar är tveksam till om en liten flicka verkligen klarar av att vara assistent till en äkta mästerdetektiv, så Henny gör en överenskommelse med honom: Om hon klarar av att leta rätt på en försvunnen katt på max en vecka, så får hon jobbet. Och plötsligt är sommarlovet inte så segt och trist längre…

Vad jag tyckte:
Boken med den väldigt långa titeln riktar sig mot barn i mellanåldern men fungerar fint för en vuxen med att läsa. Det är en både charmig och väldigt tilltalande berättelse där de fina små teckningarna bidrar väldigt mycket till själva berättelsen. Boken är lättläst med tydlig text och stora bokstäver, för mig som vuxen går det ju väldigt fort att läsa boken. Men det var en mycket trevlig lässtund där jag skrattade högt ett par gånger. Här finns gott om underfundigheter och kvickheter som verkligen är tilltalande.

Det är lite som att läsa en Kitty-bok som är riktad och skriven för yngre läsare. Jag blev väldigt förtjust i den och jag hoppas den får många läsare. Passar fint till läsare som vill har något som är lagom spännande och med lite klurigheter i sig.

Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Modernista förlag, Tack!
Andra som skrivit om boken:

onsdag 9 augusti 2017

Veckans topplista v.32: Frankrike

En ny vecka och en ny topplista från Johannas deckarhörna. Denna vecka handlar topplistan om Frankrike. Ett land jag sällan besöker med böckernas hjälp men några enstaka gånger händer det. Så jag tar en mix av några jag har läst och några jag vill läsa!

De tre jag har läst:

De två jag vill läsa:
  • Georges Simenons böcker om kommissarie Maigret. Såg de två tv-avsnitten som gick på tv för ett tag sedan och blev väldigt nyfiken på böckerna.
  • Laetita Colombani, Flätan låter som en bok helt i min smak. Tre kvinnor, tre länder, tre livsöden. 

måndag 7 augusti 2017

Ung kvinna saknad av Clarie Douglas

Clarie Douglas, Ung kvinna saknad  
Översättare: Carla Wiberg

Handling:
En natt för tjugo år sedan försvann Sophie Coller. Hon lämnade ingenting efter sig, förutom en ensam sneaker på den gamla piren och ett stort tomrum i hjärtat på sin bästa vän Francesca. Nu har en kropp hittats, och Francesca dras tillbaka till den kuststad som hon så länge försökt glömma. Kanske kommer sanningen om vad som hände Sophie till sist att komma fram. Ändå börjar Francesca önska att hon inte hade återvänt.

Vart hon än vänder sig möter hon spöken ur sitt förflutna. Samma gamla ansikten, samma tillhåll, som i hennes ungdom. Men om någon vet vad som faktiskt hände Sophie den där kvällen måste hon ändå få veta. Det är bara det att den sortens avslöjanden kan kosta en allt man håller kärt: familj, psykisk hälsa, till och med livet


Vad jag tyckte:
Ung kvinna saknad är en spänningsroman med ett lågmält tempo men där spänningen absolut inte saknas. Långsamt, lager för lager avslöjas sanningen om det som har hänt.  Ung kvinna saknad är stämningsfull med en stark ton av vemod och sorg. Jag gillar att följa Francesca både då och nu, se skillnaderna och hur minnet kan skapa falska bilder av det förflutna samtidigt som det man tror sig har sagt och gjort visar sig skilja sig när man granskar det förflutna när åren gått. Perspektiven skifta genom att man följer Sophies dagboks anteckningar skrivna för 18 år sedan men i nutiden är det Francesca som har rösten i nutiden.

Mörka skiftningar och stämningsfylld atmosfär skapar en läsvärd och spännande roman som är lättläst på ett bra sätt. Det finns en touche av det övernaturligt, en liten doft av spökhistoria som verkligen passar väl in. Det tar inte över utan bidrar bara till att skapa den mörka stämningen och lägger ett lager av mystik över det hela som är riktigt välgjort. Jag tycker författarens val av plats är riktigt bra, en typisk engelsk kuststad som om somrarna är fylld av liv och rörelse och folk men under vintern är tom och ödslig. Perfekt scen för just denna historien!


Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Louise Bäckelin förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Mysterierna, Vargnatts bokhylla, I hyllan, Just nu Just här

torsdag 3 augusti 2017

Veckans topplista v.31: Crimetime


Jag har precis som Johannas deckarhörna tidigare följt Top Ten tuesday men nu är det väldigt längesedan jag fyllde i  någon lista. Som Johanna säger så har ämnen och listorna blivit allt märkligare och knepigare. Detta har lett till att Johannas deckarhörna skapat en egen topplista, en för varje vecka! Flera spännande ämnen utlovas! Så för att få igång bloggen ordentligt så tar jag och svarar på den första topplistan som lämpligt nog handlar om deckare! Inspirerat av helgens Crimetime-festival som går av stapeln nu i dagarna.

Veckans lista handlar om:  topp fem "nya" deckarförfattare som jag precis upptäckt och gärna vill läsa mer av.

  • Camilla Läckberg. I samband med att jag läste Häxan så upptäckte jag, typ hundra år efter alla andra, hur bra hon faktiskt är!
  • Pontus Ljunghill har kommit ut med två böcker, En osynlig samt Lykttändaren. Jag har läst båda men hoppas innerligt att han skriver fler i samma stil.
  • Jane Harper imponerade stort på mig med sin thriller Hetta och jag hoppas innerligt att även hennes kommande böcker översätts till svenska.
  • Maria Lang har jag också helt nyligen upptäckt! Första boken Mördaren ljuger inte ensam bjöd på mycket härlig läsning och jag kommer definitivt läsa mer av henne så fort jag kan
  • Ann Rosman är också en helt ny bekantskap. Men hennes första bok Fyrmästarens dotter lockar mig verkligen till att läsa fler av henne.

Selfies av Jussi Adler Olsen

Jussi Adler-Olsen, Selfies 
Översättare: Leif Jacobsen

Handling:
Avdelning Q håller som vanligt till i Köpenhamnspolisens källarrum, men står nu inför stora utmaningar. Dels vad gäller arbetet, men också på det personliga planet. Gruppens sammanhållande länk Rose har nämligen sjunkit ner i en psykos vars trådar leder långt tillbaka in ett mörkt förflutet. Ett förflutet där ett grymt brott kan ha begåtts. 

Det har kommit ledningen till känna att uppklarningsstatistiken för Avdelning Q ligger långt under det förväntade. Utan Roses hjälp måste de tre återstående medlemmarna – den karismatiske ledaren Carl Mørck, mystiske Assad och det senaste tillskottet Gordon – kämpa för att övertyga dem om att de ska få fortsätta sitt arbete. Samtidigt hittas en äldre kvinna mördad i Kongens Have och en galen bilist har inlett en dödlig jakt på unga kvinnor, medan nya brott planeras på en helt annan plats. Har händelserna ingenting med varandra att göra, eller finns ett samband begravt någonstans?


Vad jag tyckte:
Jag tyckte att Jussi Adler-Olsen tappat farten lite i hans förra bok Den gränslösa och därför var jag lite tveksam inför att läsa hans nya Selfies. Men efter att mamma pratat sig galet varm om boken så var jag bara tvungen att läsa. Och vilken tur att jag gjorde det! För i Selfies så tycker jag att Jussi Adler-Olsen är sig själv igen.  Det är lite som att läsa hans första böcker igen, inte för att det är samma historia eller bok men den uppkäftiga tonen, den bitska stilen blandat med mängder av action och otroligt fascinerande människoödena gör att jag återigen faller handlöst för hans bok. Selfies är en smart och väl i genomtänkt berättelse som lyfter fram många dagsaktuella ämnen som dagens ytliga och egocentrerade samhälle. Men som också berör hur det ens uppväxt och barndom formar en och kan skapa livslånga sår inom en.

Jag gillar också verkligen att vi i denna bok får lära känna Rosie ännu mer och hennes berättelse berör mig väldigt starkt. Jag får nu en helt ny bild av henne som gör att de andra böckerna faller på plats på ett helt nytt sätt. Dessutom gillar jag att den nya karaktären Gordon får ta lite mer plats i denna boken. Dessutom älskar jag Assad och hans eviga kamelskämt!

För mig blev Selfies verkligen en kär återkomst till en författare som jag tyckt tappat glöden något i hans senaste två böcker. Både mamma och jag upplevde en känsla av farväl i denna boken, som om författaren försöker knyta ihop säcken och stänga ned Avdelning Q. Jag hoppas innerligt att vi båda har fel för jag vill verkligen läsa mer!

Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Lånebok från biblioteket
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Dast magazine, I hyllan

Månadens favoriter ( Juli)

I juli blev det betydligt mindre läst än vanligt men orken har inte funnits där. Dessutom har jag varit väldigt dålig med svåra skov av min fibromyalgi. Men jag har läst och jag är glad för det, hellre lite än ingenting alls!

  • Inte för nära av Collen Oakley. En charmig och hjärtevärmande feel-good
  • Hemligheternas skafferi av Caroline Säfstrand. Känslosam kärlekshistoria om hemligheter, livet och döden.
  • Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg. Ännu en charmig feel-good som bjud på både fniss och lite hjärtsnörp.
  • Fyrmästarens dotter av Ann Rosman visade sig vara en mycket trevlig och välskriven svensk deckare som jag definitivt kommer läsa mer av.

Bubblare: Fortsättningen om Evan Smoak var inte riktigt i samma klass som första boken men bjöd ändå på hisnande action och späninng, boken heter Mannen från ingenstans och är skriven av Gregg Hurwitz.  Tony Parsons Murderbag visade sig innehålla en något annorlunda deckare med både intressanta karaktärer och spännande innehåll.