Handling:
Det är mars 1792 och Gustav III ligger död på Stockholms slott. På balkongen visar den nye regenten hertig Karl upp sig för folket. På borggården står Johanna som en gång var slottets pottunge med ett krampaktigt grepp om sin son Nils. Hon om någon vet vad hertigen är kapabel till.
I en tid då kopplerskor lurar på krogarna, plitar griper lösdriverskor på gatorna och där de flesta försörjningsmöjligheter är stängda för en ogift mor är Johanna ändå fast besluten att glömma det som varit och skapa sig ett bättre liv. Men hur?
Inne i slottets förgyllda salar drömmer hertiginnan Charlotta om inflytande och makt. Tillsammans med sin hovmästarinna Sophie samlar hon tidens vittra fruntimmer i den hemliga kvinnosalongen Blåstrumporna.
Vad jag tyckte:
Jag blev väldigt förtjust i Laestadius första bok Barnbruden där Hedvid Charlotta är i fokus och där vi fick en tydlig inblick i det svenska hovlivet i slutet på 1700-talet. I Pottungen så tar vi steget ut från de fina salongerna och ut på bakgatorna där vi får följa pigan Johannas liv istället. Vi mötte Johanna redan i första boken men då var hon en simpel pottunge. Nu försöker Johanna skapa sig ett eget liv på sina egna villkor. Men det är minsann inte lätt i det svenska 1700-tals Sverige, speciellt inte när man har en oäkting till son. Jag gillar verkligen hur smidigt Laeistadius tar oss från bakgatorna in i de fina salongerna och tillbaka, för även om fokuset i Pottungen ligger på Johanna får vi även följa Hedvig Charlotta och hennes väninnor med alla de intriger och maktspel som pågår i de fina salongerna.
Anna Laestadius Larsson är otroligt skicklig på att beskriva den tiden på ett sätt som gör att man nästan tycker sig känna dofterna, höra ljuden och se människorna framför sig. Det märks att författaren gjort noggrann research för det finns en exakthet i detaljerna som ökar trovärdigheten men det är samtidigt helt igenom en skönlitterär roman som är underhållande och lättläst. Bokens handling kretsar kring kvinnorna och genom Laeistadius penna så lyfts de fram istället för att gömmas i det bakre rummet som är så vanligt. Författarens starka engagemang och intresse för just kvinnohistoria är väldigt tydlig.
Igenom hela boken finns en stark känslan och längtan efter ett eget liv, efter frihet och efter kärlek. Pottungen är en ömsint och vacker berättelse som berör samtidigt som man upplever att man verkligen får en äkta inblick av Sverige under slutet av 1700-talet. Jag kan varmt rekommendera båda böckerna, läs gärna Här om vad jag tyckte om bok ett Barnbruden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar