tisdag 31 januari 2017

Nattmannen av Jørn Lier Horst

 Jørn Lier Horst, Nattmannen  


Handling:
Dimman ligger kusligt tät över Larvik tidigt en kall höstmorgon. Mitt på stadens torg har ett avhugget huvud placerats, spetsat på en påle.
Kommissarie William Wisting ställs inför det mest groteska fall han stött på under sin poliskarriär. Det brutalt mördade offret är en mycket ung flicka och hela Norge är skakat av det blodiga dådet.


Medierna kräver en snabb lösning. Men de viktiga timmarna efter fyndet passerar utan några ledtrådar om vem flickan är, och pressen blir inte mindre när ännu ett lik hittas, uppdraget ur den djupa älven …
Snart står det klart att trådarna i det här nätet sträcker sig långt bortom landets gränser och att fallet har kopplingar till betydligt tyngre kriminalitet än någon kunnat föreställa sig.


Vad jag tyckte:
Jag gillar verkligen serien om polisen William Wisting och hans dotter Line som arbetar som journalist. Det enda jag tycker är tråkigt att serien här i Sverige inte ges ut i rätt ordning och läsning blir för mig i alla fall väldigt förvirrande. Saker som har hänt och saker som inte hänt blandas i och med att böckerna inte läses i rätt ordning. Det är lite synd då själva deckarhistorien är välgjord och spännande att följa. Intrigen håller tätt hela vägen igenom tycker jag och det finns ett ständigt driv då perspektivet skifta mellan Wisting och Line. Vi får alltså både polisperspektivet utifrån själva utredningens vinkel men också Lines perspektiv som ju är ett utomstående perspektiv. Välgjorda karaktärer, levande miljöskildringar och lagom med detaljer skapar en snygg helhet.

Ämnet som lyfts fram är skrämmande aktuellt med de illegala flyktingarnas utsatthet och utanförskap, särskilt de ensamkommande barnens svåra situation. Jag skulle vilja säga att Nattmannen är en vardagsnära deckare med många realistiska inslag. Detta ökar spänningen eftersom trovärdigheten i att något sådant här skulle kunna hända faktiskt kan ske. Smart skrivet och riktigt underhållande. 

I Nattmannen stöter jag dock på ett problem som stör mig lite grann, vill inte berätta för mycket för att inte förstöra läsningen för andra. Men hela den där trippen Wisting tar sig för, var den verkligen nödvändig? Kunde inte det ha löst på ett mycket bättre sätt? Men på det stora hela gillar jag verkligen Jörn Lier Horst deckare. 

Betyg:4 - /5
Boken kommer från: Rec-ex från Lind & Co, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Bokraden

Tematrio: Barn och ungdomsböcker

Lyrans noblesser har läst många barn och ungdomsböcker under senaste tiden. Veckans tematrio blir att:  Berätta om tre riktigt bra böcker för barn i olika åldrar!

Jag läser många böcker för ungdomar och en hel del böcker som riktar sig till unga vuxna. Men jag läser gärna böcker för mellanåldern med. Det är avkopplande att läsa och det finns väldigt många fina böcker att läsa. Det blev visst ett tema i temat om ett ämne, döden,  som är både svårt och tungt att hantera. Men just dessa författare lyckas riktigt väl med att inte bara tala om det nattsvarta eller sorgen. Utan också om det fina och det vackra, det hoppfulla och ljusa.


  1. Det magiska hjärtat av Kristina Ohlsson. En bok som lyfter fram det allra svåraste som finns, nämligen döden, på ett varmt och finstämt sätt. Skriven för mellanåldern
  2. Lauren Oliver, Liesl & Po Detta är en charmig spökhistoria för mellanåldern som även denna lyfter fram döden och sorgen på ett väldigt fint sätt. 
  3. Himlen börjar här av Jandy Nelson.  Detta är en tonårsbok som även den belyser döden på ett helt magiskt sätt. Detta är en bok som gör ont att läsa men också som fyller en med värme och hopp,
Bubblare är Boktjuven av Markus Zusak, där självaste Döden är berättaren och sedan boken som för alltid kommer vara en favorit hos mig nämligen John Greens bok Förr eller senare exploderar jag.

måndag 30 januari 2017

Ordbrodösen av Anna Arvidsson

Anna Arvidsson, Ordbrodösen

Handling:
Med skrivna ord kan hon styra dina tankar och handlingar. Du märker aldrig när du blir hennes marionett.

I en värmländsk bruksort bor sedan århundraden tillbaka en säregen släkt. De har en stark ställning och en kraft som till varje pris måste hållas hemlig. Kvinnorna i släkten är ordbrodöser. Alba har aldrig önskat sig förmågan att styra andra människor, men accepterat att hennes framtid är utstakad. Hennes mor, mormor och mormors mor har alla fått kraften på sin artonårsdag. Inträdesprovet ska vara en ritual, inte ett verkligt test. 


När Alba misslyckas står alla handfallna. Ingen berättar vad de misstänker ligger bakom hennes oförmåga. Istället skickas Alba hastigt till en avlägsen släkting i Stockholm och bit för bit börjar hon själv lägga pusslet. Men någon försöker hindra hennes sökande. Någon som inte skyr några medel för att nå sitt mål.
Någon som kan få vem som helst att lyda.


Vad jag tyckte:
Wow! Ordbrodösen är en magisk pärla till bok som fick mig att bli sittande läsande i fem timmar. Utan att jag ens märkte att tiden gick så uppslukades jag boken och när jag läst sista meningen så tittar jag yrvaket upp och inser att halva dagen gått utan att jag märkt det.

Ordbrodösen är en skimrande vacker skildring om identitet och tillhörighet, om rötter och om ansvar. Där Albas liv stängs in och kontrolleras av de som anser sig veta bäst. Klanen med kvinnliga ordbrodöser känns sektliknande och det finns en kvävande känsla över familjen. Men Ordbrodösen är också en skildring om uppbrott och försoning, om att hitta sig själv och förstå sin plats i världen. Dessutom är det en historia om familjeband och förlåtelse samt en finstämd kärlekshistoria. Ordbrodösen rymmer många känslor och stundtals så är sorgen och vemodet nästan övermäktigt. Men med varlig hand där författaren visar värme och medkänsla för sina karaktärer och historien så lotsar författaren oss förbi de svåra stunderna och visar på hoppet och ljuset som väntar bortom kröken.

Bara lyssna på ordet Ordbrodös, en ord som verkligen lockar och väcker nyfikenhet. Ett märkligt ord som man gärna vill ta reda på dess historia och bakgrund.  Anna Arvidssons språk är så mjukt och milt att läsningen blir mycket behagligt. Långsamt böljar historien framåt där det lätt poetiska bildar en vacker bakgrund som tilltalar mig väldigt mycket. Men samtidigt så bjuder Ordbrodösen också på spänning och mystik som skapar driver berättelsen framåt.

Läs och njut!


Betyg: 5/5
Boken kommer från: Rec-ex från Rabén & Sjögren, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken:  C.R.M Nilsson, Carolin läser, Fiktiviteter och Oarya

Bokbloggsjerkan: 27-30/1, Okända eller favoriter?


Annika är tillbaka med Jerkan! Så roligt men jag hoppas också att Mia fortsätter med sin helgfråga för hon gör det så himla bra. Jag tycker det finnas utrymme för båda. Denna gång svarar jag på den allra sista dagen på jerkan. Men var tvungen att ta en ledig helg, stänga av datorn/mobilen/tv:n eftersom min migrän fick lite frispel pga en nya medicin. Fyra dagar med migrän och ögonmigrän blev lite väl mycket får jag säga. Idag är det lugnare så nu blir det en del bloggande innan jag tar ett träningspass som kan lugna kroppen och lindra värken som naturligtvis gått i taket pga all migrän.

Helgens jerka handlar om: Om du skulle tvingas välja mellan en hög med böcker av för dig okända författare, eller en med dina favoriter, vilken hög skulle du välja och varför?

Min första spontana tanke var: Bara mina favoriter såklart! Men sedan började jag tänka efter då okända författare faktiskt innebär nya historier och nya intryck. Så kanske blir mitt svar högen med okända författare. Jag hoppas på att detta rör sig om en gång och inte för alltid för då väljer jag ju favoriterna. Men om det är vid ett tillfälle så blir det de okända författarna just för att jag gillar att upptäcka nya författare och historier.  Men samtidigt så vill jag ju inte släppa mina favoriter, för de är ju favoriter av en anledning. 

Allra helst vill jag ju ha en blandning av okända författare och favorit författare. Så som jag har min läsning idag, lite av varje för det skapar en väldigt fin balans i läsningen. Lite av det som är tryggt och hemvant och lite av det som är nytt och främmande. 

Så jag tror faktiskt jag går emot strömmen här och gör lite motstånd mot själva tvånget att välja mellan högarna. Jag väljer helt enkelt halva högen med okända och halva högen med favoriter!

fredag 27 januari 2017

Tusende våningen av Katharine McGee

Katharine McGee, Tusende våningen 

Handling:
Manhattan, år 2118. Ett tusen våningar högt torn skuggar hela Brooklyn. I det finns allt man kan önska sig – för den som har råd. Och det har Avery, vars familj bor på tusende våningen. Hon har allt, utom det hon egentligen vill ha. 

Nästan lika högt upp bor hennes bästa vän Leda. För att dölja sina egna hemligheter börjar hon ta redan på andras, genom att anlita hackaren Watt. Långt ner i huset bor Rylin, som kämpar för att försörja sig och sin lillasyster, efter att deras mor dött. Och Eris, som tvingas flytta från toppen till botten, när hennes familjs hemlighet avslöjas.

Vad jag tyckte:
När jag först hörde talas om denna boken så fick jag för mig att det var en dystopisk historia. Men när jag väl fick hem boken och började läsa insåg jag att det är det inte alls. Det är en framtidsskildring men utan de typiska dragen av en dystopi. Här finns tex ingen diktatorisk militant regim och inte någon direkt förstöring av jordens bebyggelse. Istället är det en framtidsskildring som visar på ett samhälle som är uppbyggt ungefär som dagens samhälle. Där vissa står högre upp i status/klass/pengar medan andra har det sämre ställt på alla fronter. Jorden i sig är beboelig men vanligast är att många bor i gigantiska torn. Det torn vi befinner oss i här ligger i New York och om jag förstår det hela rätt är det ca 30 kvarter stort i botten, det har tusen våningar och är ca 4000 meter högt. Det är inte bara ett torn/skyskrapa utan allt som finns utomhus finns också inne i tornet såsom gator, trottoarer, träd, parker och liknande. Inga bilar dock utan istället är det svävare som kör runt i tornet eller så finns det hissar. Längst ned i tornet bor de som inte har det så gott ställt och längst upp bor de allra rikaste.

Jag skulle faktiskt vilja säga att Tusende våningen är en typisk tonårsroman som gott kunde skrivits av tex Sarah Dessen eller John Green. Med detta menar jag att sammansättningen av Tusende våningen har liknande tema som i hos dessa författare. En tonårsroman som bygger på den första stora kärleken, konflikter och vänskap, fester och kläder och liknande typiska tonårsämnen. Här finns inga rebeller, maktgalna ledare, zombier, förstörd miljö eller liknande. Tusende våningen skildrar tonårsliv fast år 2218 i ett 4000 meter högt torn. Och det är galet bra! Jag tokgillar detta och njuter från första sidan till sista sidan. Katharine McGee bygger upp sin framtidsskildring på ett otroligt snyggt sätt där de nya teknologiska framstegen är snyggt invävt i berättelsen på ett sätt som gör att de känns naturliga och äkta. Jag älskar beskrivningarna av livet i Tornet men saknar möjligen en viss bakgrund till varför tornet byggdes och om människor fortfarande lever utanför tornen. Historien blir lite snäv när vi är så att säga fastlåsta vid en och samma plats.

Det är många karaktärer i Tusende våningen att följa, Leda, Eris, Watt, Avery och Rylin är de som berättar sin historia omväxlande. Författaren lyckas dock väl med att ge varje karaktär sin egen röst så att det tydligt känns en skillnad mellan de olika personerna. Jag brukar ofta falla för karaktärer som är lite mer utsatt så Rylin blir snabbt en favorit.

Betyg: 4+/ 5
Boken kommer från: Rec-ex från Gilla förlag/Lilla piratförlaget, tusen tack!
Andra som skrivit om boken:  C.R.M Nilsson, Boktokig

Ny bakgrund!

Jag ville bara skryta lite om min fina nya bakgrundsbild här på bloggen! Det är faktiskt min kära sambo som ordnat den bilden åt mig, han fotografera lite på amatörnivå. Han har också lovat att ordna en vårinspirerad bild att använda när vintern väl är över!

Så det var allt! Lite malligt skryt över en fin sambo =)

Helgfrågan V.4 26-29/1


Då var det fredag och tid för helg om ett par timmar. Vi börjar helgen med en fråga. Mia fråga denna helg så här:

När man går in på t.ex Bokus så ser man den här indelningen  och då kommer frågan:
Vilket ämne läser du helst? Enligt bild ovan. Vilken är den bästa bok du läst inom det ämnet?

Här måste jag säga Deckare med stora inslag av thriller och skräck. Men jag läser också en hel del inom Barn och tonår ( fast jag är vuxen!) Det blir också en hel del ren skönlitteratur.  Av alla kategorier här ovanför så är det faktaböcker jag skulle vilja läsa mer av, gärna då historia eller djur och natur.

Bästa boken är som vanligt väldigt svårt att lista endast en enda bok så jag försöker tipsa om två i varje kategori som visar två olika sidor av samma genre! Som en hänvisning till vad för sorts böcker jag gärna läser.

Thriller: Terry Hayes, Jag är Pilgrim  eller  Alexa Marwood, Granne med döden
Skräck:   Marisha Pessl, Nattfilm        eller  Christian Johnsson, Parasitus
Barn/Tonår: Ruta Sepetys, Färgen på drömmar.  eller Therese Eriksson, Korpmånen
Dystopier: Ann Aguirre, Enklav  eller  Anna Jakobsson Lund, Den tredje Principen
Skönlitteratur: Christoffer Holst, Mitt hjärta går på  elller  Majgull Axelsson, Jag heter inte Miriam

onsdag 25 januari 2017

Hord av Ann Aguirre

Ann Aguirre, Hord 

OBS: Detta är sista delen i en serie så det kan förekomma spoilers nedanför! Bok ett heter Enklaven och bok två heter Utpost.

Handling:
Staden Räddning är omringad, monstren har samlats vid stadsportarna och den här gången kommer de inte att ge sig av. När Spadertvå, Tålig, Stalker och Tegan drar i gång har de oddsen emot sig. Men oddsen har varit emot Spadertvå sedan hon föddes.

Det må vara sant att hon inte är någon jägarinna längre, men hon är inte den som tar till flykten. Med knivar i händerna och kompanjonerna vid sin sida, kommer hon inte att ge upp, vare sig hon kämpar för sitt liv eller för Tåligs kärlek.

Framför sig har de sitt livs strid. Det har inte funnits ett krig som det här på århundraden, och människan har glömt hur man ställer sig upp och kämpar – såvida inte Spadertvå kan leda dem i striden.
Men den här gången är det mer än en enstaka enklavs eller utposts öde det handlar om. Den här gången står hela mänsklighetens överlevnad på spel.

Vad jag tyckte:
Det känns alltid vemodigt när man kommer till slutet av en serie som man verkligen tyckt om. För nu är det tid att lämna Spadertvå, Tålig, Tegan och Stalker. Deras historia har nått vägs ände och vi måste skiljas åt. Ann Aguirre levererar en stark och värdig avslutning på sin serie där vi bjuds på många oväntade vändningar. Jag tänker inte berätta för mycket om handlingen för jag vill inte avslöja några specifika detaljer men jag kan säga som så att Hord är den grymmaste och mest våldsamma delen. Aguirre väjer inte för detaljer eller blodiga scener men hon gör det med finkänslig hand där det aldrig går över gränsen tycker jag.

Här i slutet så inleds den sista stora striden och det märks tydligt att Ann Aguirre läst på mycket innan hon skrivit boken. För precis som när det gällde förra boken så har Aguirre använt sig att tillgängliga faktaböcker för att få en tydlig bild av det som utspelas i boken. I Hord så handlar det om inbördeskrig. Strategier, slag, stridsmaterial och dylikt känns noga i genomtänkt och autentiskt så långt det går att göra i en dystopisk framtidsvärld. Just världsbygget har Aguirre genomgående lyckats otroligt väl med, det är komplext och ytterst fascinerande att läsa om.

Spadertvå har kommit väldigt långt sedan bok ett och det har varit ett sant nöje att följa henne under hennes utveckling. Dessutom så är Tålig en stark karaktär som verkligen berörde mig ( ett starkt plus i kanten för att Aguirre valde att slopa den pågående kärlekstriangeln som anades i bok 1). Stalker och Tegan är två riktiga outsiders som verkligen växt under resans gång och som jag sent kommer glömma.  I Hord får vi också svar på många frågor som växts under resans gång och nu får vi kännedom om varför världen ser ut som den gör. Ett skrämmande svar dessutom. Jag gillar väldigt mycket hur Aguirre väljer att avsluta Hord, det är en intressant vändning som visar att det går att skapa allianser där ingen trodde att fred kunde råda. Mycket intressant val.

Så Hord avslutar serien på ett strålande sätt och jag är mycket nöjd med det. Även om jag gärna fortsatt läsa mer så känns det som ett bra avslut.

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Bokraden, Bokstapeln och I heart fantasy

Tematrio: En tysk, en fransk och en spansk


Lyrans dotter ska välja språk och därför blir veckans tematrioGe mig en tysk, en fransk och en spansk så får vi se vad det blir. Blanda kulturformer som ni vill, läsbart, sevärt eller örongodis går lika bra.

En klurig fråga men rolig!

  1. Nele Neuhaus, Snövit ska dö. Det var svårt att hitta tyska författare som jag läst upptäckte jag så jag hoppas på fina tips så att jag kan utöka min läsning något. Detta är en tysk deckare som jag tyckte var spännande och annorlunda.
  2. Fred Vargas, Cirkeltecknaren. Franska deckare med inslag av både myter och övernaturliga inslag men också filosofi och historia. Med en minst sagt säregen huvudperson i form av kommissarie Adamsberg. En njutning att läsa tycker jag =)
  3. Goyas Ghost. En spansk film om konstnären Francisco Goya, som spelas utmärkt av Javier Bardem. En stark film som berörde mig starkt båda gånger jag såg den.

tisdag 24 januari 2017

Kongospår av Christian Unge

Christian Unge, Kongospår 

Handling:
KAMINA, KONGO, 1964. Plötsligt hördes ett öronbedövande smatter. Dörrarna föll inåt och Laurent kunde se ut i fria luften. Människor försökte ta sig förbi eldsflammorna men slungades tillbaka in i kyrkan av skotten som kom utifrån. Röster på andra sidan dörren skrek: ”Skjut! För i helvete, skjut! Ingen får komma ut.”

Under en jour på Karolinska sjukhuset träffar kirurgen Martin Roeykens en märklig patient. Mannen är döende och påstår sig veta saker om Martins familjs förflutna. Han berättar om övergrepp som ska ha begåtts femtio år tidigare i Kongo. Kan historierna verkligen stämma, och vilken roll hade Martins farfar? Martins sökande efter svar leder till brutalt våld och välbevarade hemligheter. Jakten på pusselbitar går via Belgien, Burundi, Kongo, Dalarna, och Martin slungas in i en härva med storföretag, mördare och politiker. Gradvis inser han sanningen om sin släkts mörka förflutna. Frågan är: kan Martin ställa saker till rätta innan det är för sent…

Vad jag tyckte:
Jag blev väldigt förtjust i Christian Unges första bok om Martin Royekens, Turkanrapporten men jag skrev då också om min besvikelse över att del två och tre enbart fanns som e-böcker på biblioteket. För några veckor sedan var jag på biblioteket och upptäckte då att bok två och bok tre har kommit ut som pocket igen. Det är förlaget Lind & Co som ger ut Christian Unges böcker igen, mycket trevligt tycker jag!

I Kongospår så är det Martin Royekens egen familjehistoria som står i fokus. Genom sitt arbete som kirurg så stöter han alltså på en patient som avslöjar chockerande nyheter om hans familj och när han väl fått veta detta så kan inte släppa det. I ett rasande tempo far vi sedan iväg på en svindlande färd där Martin jagas inte bara av lönnmördare utan även av polisen. Vi reser runt i Sverige, tar en avstickare till Belgien och Afrika för att sedan återvända till Sverige. Det går minsann undan i svängarna. Dessutom så är det många karaktärer att hålla reda på även om det är Martin Roeykens som står för huvudrösten. Nadine från första boken finns med, dock i en mer undandragen roll. Däremot får jag lära känna både Martins dotter Bella och hans son Tom. Intressanta karaktärer båda.

 Författaren gillar verkligen att bre ut sig och svävar gärna iväg i långa sidospår som trots sin ordrikedom ändå känns lättläst och lättsmält. Kongospåren balanserar på gränsen till alltför sannolikt väldigt många gånger men på något sätt rätar författaren upp det hela och styr tillbaka skutan på rätt spår igen. Intrigen känns komplett utan alltför stora hål eller ologiska kopplingar, dock så svävar det som sagt iväg en del och då börjar även intrigen att kännas lite tunn. Vissa bitar förstår jag inte riktigt varför de ens är med, hela berättelsen hade nog vunnit på att stramas åt en del. Men som jag sa nyss så gillar jag det ändå så det är mest en bagatell tycker jag.

Historien som Martin kommer på spåren är grym och stundtals riktigt obehaglig. Hur de rika och mäktiga anser sig berättigade till att köra över de som står under dom. Och hur de gör det utan att ens blinka. Otäckt är det.

Betyg: 4/ 5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Monikas bokföring , Mias bokhörna och Böcker emellan

måndag 23 januari 2017

Stängd kista av Sophie Hannah

Sophie Hannah, Stängd kista 

Handling:
Irland, sommaren 1929. Edward Catchpool och Hercule Poirot bjuds in till Lillieoak, den kända författarinnan lady Athelinda Playfords residens. Väl på plats inser de att de inte är de enda gästerna på godset. Däremot inser ingen av de inbjudna vad lady Athelindas intentioner är – förrän det är för sent …

Stängd kista är Sophie Hannahs andra deckare med den omisskännlige Hercule Poirot i en av huvudrollerna. Hon handplockades av Christies familj för uppdraget att skriva om detektivens spännande återkomst i Monogrammorden.

Vad jag tyckte:
Jag var inte helt överens med Sophie Hannahs första bok om Hercule Poirot men i denna andra boken så märker jag att jag snabbt slukas av boken och berättelsen på ett helt annat sätt än vad jag gjorde i bok 1. Möjligen är det så att jag känner igen mig nu i Sophie Hannahs sätt att berätta om Poirot. Men mest troligt är nog att det mer känns som Sophie Hannahs berättelse där hon vågar lita på sin egen förmåga mer och ger sig själv mer utrymme.

I Stängd kista så är det kommissarie Catchpool som är berättarrösten precis som i första. Men han är en mycket bättre karaktär i denna andra boken. Han känns mer självsäker och inte alls så gnällig och irriterande som i första boken. Poirot finns såklart med och denna gång tycker jag min ana mer av min favoritdetektiv ifrån Christies böcker. =)

Själva intrigen känns för mig mer sammansatt och underhållande i denna bok. Vi har de klassiska elementen för en pusseldeckare så som begränsat antal misstänkta, överklassmiljö och en begränsad yta där handlingen utspelas ( det stora godset Lillieoak) samt ett mord som inte skett på det sätt vi tror det skett. Jag hade mina aningar om fallet som sådant och vissa detaljer listade jag ut rätt tidigt. Men det drog inte ner på historien för det är ju spännande att se om man verkligen hade rätt. Delvis fick jag rätt men Sophie Hannah lyckades också bjuda på en och annan överraskning! Jag blev löjligt förtjust i den syrliga och torr humorn som finns i boken. Butlern Hatton är nog en av detta årets favorit bland biroller! Så charmig han är!

Stängd kista bjuder verkligen på en angenäm och trevlig läsning som både underhåller och roar med sin kluriga gåta, smarta upplägg, finstämda miljöer och spännande karaktärer. Jag måste också nämna de extremt vackra omslagen! Helt enkelt ljuvligt vackra och så väl de passar ihop med berättelsen.

Betyg: 4- /5
Boken kommer från: Rec-ex från Bookmark förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Boklysten , Bokdetektiven , Johannas deckarhörna och Fantastiska berättelser

Främlingen av Harlan Coben

Harlan Coben, Främlingen

Handling:
Främlingen dyker upp från ingenstans. Hans identitet och motiv är okända. Men informationen han bär på är obestridlig. Han viskar några ord i ditt öra och försvinner medan din värld rasar samman.

Adam Price är gift med en vacker kvinna, har två underbara söner, ett välbetalt jobb och ett stort hus. Han har ett perfekt liv tills han möter främlingen. Snart inser Adam att hans äktenskap är baserat på en mörk lögn, och han dras in i en konspiration där människoliv står på spel.

Vad jag tyckte:
Harlan Coben tillhör en av mina favoritförfattare när det kommer till thrillers. I princip alla hans böcker har jag tyckt om, en del lite mindre och en del riktigt mycket. Men även hans lite sämre håller en riktigt hög kvalitet. Så det var väldigt trevligt när Cobens senaste bok låg i min brevlåda för någon vecka sedan. Denna gång bjuder Coben på en sann bladvändare med nagelbitande spänning och många oväntade twister. Det blir ingen fullpoängare denna gången men det är ändå lika läsvärt och underhållande.

Frågan om hur väl man egentligen känner någon ställs många gånger och där Adam Price får den obehagliga uppgiften att ta reda på om han egentligen känner den kvinna som han varit gift med i 18 år. Mängder av lögner kommer vi att få träffa på innan boken är slut. Främlingen är rafflande med tät stämning där de korta kapitlen gör att läsningen går i en rasande fart.

Coben visar här igen att han verkligen behärskar konsten att skriva thrillers som trots vissa osannolika inslag ändå känns trovärdiga och där intrigen håller tätt hela vägen igenom. Jag kunde inte finna på några större logiska hål eller problem utan historien vävs samman skickligt till en helhet. Karaktärerna är måhända en aningen stereotypa i sina sätt att agera och bete sig, de känns lite platta emellanåt. Men som tur är lyckas han peta in tillräckligt för att jag ska fastna och mitt intresse för de olika karaktärerna växer sig allt starkare ju längre in i berättelsen vi kommer.

Betyg: 4-/5
Boken kommer från: Rec-ex ifrån Bookmark förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Boklysten, I hyllan och Bookaholic Swede

Labyrinten: Vägen in av K. Pasche

Karin Pasche, Labyrinten: Vägen in   

Handling:
Hur är det att ständigt tvivla på vad som är verkligt och vad som är illusion? Hur upplevs det när gränsen mellan verklighet och fiktion suddas ut och ersätts av ett drömlikt tillstånd där klarhet lever granne med galenskap?

Julia vaknar upp på sjukhuset efter en akut hjärninflammation som har orsakat hallucinationer och minnesförluster. Hennes händer är hårt lindade i bandage och läkaren berättar att hon har försökt gräva sig ut genom väggen i sin lägenhet, två decimeter från dörrhandtaget. Flera dagar är som raderade från hennes medvetande, det enda minnesfragment som kvarstår är att hon har gått efter en okänd man genom en labyrint av korridorer.

Julia blir friskförklarad av sjukvården men upptäcker att något är fruktansvärt fel: hon ser inte längre verkligheten som tidigare.

I en rörig tid av hallucinationer leds hon till Job – en gatupredikant som mässar om Guds upplysta stig inför besvärade cafégäster. Julia är svaret på hans böner och han ger sig i kast med att övertyga henne om att hon har fått Guds gåva – möjligheten att se sin väg i ett förutbestämt liv.

29-åriga Jake Lanzar har lämnat sitt framgångsfulla liv för att ta reda på sanningen om sin far Eric – en stenrik amerikansk matematiker och sedermera affärsman – som för tre år sedan försvann spårlöst. Jake anar att hans mamma bär på en mörk hemlighet men hon sjunker djupare in i demens, till en plats där hon inte längre kan besväras av hans besatthet av att finna sanningen. Jakes oförmåga att släppa taget om det förflutna gör att han slutligen står inför samma öde som sin far.

Julia, Job och Jake är tre personer som ena dagen bara har bokstaven J i förnamnet gemensamt, och några veckor senare är de för evigt sammanlänkade i universum.

Vad jag tyckte:
Jag hade helt ärligt lite problem med att komma in i denna bok, startsträckan kändes väldigt lång och jag kände mig mest förvirrad på boken i början. Det tog säkert 100-150 sidor innan det började lossna men då blev det å andra sidan riktigt spännande och intressant.  Jag tror att jag upplevde startsträckan så lång eftersom det var mycket detaljer och sidospår som fyllde ut berättelsen, en del av det hade enligt mig kunnat kapats för att man som läsare snabbare ska komma in i berättelsen. Vi har alltså tre olika karaktärer som har varsin historia och dessa tre historier fick jag till en början inte ihop. Jag kunde inte förstår hur dessa tre ska länkas samman eller vad de ens hade för gemensamt. Men det ger sig detta med, man får bara ha lite tålamod =)

Julias skildring av tiden på sjukhuset och känslan hon drabbas efteråt av att inte riktigt ha kontroll på verkligheten och de ständiga minnesluckorna är starkt skrivna och där jag som läsare snabbt sätter mig in i hennes känslor. Jake är lite svårare att komma nära inpå och jag förstår inte riktigt hans agerande. Även Job är en mycket speciell karaktär som ständigt hänvisar till Gud och dennes mystiska vägar. Det är en intressant berättelse av det lite annorlunda slaget och även om jag inte föll helt för den så kommer jag troligtvis läsa nästa del i serien. Slutet hade ju en minst sagt oväntad liten twist.

Språkligt är det lättläst och underhållande med mycket detaljer och miljöskildringar. Labyrinten var läsvärd på ett trevligt sätt och bjöd på en fascinerande inblick och tankar kring vad som är verkligt och vad som inte är det. Samt om den fria viljan verkligen finns eller hur påverkade är vi egentligen av vår omgivning?  På baksidan av boken står det att boken kan jämföras som en mix av spänningsroman och magisk realism och detta håller jag verkligen med om.

Betyg: 3+ / 5
Boken kommer från: Rec-ex ifrån Hoi förlag, Tusen tack
Andra som skrivit om boken:

söndag 22 januari 2017

Ett annorlunda inlägg om mina djur!

Vargnatts bokhylla hade en så mysig enkät om sin hund Nitro som hon i sin tur hittat hos Natsumisan som skrev om sin katt Zelda. Jag har själv två katter och en liten hund så jag lånar helt enkelt idén och enkäten.  Så 9 fakta om mina djur!

Först ut är den äldsta, katten Alice som är 8 år:


1: Namnet Alice kommer sig ifrån Kate Atkinsons roman I museets dolda vrå. När Alice föddes hemma hos mig av Luna så läste jag just den boken. Två systrar blev det av den kullen, systern fick hete Ruby!
2: Alices mamma var Luna som tragiskt gick bort förra hösten.
3: Alice är en bestämd dam som avskyr att bli upplyft. Hon verkligen hatar att man lyfter upp henne, troligtvis för att hon är extremt kittlig på magen.
4: Alice är väldigt kontaktsökande och ska gärna ligga tvärs över en i sängen.
5: Alice tycker inte om att leka med leksaker eller rättare sagt tycker hon bäst om att göra det i smyg. Varför hon inte vill leka inför oss har jag ingen aningen om.
6: När hon var liten så gillade hon att bära runt på saker och även gömma saker på speciella ställen. Min bankdosa var ett av de föremål som Alice gömde under en lös bit av plastmattan under min säng i huset jag hyrde....
7: Hennes morrhår är både vita och svarta, vissa av dom är rent av tvåfärgade!
8: Alice favoritsovplats är på tvättmaskinen eller köksbordet där hon egentligen inte får vara.
9: Husse är Alices favorit av oss människor och även min pappa!

Så tar vi lillkatten Mio som är 2 år
1: Mio är en hittekatt, han och hans bror hittades övergivna i ett dike. De var då ca 3 veckor gamla. Upphittaren sökte efter deras mamma men fann ingen. Där fann också en liten en som inte klarat sig.
2: Mios bror heter Jum-Jum, detta var en av många anledningar som gjorde att vi föll för honom. Precis i samma veva som jag hittade Mio som då fanns i ett stödhem via en kattförening så hade vår hund JumJum gått bort. Vi var redan på jakt efter en ny liten katt och tack vare detta föll vi för honom. Även om där var många andra anledningar till att vi valde just han.
3: Mio älskar att prata, han pratar hela tiden och han har ett speciellt läte som han gör när vi säger åt honom tex om vi säger åt han att gå ner från bordet så tittar han på oss och skriker "MEEE"
4: Mio ska helst vara med en hela tiden och vill alltid vara mitt i smeten. Just nu tex så ligger han bredvid mig och ska försöka hjälpa mig att skriva...
5: Mio är extremt smart, han vet hur han ska öppna skåpsluckorna i köket och han vet hur man öppnar en stängd burk med foder. Vi har bytt burk till deras foder många gånger men han lyckas alltid lista ut hur han ska göra för att öppna dom. Nu ska vi barnsäkra skåpet där katternas mat finns....
6:Mios bästa kompis är vår Gibson. De två hittar jämt på hyss!
7: Mio sover alltid med tungan ute, så som på bilden ovan!
8:Han har två prickar under nosen så han ser ut lite som Nils Poppe!
9: Mio hade problem med tänderna när han var yngre. När hans huggtänder skulle skiftas så föll de gamla inte av. Så en tid hade han 8 huggtänder.... Men som tur trillade de av sig självt. Dock så blev det även så att han huggtänder där uppe är extremt långa, så det är lite Dracula över honom!

Sist ut är då lilla hunden Gibson, 10 år!
1: Gibson är av raserna griffon, papillon och Shih tzu!
2: Gibson är från början min syster hund men de senaste åren har han bott hos mig och min sambo
3: Han har många smeknamn men ofta brukar han kallas Gibbe, L`e Gibson eller Chewbaca!
4: Gibbe är en äldre herre, en riktigt liten farbror som mest gillar att slappa!
5: Mjukisdjur är de allra bästa leksakerna enligt Gibbe där målet är att få ut all stoppning. Därefter är de inte lika kul längre! Helst ska det vara pip-sak i dom för då är dom extra roliga:)
6: Gibbe älskar mat! Han hade kunnat äta hela tiden om han fått som han velat!
7: Han är en riktig myskille som älskar att ligga nära och mysa samt att pussas!
8: När han var riktigt liten så bröt han ena framtassen och fick gå med gips hur länge som helst.
9: Vi brukar skoja lite kärleksfullt här hemma att hissen lätt fastnar i källaren hos Gibbe. För ibland är han helt enkelt knäpp. Men det är sagt med hjärtat förstås!

Jag älskar dessa tre så ofantligt mycket och ännu mer nu efter de två tragiska förlusterna vi hade förra hösten. Jag önskar att deras liv aldrig behövde ta slut.

Utmaning: Den bästa Tegelstenen!



Helg igen och dags för Lyrans Den bästa igen. Denna gång efterfrågor hon den bästa tegelstenen. Jag älskar tegelstenar!  Jag väjer inte för sidantalet utan dyker gärna ner i en riktig tjock tegelsten. Så jag kan inte välja en enda tegelsten. Så jag delar in frågan i olika kategorier!

Den bästa historiska tegelsten
* Svärdet och spiran av Ken Follet 1100 sidor historia som kretsar kring bygget av en katedral under 1100-talet. Magiskt bra tycker jag.

Den bästa fantasy tegelstenen
* Det sista riket av Brandon Sanderson. Episk klassisk fantasy som brer ut sig över 742 sidor!

Den bästa thriller tegelstenen
* Jag är Pilgrimen av Terry Hayes. Nervpirrande spiondrama som sträcker ut sig på 791 sidor.

Den bästa romantiska tegelsten
* Främlingen av Diana Gabaldon. Skottland, man i kiltar, vackra kvinnor och så lite tidsresor på det. Ljuvlig läsning på 735 sidor!

Den bästa av de bästa tegelstenarna
* Pestens tid av Stephen King. Här har vi tegelstenarnas tegelsten! Min utgåva är den icke förkortade upplagan och den brer sig ut över 1122 sidor! ( Med efterordet så är det 1129 sidor)
Här nedan har jag lag den bredvid Legend av Richard Matheson, som är häftad ( Pestens tid är storpocket) men har bara ynka 212 sidor. Men vid jämförelsen så ser vi att Pestens tid är en Tegelsten med stort T!




lördag 21 januari 2017

Ensamfararen av Maria Isacsson

Maria Isacsson, Ensamfararen

Handling:
Valdemars och Sagas vägar korsas – vid första anblicken ett obetydligt möte. Han snubblar på en stig i Observatoriehöjden i Vasastan och hon räcker den äldre mannen en hjälpande hand. Strax därefter blir Sagas pappa oväntat sjuk. Det står snart klart att pappans sjukdom inte kan förklaras med naturliga orsaker. Samtidigt drabbas ytterligare personer i Sagas närhet av sjukdom och dödsfall under oklara omständigheter.

Händelserna skrämmer och väcker frågor: Hur väl känner Saga egentligen människorna i sin närhet? Vem är det som tar sig in i hennes lägenhet när hon inte är hemma? Och vem är mannen som ger sig ut ensam i sin båt sent om kvällar och nätter?

Svaren söker sig bakåt i tiden. En tragisk händelse för länge sedan avslöjar sig, som ställer Saga inför svåra vägval. Invid hennes sida finns Valdemar, som själv brottas med skuld och sorg. Sagas och Valdemars vänskap växer sig allt starkare, när de behöver varandra som mest.

Vad jag tyckte:
Ensamfararen är en vemodig och sorgsen skildring av hemligheter och lögner och om vuxna barns relation med sina föräldrar.  I Sagas uppväxt så pågick livet i tysta viskningar och dolda aningar, det smögs på tå och luften var tung att andas. Med ett mjukt böljande språk som gör läsningen mycket behaglig att läsa så skildras ensamhet och längtan efter att om så bara för en gång att någon höjde rösten och röjde undan alla dolda spår.

Ensamfararen bjuder på en väldigt fin läsning där det mjuka språket nästan känns som viskningar. Ibland blir det lite för tyst och lite för dimmigt, jag saknar riktlinjerna och de tydliga hänvisningarna till vad det är som skett och vad det är som sker. Valdemars och Sagas möte blir jag inte riktigt klok på, det känns lite osannolikt deras möte men då det växer fram en väldigt fin vänskap mellan dom så känns det ändå ok. Valdemars egna historia som varvas med Sagas känns verkligen, jag tycker faktiskt att han blir väldigt orätt behandlad av sin egen familj faktiskt.  Och jag kan inte se hur den händelsen skulle kunna leda till ett så oförsonligt hat.

Titel får sin förklaring under berättelsens gång, vill inte avslöja för mycket men det är en mycket sorgsen berättelse som lett fram till denna titel.

Ensamfararen bjöd på en annorlunda läsupplevelse med mycket sorgsenhet och vemod som skildras med ett mjukt vackert språk. En stark skildring med mycket känslor som verkligen griper tag i en.

Betyg: 3+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Hoi Förlag, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Just nu Just här


fredag 20 januari 2017

Helgfråga v 3 19/1-22/1

Som Mia säger så är vi nog många som saknat Bokbloggsjerkan som inträffade varje helg. Denna har legat på is i flera månader nu och jag har verkligen saknat detta trevliga sätt att inleda helgen på. Men så har Mia på Mias bokhörna tagit tag i det hela igen och skapat Veckans helgfråga! Härligt initiativ tycker jag!

Så här kommer den allra första Helgfrågan:
 Helgfrågan lyder; Vad ska ni göra i helgen? Hur ser läsplanerna ut för helgen?

I helgen tänkte jag försöka hinna läsa klart Labyrinten: Vägen in av K.Pasche, har läst halv redan så bör hinna klart under helgen. Därefter blir det Sophie Hannahs nya Poirot deckare Stängd kista.

Om vädret tillåter det blir det en långrunda i skogen imorgon med hunden och på söndag blir det läsdag varvat med helgstädning! En lugn och skön helg alltså =)




Med lysande utsikter av Annika Arslan Waltersson

Annika Arslan Waltersson, Med lysande utsikt  

Handling:
Gunilla är tillbaka från sin utbrändhet till tjänsten som arbetsförmedlare i Borås, där kraven på prestation ökar för varje dag. Samtidigt tycks hennes relation med sonen och mamman försämras för varje dag.

Margit tycker det behövs nytänkande inom Arbetsförmedlingen men de verkar inte ens klara av hennes guldfisk på skrivbordet. Men hon är där för att hjälpa och allra mest vill hon hjälpa sin döve sambo att få sitt drömjobb. 
Jens tröttnade på att vara entreprenör för flera år sedan, och är nu arbetslös. En jävligt hungrig sådan, nu när pengarna är slut. 

I mötena mellan dem börjar nya tankegångar slå rot. Kanske finns det något man kan göra åt situationen i alla fall? 

Vad jag tyckte
Annika Arslan Walterssons bok bjöd på en mycket oväntad känslosam läsning. Jag hade förväntat mig en feel-god med bett i och det fick jag. Men det var också en oväntat stark och känslosam läsning som gjorde mig väldigt ledsen. Gunilla som är så innerligt trött och med något oortodoxa metoder försöker skapa en förändring. Där även Jens vill försöker göra saker på ett lite annorlunda sätt. Mest vill han slippa gå hungrig. Ingen av dom vill tjäna pengar. De vill bara försöka få alla de människor som inte går att trycka in i en perfekt mall att känna att de duger. De vill visa att människor inte enbart är prydliga siffror som ska passa in i noggrant uppställd statistik. Jag är själv en sådan människa. Jag är en mall och siffra som inte går att stoppa in i ett prydligt och korrekt fack. Men ändå vill jag vara en del av innanförskapet och inte längre stå utanför och titta in. Jag vill också vara en prydlig siffra som duger och räknas.

Calles historia bidrar än mer till de tårar som växer i mina ögon när jag läser. Hans ilska och frustration är känslor jag själv bär på. All ångest, alla tårar och sömnlösa nätter där jag försökt förvrida mig själv för att passa in i en korrekt mall som är acceptabel i samhället. Jag försökte så hårt att jag till slut kollapsade av ren utmattning. Här känner jag starkt igen mig hos Gunilla, hon som varit sjukskriven för utmattning och scenen när hon ska handla mat... Jag hyperventilerar nästan för det hade kunnat vara jag som skrev den scenen..

 I 9 månader har jag nu kämpat mig uppåt och framåt. Ett pyttelitet steg i taget. Där det allra svåraste har varit att acceptera att jag aldrig kan bli den perfekta siffran som lätt och smidigt passar in i dagens samhälle och ute på arbetsmarknaden. Jag längtar efter ett arbete då jag vet att jag har väldigt mycket att ge. Med min utmattningssyndrom och fibromyalgi så är mina chanser små. Och precis som Calle möts jag av oförståelse och blir rent av betraktad som mindre vetande. Ibland som om det var fel på mitt huvud och inte fysiskt i min kropp. Av läkare och myndigheter men också av vanliga människor. Okunskap och oförståelse men det gör lika ont varje gång.

Så Annika Arslan Walterssons bok väcker många starka känslor och det blev en lång natt med många svåra tankar. Författaren har lyckats skriva en tankeväckande och berörande bok om ett ämne som i dagens tuffa och kyliga klimat verkligen behövs. Det upproriska i boken bjuder in till att skapa ett utrymme för nya idéer och att våga tänka i nya banor. Jag är tacksam för att jag fick läsa boken. Även om läsningen inte blev den feel-god som jag tänkt mig. Utan där det istället väcktes många tunga känslor och tårar. Dock finns här även ljusa stunder och en varm men något bitsk humor.

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Rec-ex ifrån författaren själv, tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Boklysten och Jennies boklista

torsdag 19 januari 2017

Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Ringen och asken är mina!
Curtis Sittenfeld, Sanning och skvaller 

Handling:
Familjen Bennet i amerikansk dokusåpa! Den hyllade Curtis Sittenfeld levererar här en modern version av Stolthet och fördom – lika delar Jane Austen hyllning som djärvt litterärt experiment. Sanning och skvaller är en lekfull, smart och underhållande saga för tvåtusentalet som tonsäkert tar sig an frågor om kön, klass, kärlek och familj och ja – stolthet och fördom. 

Mr Darcy, Chip Bingley och hela familjen Bennet har fått uppdaterade roller i denna nyskapande tolkning som flyttat Jane Austens engelska drama till ett nutida USA. Liz skriver för ett livsstilsmagasin och bor tillsammans med sin yogande syster Jane i New York. Men när deras far får hälsoproblem återvänder de till barndomshemmet i Cincinnati, och finner det stora Tudor-huset förfallet, och resten av familjen i en förvirrad röra. De yngsta systrarna Kitty och Lydia bryr sig mer om sina CrossFit-pass och Paleo-dieter än att skaffa jobb, och mellansystern Mary håller som bäst på med sin tredje magisterexamen och lämnar knappt sitt rum, med undantag för de mystiska tisdagsutflykterna som hon inte vill diskutera med någon. Mrs Bennet är lika neurotisk och påfrestande som alltid och försöker desperat hitta en lämplig giftaskandidat till Jane, vars fyrtioårsdag är i snabbt annalkande. 

Så gör Chip Bingley, den nyinflyttade snygge läkaren som varit med i senaste säsongen av dokusåpan Singel söker kärleken, entré. Chip fattar genast tycke för Jane, medan Liz inte alls finner kirurgen Fitzwilliam Darcy lika charmerande. Spelet kan börja. 

Vad jag tyckte:
Sanning och skvaller är alltså en modern variant av Jane Austens klassiska bok Stolthet och fördom. Eftersom jag läste de båda böckerna direkt efter varandra så blir det en väldigt fascinerande läsning. För när jag läste Curtis Sittenfelds moderna version så jämförde jag i mitt huvud med Austens orginal berättelse. Sittenfeld har behållit själva ramberättelsen ifrån Austens original, här finns också flera viktiga nyckelscener som jag känner igen från originalet och alla karaktärerna känns igen ifrån Austens berättelse. Men Sittenfeld har absolut inte kopierat rakt av utan istället har hon som sagt behållit själva ramen och strukturen ifrån originalberättelsen för att därefter bygga upp något helt nytt och modernt.

Vi befinner oss tex inte i England längre utan i USA, Cincinnati för att vara helt korrekta. Familjen Bennet finns där och jag fnissar högt av igenkänning när jag läser om Mrs Bennet som shopoholic, de lata småsystrarna Kitty och Lydia, den akademiska Mary och alla de andra. Jag känner igen dom ifrån Austens bok men samtidigt så också Sittenfield gjort dom moderna och förflytta dom till ett nutida samhälle där karaktärernas egenskaper stämmer överens med dagens samhälle. Sanning och skvaller står helt på egna ben så man behöver inte ha läst Jane Austens bok Stolthet och fördom för att kunna njuta av Sittenfelds bok.  Visst förhöjer det läsningen när man känner till Austens bok och där man vet vilka vändningar som ska komma och hur upplägget ser ur.  Jag upplevde det i alla fall som så att min läsning blev fördjupad av att jag precis innan läst ut originalet. Men som sagt, Sanning och Skvaller går lika bra att njuta av ändå.

 Sanning och skvaller är en smart, romantisk och bitsk berättelse som verkligen är en njutning att läsa. Jag fnissar högt flera gånger och läsningen bara flyter på. Sida upp och sida ned, språket är lättläst men fyllt av kvicka dialoger och vass humor.

Betyg: 5/5
Boken kommer från: Rec-ex ifrån Wahlström & Widstrand, Tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Boktanken,Västmanländskans bokblogg, Fantastiska berättelser och Carolina läser

Stolthet och fördom av Jane Austen

Jane Austen, Stolthet och Fördom  

Handling:

onsdag 18 januari 2017

Gruvdamen av Daniel Svanberg

Daniel Svanberg, Gruvdamen 

Handling:
När den hyllade författaren Bergdahl hittas död i sitt townhouse på Upper East Side i New York City rasar Jakob Jonssons värld samman. TV-producenten Jakob är Bergdahls enda arvinge och när han hittar ett gammalt ljudband på sin döda mentors vind får han inblick i ett mörkt förflutet vars rötter sträcker sig långt bak i tiden till Bergslagens djupa skogar. På det knastriga bandet hörs hur två barn mördas.

När Jakob beger sig till Sverige för att nysta i Bergdahls förflutna rullas den gamle författarens smärtsamma barndom upp. Den ensamma uppväxten på barnhem, sadismen och de täta granskogarna precis runt knuten. Och Gruvdamen. Maja. Hon som vill ha kött.

Kort därpå blir Jakobs liv ännu mer förvirrat. Under sitt besök i Sverige kopplar det där mörka och onämnbara som vilar i skogen grepp om honom. Det vägrar att släppa taget.

Samtidigt börjar de döda att komma tillbaka…

Vad jag tyckte:
Gruvdamen bjuder på svensk skräck av riktigt hög kvalitet av det mer obehagliga och räliga slaget. Här finns ett ondskefullt väsen men det verkliga monstret tycker jag här ändå är själva människorna.  De som utsätter barnen för det mest otäcka som finns och som berövar dom deras oskuldsfullhet och barndom. Vill inte berätta för mycket för detta är en historia där detaljerna och ledtrådarna sakta nystas fram och där det man tror sig vet ofta visar sig att vara än mer otäckt än vad man kunnat föreställa sig. Men jag måste få nämna Sven, hans livsöde och historia är djupt tragiskt och jag lider så med honom. Denna ensam människor som anses bara vara en simpel idiot men där hans historia rymmer så mycket mer.

Jakob och hans historia berör mig mycket med, han är en känslosam och stark karaktär som det tar lite tid att förstå sig på. Men jag fastnar direkt och kan inte sluta läsa även om det snabbt blir riktigt otäckt. Jag fascineras av hur Daniel Svanberg vävt in författarens Bergdahls böcker på ett sätt som gör att det känns som att dessa böcker faktiskt finns på riktigt ( vilket dom ju inte gör). Svanberg är skicklig med sina miljöskildringar och bygger upp en tätt atmosfär där spänningen verkligen vibrerar. Gruvdamen är en mörk skildring och stundtals gör den faktiskt ont att läsa. Berättelsen skiftar mellan nutid och dåtid, vi förflyttar oss från New York till de mörka skogarna i Bergslagen ( en plats jag faktiskt känner till väl, jag bodde nämligen i dessa trakter ett par år...) Skiftningar mellan tidspåren och platserna sker smidigt och det är hela tiden lätt att hänga med som läsare. Daniel Svanberg väver skickligt samman sina ledtrådar och olika historier till en mycket skrämmande helhet. Med små nyanser och skiftningar skapar Svanberg många kalla kårar och där själva miljöerna bidrar till gåshuden på armarna.

Dessutom trodde jag inte att fyra små ord kunde sätta sig i mitt huvud.... "Maja vill ha kött" är en mening jag sent kommer glömmer....

Läs och rys!

Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Rec-ex ifrån Hoi förlag, tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Bokhuset, Bokhyllan. Dast och Maria bokhylla

tisdag 17 januari 2017

På andra sidan väggen av Shari Lapena

Shari Lapena, På andra sidan väggen
 
Handling:
Anne och Marco Conti är ett par som tycks ha allt: ett kärleksfullt förhållande, ett vackert hem och en underbar bebis, Cora. Nu säger deras granne att hon inte vill ha med deras sex månader gamla dotter på sin middagsbjudning. Inget personligt, hon står bara inte ut med gråten. Marco säger att det är okej. De bor ju trots allt bara i huset bredvid. De kommer att ha babyalarmet med sig och turas om att gå hem en gång i halvtimmen.

När Anne tittade till Cora för bara en stund sedan sov barnet djupt. Men nu, efter att hon rusat upp för trapporna i deras dödligt tysta hus, besannas hennes djupaste rädsla. Cora är borta!
Anne och Marco har aldrig tidigare behövt ringa polisen. Men nu är polisen i deras hem, i deras liv. Och vem vet vad de kommer att upptäcka där?


Vad jag tyckte:
På andra sidan väggen är en nervpirrande historia som verkligen bjuder på andlös spänning. Ett enda litet ögonblick, ett enda litet val och så vänds hela ens liv upp och ned. Redan tidig anade jag vem den misstänkte var, troligen för att jag läst väldigt många thrillers som bjudit på ungefär samma upplägg. Men trots det lyckades ändå författaren behålla mitt intresse och få mig att vilja läsa bara ett enda kapitel till och så bara ett kapitel till. Det är skickligt när en författare får en att sitta som fastnaglad fastän man redan vet hur det kommer gå ( eller rättare sagt att man tror sig veta vad som ska hända). Dessutom lyckades även författaren finta bort mig ett tag och bjuda på en och annan överraskning framemot slutet!

På andra sidan väggen är en smart och underhållande thriller som bjuder på nervpirrande läsning. Anne är en stark karaktär precis som hennes make Marco, de känns trovärdiga i sin gestaltning och man förstår deras ångest och skräck. Det finns en kommissarie med som bjuder på sitt perspektiv av historien och som lyfter fram viktiga ledtrådar och frågor kring vad som hänt Cora. Men historiens huvudpersoner är just Anne och Marco. Språket är lättläst och bjuder inte på några större överraskningar, möjligen är det snarare lite för enkelt och författaren bjuder inte riktigt in läsaren att använda sin fantasi hela tiden.

Betyg: 4- / 5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Lottens bokblogg, Bokraden och Monikas bokföring


Morden på Mangle Street av M.R.C Kassian

M.R.C Kassian, Morden på Mangle Street 

Handling:
Året är 1882 och den unga, föräldralösa March Middleton har precis rest till London för att bosätta sig hos sin förmyndare Sidney Grice efter sin fars död. Sidney är landets mest berömde privatdetektiv och March har knappt hunnit anlända förrän han får ett nytt fall på halsen
.
En ung kvinna har blivit brutalt mördad och allt pekar på att hennes make är den skyldige. Offrets mor är dock övertygad om motsatsen och March erbjuder sig att göra ett försök att rentvå honom.
Spåren tar dem på en resa från East Ends mörkaste gränder till de ståtliga viktorianska villorna i Bloomsbury. Varje ny ledtråd gör Sidney övertygad om klientens skuld, men snart blir det även uppenbart att fallet riskerar att krossa hans goda rykte som privatdetektiv 


Vad jag tyckte:
Jag är mycket förtjust i historiska deckare, speciellt om de utspelar sig i det viktorianska England. Dessutom gillar jag originella karaktärer och jag gillar pusseldeckare med en klurig intrig. Morden på Mangle Street borde därför passa mig utmärkt.  Det viktorianska England finns där, det är en pusseldeckare med en klurig intrig och man märker en stark influens ifrån Sir Arthur Conan Doyles klassiska deckare Sherlock Holmes och Dr Watson. Ibland blir det lite väl övertydligt kan jag tycka som tex när March stukar foten och får träffa en läkare vid namn Arthur Doyle....

Men sen kommer det stora men:et och det är de originella karaktärerna..... Fröken Middelton är en charmig och kaxig ung dam som jag gillar skarpt. Hon är smart och inte vidare räddhågsen av sig. Men den där privatdetektiven Sidney Grice......Jag kan inte med karlen! Han är arrogant, självisk, kall och rent av elak. Jag förstår syftet bakom honom, jag märker liknelserna med just Sherlock Holmes men det finns inte något hos denna person som jag tycker om. Med tex Sherlock Holmes finns där några mjukare sidor, några nyanser av godhet hos honom som gör honom mänsklig trots hans arrogans och kylighet. Men hos Sidney Grice hittar jag inte något sådant, jag tycker helt enkelt genuint illa om honom...

Boken som sådan är välskriven med finstämda detaljer och stämningsfyllda miljöer med en spännande intrig och klurig gåta. Dessutom finns här en syrlig torr humor som jag gillar väldigt mycket. Dessutom gillar jag March Middelton väldigt mycket så jag kommer nog ändå att läsa nästa del i serien med och hoppas på att den där Sidney Grice blivit en aningen trevligare...

Betyg: 3+ / 5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Boklysten, Beas bokhylla och Bokstunder

Tematrio: Saker som är mjuka



Lyrans noblesser har införskaffat sig en massa nya kuddar och filtar. Så veckans tema blir att "berätta om texter som har någon mjuk sak i titeln!"

En oväntat svår fråga insåg jag, inte många titlar jag hade på mina läslistor där titeln innehöll något mjukt. Men om jag stretchar på ordet mjuk lite grann så kom jag ändå på tre titlar!


  1. Snökimon av Mark Henshaw. En kimono är ett mjukt plagg, ofta gjort av silke/siden. Boken som sådan är en finstämd berättelse om identitet och sanning.
  2. Silkesmasken av Robert Galbraith. Silkesmaskar spinner mjukt silke =) Detta är andra boken i serien om privatdetektiven Cormoran Strike och hans assistent Robin Ellacott.
  3. Snöleoparden av Jan Fleischman & Jonathan Borling. Snöleopardernas päls ser faktiskt silkesmjuka ut. Möjligen svårt att klappa dom bara. Boken som sådan är en mycket välskriven och intressant faktabok.

måndag 16 januari 2017

Utmaning: Den bästa- Brittiska tv-serien



Nu är Lyrans noblesser tillbaka efter julledigheten och här kommer årets första Den bästa.
Denna gång ska det handla om Den bästa Brittiska tv-serien. Kära tider... Så många det finns att välja mellan ju. Älskar brittiska tv-serier ju! Men väljer enbart en enda för ovanlighetens skull! Ett förutsägbart svar måhända men en kär favorit hos mig.

* Morden i Midsomer

Visst är serien en smula förutsägbar efter så många säsonger men för mig innebär serien mycket sentimentala känslor. Jag minns tv-kvällar på sommaren med föräldrarna och jag minns hur sambon och tittar varje sommar, precis efter Allsång på skansen.  Vi ser också om avsnitt, ofta är det denna serien vi sätter igång när livet är svårt och jobbigt. Jag har sett alla avsnitt som finns och några tom 2-3 ggr. =)

söndag 15 januari 2017

Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt av Katarina Bivald

Katarina Bivald, Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt. 

Handling:
Sommaren då Anette Grankvist fyllde arton lovade hon sig själv tre saker som hon skulle göra i livet: köra motorcykel, köpa ett hus och klara sig själv. Så här nitton år senare har hon i alla fall klarat sig själv. Hon har inte varit på en riktig dejt på den här sidan millennieskiftet. Hon bor kvar i hyresrätten i Skogahammar. Hon jobbar på Mat-Extra, där blip-blip-ljudet från kassan långsamt driver henne till vansinne. Och hon har inte ens körkort för bil, ännu mindre motorcykel. Allt det här var helt rimligt så länge hennes dotter bodde hemma. Men när Emma flyttar till en annan stad upptäcker Anette att det är en sak att vara ensamstående mamma med ett barn, och en helt annan att vara det utan ett. Hon hade ingen aning om att livet bestod av så mycket tid.

Därför verkar det som en bra idé att börja ta motorcykellektioner, ge sig in i ett omöjligt projekt, lära känna sin egen mamma mitt under pågående senildemens, och kasta sig ut i en galen förälskelse. Men det visar sig snart att det här med frihet och äventyr är betydligt mer komplicerat än Anette tänkt sig.

Vad jag tyckte:
Livet, motorcyklar.... är en charmig feel-good med varm humor. Det är lättläst och underhållande att läsa om den lilla orten Skogahammar och Anette är en trevlig karaktär att lära känna. Emellanåt blir det väl lite för sött och klämkäckt kan jag tycka.

Den person jag kommer minnas allra bäst är faktiskt Anettes bästa vän Pia. Hon är en så härlig person, rättfram, karsk och kärv på ett alldeles underbart sätt. Det är mysigt att läsa om Anettes svårigheter men ibland blir jag rätt trött på hennes gnäll och tvivel. Jag vill mest säga åt henne att skärpa sig! Dessutom så blir boken lite seg i mitten, allt dras ut på i all evighet känns det som. Jag märker snabbt att mitt fokus skiftar och jag skummar mer än läser. Det tar sig igen efter ett tag men för mig blir det inte helt rätt bara.

Men överlag är det fin läsning, varmt och gulligt på ett lättläst sätt. Mysig bok som passar fint i vinterrusket.

Betyg: 3+
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Lottens bokblogg och  Chicklitrevolutionen