onsdag 28 september 2016

Dubbelrecension av Anna-Klara Mehlich

För en tid sedan fick jag en förfrågan ifrån Amelie Johansson som arbetar på ett nystartat förlag, Barfota böcker förlag. Hon frågade om jag var intresserad av att läsa en bok skriven av Anna-Klara Mehlich och illustrerad av Sofie Falkenhem. Bokens titel är Gunga åt söder och norr: Inlighetens kamp. Titeln lockade mig så även beskrivningen av boken så jag tackade ja.

Dock insåg jag när jag fått hem boken att detta vara tredje delen i en serie, det står att böckerna är fristående och man ska kunna läsa dom enskilt utan ordning. ( Vilket jag kan hålla med om efter att ha läst ut boken) Dock vill jag gärna läsa serier i rätt ordning och när jag hittade de två första böckerna som e-böcker på biblioteket tog jag och läste dom. Två sömnlösa nätter fylldes med de två första böckerna och därefter läste jag då den allra senaste boken. Här kommer en dubbelrecension på de två första böckerna och sedan får tredje delen, som jag så snällt fick ifrån förlaget, ett eget inlägg imorgon.

Anna-Klara Mehlich, Gunga åt öster: Mot tidens härskare.

Handling:
Aina kan inte tro sina ögon. Det är mitt i natten och i gungstolen hos morfar sitter plötsligt en okänd kvinna. Hon gungar fram och tillbaka, och hon släpper inte Aina med blicken. Plötsligt stannar hon.
– Aina, du enda. Vi behöver din hjälp.
Det är början på det äventyr som ska ta Aina till Öster där hon och den nya vännen Elmi är ödesbestämda att försöka hindra härskaren från att fortsätta missbruka Iluret. Det är den klocka som styr tiden inte bara i Öster, utan också i vår värld. Ainas vänner Linus och Lovisa blir också indragna. I trängda lägen använder de tre vännerna ett tyst ”smygspråk” – de dövas teckenspråk. Den här sommaren i Dalsland blir allt annat än vanlig. Faror finns där man minst anar det, men även vänner i udda skepnad. Aina som till vardags är rädd för det mesta utsätts för de svåraste prövningar och står inför hotet om att förlora allt hon håller kärt.
Vad jag tyckte:
Amelie Johansson berättade i sitt mail om att de olika delarna i serien om Aina lyfter fram olika viktiga teman och ämnen på ett tydligt sätt men med ett sagoperspektiv. Detta är något jag verkligen tycker fungerar fint i berättelsen om Aina. Det är en saga och ett äventyr men samtidigt så finns där ett allvar bakom som kräver att Aina får lära sig viktiga saker. Där hon tillsammans med sina vänner, dels de här i verkligheten men också de nya vänner hon får i landet Öster,  måste finna mod att våga göra något  mycket otäckt.  Att lära sig att ibland måste man ensam våga göra göra otäcka saker men även att man tillsammans med sina vänner kan våga utföra något riktigt stort. Vänskap är ett viktigt tema i boken men framförallt är det stressade samhället och tidsbristen som lyfts fram på ett tydligt sätt. Men inte att det förenklas utan det kräver lite funderingar och eftertänksamhet. I landet Öster märks bristen på tid på att de vuxna jäktar runt med tom blick och på att barnen tappat sin förmåga att skratta. Här i vår värld så är det främst en scen jag som vuxen reagerar starkt på och som jag tycker belyser bokens underliggande tema väldigt väl. Och det är när Aina på en badstrand med sina vänner, framför henne sitter en liten pojke på ca 3 år, han bygger sandslott och försöker förgäves få sin pappa att titta på honom. Men pappan måste bara fixa ett jobbmail först, med ansiktet låst nedåt mot skärmen, hinner han inte se barnet och dess längtan efter uppmärksamhet. 
Gunga mot öster är en finstämd och välskriven fantasy för yngre läsare och skulle passa utmärkt i skolmiljö då det verkligen rymmer många saker att tänka över. Karaktärerna är välgjorda och levande, älskar Ainas bullbakande och snickrande morfar. ( men undrar lite över vart Ainas föräldrar är någonstans...) Tycker det är fint att teckenspråk är en så pass stor och viktig del av berättelsen. Samtidigt gillar jag väldigt mycket om hur sagoelementen mixas med realistiska drag. Jag fastnade snabbt för Gunga åt öster och jag var glad att jag hade del två redo i telefonen så jag kunde börja direkt på den!

Handling:
Det var mitt i natten och regnet smattrade mot fönsterrutorna när Aina gick ner för trappan. Då en blixt lyste upp rummet fick hon syn på henne, flickan i gungstolen.
– Aina, sa hon sakta. Aina, du enda. Vi behöver din hjälp.
Strax innan jul dyker en flicka upp i morfars gungstol. Hennes hår är grått, hon ser trött ut och det piper när hon andas. På lappen hon ger Aina står bara två ord: Hämta Åskfröet. En ond kraft har tagit makten över årstiderna i Väster, landet där solen går ner, och Aina är den enda som kan ställa allt till rätta igen. Hon ger sig ut på en farlig resa där vänskap och tillit sätts på prov.
Vad jag tyckte:
Gunga åt väster börjar betydligt mer dramatiskt än bok ett och snabbt kastas man in i ett nytt äventyr tillsammans med Aina. Återigen blandas sagoelement med realistiska ämnen och grunden i bok två är miljöförstöring och klimathotet. I landet Väster så har någon gjort så att de olika årstiderna som föds där dör. Detta påverkar vår värld genom att det åskar sent på hösten, regnar på lucia och är 10 grader varmt på julafton. Återigen lyfts dessa teman upp tydligt men inte övertydligt, de smygs in naturligt i berättelsen och stegvis får vi veta mer om dessa ämnen. Där vi tillsammans med Aina och hennes vänner långsamt försöker finna ut sanningen innan det är försent. 
 Det är en mörkare berättelse med mer drama och allvar än i bok ett. Men det finns även hopp och vänskap, dessa två som är så viktiga för oss alla. Det jag tycker väldigt mycket om är också hur viktigt det för Aina att för att hon ska kunna hitta lösningen på det stora problemet måste hon söka svaren i sin egen släkt. Genom att lära känna sitt egna förflutna genom äldre släktingar och via morfar så får Aina också svaren hon behöver för att rädda landet Väster. Att låta detta närliggande perspektivet blandas med det större perspektivet där samspelet mellan landet Väster och vår egen är välskrivet på ett lättläst sätt. Temat är väldigt aktuellt och även här finns mycket man kan prata om med de yngre läsarna.  Spännande och välskriven berättelse med fina karaktärer där man också ser en förändring hos karaktärerna. De har alla vuxit och lärt sig något sedan bok ett, vilket är väldigt välgjort på ett naturligt sätt. Aina känns allvarligare än tidigare och modigare, hennes självförtroende har växt rejält. Härligt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar