onsdag 7 september 2016

Älvkorset av Jenny Töredal

Jenny Töredal, Älvkorset
Rec-ex ifrån författaren, Tack så mycket!

Handling:
En ung kvinna ärver ett magiskt smycke. Ett smycke som tillverkades för länge, länge sedan, i en annan tidsålder än vår. Det magiska smycket tillverkades djupt inne i De otämjda bergen och fick bära namnet Älvkorset. Dess magiska egenskaper skulle ge beskydd emot onda krafter. Men vem som helst kunde inte använda smyckets krafter. Det måste vara rätt bärare, Älvkorsets bärare, och smycket kunde bara användas av den som knöts till dess kraft via blodsband. Den unga kvinnan blir Älvkorsets bärare och hon dras in i en kamp emot onda 

Vad jag tyckte:
Jag fick ett mail med en förfrågan ifrån författaren Jenny Töredal om jag skulle vilja läsa hennes bok Älvkorset. Författaren beskriver i mailet att Älvkorset är en romantisk fantasybok med inslag av realism.  Fantasy gillar jag ju och romantik kanske kan vara trevligt att läsa om tänkte jag och tackade ja.  Det visade sig att Älvkorset var en mycket fin läsupplevelse både lättläst och spännande med en hel del inslag av romantik.  I början stör jag mig lite på hur snabbt vi kastas in i den här fantasyvärlden, Ella som boken handlar om hör hemma här i vår verklighet men i samband med hennes mormors död får hon reda på att hon egentligen hör hemma i den parallella fantasyvärlden Wida. Jag får inte riktigt grep om hur denna världen existerar intill vår egen eller hur de båda hör ihop. Vi får heller inte lära känna landet utan till största del befinner vi oss på ett slott.

 Dessutom verkar Ella bara acceptera denna nya världen och knappt blinka åt att hon förts till en värld som till stor del är väldigt medeltida-inspirerad.  Men under läsningens gång så växer Ella och jag upptäcker att hon är rätt självsäker kvinna som minsann inte accepterar vad som helst. Precis som jag så stör sig Ella på den ålderdomliga kvinnosyn där männen jagar och beskyddar, kvinnor är vackra och lydiga...Samtidigt förstår Ella varför det är som det är. Dock så kommer hon aldrig acceptera att det är på detta viset.  Jag märker att jag gillar Ella mer och mer faktiskt och jag tycker det är skönt att se att även inom fantasy-genre kan skapat trovärdiga kvinnor som dessutom ger utrymme för ifrågasättande av kvinnorollen. Ella är en bra förebild på många sätt. Härligt det tycker jag!

Det är dock kanske lite väl mycket romantik för min del, det är väldigt många långa ögonkast och smäktande leende som orsakar darriga knä. Men det är ändå ok, jag gillar det på något sätt ändå. Jag ser verkligen framemot nästa del i serien.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar