fredag 30 september 2016

En annan av David Levithan

David Levithan, En annan
Rec-ex ifrån Gilla förlag/ Lilla Piratförlaget, Tusen tack! 

Handling:
Rhiannon vet vem hon är, och vem hon vill vara med. Hur dryg Justin än kan vara, är det ändå de två. Men en morgon är Justin inte som vanligt. Rhiannon känner att han för första gången verkligen ser henne, och de tillbringar en fantastisk, romantisk dag tillsammans.
Dagen därpå är Justin sitt vanliga svårtillgängliga jag, och Rhiannon förstår ingenting. Hon börjar ifrågasätta deras relation, och hela sitt liv. På en fest träffar hon Nathan, och något med honom känns bekant. De börjar mejla med varandra, men när de ska ses möts Rhiannon istället av en tjej som heter Megan. Och hon berättar det mest osannolika Rhiannon någonsin har hört …
Vad jag tyckte:
(Kan förekomma spoiler nedan!)
Jag vet att jag har läst  Jag, En av David Levithan tidigare men jag är inte förmögen att hitta den i någon läslista. Vilket är väldigt märkligt då jag också minns hur förtjust jag var i boken. Om hur jag älskade det normbrytande i David Levithans sätt att skriva och om hur fantastiskt jag tycker karaktären En är. Om hur jädra stark boken var och hur mycket jag tyckte om den. Men inte ett enda litet spår finner jag efter den på min blogg. Mina läslistor här sträcker sig bara tre år tillbaka i tiden, de andra tidigare finns undangömda i en dator som vägrar starta... Men boken Jag. En kom ut 2013 så den borde finnas här på bloggen. Men icke... Märkligt det ju.
 Men i alla fall så fick jag för en tid sedan boken En annan av samma författare som är en slags fortsättning eller mer vidareutveckling av Jag, En.  I Jag. En får vi möta En, en människa som lever utan fast kropp. Hen är väldigt mänsklig men hen vaknar varje morgon i någon annans kropp. Varje dag börjar allt om och hen kan inte stanna mer än en dag. Under denna dag är hen sig själv men fast i en främlings kropp. Rihannon är en av de hen möter och här i boken En annan får vi följa hela berättelsen ur Rihannons perspektiv. En annan är en hjärtslitande bok om kärlek i det mest omöjliga formatet som finns. Det är en bok som skildrar utmaningen i att förälska sig i en person som inte ens har en fast kropp.  Kan man verkligen vara förälskad om hen ena dagen är en mörkhyad tjej och nästa dag en nördig datakille? Är utseendet viktigt för förälskelsen eller går det att älska någon ändå? Det är många svåra frågor i David Levithans böcker som utmanar en och gör en fundersam.  Det är så smärtsamt vackert samtidigt som det också är fruktansvärt fint. Ömsint berättad med nerv och insikt.  
Läs först Jag. En och sedan En annan för att få en läsupplevelse utöver det vanliga med en författare som tänjer på gränserna när det kommer till ungdomslitteratur och som lyfter viktiga ämnen som genus, kön och sexualitet. 

Forever Young av Johan Ripås

Johan Ripås, Forever Young
Rec-ex ifrån Piratförlaget, Tusen tack!

Handling:
Det är sommar, det är mitten av åttiotalet. Kalla kriget är ett ständigt hot och alla är rädda för atombomben. John, som är syntare lika mycket för stilen som för musiken, bor med sin mamma och sin destruktive styvfar men håller sig hemifrån så mycket han kan. Hans bästa vän Anton är i sin tur bortglömd av sin familj. Tillsammans försöker de förstå hur världen i allmänhet och vuxenvärlden i synnerhet sitter ihop.
De träffar Peder som plötsligt flyttat in i det övergivna huset vid sjön. Kanske är han den klokaste vuxna de har träffat eller möjligen den galnaste. Det blir i alla fall en oförglömlig sommar där frihet och övergivenhet går hand i hand. Där den första kärleken och den starkaste vänskapen sätts på prov.

Vad jag tyckte:
Forever Young var en titel som lockade mig när jag läste om den på Piratförlagets hemsida. Det verkade vara en bok som passade mig väl och det hade jag helt rätt i. Forever Young är en skimrande vacker uppväxt skildring som verkligen griper tag i en.

Detta är en berättelse om vänskap och om att försöka förstå sig på vad det innebär att vara vuxen. De två vännerna John och Anton är så fint tecknade att de känns helt igenom levande. Jag bryr mig om dom och vill så innerligt att det ska gå dom väl. Forever Young är mycket träffsäker i sin skildring av 80-talet, jag själv föddes i början av 80-talet så det tilltalar mig mycket att vi befinner oss just där. Det finns vissa scener i boken som är både vackra och samtidigt skrämmande i sin totala känsla av övergivenhet och ilska över de vuxnas sätt att vara och bete sig. Oförståelsen inför vuxenlivet är gripande berättad och jag märker att jag mellan lässtunderna funderar mycket på de båda pojkarna.  Jag njuter av det klara och tydliga språket som insiktsfullt skildrar de unga pojkarnas sommar. En sommar fylld med det oväntade och det obegripliga, en bitterljuv sista sommar innan barndomen för alltid är över. Trots allvaret med sitt lätta stråk av mörker så finns det en varm humor igenom hela boken. Där de destruktiva familjerna och övergivenheten görs hanterbar med en syrlig humor.  Forever Young nästlar sig in under skinnet på mig och jag kan varmt rekommendera den.

Detta är Johan Ripås debutbok och jag hoppas verkligen att författaren fortsätter skriva för jag vill verkligen läsa mer av honom.

Stötta Anna Jakobsson Lunds Kickstarter-kampanj

Jag fick i veckan hem den sista delen i Anna Jakobsson Lunds briljanta dystopi-serie, Den enda vägen. I samband med mejlförfrågan ifrån Anna så undrade hon också om jag ville hjälpa till och pusha hennes Kickstarter kampanj. En kampanj som ordnas i och med att Anna Jakobsson Lunds första bok Tredje Principen ska lanseras på engelska! Härligt tycker jag och jag hoppas att boken får stor spridning då den är väl värd att uppmärksammas.

Såhär skriver Anna Jakobsson Lund själv om kampanjen:
" Parallellt med släppet av Enda vägen arbetar jag också med lanseringen av Article Three, alltså den engelska översättningen av Tredje principen. Det är en jätterolig satsning, men som med allt annat så handlar det ju om att synas för att folk ska veta att boken finns. Under oktober månad kommer jag att köra en kampanj på Kickstarter för att göra folk medvetna om boken och försöka samla in lite pengar till marknadsföring och översättningen av nästa del. Där har jag en grej som jag kallar för Blogger for the Resistance, där alla som nämner kampanjen på sin blogg eller insta får ett ex av boken."

Imorgon kommer kampanjen att starta och då kommer jag att uppdatera med länk dit men tänkte att en liten förvarning kunde sitta fint =)  Så kom tillbaka imorgon så får ni länken direkt till kampanjen då! 

torsdag 29 september 2016

Gunga åt Söder och Norr: Inlighetens kamp av Anna-Klara Mehlich

Anna-Klara Mehlich, Gunga åt söder och norr: Inlighetens kamp.
Rec-ex ifrån Barfota böcker, Tusen tack!

Handling:
Mitt i natten sitter den gamle mannen i gung- stolen. Han darrar och flackar med blicken.

– Jag söker Aina, viskar han med låg, pipig röst. Måste träffa henne genast. Innan de hittar och för bort mig ...

Aina har sommarlov hos sin morfar i byn Solsäter när mannen söker upp henne. Han kommer från Norr där hemska saker sker. De som bor där blir allt mer lika och bryr sig allt mindre om varandra. De som gör motstånd, fångas och förs bort. Aina är den enda som kan stoppa det som sker. Hon ger sig av på ett farligt uppdrag. Och det är viktigt. Invånarna i Solsäter har också börjat bete sig illa mot varandra, framförallt mot de två nyinflyttade.

Vad jag tyckte:
Då har vi alltså kommit fram till tredje delen om Aina och här skildras ett tema som verkligen är högaktuellt med sagoelement. Och återigen är det välskrivet och väl avvägt mellan det realistiska och fantasyinslagen. I tredje boken om Aina så står vi inför något riktigt mörkt och otäckt nämligen upptäckten att det finns vissa som inte anser att alla är lika värda. Där vissa ska sorteras bort för att de inte passar in och där resten hålls i schack med total kontroll. I mitt vuxna huvud far många tankar när jag läser boken, glimtar av Hitler och förintelseläger far förbi, de många båtarna över Medelhavet och de många, alltför många, människorna som drunknat i sin förtvivlan över ett tryggt och säkert liv, de homofobiska attackerna och många andra vuxna tankar. Men jag tycker att Anna-Klara Mehlich lyckas lyfta fram dessa ämnen på ett sätt som är väl anpassat för de yngre läsarna som boken riktar sig till.

Det är viktigt tycker jag att det kommer böcker med dessa allvarligare teman och det är riktigt bra att det tom med finns lärarhandledning på förlagets hemsida ( det finns en till varje del i serien).  Gunga åt söder och norr är en skrämmande berättelse men samtidigt också väldigt vacker. Sagoskimrande blandas det mörka och det ljusa. Där återigen vänskapen står i fokus och om hur mycket man kan åstadkomma tillsammans. Men också om hur en enda liten människa vågar höja rösten kan det göra att många fler också höjer rösten. Teman som mångfald och allas lika värden samt om hur viktigt det är att behandla andra väl oavsett var de kommer ifrån, hur de ser ut eller vad de tror på är viktiga ämnen som lyfts fram i boken.  Samtidigt så tas då också främlingsfientlighet och fördomar på ett väldigt fint och bra sätt.  Återigen slås jag av de fina karaktärerna och de välgjorda miljöerna och hur lättläst boken är på ett riktigt bra sätt. Gunga åt Söder och Norr är en välskriven spännande berättelse som jag varmt kan rekommendera.

Något som jag funderar den del på innan jag läste boken var själva titeln och då framförallt ordet Inligheten. Ett ord jag aldrig hört och som jag inte hittade någon information om. Men efter att ha läst en bit in i boken så får jag min förklaring och det är bara så klockrent. Inligheten är ett ord jag kommer använda mig av i framtiden.

Här vill jag också passa på att lyfta fram de sagolika omslagen och de små illustrationerna som finns i boken skapad av Sofie Falkenhem.

onsdag 28 september 2016

Dubbelrecension av Anna-Klara Mehlich

För en tid sedan fick jag en förfrågan ifrån Amelie Johansson som arbetar på ett nystartat förlag, Barfota böcker förlag. Hon frågade om jag var intresserad av att läsa en bok skriven av Anna-Klara Mehlich och illustrerad av Sofie Falkenhem. Bokens titel är Gunga åt söder och norr: Inlighetens kamp. Titeln lockade mig så även beskrivningen av boken så jag tackade ja.

Dock insåg jag när jag fått hem boken att detta vara tredje delen i en serie, det står att böckerna är fristående och man ska kunna läsa dom enskilt utan ordning. ( Vilket jag kan hålla med om efter att ha läst ut boken) Dock vill jag gärna läsa serier i rätt ordning och när jag hittade de två första böckerna som e-böcker på biblioteket tog jag och läste dom. Två sömnlösa nätter fylldes med de två första böckerna och därefter läste jag då den allra senaste boken. Här kommer en dubbelrecension på de två första böckerna och sedan får tredje delen, som jag så snällt fick ifrån förlaget, ett eget inlägg imorgon.

Anna-Klara Mehlich, Gunga åt öster: Mot tidens härskare.

Handling:
Aina kan inte tro sina ögon. Det är mitt i natten och i gungstolen hos morfar sitter plötsligt en okänd kvinna. Hon gungar fram och tillbaka, och hon släpper inte Aina med blicken. Plötsligt stannar hon.
– Aina, du enda. Vi behöver din hjälp.
Det är början på det äventyr som ska ta Aina till Öster där hon och den nya vännen Elmi är ödesbestämda att försöka hindra härskaren från att fortsätta missbruka Iluret. Det är den klocka som styr tiden inte bara i Öster, utan också i vår värld. Ainas vänner Linus och Lovisa blir också indragna. I trängda lägen använder de tre vännerna ett tyst ”smygspråk” – de dövas teckenspråk. Den här sommaren i Dalsland blir allt annat än vanlig. Faror finns där man minst anar det, men även vänner i udda skepnad. Aina som till vardags är rädd för det mesta utsätts för de svåraste prövningar och står inför hotet om att förlora allt hon håller kärt.
Vad jag tyckte:
Amelie Johansson berättade i sitt mail om att de olika delarna i serien om Aina lyfter fram olika viktiga teman och ämnen på ett tydligt sätt men med ett sagoperspektiv. Detta är något jag verkligen tycker fungerar fint i berättelsen om Aina. Det är en saga och ett äventyr men samtidigt så finns där ett allvar bakom som kräver att Aina får lära sig viktiga saker. Där hon tillsammans med sina vänner, dels de här i verkligheten men också de nya vänner hon får i landet Öster,  måste finna mod att våga göra något  mycket otäckt.  Att lära sig att ibland måste man ensam våga göra göra otäcka saker men även att man tillsammans med sina vänner kan våga utföra något riktigt stort. Vänskap är ett viktigt tema i boken men framförallt är det stressade samhället och tidsbristen som lyfts fram på ett tydligt sätt. Men inte att det förenklas utan det kräver lite funderingar och eftertänksamhet. I landet Öster märks bristen på tid på att de vuxna jäktar runt med tom blick och på att barnen tappat sin förmåga att skratta. Här i vår värld så är det främst en scen jag som vuxen reagerar starkt på och som jag tycker belyser bokens underliggande tema väldigt väl. Och det är när Aina på en badstrand med sina vänner, framför henne sitter en liten pojke på ca 3 år, han bygger sandslott och försöker förgäves få sin pappa att titta på honom. Men pappan måste bara fixa ett jobbmail först, med ansiktet låst nedåt mot skärmen, hinner han inte se barnet och dess längtan efter uppmärksamhet. 
Gunga mot öster är en finstämd och välskriven fantasy för yngre läsare och skulle passa utmärkt i skolmiljö då det verkligen rymmer många saker att tänka över. Karaktärerna är välgjorda och levande, älskar Ainas bullbakande och snickrande morfar. ( men undrar lite över vart Ainas föräldrar är någonstans...) Tycker det är fint att teckenspråk är en så pass stor och viktig del av berättelsen. Samtidigt gillar jag väldigt mycket om hur sagoelementen mixas med realistiska drag. Jag fastnade snabbt för Gunga åt öster och jag var glad att jag hade del två redo i telefonen så jag kunde börja direkt på den!

Handling:
Det var mitt i natten och regnet smattrade mot fönsterrutorna när Aina gick ner för trappan. Då en blixt lyste upp rummet fick hon syn på henne, flickan i gungstolen.
– Aina, sa hon sakta. Aina, du enda. Vi behöver din hjälp.
Strax innan jul dyker en flicka upp i morfars gungstol. Hennes hår är grått, hon ser trött ut och det piper när hon andas. På lappen hon ger Aina står bara två ord: Hämta Åskfröet. En ond kraft har tagit makten över årstiderna i Väster, landet där solen går ner, och Aina är den enda som kan ställa allt till rätta igen. Hon ger sig ut på en farlig resa där vänskap och tillit sätts på prov.
Vad jag tyckte:
Gunga åt väster börjar betydligt mer dramatiskt än bok ett och snabbt kastas man in i ett nytt äventyr tillsammans med Aina. Återigen blandas sagoelement med realistiska ämnen och grunden i bok två är miljöförstöring och klimathotet. I landet Väster så har någon gjort så att de olika årstiderna som föds där dör. Detta påverkar vår värld genom att det åskar sent på hösten, regnar på lucia och är 10 grader varmt på julafton. Återigen lyfts dessa teman upp tydligt men inte övertydligt, de smygs in naturligt i berättelsen och stegvis får vi veta mer om dessa ämnen. Där vi tillsammans med Aina och hennes vänner långsamt försöker finna ut sanningen innan det är försent. 
 Det är en mörkare berättelse med mer drama och allvar än i bok ett. Men det finns även hopp och vänskap, dessa två som är så viktiga för oss alla. Det jag tycker väldigt mycket om är också hur viktigt det för Aina att för att hon ska kunna hitta lösningen på det stora problemet måste hon söka svaren i sin egen släkt. Genom att lära känna sitt egna förflutna genom äldre släktingar och via morfar så får Aina också svaren hon behöver för att rädda landet Väster. Att låta detta närliggande perspektivet blandas med det större perspektivet där samspelet mellan landet Väster och vår egen är välskrivet på ett lättläst sätt. Temat är väldigt aktuellt och även här finns mycket man kan prata om med de yngre läsarna.  Spännande och välskriven berättelse med fina karaktärer där man också ser en förändring hos karaktärerna. De har alla vuxit och lärt sig något sedan bok ett, vilket är väldigt välgjort på ett naturligt sätt. Aina känns allvarligare än tidigare och modigare, hennes självförtroende har växt rejält. Härligt!

söndag 25 september 2016

Vem var Evan Smoak av Gregg Hurwitz

Gregg Hurwitz, Vem var Evan Smoak?

Handling:
Evan Smoak lever under falsk identitet. Hans penthouse-våning är ett ointagligt, högteknologiskt fort. Han har lägenheter, bilar och vapengömmor strategiskt utplacerade över hela Los Angeles.

Men Smoak är inte en paranoid galning. Detta är hans vardag. Det är resultatet av en barndom som från tolv års ålder bestått av en skoningslös hårdträning med ett enda mål: att bli den perfekte mördaren. 

Smoak har tillbringat hela sin uppväxt i ett topphemligt och olagligt forskningsprojekt hos försvarsdepartementet. Men något händer i organisationen: Smoaks hanterare, den enda personen han verkligen känner, mördas och hans tillvaro kollapsar. 

Smoak vänder organisationen ryggen. Han går under jorden och väljer istället att använda sina färdigheter för att hjälpa människor som hamnat i knipa. Men någon anser att Smoak är en riskfaktor som måste försvinna. Och denne någon har samma träning som Smoak själv ... 

Vad jag tyckte:

Nu är det ett tag sedan jag läste ut denna bok och helt ärligt minns jag inte så mycket av boken. Jag minns handling i stora drag och jag minns att det är en riktigt spännande och fartfylld actionberättelse. Evan Smoak är en säregen karaktär som på ett väldigt manligt sätta agerar hjälte åt de som behöver det allra bäst.  Konspirationerna haglar tätt i boken och självfallet kommer Evan Smoak råkar ut för de mest spektakulära sitatuationer som finns. Men med sin rådighet och sin träning kommer han rädda både sig själv och de som befinner sig i fara. Dessutom så finns det gott om vapen i alla möjliga former och dessutom lyxigt boende, fin mat och dyr vodka. Kvinnor finns det också gott om. Så i mångt och mycket påminner Evan Smoak om standarhjälten ala James Bond.

Nu låter det som jag kanske inte gillade Vem är Evan Smoak men det gjorde jag faktiskt. Det är en lättläst och underhållande thriller som var rätt trevlig att läsa. Den bjöd på underhållning under ett par timmar och det var ju riktigt spännande med ett konstant driv hela vägen igenom. Samtidigt så är allt detta actionfyllda balanserad med en lågmäld eftertänksamhet som rör Evan Smoak och hans bakgrund. Jag gillar det att vi får veta så mycket om Evan och hans bakgrund för det gör att hans mer levande och fyllig.  Det gör han på något sätt mer trovärdig samtidigt så är hans efternamn talande, det är ju väldigt lätt att utläsa Smoak som Smoke. Men jag gillar det jag läser och även om jag nu såhär en tid efteråt inte kommer ihåg allt så betyder det inte att det är en dålig bok. Bara att mitt minne inte är som det ska och att det får inte plats hur mycket som helst på hjärnkontoret. Så de där stödorden jag skriver om varje bok numera är god hjälp nu när jag försöker skriva ikapp om alla de böcker jag läst under senaste tiden.

lördag 24 september 2016

Istider av Fred Vargas

Fred Vargas, Istider

Handling:
“ – Bekymmer i natt, Adamsberg? – En död i Vallée de Chevreuse. Ett antal förhör, en nervös son vacker som en flicka, en begåvad sekreterare med ett märkvärdigt minne, ett stuteri, ett råskinn som driver det, en kvinna boendes i en stuga i skogen, ett vildsvin, det lokala värdshuset, Ludvig den sextondes giljotin, ett torn fullt med kråkspillning som det vilar en förbannelse över, och alltihop på en plats som man kallar Le Creux och som inte finns på kartan.”

En gammal sjuk kvinna hittas livlös i sitt badkar, fullt påklädd och med uppskurna handleder. Alla bevis pekar mot självmord, förutom att det i närheten av kroppen har tecknats en märklig symbol i form av en giljotin. En vecka tidigare hade hon trots sitt tillstånd gjort förtvivlade försök att posta ett brev. Vad kan det ha innehållit? Den komplicerade utredningen för med sig kommissarie Adamsberg och hans kollegor från Paris gator till en dimmig ö utanför Islands kust. Allt ställs sedan på ända när det dyker upp en koppling till ett mystiskt hemligt sällskap som vurmar för Robespierre och Franska revolutionen.
( Hämtat ifrån förlagets hemsida)

Vad jag tyckte:
Fred Vargas serie om kriminalkommissarie Adamsberg är jag extra förtjust i då det är en så säregen och märklig serie. Böckerna klassas som deckare men rymmer så otroligt mycket mer än den vanliga deckare-mallen. Eller rättare sagt så rymmer de standar delarna i en deckare med en kriminalkommissarie i fokus, ett brott/mord som sker och ledtrådar att hitta och misstänkta att misstänka. Men det är sättet de berättas på som fascinerar mig och hur personerna i böckerna framställs. Berättelsen slingrar sig fram på mycket krokiga vägar och Adamsberg är en mycket besynnerlig man som väljer att följa den krokiga vägen och räds inte avvikande spår eller underliga person som kommer i hans väg.

 Fred Vargas är historiker och arkeolog med medeltiden som specialitet och det färgas av i hennes böcker om Adamsberg tycker jag. I berättelserna finns ofta historiska anknytningar gärna med inslag av det mytiska och av legender och där det övernaturliga faller på plats i det verkliga på mycket märkliga sätt. Jag läser och jag njuter av Fred Vargas förunderliga språk och även om jag ofta känner mig vilsen under tiden så vet jag att jag i slutet kommer att ha förstått en hel del och en del kommer var lika vilset som i början av boken. Men det gör inget för det är så Fred Vargas böcker är. Det är skönt att läsa något som verkligen sticker ut i en genre där böckerna lätt blir stereotyp och alltför lika varandra. För även om det är slingrigt och snårigt så är ändå boken lätt att ta sig till och spänningen är hög hela tiden. Så vill du läsa något annorlunda och älskar deckare kan jag varmt rekommendera Fred Vargas.

fredag 23 september 2016

Den bokliga varianten på snuttefilten

Bokmässan är i full gång men jag sitter här hemma i min egen soffa... Rätt nöjd ändå och för att ändå på något sätt lyfta fram boken just denna helg så tänkte jag berätta lite mer om min senaste läsning. I mitten av sommaren blev vår Chili sjuk första gången och i samband med det behövde jag något lättläst. Valet föll på Harry Potter och hemligheternas kammare. När sedan döden segrade över livet och Chilis sista fight tog slut så stängde jag in mig i Harry Potters värld de första två veckorna.

Många känner till böckerna om Harry Potter av J.K Rowling så jag tänker inte drar någon handling eller skriva enskilda omdömen om de böcker jag läst sista tiden. Istället kommer detta inlägg handla om hur kraftfulla böcker kan vara. Om det magiska i att böcker kan bli som en tröstande snuttefilt när ens egna verkligheten är alldeles för smärtsam att orka leva i. Hur en liten pojke och hans vänner kan skapa en tillflyktsort när tårarna inte vill sluta rinna. Om hur sorgen efter en älskad vän kan hållas i schack med hjälp av ord och meningar. Där sömnlösa nätter fylls med äventyr, mod och vänskap så innerligt stark att hjärtat fylls med hopp och värme.  Att man kan hitta ork att andas genom en saga som är fylld av mugglare,  trollkarlar,  häxor, trollstavar och trollformler. Där jag under en lång radda dagar och nätter fick följa Harry, Ron och Hermoine under några år och se de växa upp. Tröstande och vänligt där det inte finns några sjuka katter som inte orkar kämpa mer. Där döden är närvarande men hanterbar. Där känslorna flödar men där det är ok, det är inte verkligheten med den nattsvarta sorgen efter en älskad vän. Helgkvällar har fyllts av filmerna,med sambons hand i min så har vi tillsammans flytt in i magins värld där ingen verklighet finns.

Så når man slutet, boken Halv blod prinsen närmar sig sitt slut och sedan har man endast en bok kvar. Och slutet på denna näst sista bok gör vansinnigt ont att läsa... tårarna rinner och hjärtat värker. Tänk hur mycket man kommit att fästa sig vid människor som enbart lever i en fiktiv värld.  Jag förstår nu så mycket bättre hur det kommer sig att så många älskar Harry Potter.  Hur ska jag förmå mig att läsa den allra sista boken? För sen är det för alltid slut. Än är jag inte redo att släppa min tröst bok. Än är jag inte redo för slutet. Snart kanske, men inte än. Men jag är djupt tacksam för de där två veckorna som gav lindring och tröst. Nu läser jag andra böcker igen men minns tacksamt de fina stunderna i JK Rowlings fantastiska värld. Sorgen är inte mindre eller lättare men går att hantera.


(Länkarna nedan går till förlagets sidor om böckerna.)

Harry Potter och hemligheternas kammare
Harry Potter och fången från Azkaban
Harry Potter och den flammande bägaren
Harry Potter och Fenixorden
Harry Potter och Halvblodsprinsen



onsdag 21 september 2016

Björnstad av Fredrik Backman

Fredrik Backman, Björnstad
Rec-ex ifrån Piratförlaget, Tusen tack!

Handling:
Vad betyder ett lag för en stad? Vad betyder en sport för en familj? Vad betyder en enda match för ett samhälle som kämpar för sin överlevnad?
Bara allt. Den betyder bara allt.
Björnstad är den första delen i en serie om en liten plats med stora drömmar. Den handlar om 15-åriga flickors odödliga vänskap och 17-åriga pojkar som spelar hockey med en hel stad på sina axlar. Men den handlar också om ett oförlåtligt brott, hur snabbt ett samhälle kan lära sig att blunda, och de fruktansvärda saker vi ibland är redo att göra för framgång.
Mitt i allt står Peter, som flyttar hem efter livet som hockeyproffs för att bygga upp sin moderklubb, och Mira, som slits mellan advokatkarriären och ett tyst liv i skogen som fru och mamma. Det är en saga om idrott och familj, och om hur långt vi är redo att gå för att skydda våra barn.

Vad jag tyckte:

Som jag längtat efter Fredrik Backmans nyaste bok och förväntningarna var skyhöga när jag började läsa. Som tur är blir det inget platt fall, som kan ske väldigt lätt när ens förväntningar inte matchar boken. Återigen levererar Backman en berättelse som får mig att falla pladask och som får mina känslor att komma i gungning. Björnstaden skiljer sig mycket åt ifrån Fredrik Backmans tidigare böcker, dels är den mycket allvarligare och mörkare än de tidigare dels så har vi inte en enskild person som står i fokuset. I de tidigare böckerna hade vi Ove ( En man som kallas Ove), Elsa ( Min mormor hälsar och säger förlåt) och Britt-Marie ( Britt-Marie var här). I Björnstad så skulle man kunna säga att det är en plats som står i fokus, en liten by långt ut på landet, en by där alla känner alla och en by som kämpar för sin överlevnad. En by som många känner igen så även jag, jag är född och uppvuxen i en sådan typisk liten svensk by.

I Björnstad så är rösterna många men alla hålls de samman av en sak nämligen hockey. För det är därför Björnstad överlever pga hockey och vinner de bara finalen så kanske staden kan börja leva igen, inte bara överleva. Vi har Kevin som trots sina 17 år bär en hel stad på sina axlar eftersom han är hockeyproffs. Där är Kevins bästa vän Benjamin som bär både Kevin och ett stort mörker inom sig. Vi har sportchefen som återvänt hem efter proffskarriär i NHL och hans fru Mira som försöker förstå denna obändiga kärleken till just hockey. Där är deras dotter Maya som kommer vända upp och ned på hela byn. Sedan har vi Amat som varje morgon följer sin mamma till hennes jobb, hon städar byns hockey-arena och Amat har möjligt att göra det han älskar mest nämligen åka hockey.

Berättelsen kryper in under skinnet på mig, den kommer obehagligt nära mig själv och det gör ont att läsa den faktiskt. Backman skildrar det som sker på ett väldigt personligt sätt och där han tydliggör de skeende som kan uppstå i kölvattnen på en händelse som alla vill mörka utom de som blivit utsatta för det. Här får vi läsa om en vänskap så innerlig och nära att det skär i hjärtat, Maya och Ana som är oskiljaktiga. Men även den lojalitet som finns mellan Benjamin och Kevin, en lojalitet och vänskap som kommer sättas på hård prövning. Backmans starka kärlek till ord och språk lyser igenom hela tiden, han leker med språket och skapar nya begrepp. Det är en njutning att läsa och emellanåt småler jag åt hans underfundigheter. Björnstad är dock ingen bok som bjuder på många skratt utan tonen är allvarlig och eftertänksam. Ingen döms utan läsaren bjuds in till att själv fundera och ta ställning. Det lilla samhället med de oskrivna reglerna känns äkta och levande. Jag känner igen min egen uppväxt i berättelsen. Kärleken till sporten, till hockeyn är en röd tråd igenom hela berättelsen men man behöver inte själv förstå eller ens gilla hockey för att uppskatta Björnstad. Det finns så mycket mer att ta del av i berättelsen. Mycket som skaver och svider när man läser det, mycket som upprör och gör en arg men också mycket som värmer och ger ljus i mörkret. Skiftningarna mellan de olika rösterna sker smidigt utan hack eller störningar så att läsningen flyter på fint. Man kan lätt följa med i berättelsen trots de många rösterna.

Det är vemodigt när boken tar slut och jag blir sittande bra länge efteråt med tankar som snurrar runt och gamla spöken som poppar upp i mitt huvud. Jag försöker analysera varför jag tycker så himla mycket om Björnstad men det är svårt att skriva ned allt för mycket blir för personligt. Så jag säger helt enkelt: Läs själva!

Tomma luften av Ann Cleeves

Ann Cleeves, Tomma luften


Handling:
Det är midsommar på Shetlandsöarna, en tid av ljusa nätter och gäckande dimma. Polly, Caroline och Eleanor är vänner sedan universitetstiden och har tillsammans med sina partners lämnat Londons larm och stress för en långhelg på Unst, Shetlands nordligaste ö. De är där för att enligt den shetländska traditionen fira Carolines giftermål med öbon Lowrie. Sent på kvällen efter bröllopsfesten försvinner plötsligt Eleanor. Dagen därpå upptäcker Polly ett mejl från henne, som ser ut som ett självmordsbrev. Men det är något som inte stämmer med brevet, och när Eleanors kropp hittas nära den dramatiska klippkanten tätnar mysteriet. 

Kriminalarna Jimmy Perez och Willow Reeves får uppdraget att resa till Unst för att utreda fallet. Innan Eleanor försvann påstod hon att hon sett spöket efter en liten flicka som drunknat på ön på tjugotalet. Enligt Eleanors vänner hade hennes intresse för spöket på Unst verkat närmast som en besatthet – höll hon kanske på att förlora förståndet? Jimmy och Willow får dock snabbt känslan av att Eleanors död är mer komplicerad än så. 

Finns det en hemlighet bakom myten om spökflickan? En hemlighet så chockerande att någon flera decennier senare skulle kunna drivas till mord för att förhindra att sanningen kom ut? 

Vad jag tyckte:
Ann Cleeves Shetland-serie är en favorit hos mig och denna senaste bok gör mig inte alls besviken. Här får vi samma välskrivna deckare med fantastiska miljöskildringar och levande detaljer och där karaktärerna är som gamla bekanta. Willow är ju en relativt ny bekantskap och hennes relation med Jimmy Perez påverkas fortfarande av Jimmys sorg efter Frans död.

 Tomma luften är möjligen något långsammare än hennes tidigare delare och här finns också inslag av det övernaturliga. Men det är rätt skönt att få läsa en deckare som inte bara är ren action och mängder av blodfyllda detaljer. Det blir på något rätt vilsamt med denna lite långsammare pusseldeckaren. Ann Cleeves kan verkligen konsten att berätta en historia med en välsammansatt intrig där ledtrådarna långsamt hittas och där naturen och platsen spelar lika stor roll som människorna som lever där gör.  Skickligt återger hon människornas relationer med varandra och Cleeves återger också poliserna så att man upplever dom även som människor.

Tomma luften bjuder på en fin lässtund och jag längtar redan efter nästa del i serien.

tisdag 20 september 2016

TBR-tag

Jag hittade en liten enkät på bloggen Bokföring enligt Monika som i sin tur verkar ha hittat den hos Vargnatts hylla. Och lite fräckt sådär så snor jag den då det var väldigt längesedan jag fyllde i en enkät! =)


1. Vilken bok har du inte kunnat avsluta?
Ingen som jag kan komma på så här på rak arm. Jag försöker alltid läsa ut böcker men det händer någon enstaka gång att jag inte är så förtjust i boken. Då lägger jag bort den och sedan glömmer jag den... 

2. Vilken bok har du inte läst än för att du inte har haft tid? 
Tja, de ca 150 olästa böckerna som bebor min bokhylla just nu.... Men möjligen så är jag just nu väldigt sugen på Michelle Pavers senaste bok, Expedition Kanchenjunga.

3. Vilken bok har du inte läst än för att det är fortsättningen på en serie? 
Leon av Markus Lutteman och Mons Kallentoft, jag har inte läst första boken i serien än så det får jag väl ordna till på nästa bibliotektsbesök =)

4. Vilken bok har du inte läst än eftersom den är helt ny?

Se fråga 2... Men den allra senaste som helt oväntat dök upp i brevlådan igår är Vi två av Andy Jones

5. Vilken bok har du inte läst än eftersom du har läst en bok av samma författare och den tyckte du inte om?
Buzz av Anders De La Motte,  jag har lite tudelade känslor kring bok ett så vi får se om jag fortsätter läsa serien eller inte.

6. Vilken bok har du inte läst än för att du inte riktigt känner för det? 
Tja, hälften av de där olästa blir ständigt bortvalda för att humöret inte är rätt just nu....

7. Vilken bok har du inte läst än eftersom den är gigantisk? 
Tegelstenar tillhör mina favoriter så ingen bok väljs bort pga sidoantal.

8. Vilken bok har du inte läst än för att omslaget lockade och sedan visade det sig att den inte hade så bra recensioner? 
Ingen, omslaget kan visst vara en faktor i val av bok men ofta går jag på baksidetexten innan jag väljer ut en bok att läsa. Eller om någon har tipsat om boken, mamma kommer ofta med en del bra tips =)

9. Vilken bok avskräcker dig mest från din olästa hög? 
Ingen vad jag vet, är i dagsläget lite osäker på vad som döljs i de där olästa högarna faktiskt.... Sorterade dom för en tid sedan och rensade bort en del böcker. Men det var som sagt en tid sedan och kanske göms det någon bok där som jag faktiskt inte vill läsa. Men inte blir jag avskräckt av någon bok, jag läser om jag vill det, annars får den gå vidare till second-hand eller liknande.

Sagan om Turid- Kungadottern av Elisabeth Östnäs

Elisabeth Östnäs, Sagan om Turid- Kungadottern

Handling:
Turids värld är en hård vikingavärld. Den vintern då svälten slår hårt mot den lilla byn ställs allt på sin spets. Turid behöver använda de krafter hon har för att överleva – och även krafter som hon ännu inte lyckats bemästra!  Den vintern då svälten slår hårt mot den lilla byn ställs allt på sin spets. Turid behöver använda de krafter hon har för att överleva och även krafter som hon ännu inte lyckats bemästra!

"Jag vill inte gifta mig. Jag vill lära mig att skriva. Jag vill se andra platser. Mer än den här lilla byn. Far är gammal nu och jag vet att jag ska bli drottning efter honom. Min fostermor vill att jag ska bli en völva, en spåkvinna, som hon. Men jag vill inte! Jag vill leka ett tag till, med Sten, med Njord. Jag vill att allt ska vara som förut

Vad jag tyckte:

Sagan om Turdi är en stark skildring av vikingatiden och där författaren inte väjer för det hårda och svåra. Där verkligheten som beskrivs känns trovärdig just pga att författaren skildrar Turids liv utan att väja för att faktiskt fanns trälar vid denna tiden, där det kunde ske övergrepp på unga kvinnor bara för att det var en del av vardagen, svälten som förekom skildras även den tydligt.  Men det var inte bara svårt och eländigt på vikingatiden och Turids liv rymmer många fina stunder. Som när smeden lär henne skriva och läsa de latinska bokstäverna eller hur hennes styvmor är en respekterad völva och hur Turid ska gå i hennes fotspår. Just detta att Turids vardag inte romantiseras eller förskönas gör läsupplevelsen extra stark. Det är stundtals rått och otäckt men ändå skildrat med varsamhet såsom bloten som genomförs för att blidka gudarna eller hur trälarna lever sina liv. Det blir både lärorikt och intressant att följa Turid.

 Jag upplever att författaren gjort noggrann research kring just denna tiden för det märks i de små detaljerna såsom maten, kläderna och bostäderna. Sagan om Turid skulle mycket väl passa in i skolan att läsa under historielektionerna. Turid är en stark karaktär som jag gillar väldigt mycket, hon känns både levande och äkta.  Sagan om Turid är på många sätt läsvärd även för mig som är vuxen, den riktar ju sig egentligen till yngre läsare. Men även jag som vuxen kan få något ut av boken. Jag gillar också hur författaren vågar hålla språket lite svårare. Det är så lätt har jag märkt att böcker för yngre håller en mer förenklad ton och språket är lite väl enkelt. Elisabeth Östnäs använder sig av ett fylligt språk och de ord som kanske kan upplevas som svåra att förstå, mest begrepp och ord som berör just vikingatiden, finns listade längst bak i boken med tydliga förklaringar. Saga om Turid blev en riktig läsupplevelse och jag ser framemot nästa del i serien.

Det du inte minns av Harriet Lane

Harriet Lane, De du inte minns
Rec-ex ifrån Lind & Co, Tusen tack!

Handling:
När Ninas och Emmas vägar av en slump korsas uppstår en trevande vänskap som för alla utomstående ter sig obegriplig. Emma är hemmafru med en tvåårig son och ännu ett barn på väg, har gett upp sin spännande karriär inom tv och känner sig nedstämd, låst och ensam.

När Nina, den begåvade konstnären, sval, sofistikerad och välbeställd, sträcker ut en hand är det som en livboj för en drunknande. Emma är tagen av Nina, överväldigad och tacksam över hennes intresse. Det dröjer inte länge innan hon betraktar Nina som en god vän. Men vad Emma inte minns är att de en gång för länge sedan kände varandra. Nina har däremot inte glömt.


Vad jag tyckte:
Det du inte minns är en lågmäld berättelse om hämnd bortom alla gränser. Detta är inte en bok som bjuder på actionfyllda scener och rafflande agerande. Istället är det en berättelse som verkligen stämmer in på citatet att hämnd serveras bäst iskall.  I de små skiftningar ryms begäret av hämnd och av behovet för upprättelse ifrån en händelse i det förgångna.  Med ett kyligt beräknande sinne genomför Nina sin hämnd.  Jag upplever hela tiden en distans till Nina där jag inte riktigt känner att jag får veta vem hon är. Med små medel drivs berättelsen framåt där Nina och Emma skiftas om att berätta. Skiftningar sker inte kronologiskt utan de båda rösterna flyter in i varandra. Om Emma berättar om en lunch hon bjuds på av Nina så kommer Nina i följande stycke berätta om samma lunch med ett tillägg som för berättelsen framåt. Jag måste få tillägga att när slutet kommer är jag rätt häpen då jag inte riktigt kan förstå hur denna enskilda händelse kan generera ett sådant stort behov av hämnd. Speciellt när vi inte får ta del av Emmas version av samma händelse eftersom hon inte verkar minnas det. Boken är rätt kort och slutet känns väldigt öppet utan att vi som läsare får ett avslut.

Visst är Det du inte minns en psykologisk thriller som håller nerverna på helspänn och jag tycker verkligen författaren lyckas väl med att bygga upp denna spänning stegvis.  Spänningen kryper sig på sakta, sakta. Men det saknas något för att jag ska falla helt för boken, det lämnas för mycket öppet och jag känner mig inte helt tillfreds med slutet. Språkmässigt tycker jag väldigt mycket om den svala, lätt kyliga tonen som passar utmärkt ihop med berättelsen. Kommer det fler böcker med Harriet Lane så kommer jag läsa de för även om jag inte är överens med slutet så gillar jag Lanes sätt att berätta.

onsdag 14 september 2016

Döda talar inte av Eva Dolan

Eva Dolan, Döda talar inte 

Handling:
Det är tidig gryning i Peterborough. Europeiska gästarbetare väntar på att plockas upp och köras till sina skift när en bil i hög hastighet kör rakt in bland dem. Föraren avviker från platsen och lämnar död och förödelse efter sig.

Kriminalarna Zigic och Ferreira kallas in från hatbrottsenheten för att utreda fallet. Snart finns en starkt misstänkt gärningsman, och smitningen ser ut att kunna klaras upp fort. Till Zigics och Ferreiras stora lättnad, eftersom de är mitt uppe i ett fall med obehagliga nynazistiska övertoner.
Ferreira tror att den lokale politikern Richard Shotton, ledare för ett nyligen etablerat högerextremt parti, kan vara involverad. Trots hans tidigare karriär inom Royal Air Force och hans politiskt korrekta brasilianska hustru, som pressen älskar. Men är Shottons extremistiska parti en täckmantel för något ännu mycket farligare? Och finns det dolda förbindelser mellan de båda fallen?

Vad jag tyckte:
Jag hade stora problem med Eva Dolans första bok Lång väg hem då jag inte riktigt förstod hur det kom sig att den var så hyllad och omtyckt. Jag fastnade verkligen inte för den men ville ändå ge Eva Dolan en chans till. Nu i bok två så tycker jag serien växt till sig ordentligt och jag gillar denna bok betydligt mer än första boken. Det största problem jag hade med första boken var kopplat till hur kriminalarna Zigic och Ferreria kändes så tunna och där jag inte fick någon större förståelse för dom. I Döda talar inte så växer båda dessa karaktärer och jag börjar få en känsla för vilka dom är. Men samtidigt låter Eva Dolan sina båda poliser stå lite vid sidan om, det är inte deras liv som är det intressant utan det är fallet som har huvudfokus. Jag märker faktiskt att jag gillar detta lite annorlunda utifrånperspektivet bättre i bok två än i bok ett. Samtidigt är det intressant att få följa två poliser på en hatbrottsenhet, det vanliga är ju annars en mordrotel.

 Samtidigt så är boken starkt samhällskritiskt och lyfter fram ämnen som rapporteras var och varannan dag i tidningarna. Just detta tycker jag riktigt mycket om hur författaren väljer ett aktuellt tema som grund för sin berättelse.Hatbrott och klyftan mellan infödda och invandrare är ett ständigt aktuellt ämne även här i Sverige. Att Eva Dolans deckare utspelar sig i England känns också helt rätt i tiden med tanke på England och Brexit. Döda talar inte är en skrämmande aktuell deckare som lyfter upp viktiga frågor på ett lättläst och spännande sätt. Emellanåt går tempo ner lite för mycket men överlag är det en välskriven och intressant deckare.

tisdag 13 september 2016

Den osynlige väktaren av Dolores Redondo

Dolores Redondon, Den osynlige väktaren
Rec-ex ifrån Bucket List books, Tusen tack!

Handling:
När en tonårsflickas nakna kropp flyter i land vid Baztánfloden kopplas den snabbt till ett liknande mord som begåtts en månad tidigare. Snart florerar ryktena i den närbelägna byn Elizondo. Är det en ritualmördares verk eller är förövaren basajaun, den osynlige väktaren? Kriminalinspektör Amaia Salazar leder utredningen som tar henne tillbaka till den baskiska landsbygden där hon föddes. Platsen är insvept i dimma och omgiven av ogenomträngliga skogar. Här göms olösta konflikter, och under utredningens gång hemsöks Amaia av en fruktansvärd barndomshemlighet.

Vad jag tyckte:
Tack vare min blogg och generösa förlag så får jag en chans att upptäcka böcker jag annars kanske hade missat. Den osynlige väktaren tillhör nog en kategori böcker som jag lätt kunnat missa även om innehållet stämmer väl in på mina läs preferenser.  Jag är extra glad för att jag fick chansen att läsa Den osynlige väktaren eftersom detta är en bok som är något utöver det vanliga. Det är en deckare men samtidigt så är det också något mer än det. Det är också första gången jag läser en deckare som utspelar sig i Baskien och är skriven av en baskisk författare. Och jag gillar det så mycket att Baskien åker upp på önske resmål! Det är som sagt en deckare fylld av mörker och hopplöshet, om brutalitet och en förövare som släcker unga kvinnors liv.  Men det ryms väldigt mycket mer i berättelse. Här finns en berättelse om oskuld och unga kvinnors väg in i vuxenlivet, här finns en berättelse om kärlek och moderskap, om vilsenhet och sorg. Om hur långt man kan gå för att skydda någon man älskar. Men också en berättelse om en plats, om dess ursprung och om de människor som bebott platsen i många århundraden.

Tempot är något långsammare än i vanliga deckare men det gör inget för det passar väl in på berättelsen. I den bergsby och trakt där berättelsen utspelar sig är folktron ett starkt inslag även i vår moderna tid. Här finns myterna och legender som ett naturligt inslag i den moderna vardagen. I de djupa skogarna runtom bergen göms det hemliga varelser och mystiska ting sker. Har något av detta med morden på de unga flickorna? Eller är mördaren mer vardaglig än så? Kriminalinspektör Amaia Salazar en intressant bekantskap och jag gillar henne riktigt mycket. Hennes liv visar sig vara fylld av hemligheter som har sina rötter i en djupt tragisk barndom.

Dolores Redondon skapar en levande berättelse fylld med starka karaktärer och livfulla detaljer.  Författaren tar oss på en svindlande tur längs krokiga vägar och när jag tror att jag listat ut det hela så gör författaren en oväntad vändning och jag står åter utan någon misstänkt. Det är en suggestiv berättelse som blandar den baskisk folkmytologin med realistisk brottsundersökning. Den osynlige väktaren en skrämmande historia som ändå lyckas vara vacker på något märkligt sätt. Jag gillar också att jag få ta del av Baskiens historia och lära mig några baskiska uttryck genom den lilla ordlistan i slutet av boken. Språket är lättillgängligt på ett trivsamt sätt, det är vackert trots det grymma den beskriver. Språket känns mjukt att läsa, nästan lite melodiskt men ändå är det avskalat utan för mycket som tynger ned det.

 Måste också nämna den vackra formgivningen på boken, den är mer fyrkantig än en vanlig bok med tjockare papper i sig och med ett rött litet band som bokmärke.

 Den osynlige väktaren har hyllats på många sätt och boken var nominerad till CWA Dagger Award 2015 och spanska La Vanguardia utnämnde den till årets bästa kriminalroman 2013.  Vilket jag verkligen kan förstå. Jag kan varmt rekommendera Den osynlige väktaren. 

Dansa min docka av M.J Aldridge

M.J Aldridge, Dansa min docka
Rec-ex ifrån Lind & Co, Tusen tack!

Handling:
En ung kvinna vaknar upp i en kall, mörk källare. Hon vet inte hur hon har hamnat där eller vem som är hennes kidnappare.
Inte långt därifrån, på en öde strand, hittas kroppen efter en annan ung kvinna – en kvinna som aldrig anmäldes som saknad eftersom familjen fortsatte att motta sporadiska sms från henne efter försvinnandet. Någon ville få de anhöriga att tro att hon fortfarande levde när hon i själva verket var död.


Fyndet ger kriminalkommissarie Helen Grace kalla kårar. Det är tydligt att hon har med en galning att göra – en mycket störd person som inte bara är intelligent utan även har resurser. Och medan Helen kämpar för att lista ut vad mördaren drivs av börjar hon förstå att tiden håller på att rinna ut för någon som fortfarande lever …


Vad jag tyckte:
Tredje delen med kriminalkommissarien Helen Grace och jag tycker att denna serie blir bara bättre och bättre. Mycket har med Helen Grace att göra, hon är en väldigt komplex och intressant karaktär. Hon är egensinnig och inte alltid så lätt att ha med att göra men en sak är säker och det är att hon kan sitt jobb. I denna tredje del bli hon också utsatt för en personlig vendetta. Samtidigt som hon ska lösa ett fall där klockan obönhörligt tickar nedåt.

Själva fallet vi får följa är vansinnigt otäckt och skrämmande nog väldigt aktuellt. Att en mördare håller sina offer i "liv" genom sociala medier är riktigt otäckt men stämmer nog väldigt väl in på många personer. Jag själv har flera gamla vänner som jag inte längre träffar i verkligheten utan bara följer på sociala medier.  Sedan är det skrämmande att läsa om Ruby. Tänk att somna i sin egen säng och sedan vakna upp i ett kalt främmande rum utan att veta hur du kom dit...

M.J Aldridge skapar en tätt berättelse som känns både klaustrofobisk och nagelbitande spännande.  M.J Aldrigde har lyckats skapa en fräsch deckare som sticker ut ifrån de traditionella deckarna. Något som gör serien extra läsvärd och jag rekommenderar serien varmt. De två första i serien Ole Dole och Bro Bro Breja kräver en något tåligare mage och starka nerver. Men M.J Aldridge lyckas hålla sig på rätt sida om gränsen, det blir aldrig för groteskt eller äckligt. Det är bara vansinnigt spännande och riktigt välskrivet.

Juli och Augusti månadslistor

Nu lyckades jag visst glömma bort månadslistan igen... Så här kommer både Juli och Augusti på samma gång. Sommaren har varit lång där dels jag varit sjuk och dels katten Chili. Sommaren tog slut den 25/8 då Chili fick somna in. Så det har varit en tung sommar och det är fortfarande väldigt tungt. Sorgen gör så ont och det går bara att ta en dag i sänder, dessutom har jag en del personligt som bildligt talat ryckt undan mattan för mig. Att bara andas och ta sig igenom en dag i taget är allt min energi räcker till. Att överleva istället för att leva...

Läser gör jag dock, många sömnlösa nätter och dagar då man inte orkar annat än att fly in i en bok. I slutet av augusti och början av september var det en speciell serie som fungerade som flykt för mig. Men det kommer jag skriva mer om i ett eget inlägg.

Jag har många böcker att skriva om men jag betar av dom en i taget, rec-ex i första hand och alla andra sedan. 

Juli
  1. Eva Dolan, Döda talar inte, De, ***
  2. John Stephens, Rubinernas bok, *** ½
  3. Elisabeth Östnäs Sagan om Turid: Kungadottern, , Ung, **** ( Sverige, k)
  4. Kate Morton, Huset vid sjön, , R **** ( England, K)
  5. Fred Vargas, Istider, De **** ½ ( Frankrike, k)
  6. Jussi Adler-Olsson Den gränslösa, De *** ½ ( Danmark, m)
  7. Emilie Schepp, Märkt för livet, De *** ½ ( Sverige,k)
  8. Arne Dahl, Utmarker, T/De *** ½ ( Sverige, m)
  9. Kristina Ohlsson, Paradisoffret, De *** ½ ( Sverige,m)
  10. Dave Rudden, Det lånade mörkrets riddare, **** Ung/Fa ( Irland, m)
  11. Gregg Hurwitz, Vem är Evan Smoak, T *** ½
  12. Kristina Ohlsson, Zombiefeber, Ung, *** ½ ( Sverige, k)
  13. Ann Cleeves, Tomma luften, De **** ( England,k)
  14. Christian Unge, Turkanarapporten, T **** ( Sverige, m)
  15. Ransom Riggs, Själarnas bibliotek, Ung **** 
  16. Bill Laws, Femtio växter som ändrat historiens gång, F, *** ½ (
Månadens bästa: Dave Ruddens bok Det lånade mörkrets riddare visade sig vara en riktigt bra och välskriven urban fantasy.
Månadens deckare: Äntligen en ny bok av Fred Vargas med den märkliga kommissarien Adamsberg i huvudrollen.
Månadens mysigaste: Kate Mortons fina bok Huset vid sjön 
Månadens besvikelse: Jussi Adler-Olssons bok Den gränslösa visade sig vara mindre bra än jag hoppats på.
Månadens överraskning: Elisabeth Östnäs bok om Turid visade sig vara en riktig läsupplevelse

Augusti
  1. Marie Åberg, Vi som älskade och hatade så, R **** ½ ( Sverige, k)
  2. Samuel Björk, Ugglan jagar ensam om natten, De **** ( Norge, m)
  3. Agnes Ledíg, Det vi inte visste var lycka, R ****½ ( Frankrike, k)
  4. Lawrence Anthony, Mannen som talade med elefanter, F **** ( Sydafrika, m)
  5. Karl Almén Burman, Kaufmans utvalda, R **** ( Sverige, m)
  6. Laura Wood, Poppy Pym och faraos förbannelse,*** ½ Ung (England, k)
  7. Stefan Åberg, Kärleken kommer och kärleken går, R ***** ( Sverige, m)
  8. Stephen Both, Bron, De *** ½ ( England,m)
  9. Nina George, Den lilla bokhandeln i Paris, R **** ( Tyskland, k)
  10. J.K Rowling, Harry Potter och fången ifrån Azkaban, Ung **** ( England, k)
  11. Ruth Ellis, Mina hjältinnor, F/K *** ½ ( England, k)
  12. Markus Bergstrand, Färjan, S ***** ( Sverige, m)
  13. Peter Bergting, Trolldomsakademien; Spökslottet, Ung/Fa **** ( Sverige, m)
  14. Madeleine L¨Engle Ett veck i tiden, Ung/ Sfi ***** (USA,k)
  15. M.J Aldrige, Dansa min docka, De **** ( England, m)
  16. Dolores Redondo, Den osynlige väktaren, De ***** ( Baskien, k)
  17. Jenny Töredal, Älvkorset, Fa **** ( Sverige,k)
  18. Christoffer Carlsson, Mörkret, väktare, lögnare, vän, De/T **** ½ ( Sverige,m)
  19. J.K Rowling, Harry Potter och den flammande bägaren, Fa/Ung, **** ( England, k)
Månadens bästa: Det finns många att välja mellan denna månad, många fyror denna gång. Men jag väljer faktiskt Marie Åberg, tätt följd av Stefan Åberg!
Månadens överraskning: Den skimrande vackra boken Ett veck i tiden var verkligen en överraskning. 
Månadens skräck: Mats Strandbergs fenomenala bok Färja satte skräck i mig denna månad.
Månadens deckare: Här finns en hel del att välja mellan men Den osynlige väktaren kniper platsen denna gång.
Månadens besvikelse: Stephen Both senaste om Ben Copper och Diane Fry var förvisso bra men inte så bra som jag hoppats på.
Månadens fakta: Mannen som kunde tala med elefanter visade sig vara en oerhört fascinerande och vacker berättelse. 
Månadens finaste: Det vi inte visste var lycka var en sorglig men vacker bok.
Månadens serie: Harry Potter gav mig något jag inte räknat med, mer om det i ett eget inlägg.

onsdag 7 september 2016

Älvkorset av Jenny Töredal

Jenny Töredal, Älvkorset
Rec-ex ifrån författaren, Tack så mycket!

Handling:
En ung kvinna ärver ett magiskt smycke. Ett smycke som tillverkades för länge, länge sedan, i en annan tidsålder än vår. Det magiska smycket tillverkades djupt inne i De otämjda bergen och fick bära namnet Älvkorset. Dess magiska egenskaper skulle ge beskydd emot onda krafter. Men vem som helst kunde inte använda smyckets krafter. Det måste vara rätt bärare, Älvkorsets bärare, och smycket kunde bara användas av den som knöts till dess kraft via blodsband. Den unga kvinnan blir Älvkorsets bärare och hon dras in i en kamp emot onda 

Vad jag tyckte:
Jag fick ett mail med en förfrågan ifrån författaren Jenny Töredal om jag skulle vilja läsa hennes bok Älvkorset. Författaren beskriver i mailet att Älvkorset är en romantisk fantasybok med inslag av realism.  Fantasy gillar jag ju och romantik kanske kan vara trevligt att läsa om tänkte jag och tackade ja.  Det visade sig att Älvkorset var en mycket fin läsupplevelse både lättläst och spännande med en hel del inslag av romantik.  I början stör jag mig lite på hur snabbt vi kastas in i den här fantasyvärlden, Ella som boken handlar om hör hemma här i vår verklighet men i samband med hennes mormors död får hon reda på att hon egentligen hör hemma i den parallella fantasyvärlden Wida. Jag får inte riktigt grep om hur denna världen existerar intill vår egen eller hur de båda hör ihop. Vi får heller inte lära känna landet utan till största del befinner vi oss på ett slott.

 Dessutom verkar Ella bara acceptera denna nya världen och knappt blinka åt att hon förts till en värld som till stor del är väldigt medeltida-inspirerad.  Men under läsningens gång så växer Ella och jag upptäcker att hon är rätt självsäker kvinna som minsann inte accepterar vad som helst. Precis som jag så stör sig Ella på den ålderdomliga kvinnosyn där männen jagar och beskyddar, kvinnor är vackra och lydiga...Samtidigt förstår Ella varför det är som det är. Dock så kommer hon aldrig acceptera att det är på detta viset.  Jag märker att jag gillar Ella mer och mer faktiskt och jag tycker det är skönt att se att även inom fantasy-genre kan skapat trovärdiga kvinnor som dessutom ger utrymme för ifrågasättande av kvinnorollen. Ella är en bra förebild på många sätt. Härligt det tycker jag!

Det är dock kanske lite väl mycket romantik för min del, det är väldigt många långa ögonkast och smäktande leende som orsakar darriga knä. Men det är ändå ok, jag gillar det på något sätt ändå. Jag ser verkligen framemot nästa del i serien.

Trolldomsakademien: Spökslottet av Peter Bergting

Peter Bergting, Trolldomsakademien: Spökslottet
Rec-ex ifrån Semic förlag, Tusen tack!

Handling:
Det är sommarlov på Trolldomsakademien, men de tre vännerna Miranda, Orville och Emmi kan inte åka hem. De är inlåsta i skolan! Och den är sig inte lik. Hela huset har förändrats och blivit en mörk och farlig labyrint. Det verkar som om det spökar! Hur ska de komma ut? Det sägs att huset där Trolldomsakademien håller till har en egen själ. Tänk om de aldrig blir utsläppta … Tillsammans med sin lärare Malda och bargesten Briar får de kämpa för att lösa spökslottets gåta.

Vad jag tyckte:
Spökslottet är den tredje delen i serien Trolldomsakademien så det kan eventuellt förekomma spoiler i mitt inlägg. Jag uppskattar verkligen hur författaren låter oss återvända till Morwhayle men en helt ny historia. Dock så återser vi kära bekantskaper ifrån Peter Bergtings tidigare serie även i dessa delar.

Spökslottet är en berättelse som flödar av lekfullhet och fantasi med ett hus som innehar en stor roll i det som kommer hända. För det är ett spännande äventyr Bergting bjuder på. De tre vännerna utvecklas ännu mer i denna tredje delen och det är väldigt trevligt att få vara med om deras äventyr. Även om det ibland är svårt att få riktigt grepp om själva magisystemet och ibland blir det lite väl långsamt. Men det är en lättläst fantasyhistoria som blandas med Bergtings vackra små illustrationer. En mycket charmig  och trevlig läsupplevelse och jag ser framemot nästa del i serien.