onsdag 21 september 2016

Björnstad av Fredrik Backman

Fredrik Backman, Björnstad
Rec-ex ifrån Piratförlaget, Tusen tack!

Handling:
Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad?
Bara allt. Den betyder bara allt.
Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.
Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn.

Vad jag tyckte:

Som jag längtat efter Fredrik Backmans nyaste bok och förväntningarna var skyhöga när jag började läsa. Som tur är blir det inget platt fall, som kan ske väldigt lätt när ens förväntningar inte matchar boken. Återigen levererar Backman en berättelse som får mig att falla pladask och som får mina känslor att komma i gungning. Björnstaden skiljer sig mycket åt ifrån Fredrik Backmans tidigare böcker, dels är den mycket allvarligare och mörkare än de tidigare dels så har vi inte en enskild person som står i fokuset. I de tidigare böckerna hade vi Ove ( En man som kallas Ove), Elsa ( Min mormor hälsar och säger förlåt) och Britt-Marie ( Britt-Marie var här). I Björnstad så skulle man kunna säga att det är en plats som står i fokus, en liten by långt ut på landet, en by där alla känner alla och en by som kämpar för sin överlevnad. En by som många känner igen så även jag, jag är född och uppvuxen i en sådan typisk liten svensk by.

I Björnstad så är rösterna många men alla hålls de samman av en sak nämligen hockey. För det är därför Björnstad överlever pga hockey och vinner de bara finalen så kanske staden kan börja leva igen, inte bara överleva. Vi har Kevin som trots sina 17 år bär en hel stad på sina axlar eftersom han är hockeyproffs. Där är Kevins bästa vän Benjamin som bär både Kevin och ett stort mörker inom sig. Vi har sportchefen som återvänt hem efter proffskarriär i NHL och hans fru Mira som försöker förstå denna obändiga kärleken till just hockey. Där är deras dotter Maya som kommer vända upp och ned på hela byn. Sedan har vi Amat som varje morgon följer sin mamma till hennes jobb, hon städar byns hockey-arena och Amat har möjligt att göra det han älskar mest nämligen åka hockey.

Berättelsen kryper in under skinnet på mig, den kommer obehagligt nära mig själv och det gör ont att läsa den faktiskt. Backman skildrar det som sker på ett väldigt personligt sätt och där han tydliggör de skeende som kan uppstå i kölvattnen på en händelse som alla vill mörka utom de som blivit utsatta för det. Här får vi läsa om en vänskap så innerlig och nära att det skär i hjärtat, Maya och Ana som är oskiljaktiga. Men även den lojalitet som finns mellan Benjamin och Kevin, en lojalitet och vänskap som kommer sättas på hård prövning. Backmans starka kärlek till ord och språk lyser igenom hela tiden, han leker med språket och skapar nya begrepp. Det är en njutning att läsa och emellanåt småler jag åt hans underfundigheter. Björnstad är dock ingen bok som bjuder på många skratt utan tonen är allvarlig och eftertänksam. Ingen döms utan läsaren bjuds in till att själv fundera och ta ställning. Det lilla samhället med de oskrivna reglerna känns äkta och levande. Jag känner igen min egen uppväxt i berättelsen. Kärleken till sporten, till hockeyn är en röd tråd igenom hela berättelsen men man behöver inte själv förstå eller ens gilla hockey för att uppskatta Björnstad. Det finns så mycket mer att ta del av i berättelsen. Mycket som skaver och svider när man läser det, mycket som upprör och gör en arg men också mycket som värmer och ger ljus i mörkret. Skiftningarna mellan de olika rösterna sker smidigt utan hack eller störningar så att läsningen flyter på fint. Man kan lätt följa med i berättelsen trots de många rösterna.

Det är vemodigt när boken tar slut och jag blir sittande bra länge efteråt med tankar som snurrar runt och gamla spöken som poppar upp i mitt huvud. Jag försöker analysera varför jag tycker så himla mycket om Björnstad men det är svårt att skriva ned allt för mycket blir för personligt. Så jag säger helt enkelt: Läs själva!

5 kommentarer:

  1. Jag läste precis ut den och vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej det är en bok som verkligen gör avtryck och skapar starka känslor.

      Radera
  2. Ser så mycket fram emot att läsa den efter att ha sett alla hyllningar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas du kommer tycka om den! =) Det kan ju lätt vara lite farligt med alla hyllningar, det blir lätt pannkaka av allt. Men jag älskade i alla fall Björnstad =)

      Radera
  3. Åh, den här skall bli så trevlig att läsa.

    SvaraRadera