fredag 29 april 2016

Mannen mellan väggarna av Emma Ångström

Emma Ångström, Mannen mellan väggarna

Rec-ex ifrån Piratförlaget, tusen tack!

Handling:
Kort efter att en barnfamilj flyttar in i ett hyreshus på Tegnérgatan sker ett mord i samma byggnad. Det är ett av de märkligaste morden i Stockholms historia. En kvinna har försvunnit från sitt hem och hittas två veckor senare av sin man i hallen i deras gemensamma lägenhet. Alla är förbryllade. Var har kroppen gömts under två veckors tid? Och hur har gärningsmannen kommit in och ut ur lägenheten?

Samtidigt sker allt underligare saker i huset. En hund hittas död på gatan, mat försvinner ur kylskåpen och en outhärdlig lukt sprids i lägenheterna. Och när den lilla flickan i den nyinflyttade familjen leker Anden i glaset knackar det plötsligt i väggarna.

Vad jag tyckte:
Jag måste säga att jag verkligen är glad att jag bor i radhus och inte i lägenhetshus när jag läser Emma Ångströms bok!  Det känns riktigt obehagligt att läsa om mannen som smyger mellan väggarna och spanar på folk. Men samtidigt så upplever jag mannen inte som direkt ond utan mer som en sorglig och mycket ensam person. Visst händer det några riktigt otäcka saker men jag känner ändå mer sympati med mannen mellan väggarna än ilska. Emma Ångström har skapat en spänningsroman med skickligt sammansatta karaktärer och med en tätt kuslig stämning som sakta smyger sig på en. Ångströms huvudröst till en liten flicka vid namn Alva, en lillgammal flicka som verkar väldigt brådmogen. Här har jag en invändning mot att Alva hela tiden läser någon sorts parapsykologiskt lexikon och det verkar vara en väldigt svår text, lite för svår kan jag känna för en nioåring egentligen? Dessutom så har författaren valt att ta med långa stycken, kursiverade ifrån detta lexikon. Dessa skummar jag mest då jag inte känner att de tillför något till texten. Sedan måste jag tyvärr säga att jag tyckte slutet kom lite väl hastigt, det blev väldigt abrupt slut på något vis. Dock gillar jag hur snyggt författaren skildrar lilla Alvas utanförskap som stegvis blir allt större och där Alvas känslor mot den egna familjen vänds till rent hat.

Men i övrigt så gillade jag verkligen Mannen mellan väggarna, det är en spännande bok där obehaget ligger på lur hela tiden. Allt är berättat med fin känsla för ord och där texten kändes väl sammansatt. Så jag kan varmt rekommendera den men är du mörkrädd ska ska du nog läsa den med lampan tänd eller under dagtid.

Bokbloggsjerkan 29 april-2 maj

Efter en liten tur till det stora gula och blåa varuhuset med kära systern så är det tid för en kaffepaus innan jag ska ta ut lillkatten på uteplatsen så han får rasa av sig lite. Till kaffet passar det ju fint att pyssla med helgens jerka!

Denna vecka frågar Annika såhär:

Skulle du kunna tipsa om en bok (eller flera) som utspelar sig i dina hemtrakter?

Det första som dök upp i mitt huvud var Snapphanar! Detta beror nog på att vi imorgon tänkte åka till ett ställe som heter Sporrakulla gård, en välkänd snapphanegård som ligger i mina barndomstrakter som är Östra Göinge, i Norra Skåne. Jag växte upp mitt i snapphane land och snapphanar har funnits med sedan barnsben, mycket via skolan. Där ifrån minns jag en bok som handlade om ett syskonpar som växte upp under snapphanarnas tid. Först kunde jag inte komma på vad boken hette men efter lite googling så fick jag fram det! Det var extra spännande att se att författaren tom är född och uppvuxen i min barndomsby, något jag inte visste om faktiskt. Tyvärr hittar jag inte någon bild på den men författaren är i alla fall Gunilla Kihlgren och boken heter I Snapphaneland. Just denna tidsperiod intresserar mig mycket och jag har läst en del om den också. 

Om man istället tittar på tv-serie så finns det en som handlar om just snapphanar och där delar av serien är inspelad på platser jag tillbringat mycket tid på. Som tex Tykarpsgrottan som syns på bilden nedan, denna bild är tagen av mina kära sambon under den årliga julmarknaden som hålls i grottan. Tv-serien heter helt enkelt Snapphanar.


onsdag 27 april 2016

Vargen: Den jagade jägaren av Henrik Ekman

Henrik Ekman, Vargen: Den jagade jägaren


Henrik Ekman har i sin faktabok Vargen: Den jagade jägaren skapat en fullödig sammanställning över det rovdjur som skapar och har skapat ständiga debatter kring vargens existensberättigande. Med noggrannhet och tydlighet skildrar Henrik Ekman vargens historia från långt tillbaka i tiden ända fram till idag. Fokuset ligger på Sverige men han tar även upp vargens status och situation runtom världen. Detta bidrar till ett genomtänkt helhetsperspektiv som även fördjupas genom de rena faktastyckena om vargen som djur och dess beteende som bryter av mellan de olika kapitlen. I Ekmans bok ryms både politik och den enskilda människans åsikter kring vargens vara eller icke vara. Även myter och legender kring vargen finns med, snyggt invävt i texten. Ett kapitel berör tex frågeställningen om när blev egentligen vargen ond? De många vackra fotografierna gör läsningen till en ren njutning.

Jag tycker Henrik Ekman lyckas hålla en neutral och saklig ton där de personliga åsikterna och känslorna får stå åt sidan, så som det ska vara i en fakta/debattbok. I några stycken så skiner Ekmans känslor igenom men det gör enbart att bokens känns äkta och trovärdig.  Henrik Ekman säger själv i sin bok, ursprungligen sagt av Orwell, att Okunnighet är en styrka. Det är så lätt att hata något eller någon och avfärda det man inte vet något om. Det är dock svårare att argumentera på ett klokt och genomtänkt sätt och här kan säga att kunskap är verkligen makt. Henrik Ekman lyfter fram många argument, både för och mot vargen. Att båda sidorna får komma till tals är bra tycker jag, för en argument/debatt måste innehålla båda sidor och olika perspektiv för att de ska kunna komma något bra ur den.

Vargen: Den jagade jägaren är en kunnig, väl genomarbetad faktabok som ger en många intressanta inblickar i den ständigt pågående vargdebatten. Samtidigt så får vi också lära känna detta mytomspunna djur med intressanta faktabitar om vargens liv. Dessutom så berör den mig djupt, speciellt skildringarna av de olika jakt och fångst metoderna som finns och jag mår illa över den grymhet människan är kapabel till.

Jag kan varmt rekommendera Henrik Ekmans fantastisk bok.

Jag lät dig gå av Clare Mackintosh

Clare Mackintosh, Jag lät dig gå

Rec-ex ifrån Lind & Co, Tusen tack!

Handling:
Femårige Jacob och hans mamma är på väg hemåt en mörk och blöt novemberkväll. De har bara en kort bit kvar att gå när han plötsligt släpper taget om hennes hand och springer ut i gatan. Samtidigt kommer en bil körande i rasande fart och Jacob hinner inte undan. Föraren smiter och kvar på gatan ligger den döde pojken. Över honom hukar sig hans svårt chockade mamma. Hela hennes liv har krossats i ett ögonblick.
Fallet hamnar på polisinspektör Ray Stevens bord. Han har inga ledtrådar men är fast besluten att hitta den skyldige, och är beredd att riskera allt för att skipa rättvisa åt en kvinna som drabbats av varje förälders värsta mardröm.
För Jenna är det omöjligt att fortsätta leva i hemstaden Bristol – hennes liv är ödelagt. Det enda hon vill är att lämna allt bakom sig och börja på nytt. Jenna flyttar till en liten by i Wales. Hon försöker desperat glömma sitt förflutna men jagas av fasansfulla minnen. Byns invånare undrar förstås vem hon är och varför hon sökt sig just dit. Men Jenna håller alla på avstånd, släpper ingen in på livet.
Medan polisen arbetar börjar Jenna långsamt tro på en framtid. Men är det alls möjligt att lämna ett liv för ett helt annat?
Det förflutna kommer obönhörligt ifatt henne och dess konsekvenser är förödande.


Vad jag tyckte:
Med en stark inledning som gör ont att läsa kastar Clare Mackintosh oss rätt in i en handling som med sin stämningsmättade ton får oss att önska att vi kunde stoppa bandet. En sekund, en hand som glider bort, en regntung höstkväll och en bil och så rycks en liten pojkes liv bort. Därefter får vi följa Jenna, en ung kvinna så tyngd av sorg att hon väljer att fly. Fly så långt bort hon kan, kapa alla banden och försöka börja om. Vi landar tillsammans med Jenna i en liten kustby någonstans i Wales och där får vi följa hennes kamp efter att försöka ta sig upp på fötter igen. Samtidigt så följer vi polisen Ray Stevens som kämpar för att försöka lösa den tragiska smitningsolyckan som tog lilla Jacobs liv. Clare Mackintosh har ett levande språk som med sina väl avvägda detaljer och känslor skapar en stämningsmättad och tät berättelse om skuld, sorg, förtvivlan men också om hopp och ljus. Jag älskar skildringar av den lilla kustbyn och dess invånare där havet bildar en ständig kuliss som med sin skiftande natur ökar känslan av behag. 

När boken närmare sig mitten börjar jag fundera över vart boken egentligen är på väg, det började nästan kännas som om vi hade fastnat. Men sen kommer en vändning som i alla fall jag inte hade väntat mig och jag sitter med hakan i marken. Där jag bläddrar bakåt för att se vad för liten detalj jag egentligen missade och som gjorde att jag inte förutsett detta.  Denna vändningen leder oss in på en mycket mörk historia med många hemligheter och ett liv kantat av tragedi och sorg. Denna del av boken gör ont i mig att läsa och jag känner mig så förtvivlad när jag läser om Jenna och hennes liv.  

Clare Mackintosh välskrivna historia lyckas alltså förvirra och lura mig helt och jag gillar det verkligen. När en författare som skriver en psykologisk thriller faktiskt lyckas lura mig så totalt. Att detta är författarens debut gör mig ännu mer imponerad och jag tycker att det märks, speciellt då i polisdelarna, att författaren har erfarenhet ifrån detta området. Författaren har jobbat inom både ordningspolisen och kriminalen. 

Jag lät dig gå är en bok jag verkligen kan rekommendera, den är smart, underhållande, känslosam och bjuder på en rejäl twist som ställer allt på sin spets. Jag lät dig gå bjuder på en historia som kryper in under skinnet på dig och där du inte kan lägga dig ifrån boken, även om klockan är långt efter sovtid. Jag kan inte säga annat än: Läs den!!!

fredag 22 april 2016

Prins JumJum

Idag skulle vår älskade JumJum fyllt 13 år.  1 år och 5 månader har det gått sedan min älskade vän vandrade vidare utan mig. Så många tomma dagar, så mycket smärta och oändligt många tårar. Saknaden är stor även om vi börjar lära oss att leva utan JumJum. Mitt hjärta kommer alltid ha ett JumJum format hål.

Jag skriver en bok om mitt liv tillsammans med JumJum, en läkningsprocess för sorgen men också för att avsluta vissa delar av mitt liv.  Såhär har jag skrivit i den om mitt första möte med JumJum:

"Vi fann många fina hundar men ingen av dom kändes rätt. På något sätt anade jag att det fanns en speciell hund där ute som väntade på mig och ingen av de hundar jag träffade var den hunden.

Så en dag ringde en ung familj, som bodde i en större stad några mil söderut och de hade en stor hund som de inte hann med. De älskade honom på sitt sätt men i en lägenheten mitt i stan så fanns det inte riktigt utrymme för en så levnadsglad och sprallig hund som de hade. Jag bad dom komma till oss så fort de kunde och någonstans inom mig fladdrade hoppet. Under mitt samtal med familjen så hade ett hopp växt, det kändes som om just denna hunden var den jag letade efter. Dagarna innan de kom var jag så nervös, nästan som om jag skulle på en blinddate!

4 tassar, en rumpa, 25 kg chokladbrun hund ramlar in i min lägenhet och rusar fram till mig och i princip välter omkull mig av ren och skär glädje över att se mig.  Hans bärnstensfärgade ögon kikar upp på mig, tungan hänger som en slips utanför och med en svans som effektivt sopar rent allt som befinner sig i rumphöjd bakom honom. Då var jag fast! Jag blev djupt förälskade där och då! Och jag visste där och då att jag och JumJum var menade för varandra. Detta var den hund som jag väntat på."







11.22.63 av Stephen King

Stephen King, 11.22.63

Handling:
Engelskläraren Jake Epping får ett märkligt uppdrag. En döende vän har hittat en port till det förflutna på lagret till sin servering. Kliver man ut på andra sidan är klockan 11.58 den nionde september 1958. Varje gång.

Det uppdrag Jake får består i att förhindra mordet på Kennedy, eftersom vännen har härlett nästan allt ont som drabbat världen till just den händelsen.
Efter en "provtur" accepterar Jake. Men han har en egen plan också: att förhindra en familjetragedi som förstört livet för en av hans vuxenelever. När det är gjort ska han långsamt söka sig till Dallas och vara på rätt plats vid exakt rätt tillfälle den tjugoandra november 1963.

Men det är som om själva tillvaron bjuder motstånd även mot de minsta förändringar, och lägger oväntat många hinder i vägen. Kommer han att hinna fram i tid? Eller måste han återvända till lagret i vår egen tid, kliva ut i 1958 och leva ytterligare fem år i väntan på att fullgöra sin uppgift? Och vad händer med vår egen tid om Jake lyckas - blir den vad den döende vännen drömt om?

Vad jag tyckte:
Jag hade dragit mig lite för att läsa 11.22.63, inte för det mastiga omfånget men för att det just skulle handla om tidsresor. Jag är inte så förtjust i tidsresor av någon anledning och var osäker på om jag faktiskt skulle gilla denna. Men det är ju Stephen King vi pratar om så självklart var jag ju tvungen att läsa! Och Stephen King tar mig vid handen och leder mig rätt in i ett makalöst äventyr som sprudlar av berättarglädje och där jag emellanåt sitter som på nålar för det är så ohyggligt spännande Jag sitter med ett leende på läpparna för det är så fantastiskt roligt att läsa en bok där man verkligen kan känna hur fantastiskt roligt författaren måste haft det när han skrev boken. Där hantverksskickligheten lyser igenom i varje ord och mening, där varje sida sprudlar av berättarlust och där jag som läser bara njuter av varenda stavelse och fylls av beundran inför den enorma skicklighet som författaren besitter.  Stephen Kings extrema noggrannhet med detaljer som stämmer tidsmässigt in är extremt välgjorda, det känns verkligen som vi är på 50-talet där möbler, mat, dricka, uttryck och begrepp, kläder och tidsandan verkligen stämmer in. Jack som är en modern man reagera häftigt på de snäva könsrollerna, rasismen som finns överallt, antisemitismen och där Jack bidrar med en del anakronismer och udda begrepp som tillhör 2000-talet och inte 50-talet

  Dessutom så lyckas även King skapa ett par riktigt fina och starka kvinnor, något han ofta kan vara dålig på. Men i 11-22-63 så finns det ett par kvinnor som är trovärdiga, rejäla och riktigt intressanta, Mimi och Sadie Dunhill. Dessutom lyckas han skapa en riktigt vacker och ömsint kärlekshistoria som berör mig djupt. En kärlekshistoria som känns äkta och ytterst trovärdig. Jag gillar också hela idén med boken, vad händer om man kan gå tillbaka i tiden och ändra på det förflutna? Hur påverkas framtiden då? Vilka blir konsekvenserna? Det är intressant att följa Jack när han försöker reda ut vem Lee Oswald är för en person och hur han ska kunna stoppa honom.  I dessa delar kan det emellanåt bli lite småsegt, det är ju ändå närmare 800 sidor vi ska ta oss igenom. Men det är ok för jag tappar ändå aldrig helt intresset utan 11.22.63 förblir en helt igenom fantastisk bok hela vägen igenom. Och slutet måste jag få säga är ett av de bättre sluten jag läst på väldigt länge.

torsdag 21 april 2016

Glastronen av Sarah J Mass

Sarah J Mass, Glastronen
Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tack!

Handling:
I kungadömet Adarlan – där magi och gamla seder förbjudits, och där härskaren styr med järnhand – kallas landets främsta lönnmördare, 18-åriga Celaena Sardothien, till rikets vackra, skimrande glasslott.
Hon reser dit, inte för att mörda kungen, utan för att vinna sin frihet. Om Celaena besegrar tjugotre motståndare i en tävling – mördare, tjuvar och soldater – blir hon frigiven från fängelset och kommer att få tjäna som kungens kämpe.

Kronprinsen, Dorian Havilliard, kommer att utmana henne. Kaptenen för livgardet, Chaol Västfall, kommer att träna henne. Och båda kommer att försöka vinna hennes hjärta. Men något ondskefullt ruvar i glasslottet, något som är där i syfte att döda. Celaenas kamp för sin frihet övergår till en kamp för överlevnad, till ett desperat försök att förgöra de mörka krafterna innan de utplånar hela hennes värld.

Vad jag tyckte:
Jag hade höga förhoppningar på Glastronen eftersom jag tyckte det verkade spännande med en lönnmördare som huvudkaraktär. Sedan gillar jag ju fantasy så jag hoppades på något riktigt bra. Men tyvärr fick jag inte det. Det har kommit en rad spännande och intressanta fantasyböcker som verkar rikta sig mot unga vuxna på sistone, Röd drottning av Victoria Aveyard är en av dem tex och jag hade väl trott att Glastronen skulle vara något åt det hållet. Men Glastronen lyckas inte få till det helt och hållet, det griper inte tag ordentligt och fångar inte mig som läsare ordentligt.

 Jag gillar Celaena som karaktär men tycker att hon hålls tillbaka och får inte visa vem hon egentligt är. Det blir för mycket förklaringar och för lite gestaltningar tycker jag. Författaren pratar väldigt mycket om hur farlig Celaena är och hur mycket ondska som verkar ruva i det märkliga glasslottet men hon visar aldrig det för mig. Utan istället hamnar fokuset på romantiskt tjafs mellan kronprinsen och Celaena med en svartsjuk kapten Chaol som inte verkar veta om han tycker Celaena är det mest avskyvärda som finns eller det ljuvligaste som finns.... Där i mellan så spelas det också lite biljard.... Den karaktär jag finner mest spännande är Prinssessan Nehemia men hon har bara en sidoroll än så länge. Denna biten jag gillar jag väldigt mycket är om hur Celaena och Nehemia sakta bygger upp en varm och innerlig vänskap, trots alla de mörka hemligheter de bär på.

 Jag saknar också mer tydliga skildringar över landet och miljöerna, jag får inte tillräckligt med information för att bilda mig en tydlig bild av landet Adarlan.  En sak jag verkligen gillar är att Celaena  älskar böcker, det är fin detalj.

Sedan vet jag inte om det är författarens egna språk eller om det är översättning som inte håller för språket känns så uppstyltat och stelt. Det finns inget jämnt flöde i texten utan det känns som jag hela tiden fastnar när jag läser. Dessutom finns det märkliga direktöversättningar som tex att Celeana byter om och helt plötsligt står i bara småkläderna.... det engelska ordet är väl smallclothes och betyder underkläder så varför översätta det med småkläder?

Trots att jag låter så negativ så tyckte jag ändå på det stora hela att det var en bra bok,  inte den bästa jag läst men jag gillade det ändå så pass mycket att jag kommer läsa bok två. För jag vill gärna veta vad som händer med Celaena, Dorian och Chaol. Glastronen är en mörk berättelse om en maktgalen kung som terroriserar sitt folk och tvingar dom till lydnad samtidigt som han själv lever i ett lyxigt glasslott. Sarah J Mass lyckas väl med att väva in både humor och värme i det mörka och det blir rätt bra framemot slutet trots allt. En hyfsat bra fantasy bok som jag hoppas på ska utvecklas i bok nr två,

Massa fin post!

Denna vecka har brevbäraren verkligen fått jobba! I tre dagar så har det kommit ett trevligt bokpaket i min brevlåda innehållandes mängder av fina böcker! Mycket passande att de kommer just nu när jag är sjukskriven och mitt skadade knä behöver mycket vila. Tusen tack till förlagen! Titta här vilken fin hög:




fredag 15 april 2016

Bokbloggsjerkan 15-18 april

Då var det fredag igen och efter en evighetslång vecka med läkarbesök och påföljande sjukskrivning så kan det vara skönt att avrunda med en liten jerka!

Denna vecka vill Annika veta följande:
Hur ställer du dig till biografier, memoarer och liknande? Är det något du läser, har du någon favorit, finns det någon du skulle vilja veta mer om eller är det något som du absolut inte är intresserad av?

Jag läser inte så många biografier eller memoarer men när jag väl läser så är främst om historiska personer av olika slag. Jag är inte så intresserad i kändis-biografier,   få mig inte att börja skriva om den fruktansvärda biografin jag läste om Robin Williams....(Om ni är intresserad så läs då Här)  Ibland läser jag berättelse som skildrar svåra öden och liv i modern tid som tex Markus Luttermans bok El Choco eller Gellert Tamas Lasermannen. Just för att dessa speglar samhället och belyser viktiga frågor om samhället.

Dock kan jag nämna två biografier som jag läst och som jag verkligen tyckte om, den ena läste jag ut nyligen och den andra har några år på nacken nu. Båda är väl värda att läsa tycker jag och båda pekar egentligen på ett gemensamt tema när det kommer till biografier jag gillar, nämligen att det är kvinnorna som är i fokus.  Så biografier om historiska kvinnor är det jag helst läser, gärna med livsöden av de mer ovanliga slagen. 

De två jag gärna tipsar om är:
* Yvonne Hirdman, Den röda grevinnan. En fantastisk skildring över Hirdmans egen mammas liv och öde i Östeuropa under två världskrig. Fascinerande, intressant och rasande spännande! Samtidigt som man får följa en kvinnas öder under en mycket dramatiskt tidsperiod så får man också lära sig mer om just denna omvälvande tid i Europa.
* David Bodains, Emilié och Voltairé En fascinerande inblick i en välkänd mans liv och öde men ännu mer om den kvinna som stod vid hans sida stora delar av hans liv men utan att vara hans fru. Emilie du Châtelet var en framstående matematiker och en stor tänkare. En obändig kvinna som ville gå sin egen väg och inte låta sig stängas in av sin tids påtvingande konventioner.  En välskriven och fascinerande berättelse om en kvinna som kom att vara stor inspiration för tex Einstein!

Det 19:e Fabergéägget av Claes Eriksson

Claes Eriksson, Det 19:e Fabergéägget

Handling:
Moskva, sommaren 2013: Svensken Astor Kragh är på besök hos sina ryska släktingar för att begrava sin mor. När han går igenom hennes tillhörigheter hittar han ett brev som väcker frågor om hans eget förflutna. Det visar sig att han är släkt med en okänd hjälte som stred på den vita sidan under inbördeskriget – en hjälte med en märklig historia som inbegriper ett av Fabergés kejserliga ägg, försvunnet sedan ett sekel. När Astor fortsätter sökandet med hjälp av den unga forskaren Anja framkommer det att de inte är ensamma. Någon som är redo att gå över lik för att nå sina mål letar efter samma ägg.

Sankt Petersburg, sommaren 1918: Inbördeskriget har skapat oro och kaos, tsarfamiljen hålls i husarrest och i staden råder revolutionär feberyra. Den plikttrogne banktjänstemannen Ivan Skuratov dras ofrivilligt med i den historiska utvecklingen när han tvingas lämna staden för en dramatisk resa långt in i Sibirien. I takt med att han tvingas allt längre österut tappar han sina ideal.

Av det femtiotal ägg som hovleverantör Peter Carl Fabergé tillverkade åt tsarerna Aleksandr III och Nikolaj II har åtta gått förlorade, däribland det 19:e – ett av de största och mest värdefulla. Trots att många ägnat stor möda åt att hitta ägget är det fortfarande försvunnet.

Vad jag tyckte:
Det 19:e Fabergeägget hittade jag på årets bokrea och slukade nästan omgående.  Det är som en rysk variant på Da vinci-koden men med istället för hemliga sällskap, heliga graaler och professorer som leker Indiana Jones får vi blodiga revolutioner, Tsarer och Rasputin, en soldats fruktansvärda öde och jakten på ett försvunnet Fabergéägg.  Jag gillar verkligen hur författaren mixar den nutida jakten där Astor Kragh står för sökandet efter det förlorade ägget i sitt barndomsland  med den dåtida historien vi får följa en anfader till Astor, soldaten Ivan Skuratov.

De historiska skeende som är av vikt i boken är den ryska revolutionen och vad som följde på denna. De allra flesta personerna, händelserna och platserna har en verklighetsbakgrund, något vi kan läsa om i det tydliga efterord med sin lista över vad som hände varje person och lite fakta om de allra största händelserna efteråt. Sådant gillar jag i historiska romaner som baseras på verkliga händelser, att få läsa en övergripande bakgrund och vad som hände mer personerna jag nyss läst om. Att få lite allmänbildning på köpet! Claes Eriksson har skrivit ett flertal rena faktaböcker om Ryssland och dess omfattande historia så även detta ökar känslan av autenticitet. Det är en fiktiv roman som får ett annat djup baserat på Erikssons stora kunskaper om Ryssland. Även om jag nämnde Dan Brown i inledning så är Det 19:e Fabergéägget på inget sätt en kopia, det märks kanske en viss inspiration men Claes Eriksson har skapat något helt eget som verkligen sticker ut. Fakta om Ryssland och tiden kring och efter revolutionen är så vansinnigt skickligt invävt i berättelsen att jag inte ens uppfattar att jag samtidigt som jag följer en halsbrytande jakt efter det försvunna Fabergéägget även får mig en omfattande historielektion!

Det 19:e Fabergéägget är en spännande och annorlunda thriller som innehåller det mesta för att skapa en mycket trevlig lässtund!

Pottungen av Anna Laestadius Larsson

Anna Laestadius Larsson, Pottungen

Handling:
Det är mars 1792 och Gustav III ligger död på Stockholms slott. På balkongen visar den nye regenten hertig Karl upp sig för folket. På borggården står Johanna som en gång var slottets pottunge med ett krampaktigt grepp om sin son Nils. Hon om någon vet vad hertigen är kapabel till.

I en tid då kopplerskor lurar på krogarna, plitar griper lösdriverskor på gatorna och där de flesta försörjningsmöjligheter är stängda för en ogift mor är Johanna ändå fast besluten att glömma det som varit och skapa sig ett bättre liv. Men hur?

Inne i slottets förgyllda salar drömmer hertiginnan Charlotta om inflytande och makt. Tillsammans med sin hovmästarinna Sophie samlar hon tidens vittra fruntimmer i den hemliga kvinnosalongen Blåstrumporna.

Vad jag tyckte:
Jag blev väldigt förtjust i Laestadius första bok Barnbruden där Hedvid Charlotta är i fokus och där vi fick en tydlig inblick i det svenska hovlivet i slutet på 1700-talet. I Pottungen så tar vi steget ut från de fina salongerna och ut på bakgatorna där vi får följa pigan Johannas liv istället. Vi mötte Johanna redan i första boken men då var hon en simpel pottunge. Nu försöker Johanna skapa sig ett eget liv på sina egna villkor. Men det är minsann inte lätt i det svenska 1700-tals Sverige, speciellt inte när man har en oäkting till son. Jag gillar verkligen hur smidigt Laeistadius tar oss från bakgatorna in i de fina salongerna och tillbaka, för även om fokuset i Pottungen ligger på Johanna får vi även följa Hedvig Charlotta och hennes väninnor med alla de intriger och maktspel som pågår i de fina salongerna.

Anna Laestadius Larsson är otroligt skicklig på att beskriva den tiden på ett sätt som gör att man nästan tycker sig känna dofterna, höra ljuden och se människorna framför sig. Det märks att författaren gjort noggrann research för det finns en exakthet i detaljerna som ökar trovärdigheten men det är samtidigt helt igenom en skönlitterär roman som är underhållande och lättläst. Bokens handling kretsar kring kvinnorna och genom Laeistadius penna så lyfts de fram istället för att gömmas i det bakre rummet som är så vanligt. Författarens starka engagemang och intresse för just kvinnohistoria är väldigt tydlig.

 Igenom hela boken finns en stark känslan och längtan efter ett eget liv, efter frihet och efter kärlek. Pottungen är en ömsint och vacker berättelse som berör samtidigt som man upplever att man verkligen får en äkta inblick av Sverige under slutet av 1700-talet. Jag kan varmt rekommendera båda böckerna, läs gärna Här om vad jag tyckte om bok ett Barnbruden

torsdag 14 april 2016

Veckans bokbloggsfråga vecka 15

Snart är veckan slut men tänkte hinna med att svara på veckans bokbloggsfråga. Efter att ha tillbringat större delen av dagen med telefonsamtal för att reda ut allt som kommit pga mitt skadade knä så kan jag behöva en stunds avkoppling.

Så här frågar Carola denna vecka: Tycker du om att läsa deckare? Vilken typ av deckare föredrar du i så fall, kluriga pusseldeckare, polisromaner, hårdkokta kriminalromaner eller något helt annat? Vad är det som gör en deckare till en bra deckare? Och vad tycker ni om de deckare för barn som har blivit så populära de senaste åren? 

Om jag läser deckare? Det kan man nog lugn säga att jag gör! Deckare utgör en stor del av det jag läser varje år och jag älskar verkligen deckare.  Jag läser pusseldeckare, polisdeckare och andra deckare, möjligen är jag inte så förtjust i just hårdkokta kriminalromaner även om det finns undantag.

En bra deckare bör ha med en trovärdig, underhållande och väl i genomtänkt historia med många kluriga ledtrådar och där svaret inte är förutsägbart, jag vill gärna bli överraskad och gärna känna mig lurad just nu jag trott att jag löst hela gåtan. För att det ska bli en riktigt bra deckare behövs också bra och intressanta karaktärer, det kan vara poliser men också privatdetektiver, är väl inte lika förtjust i privata personer som ska lägga sig i och leker polis men ibland kan det fungera också. En smart och genomtänkt förövare måste också finnas med, helst utan kursiva avsnitt då men kan tåla detta med.  Men förövaren måste få sitt utrymme och där det finns en rimlig förklaring till varför det blir som det blir.  Sedan är själva stämning, miljöerna och detaljerna viktiga, hur de ser ut beror lite på vilken sorts deckare det är. Är det pusseldeckare så krävs en viss sorts inramning och är det en råare polisroman så krävs en viss inramning. Sedan är jag inte helt oäven med att det förekommer ett visst mått av privatliv i deckare, jag vill gärna lära känna de personer som bekämpa brott och jagar misstänkta.

Jag har många favoriter när det kommer till deckare. Men tänkte tipsa om en del lite annorlunda deckare här!

* Vill man ha pusseldeckare som påminner om Morden i Midsumer och Agatha Christie så kan jag varmt rekommendera Louise Pennys fantastiska serie om Armand Gamache. Första boken i serien heter Mörkt motiv
* Vill man istället ha en polisdeckare som utspelas på en annorlunda plats, ett mörkt och fruset Kanada som är så långt ifrån det pittoreska Kanada som Louise Penny målar upp i sina böcker.  Så kan jag varmt rekommendera Giles Blunt serie om kommissarie John Cardinal. Första boken i serien heter Fruset offer.
* Om vi istället tar deckare som har en nypa av övernaturligt i sig så kan man läsa James Oswalds deckare med kommissarie McLean. Annorlunda deckare som växer för varje bok man läser, här heter bok 1 Flickoffret.
* En lite mer hårdkokt variant bjuder Dennis Lehane på tillsammans med privatdetektiverna Patrick Kenzie och Angela Gennaro. Här får vi se den bakre sidan av Boston på ett mycket snyggt och välskrivet sätt. Arbetsklass-deckare skulle man kunna kalla dessa böcker. Första boken på svenska heter En drink före kriget. 
* Vill man ha en pusseldeckare som utspelas på väldigt ovanligt plats så ska man läsa Dror Mishanis deckare som utspelas i Teheran. Mishanis polis heter Avram, en karaktär som påminner väldigt mycket om Hercuel Poirot faktiskt! Men det är en modern deckare som speglar ett samhälle med stora problem. Det är inte våldsamt eller blodigt utan just mer som en pusseldeckare. Första boken heter Utsuddade spår.

Deckare för barn kan jag tyvärr inte uttala mig om då jag inte läst några sådana ännu, jag har hört talas om tex Lassemajas detektivbyrå men inte läst. Så den frågan låter jag de som är mer insatta i ämnet svara på.

onsdag 13 april 2016

Hallahem: Sveket vid sjön av Trydal & Åhlin

Susanne Trydal & Daniel Åhlin, Hallahem: Sveket vid sjön
Rec-ex ifrån författarna/ Hoi förlag, Tusen tack!

Sveket vid sjön är del två i en serie, så om du inte läst första boken Staden under berget så kan det förekomma spoilers nedan.

Handling:
Bortbytingarna Tilda och Torun har tillsammans med sina vänner lyckats rädda vittrornas stad Hallahem undan människornas förstörelse. Men nu har ett betydligt farligare hot vaknat. Ett uråldrigt sällskap som i hundratals år jagat skogarnas väsen är nu vitterfolket på spåren. Sällskapets anhängare finns närmare än flickorna någonsin kunnat ana. Vem kan de egentligen lita på?

Dessutom ställs de inför ännu fler nya utmaningar och frågor som kräver svar. Vart tog deras vän Grim vägen efter skalvet i berget? Och hur ska både vittror och människor handskas med skogsrån och sjörån som blivit allt aggressivare?

Vad jag tyckte:
Jag blev riktigt förtjust i den första boken i serien, den som heter Staden under berget ( läs mer om den Här). Så jag blev riktigt glad när jag fick ett mail ifrån författaren Susanne Trydal med en förfrågan om jag också ville läsa bok nr två.  Det är alltid lite ängsligt att ta sig an en andra bok i en serie där man verkligen älskade bok ett, det kan ju så lätt bli pannkaka av allt. Men denna gång hade jag inte behövt oroa mig för samma underbara känsla som jag fick i bok fick jag även med bok två.

I Sveket vid sjön så fördjupas både berättelsen och karaktärerna på ett mycket intressant sätt. Jag upplever bok två som mörkare än bok ett eftersom här lyfts ännu mer fram hur illa det kan gå när fördomsfullhet får råda. I Sveket vid sjön så finns det både svek och förlust men också varm och innerlig vänskap.  Författarna är riktigt skickliga på att beskriva Tilda och Toruns vänskap på ett fint sätt men också kamratskapen med Auda och Torke är spännande att läsa om. Samtidigt så lyckas de också på ett träffsäkert sätt skildra vänskapen och de där första pirrande förälskelsekänslorna mellan Tilda och Johannes är så söta.

Jag älskar hur mixen av nordisk mytologi och vanlig vardag som blandas på ett mycket bra sätt.  Jag blir också arg när jag läser om Vakarna och deras oresonlig hat mot ett folk, ett hat byggt på bara det faktum att de andra är annorlunda och inte följer samma normer som anses vara rätta. Ett ämne som är skrämmande aktuellt och som vävs fram på ett tydligt sätt men ändå på ett lättfattligt sätt så att de yngre läsarna kan förstå på ett bra sätt. Sveket vid sjön skulle mycket väl kunna skapa många intressanta frågor och samtal hos yngre läsare kring tillhörighet och om att vara annorlunda. Och om att det faktiskt är ok att vara annorlunda. Även om inte alla kan förstå dig eller ens acceptera dig så är du ok precis som du är.

Sveket vid sjön är ett spännande äventyr med många intressanta element där jag framförallt älskar hur fint kamratskap uppvisas och vikten av vänskap har stor betydelse. Den nordiska mytologin är oerhört fascinerande att läsa om och jag kan varmt rekommendera serien både för barn och vuxna. Det är vemodigt att behöva slå igen boken och veta att det är över för denna gången, nu återstår bara väntan på den tredje delen.

torsdag 7 april 2016

Ett andra liv av S.J Watson

S.J Watson, Ett andra liv
Rec-ex ifrån Bazar förlag, Tack!

Handling:
Hur väl kan du egentligen någonsin lära känna en annan människa? Och hur långt skulle du gå för att få reda på sanningen om någon du älskar?

När Julias syster blir brutalt mördad blir hon fast besluten att ta reda på varför. Men hennes sökande utvecklas snabbt till en upptäcktsresa genom sina mörkaste inre lustar. När hon blir involverad i en relation på nätet med en farlig främling tappar hon bort sig själv… förlorar kontrollen… kanske kommer hon förlora allt. Hennes sökande efter svar kommer att äventyra hennes äktenskap, hennes familj… och hennes eget liv.

Vad jag tyckte:
Jag visste inte så mycket om bokens handling när jag började läsa den, det var ju ett tag sedan jag tackade ja till att läsa den, så det blev minst sagt en överraskning när det visade sig att Ett andra liv inte bara en vanlig thriller utan mer en erotisk thriller. En genre jag inte läser så mycket av och här var just dessa bitar väldigt framträdande. Min sambo frågade om boken när jag höll på att läsa den och jag förklarade den som en blandning av Harlan Coben och L.J James.  Jag måste tyvärr erkänna att jag hade svårt att komma in i boken ordentligt. Jag förstod mig inte på Julias agerande och de val hon gör. Att söka efter sin systers mördare förstår jag men att ge sig i lag med en okänd man som eventuellt är en mördare och dessutom inleda en erotisk relation med honom. Det känns lite knepigt det där men det kan ju också hänga samman med min ovana att läsa erotiska böcker. 
För språkmässigt är det en välskriven boken med rappt tempo, korta kapitel med små cliffhangers i slutet på dom, korta meningar varvat med längre, allt som skapar driv och spänning. För det är onekligen riktigt spännande läsning där själva slutet är andlöst spännande, även om jag tycker slutet blir lite väl hastigt och lustigt.  S.J Watsons övriga karaktärer känns också märkliga och svåra att få grepp om, framförallt Julias make Hugh tycker jag är en konstig person som mest flyter omkring i utkanten och aldrig riktigt kommer in i historien. Detta trots att han borde ha en större roll och få agera mer.  Historien är som jag sa spännande men rörig, det är många ledtrådar som plockas fram och där vissa blir hängande i luften alltför länge. 
Så för mig blir Ett andra liv både Ja och Nej, spännande med driv i sig, intressant ändå med temat kring nätets faror men det höll ändå inte riktigt hela vägen för mig.  Men det finns säkert andra som gillar denna bättre än mig. För det är ju generellt sett inte en dålig bok men jag fastnade inte riktigt för den.

Läsning i mars

Mars månad bjöd på mängder av svenska författare men på slutet så lyckades Stephen King smyga sig in! Många fina böcker blev lästa, övervägande del var lättlästa deckare men även en faktabok hanns med. En fin månad tycker jag. SOm vanligt ligger jag hjälplöst efter med att skriva om böckerna men jag brukar ändå hinna ikapp och när året väl är till ända brukar alla böcker har blivit skrivna om. Så jag stressar inte, bloggen måste få vara ett andningshål och inte något måste med krav och press.
  1. Kristina Appelqvist, De blå damerna, De *** ½ ( Sverige, k)
  2. Sandra Gustavsson, Ondskans paradis: Hämndens pris, *** ½ (Sverige,k)
  3. Anna Laeistadius Larsson, Pottungen, R **** ( Sverige, k)
  4. Carl Eriksson, Det 19:e Fabergéägget, R**** ( Sverige,m)
  5. Patrick Stigsson, Snyltskator och Måntroll, Ung **** ( Sverige,m)
  6. Marcus Olausson, Serahema: De rotlösa, Fa ***** ( Sverige, m)
  7. Henning Mankell, Villospår, De **** ( Sverige, m)
  8. Henrik Ekman, Vargen: Den jagade jägaren, F **** ( Sverige, m)
  9. Kristina Appelqvist, Den svarta löparen, De *** ½ ( Sverige, k)
  10. Ninni Schulman, Pojken som slutade gråta, De *** ½ ( Sverige, k)
  11. Stephen King, 11.22.63, T ***** ( USA,m)

Månadens bästa: Stephen Kings 11.22.63 var en riktig tjockis som bjöd på underbar läsning.
Månadens fantasy: Serahema lär jag sent glömma bort, nu ska jag bara försöka få tag i de nästkommande delarna så fort det bara går!
Månadens fakta: Henrik Ekmans bok Vargen: Den jagade jägaren var mycket intressant och välskriven.
Månadens barnbok: Snyltskator och måntroll var en charmig fortsättning på berättelsen om Daavad och hans vänner.
Månadens antal: Ett lagom antal med tanke på att mars månad bjöd på en hel del tråkigheter med sjuk katt och en olycka med skadat knä som påföljd.

fredag 1 april 2016

Fel läsordning av Kristin Appelqvists böcker...

Jag var för en tid sedan i behov av något lättläst och trevligt, bland låneböckerna fanns där inget att hämta men bland de olästa låg Kristin Appelqvists deckare De blå damerna. Jag började läsa men insåg efter ett tag att boken ifrån nog var en senare del i en serie. Och det var den! De blå damerna visade sig vara del fyra. Men läste ut den gjorde jag för det var precis en sådan bok jag behövde då. Sedan gick jag till biblioteket och lånade bok 1 och började läsa i rätt ordning, nu visste jag dock väldigt mycket om vad som skulle ske mellan de olika karaktärerna och hur deras relationer skulle utvecklas. Men det gjorde faktiskt inte mig något, jag tyckte så mycket om Emma och Filip och ännu mer om miljöerna som böckerna utspelas i. Vi befinner oss i Skövde där Emma är en av Sveriges yngsta kvinnliga rektor på Västgöta universitet och där Filip arbetar som kriminalare på stadens lilla polisstation.  Kristin Appelqvist böcker är deckare men även relationsromaner tycker jag, det förekommer ett brott som naturligtvis måste utredas och det är på det viset Emma och Filip möts. Men lika stor vikt läggs vid de mänskliga relationerna, vardagslivet och arbetet på ett större universitet. Miljöer som är väl beskrivna och riktigt härliga att läsa om.  Jag skriver här allmänt om den första boken och nämner lite om den fjärde delen, vill inte spoliera för mycket ju!

Den första boken heter Den svarta löparen och här är det Emmas egna sekreterare som blir mördad.  Arkeologi, historia och akademiskt liv är tre delar som är viktiga komponenter för att lösa detta makabra brottet. Bitar som Appelqvist lyckas skildra på ett mycket intressant sätt som skapar djup och trivsel åt boken. Den svarta löparen är en my-sdeckare som är bjuder på lättläst underhållning utan att för den skulle bli för enkel. Trivsam läsning helt enkelt, där allt känns lagom på ett mycket bra sätt.  Även De blå damerna bjöd på en fin lässtund men jag vill gärna läsa delarna i mitten först innan jag skriver för mycket om denna.