tisdag 20 september 2016

Det du inte minns av Harriet Lane

Harriet Lane, De du inte minns
Rec-ex ifrån Lind & Co, Tusen tack!

Handling:
När Ninas och Emmas vägar av en slump korsas uppstår en trevande vänskap som för alla utomstående ter sig obegriplig. Emma är hemmafru med en tvåårig son och ännu ett barn på väg, har gett upp sin spännande karriär inom tv och känner sig nedstämd, låst och ensam.

När Nina, den begåvade konstnären, sval, sofistikerad och välbeställd, sträcker ut en hand är det som en livboj för en drunknande. Emma är tagen av Nina, överväldigad och tacksam över hennes intresse. Det dröjer inte länge innan hon betraktar Nina som en god vän. Men vad Emma inte minns är att de en gång för länge sedan kände varandra. Nina har däremot inte glömt.


Vad jag tyckte:
Det du inte minns är en lågmäld berättelse om hämnd bortom alla gränser. Detta är inte en bok som bjuder på actionfyllda scener och rafflande agerande. Istället är det en berättelse som verkligen stämmer in på citatet att hämnd serveras bäst iskall.  I de små skiftningar ryms begäret av hämnd och av behovet för upprättelse ifrån en händelse i det förgångna.  Med ett kyligt beräknande sinne genomför Nina sin hämnd.  Jag upplever hela tiden en distans till Nina där jag inte riktigt känner att jag får veta vem hon är. Med små medel drivs berättelsen framåt där Nina och Emma skiftas om att berätta. Skiftningar sker inte kronologiskt utan de båda rösterna flyter in i varandra. Om Emma berättar om en lunch hon bjuds på av Nina så kommer Nina i följande stycke berätta om samma lunch med ett tillägg som för berättelsen framåt. Jag måste få tillägga att när slutet kommer är jag rätt häpen då jag inte riktigt kan förstå hur denna enskilda händelse kan generera ett sådant stort behov av hämnd. Speciellt när vi inte får ta del av Emmas version av samma händelse eftersom hon inte verkar minnas det. Boken är rätt kort och slutet känns väldigt öppet utan att vi som läsare får ett avslut.

Visst är Det du inte minns en psykologisk thriller som håller nerverna på helspänn och jag tycker verkligen författaren lyckas väl med att bygga upp denna spänning stegvis.  Spänningen kryper sig på sakta, sakta. Men det saknas något för att jag ska falla helt för boken, det lämnas för mycket öppet och jag känner mig inte helt tillfreds med slutet. Språkmässigt tycker jag väldigt mycket om den svala, lätt kyliga tonen som passar utmärkt ihop med berättelsen. Kommer det fler böcker med Harriet Lane så kommer jag läsa de för även om jag inte är överens med slutet så gillar jag Lanes sätt att berätta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar