fredag 30 oktober 2015

3 * Spänning

Belinda Bauer, Det slutna ögat

Handling:
Fem fotavtryck är det enda som bevisar att fyraårige Daniel någonsin varit där. Och nu är det allt hans mamma Anna Buck har kvar. Varje dag vaktar hon de små avtrycken i cementen. Polerar dem så att de glänser. Glider allt närmare vansinnets gräns.
När ett medium så erbjuder sig att hjälpa henne, tar hon chansen. Vem skulle inte ha gjort det? Kanske kan han tala om för henne vad som hänt hennes son… Men är mannen verkligen den han utger sig för att vara?

Vad jag tyckte:
Inte Belinda Bauers starkaste bok men den är ändå läsvärd. Bauer har nog svårt för att skriva en dålig bok när den bok jag tycker minst om ändå ger mig en riktigt spännande och trevlig lässtund! Anna Buck har alltså förlorat sin son och hennes desperata önskan och längtan efter att han ska komma hem är starkt skildrat. I boken finns dock en kriminalkommissarie som verkligen inte är trevlig typ. Dryg och arrogant tycker jag han är. Men på det hela taget en bra bok med spänning och välskrivet precis som vanligt.


Handling:
Under en söndagsutflykt i Leigh Woods strax utanför Bristol låter Rachel Jenner sin åttaårige son springa i förväg. Ben är utom synhåll bara en kort stund. Sen är han borta – och Rachel befinner sig mitt i varje förälders värsta mardröm.
I media slår försvinnandet ner som en bomb. Några ödesdigra handlingar får både pressen och allmänheten att vända sig mot Rachel. Och samtidigt visar det sig att Rachels syster bär på fruktansvärda hemligheter.
Kriminalkommissarie James Clemo och hans kollega Emma Zhang arbetar intensivt med det prestigefyllda fallet. Men när ledtrådar slutar i återvändsgränder och lögner kommer fram i ljuset blir läget allt mer desperat – för alla inblandade.
Rachel är pressad till bristningsgränsen av sorgen och den förkrossande oron över sin son, av trycket från polisutredningen och den hårt dömande allmänheten. Vem kan hon egentligen lita på? Och vem kan lita på henne?

Vad jag tyckte:
Ännu ett försvunnet barn och har är spänningen uppskruvad ordentligt eftersom barnet inte varit bort så länge än. Vi får följa Bens mamma Rachel men också kriminalkommissarien Clemo och hans kollega Zhang medan de försöker hitta Ben igen. Det är en tätt skriven berättelse men mycket spänning och frustration. För vem får egentligen att lita på? MacMillan blandar här in inlägg ifrån bloggar allt för att visa det enorma mediauppbåd och pressen som uppstår för Rachel när hon och hennes familjs liv hängs ut i median. Dessa inlägg är snyggt invävd i övrig text och skapar ett intressant perspektiv på själva historien. Bränd himmel är en känslostark och intensiv historia som håller mig som läsare på tårna hela vägen igenom. Skicklig debut!



Handling:
Alice Salmon hittas en vintermorgon i en sjö i Southampton. Jeremy Cooke, en professor på Alices universitet, är märkbart berörd av hennes död. Han bestämmer sig för att samla all information han kan hitta om Alice. Han¬ pratar med alla i Alice närhet och läser allt hon har skrivit i sin dagbok, brev, bloggar, sms, mejl, tweets och artiklar. 

Bit för bit pusslar han ihop bilden av Alice genom spåren hon har lämnat efter sig. Men hans motiv är dunkla och skälet till hans besatthet sträcker sig många år tillbaka. 

Vad jag tyckte:
Vi fortsätter den röda tråden och flyttar här över till just internet och de sociala mediernas värld. Alice är en ung kvinna som hittas död och en professor på det universitet som Alice gått på bestämmer sig för att ta reda på sanningen kring hennes död. Via sms, dagboksinlägg, brev, sociala medier, bloggar och e-mail försöker han hitta sanningen och skapa en berättelse kring vem Alice egentligen var. Nja, jag tyckte det hela lät väldigt intressant med ett annorlunda upplägg men i efterhand så tycker jag inte det blev så bra faktiskt. Lite rörigt och osammanhängande, jag tyckte nog inte att faktiskt fick en bättre bild kring vad som hände Alice. Dessutom ogillar jag också starkt professorn som jag upplevde som självisk och arrogant. En spännande idé helt klart men för mig blev det inte så bra. 






torsdag 29 oktober 2015

Ung i ghettot av David Safier

David Safier, Ung i ghettot
Rec.ex ifrån Bazar förlag, Tusen tack!

Handling:

28 dagar.
För att leva ett helt liv.
För att finna kärleken.
För att bli en legend. 
Kära läsare,
Denna bok är till mina barn, men på ett sätt även till mina morföräldrar, varav en dog i Buchenwald och den andra i Lodz-ghettot. Målet med boken är att bygga en bro mellan generationerna. Jag hoppas också kunna nå människor som vanligtvis inte skulle läsa en bok om Förintelsen. Det är därför Ung i ghettot använder sig av formatet spänningsroman. Oavsett vidrigheterna som hände vill jag ändå att människor ska vilja läsa boken. 
Men framför allt är Ung i ghettot en bok som inte bara handlar om det förflutna, utan även om oss. Och dessa eviga, universella frågor som vi alla brottas med: Vad skulle du göra för att överleva? Skulle du offra ditt liv för andra eller offra andra för att rädda ditt liv? I korthet: vilken slags människa vill du vara?
– David Safier 

16-åriga Mira smugglar mat för att hon och hennes familj ska överleva ghettot i Warszawa. När hon får veta att ghettots alla invånare ska skickas till koncentrationslägren för utrotning ansluter hon sig till motståndsrörelsen. Tillsammans lyckas de stå emot SS-styrkorna längre än förväntat. Mycket längre. I hela 28 dagar. 

28 dagar för att leva ett helt liv.
28 dagar för att bli en legend. 

Vad jag tyckte:

Ung i ghettot är en mycket stark skildring av en mycket mörk tid i den europeiska historien. Genom Miras ögon får vi ta del av en vardag i ett ghettot i Polen. Här har alla judar samlats ihop och får dela husrum efter bästa förmågan och får varje dag kämpa för sin överlevnad. Nazisterna styr med järnhand och skapar nya regler hela tiden så att ingen någonsin känner sig helt säkert. Vi får även lära känna David som tillsammans med sin mentor försöker rädda ghettots alla barnhemsbarn och vi får lära känna Amos, djupt involverad i den judiska motståndsrörelsen. De drivkrafter som gör att Mira varje dag försöker se till att överleva är hennes yngre syster Hannah. Hannah som i det mörkaste mörkret skapar en fiktiv värld, en saga som heter de 777 öarna i ett försök att orka en dag till. Ung i ghettot bygger på verkliga händelser och verkliga personer men Safier har valt att skapa en helt fiktiv karaktär för att på detta sätt kunna ge en mer känslosam skildring. Med en fiktiv karaktär kan han som han säger i efterordet måla upp känslor och tankar hos sin karaktär för att försöka skapa en förståelse och inblick i hur det var att leva i ghettot. Samtidigt har han även valt att placera boken i spänningsgenren, allt för att nå ut till så många som möjligt.

Ung i ghettot är jobbig att läsa, inte så att den är tungskriven utan för att det gör så ont att läsa om Mira och händelserna i ghettot. När jag kommit halvvägs var jag faktiskt tvungen att ta en paus och läsa något snällt.  Safier använder sig medvetet av ett modernt språk, återigen för att kunna nå ut till så många som möjligt och det är även det ett bra drag. Det gör att språket är lättläst och flyter på riktigt fint. Safier är mycket skickligt att levandegöra sina karaktärer och hans miljöskildringar är fulla av detaljer utan att för den saken bli för mycket. Jag grips av Miras öde och den röda tråd som löper genom hela boken är faktiskt en fråga som stannar kvar hos mig efter att jag läst klart. Flera gånger fråga sig Mira " Vilken sorts människa hon vill vara". En fråga vi alla nog bör fråga oss själva, speciellt i de tider som är just nu. För när jag läser Ung i ghettot så flimrar nyhetsbilderna framför mina ögon, alltför många människor i alltför små båtar, små barn som sköljs upp döda på en främmande strand, länder som bygger taggtrådsstängslen, Isis framfart och hur hårt det svenska samhället blivit. Att som författare skriva en historisk bok som också ger en insikter om dagens samhället är mycket träffsäkert gjort och skapar en stark möjlighet att väcka en debatt och ställa frågor. Ung i ghettot skulle passa utmärkt i en gymnasieklass just för detta. För precis som David Safier så väcker boken frågor som allmänmänskliga och universella, de har funnits i alla tider och kommit alltid finnas.

Ung i ghettot kommer definitivt hamna på min lista över årets bästa böcker och jag kommer säkert läsa om den inom snar framtid. Jag berörs starkt av boken och jag får stundtals en klump i magen samtidigt som tårarna rinner. Vissa scener har jag bläddrat igenom flera gånger efter att jag läst klart boken just för att de drabbade mig så hårt. Men samtidigt finns där även ljus och hopp samt en ömsint skildring av kärlek. Mira är en så stark karaktär, allt hon vill är att överleva och framförallt att hennes syster ska överleva. Mira vill inte vara hjältinna, hon vill bara överleva men samtidigt måste hon gång på gång gå emot sina egna principer och ibland även fatta mycket tunga beslut.

Så läs! Det är allt jag kan säga, bara läs den!

tisdag 27 oktober 2015

Top Ten Tuesday: Halloween läsning!

Passar på att äntligen göra en Top Ten Tuesday medan jag väntar på att kära sambon ska göra lite mat åt mig. Har en förkylning som heter duga med en hals som känns som två nummer för liten...

Veckans Top Ten Tuesday handlar om Halloween läsning, fritt val kring ämne och tema. Jag väljer helt enkelt tio böcker jag tycker är skrämmande! Både för vuxna och för barn! ( Listan är helt utan inbördes ordning)


  1. Evig natt av Michelle Paver. Bitande kyla och mörker, ensam man strandsatt, historisk tid och det är så skrämmande! Ruggigt välskriven
  2. Johanna Björnstjerna, De tysta stegen bakom. Ett hemsökt hus och en familj som flyttar dit. Krypande spökhistoria för unga läsare som ändå lyckas skrämma mig som är vuxen!
  3. Duma Key av Stephen King. En skräckhistoria som lyckades få  mig så rädd att jag knappt vågade sova själv! Det mesta av King passar om man vill bli riktigt rädd, i alla hans tidigare böcker.
  4. Parasitus av Christer Johansson. Svensk skräckhistoria som utspelas en mörk och kall vinter i Norrland. Här vågade jag knappt gå ut med hunden ensam efter det blivit mörkt ute!
  5. Rent-a-Claus av Johan Ring En skräcknovell som passar ypperligt väl att läsa så här strax innan juletider!
  6. Rovdjur av Caroline L Jensen. En samling med skräcknoveller som verkligen får håren att resa sig på dina armar!
  7. Hjärtlös av Petrus Dahlen. Ännu en spökhistoria för unga som lyckades skrämma även mig som vuxen rejält!
  8. Mannerskiöldska Herrgården av Oskar Källner. Ännu en novell men en som är rejält otäck. Med stark inspiration ifrån H.P Lovecraft.
  9. Speciella omständigheter av Johan Ajvide Lindquist. Återigen en novell men här med ett hus och en låst källardörr! Krypande otäck!
  10. Färjan av Mats Strandberg. Till sist tar jag en bok som jag själv skulle vilja läsa nu under Hallowen!
En liten bubblare som jag ofta tar fram och läser några noveller ur, jag har läst hela boken flera gånger nu men jag är väldigt förtjust i de äldre spökhistorierna. De där viktorianska berättelserna har något speciellt som kan vara riktigt spännande att läsa. M.R James samling Häxan i Fenstanton och andra spökhistorier gillar jag väldigt mycket. Här får man nog leta på bibliotek eller antikvariat för att hitta den. 

 Jag har bland mina olästa böcker en samling som heter Den öppna dörren och andra viktorianska spökhistorier sammansatt av Karl. G Fredriksson. Samlingen innehåller spökhistorier skrivna av kvinnor! 

Fick ett spännande paket i brevlådan idag!

Idag låg det ett spännande paket i min brevlåda men märkningen på utsidan av paketet gjorde mig allt lite nervös för att öppna det!



Paketet visade sig innehålla en mycket efterlängtad bok! Äntligen ska jag få veta mer om Systemet och om Ava, Levi och Leymah. Jag tror dock att jag ska försöka spara boken till nästa vecka. Då ska jag och kära sambon på en liten stughelg och då har jag massor av lästid!  Ett otroligt snyggt omslag måste jag bara få säga! Tack till Anna Jakobsson Lund på Annorlunda Förlag!



Torsdagar i parken av Hilary Boyd

Hilary Boyd, Torsdagar i parken

Handling:
Vad gör en kvinna om den man hon varit gift med i halva sitt liv en dag kliver upp ur den äktenskapliga sängen och flyttar in i gästrummet för gott? Det är vad som händer Jeanie.

Jeanie känner sig naturligtvis kränkt och förbannad. Har hon gjort något fel? Är George inte längre attraherad av henne? Har han någon annan? Jeanie ansätter George med en massa frågor men han förmår inte ge några svar. Upprördheten lägger sig så småningom och Jeanie finner sig i att de har skilda sovrum. Hon har annat att tänka på. Efter många år som hemmafru har Jeanie öppnat en hälsokostaffär som går bra, med en stadigt ökande kundkrets. Hon står mitt i livet, har äntligen kommit till sin rätt och har aldrig känt sig så levande. Annat är det med George, han vill att de säljer sitt radhus i norra London och flyttar till Dorset där det finns gott om golfbanor och möjlighet till ett stillsammare liv, de är ju trots allt över 60 båda två.

Vad jag tyckte:

En hyllvärmare som dessvärre visade sig bli förpassad till loppiskassen. Visst är det stundtals en mysig bok och jag tycker om Boyds sätt att skildra London. Framförallt gillar huvudtemat i boken som är att det är aldrig för sent att bli förälskad och att livet inte behöver ta slut efter 60.

.Men jag störde mig alldeles för mycket på karaktärerna i boken för att kunna njuta av denna bok fullt ut. Framförallt George gjorde mig vansinnig! Vi har alltså ett äkta par, de har levt tillsammans i över 30 år, de har två vuxna barn och de båda närmare sig pensionsåldern. Jane driver dock en framgångsrik hälsobutik och hon trivs väldigt bra med det. Sedan tio år tillbaka så delar George och Jane inte sovrum. Eftersom George för tio år sedan en natt bara gick och lade sig i gästrummet och har sedan dess inte återvänt till den äkta sängen. Och han har inte lämnat ett enda ord som förklaring.....Här borde jag kanske lagt undan boken och tänkt att jag har ju ändå försökt. Men av någon okänd anledning fortsatte jag..... Visst det är en romantisk feel-good och andra läsare tycker säkert helt tvärtemot mig och då önskar jag dig god läsning! Men för mig råkade denna bok och jag inte riktigt komma överens. Jag blev faktiskt mest trött på alla missförstånd, dålig kommunikation och en riktig gubbstrutt till karl.

måndag 26 oktober 2015

Hyresgästerna av Sarah Waters

Sarah Waters, Hyresgästerna

Handling:
London 1922. Kriget har vänt upp och ner på allt och svept med sig pojkar och män. De kvinnor som nu måste leva vidare gör det i en helt ny värld som också bjuder nya friheter.
I ett stort hus i den burgna Londonförorten Camberwell bor Frances Wray med sin mor, mrs Wray. Deras liv har förändrats drastiskt. Familjens män har stupat och för att klara hyran blir mor och dotter nu tvungna att ta in hyresgäster. Ett ungt par ur den lägre tjänstemannaklassen, Lilian och Leonard Barber, flyttar in. In kommer den nya världen och dess sociala spänningar. Och när Frances, som är en modern kvinna med moderna idéer om kärlek, kommer allt närmare Lilian, påbörjas ett kammarspel som ska explodera med oförutsedda konsekvenser som följd.

Vad jag tyckte:
Åh en så enastående bok! Den är fantastisk på så många sätt och den berörde mig på så många olika sätt. Jag har läst och tyckt väldigt mycket om Waters andra böcker men Hyresgästerna kvalar in rätt högt på favoritlistan!   

Vi befinner oss i London, 1922. Kriget har precis tagit slut men under sin härjning har den också vänt upp och det allra mesta. Många var de män och pojkar som gick ut i kriget och inte kom hem igen. Kvinnor som stannade hemma upptäckte under tiden en helt ny värld som rymde en mängd friheter de aldrig fått åtnjuta. I den rika förorten Camberwell bor Frances tillsammans med sin mor, Mrs Wray. De är ensam efter att kriget tagit både deras bröder/söner och fadern. För att kunna behålla de stora huset väljer de att hyra ut en del av det till ett ungt par ifrån den lägre tjänstemannaklassen. In på scen träder alltså Lilian och Leonard Barber. Frances är redan en ung kvinna med många moderna idéer och tankemönster framförallt när det kommer till kärlek. De två unga kvinnorna dras till varandra och det spel som börjar spelas kommer inom kort leda fram till en katastrof.


Det är just detta som gör att jag älskar att läsa Waters romaner att hon så skickligt väver in kvinnorättsfrågor och HBTQ-frågor i en roman som utspelas på 1920-talet. Och hon gör det så himla bra med. Man rasar över orättvisorna och man lider med de båda kvinnorna. Hyresgästerna är en stark roman som berör ordentligt. Och den allra sista delen av roman är andlöst spännande. Hyresgästerna är en roman om brinnande passion, svartsjuka och brott. Berättat med ett utsökt språk som besitter en finkänslig touch för de små detaljerna.  

Septembers läsning!

Här kommer då månadslistan för september, bättre sent än aldrig! Många fina böcker denna månaden, några trevliga rec-ex och en lagom blandning av genrer!



  1. Caroline Weber, En sång från havet, R ****
  2. Johanna Mo, Döden tänkte jag mig så, De ****
  3. Victoria Aveyard, Röd drottning, Dys ****
  4. Marissa Myers, Cress, Dys **** ½
  5. Jörn Lier Horst, Jakthundarna, De ***½
  6. Jörn Lier Horst, Grottmannen, De ****
  7. James Rice, Flugan och Alice, *****
  8. Barbara Constantine, Och sen kom Paulette, R *** ½
  9. James Dashner, Mazerunner- I dödens stad, Dys ****
  10. Richard Yancey, Monstrumologen, S *** ½
  11. Marie Åberg, Löftet, R *** ½
  12. Neil Gaiman, Odd och frostjättarna, Ung ****
  13. Louise Penny, Ett förbud mot mord, De ****
  14. E.Lockhart, Frankie Bauers ökända historia ****
Månadens bästa: Här måste jag säga Flugan och Alice av James Rice, eftersom jag fortfarande, en månad efter jag läst ut den, går omkring och tänker på den.
Månadens sämsta/mindre bra/besvikelse:  Det var många böcker som landade på fyra poäng denna månaden och faktiskt inte en enda som jag känner platsar i denna grupp.
Månadens deckare/thriller: Louise Penny är en stor favorit här hos mig och det var alltför länge sedan jag fick läsa en Three Pines-mysterier  så jag är väldigt nöjd med denna senaste boken Ett förbud mot mord.
Månadens avslut: Ett helt ok avslut på James Dashners Maze-runner;serie.
Månadens skräck/speciellaste: Monstrumologen var en mycket speciell upplevelse men en väldigt bra sådan.
Månadens antal: 14 stycken känns ju helt ok, lagom mängd och en bra blandning denna månad.

söndag 25 oktober 2015

Jag är Pilgrimen av Terry Hayes, en andlöst spännande thriller!

Terry Hayes, Jag är Pilgrimen 
Rec-ex ifrån Bazar Förlag, Tusen tack!

Handling:
En ung kvinna hittas mördad på ett sjaskigt hotell i New York med tänderna utdragna, ansiktsdragen upplösta i syra och fingeravtrycken utsuddade. 
En far blir offentligt halshuggen i den pulserande hettan på ett saudiarabiskt torg.
Liket av en expert på bioteknologi hittas utan ögon på en soptipp i Damaskus.
Mänskliga kvarlevor upptäcks i ett avsides bergsområde i Afghanistan.  

Pilgrimen har dragit sig tillbaka. Underbarnet på den hemligaste organisationen inom amerikanska underrättelsetjänsten lever numera sitt liv som en vanlig man på Paris gator. Men han är den enda som ser sambanden när en perfekt plan rullas ut för att begå ett fruktansvärt brott mot mänskligheten. 

Vad som börjar som en ovanligt komplicerad brottsundersökning utvecklas till en gastkramande kapplöpning mot tiden. Pilgrimen dras oundvikligt in i en livsfarlig jakt på en man lika anonym som han själv, en man utan ansikte, full av hat, som planerar sin hämnd i Guds namn.  

Vad jag tyckte:

Jag var lite tveksam inför att läsa denna boken faktiskt, beskrivningen av den innehöll en del ord som oftast inte passar mig. Så som spion, konspiration, hemlig underrättelsebyrå eftersom jag kan tycka att dessa böcker blir väldigt macho och bara en enda lång räcka av action och slagsmål. Men då jag fick ett rec-ex ifrån Bazar förlag kände jag att jag ändå kunde ge den en chans. När paket landade i brevlådan trodde jag först att paketet innehöll två böcker! Det är inte en liten bok detta, detta är en tegelsten! Jag öppnade boken mest för att kolla in den lite, middag skulle ju lagas och social samvaro med sambon stod på tur. Men jag fastnade! I fyra dagar kånkade jag runt på denna ”lilla” tegelsten och jag kunde inte sluta läsa! 

 Visst finns där gott om spioner, konspirationsteorier och en del action så är boken även så mycket mer. Vi har då den man som kallar sig för Pilgrimen, han har jobbat i många år inom den amerikanska underrättelsevärlden. Han var vad man skulle kunna säga internutredare för brott inom just denna värld. Han var råttfångare inför de smartaste och skickligaste agenterna som befann sig runtom världen och han skulle leta rätt på dom och ställa allt till rätta. Han och hans team då. Men vid trettio års ålder kände han att det var nog, han försökte skapa sitt ett liv utanför denna värld. Ett kvinnolik dyker upp i New York och snart inser han att även om han vill lämna denna värld så kommer just denna värld inte släppa honom så lätt. Nu dras han återigen in i ett livsfarligt spel och vi som läsare får följa honom dels under jakten på en terrorist som kommer visa sig vara en av farligaste som någonsin dykt upp. Men vi får också en gedigen bakgrundshistoria kring Pilgrimens liv inom den hemliga underrättelsevärlden. Vi får lära känna honom som person och vi får följa honom på den resa som kommer sluta i Turkiet många sidor senare. Vi får dock aldrig veta vad han heter egentligen, Scott Murdoch är ett av de tidigare namnen vi får men det finns tydligen ännu ett liv innan det som vi som läsare bara får små glimtar av.

 Samtidigt så får vi också lära känna den man som ska komma att bli ett mycket farligt hot mot mänskligheten. Vi får möta han redan som tonåring och sedan får vi följa han på hela vägen framemot slutet. Oerhört skickligt skrivet med många detaljer men utan att texten känns för tung eller överbelastad. Detta att vi får lära känna även terroristen eller Saracenen som han också kallas så väl gör faktiskt att jag som läsare faktiskt känner en förståelse inför de val och de handlingar han gör. Saracenen är ond och det han gör är fruktansvärt hemskt men genom Hayes skickliga penna så får jag ändå en förståelse varför han gör som han gör och jag kan även rent av känna medkänsla med honom. Mycket snyggt gjort!

Historien byggs upp kring strategiska val och sökande, ledtrådar som följs och där man emellanåt hamnar i en återvändsgränd. Det är otroligt spännande och actionfyllt men utan egentligen en massa ren action. Jag menar att spänningen och det actionfyllda bygger på den katt och råtta-jakt som Pilgrimen och Saracenen befinner sig i. Slagsmål, biljakter och skottlossningar finns men väldigt lite faktiskt. Och det jag tycker är så befriande är att även om Pilgrimen är en av de allra smartaste och mest vältränade underrättelseagent så är han inte en superhjälte eller helt okänslig. Hamnar han i ett slagsmål kan han mycket väl misslyckas och få fly för sitt liv  Och inte att han kan stå och hamra på tiotal ligister utan att ens blinka. Och bli han skadad då blir han det på ”riktigt”, ett skott i axeln tar faktiskt två månader att läka till exempel. Mycket smart gjort då det gör Pilgrimen till en mer äkta karaktär som man kan tro på.

Ett problem med just denna biten som är otroligt välskrivet och trovärdigt är att jag faktiskt tappat en av mina tidigare actionhjältar.... Strax efter jag läst ut denna så läste jag den näst senaste boken om Jack Reacher. Jag har alltid gillat honom som karaktär och jag har uppskattat Lee Childs smarta och underhållande böcker om honom. Men nu efter att jag läst pilgrimen så känns Reacher overklig och inte trovärdig. Visst är Reacher tränad soldat sen tidig ålder, han besitter en fysik som är stenhård och han är stentuff. Men när jag läser om honom nu så känns han också kall och alltför hård. Han blir för macho, för tuff, för mycket action. Reacher är ju en sådan karaktär som kan slåss mot tio ligister och knocka alla utan att få knappt en skråma. Jag gillade det innan men nu upplevde jag läsning som lite ansträngd... Märklig det och jag hoppas att jag kan inom en snar framtid återigen uppskatta Lee Childs böcker.

Men åter till Pilgrimen! Jag kan mest uppmana er alla att läsa boken, bli inte rädd för sidoantalet för det är faktiskt alldeles perfekt trots sitt stora omfång. Jag känner inte att jag önskar att någon kapat bort en del utan jag tycker längden är perfekt. Nästan så jag önskar att det var lite längre faktiskt! För efter avslutad läsning så vill jag bara ha mer!


Så nu återstår det bara att vänta på del två, slutet på boken bjöd på en cliffhanger men boken kan också läsa som helt fristående tycker jag. Hela historien får ett bra och snyggt avslut där man som läsare känner sig nöjd och belåten! Samtidigt som man ändå får en stark längtan efter bok nr två!

Äntligen tillbaka!

Nu fungerar äntligen internetuppkopplingen här hemma! Så nu är jag äntligen tillbaka! Det har varit både skönt och väldigt lärorikt att vara tvångsnedkopplad, man har fått en större insikt om sitt dagliga internetanvändande och hur mycket tid som egentligen går åt till att vara uppkopplad. Men samtidigt är jag nu också glad över att återigen vara uppkopplad och framförallt då för att jag äntligen kan börja jobba med min blogg igen! Jag har mängder av fina rec-ex att skriva om och många andra böcker som behöver bli skrivna om. Det lär nog bli några samlingsinlägg kring vissa böcker för att jag ska komma ikapp och slippa känna stressen över alla oskrivna böcker! För läst har jag gjort i mängder under denna tiden!

Men jag har också gått och fått ett jobb! På en veterinärklinik! Jag ska städa, plocka undan och vara lite alltiallo och det är lagom mängd timmar per vecka så det passar mig utmärkt. Jag börjar ju bli frisk nu både ifrån utmattningssyndromet och vitaminbristen men jag är inte helt hundra än. Men känns riktigt skönt att ha ett jobb att gå till och jag trivs väldigt bra redan nu, efter bara två veckor!

Dessutom har jag börjat på ett skrivprojekt under min nedkopplade tid! Ett skrivprojekt jag länge gått och tänkt på men inte kommit mig för att börja med. Det är ett personligt projekt som berör mitt liv men framförallt mitt liv med min hund JumJum. En personlig skildring som är väldigt befriande att skriva, det rensar ut och lättar på trycket inom mig. Vad det sedan blir av detta skrivprojekt får vi se när jag är färdig.

Nu ska jag svara på alla era fina kommentarer och så ska jag skriva en hel hög med recensioner!

måndag 12 oktober 2015

De öde fälten av Elly Griffiths


Handling
Det är värmebölja i Norfolk när en grävskopa på en byggarbetsplats stöter på något hårt i marken: ett flygplansvrak från andra världskriget - med piloten kvar vid spakarna. Ruth Galloway inser dock snart att kvarlevorna rimligen inte kan vara så gamla. DNA-tester visar att mannen är Fred Blackstock som rapporterats saknad till havs. Polisen, med Harry Nelson i spetsen, kopplas in och utredningen fortsätter.

Strax intill byggarbetsplatsen driver nu den anrika familjen Blackstock en grisfarm. En mystisk man ses smyga omkring på området varefter en rad obehagliga incidenter sker. Och när kvarlevorna av ytterligare en kropp hittas ställs saker och ting på sin spets. Vad är det som pågår på släktens ägor? Och hur ska man egentligen tolka de anhörigas reaktion?

Vad jag tyckte:

När man påbörjat ett husbygge på en ödslig tomt så finner man ett helt plan nedgrävt. En plan som visar sig härstamma ända ifrån Andra Världskriget och dessutom sitter det en pilot fastspänd i cockpiten. En man som suttit där, begravd under flera ton jord och grus i många år. Nu blir det upp till Ruth Galloway och polisen Nelson att lösa fallet, det kommer få lite hjälp ifrån Cathbad igen! Jag tycker det är så skönt med att ha vissa speciella författare som man vet kommer ge en riktigt härlig läsupplevelse. Elly Griffiths är en sådan författare och som jag håller ett ständigt öga öppet för nya böcker. I De öde fälten så kommer en mäktig familj stå i centrum eller kanske är det egentligen en mäktig familj på fall? För piloten visar sig tillhöra Familjen Blackstone och det skapar genast underligheter. För just denna mannen stupade under Andra Världskriget ute över havet så varför sitter han då i ett plan. Ett plan som dessutom är nedgrävt?

Jag gillar verkligen hur Griffiths blandar historiska händelser med nutida och hur snyggt hon väver ihop de båda delaren. De historiska bitarna känns gedigna och är fulla med intressanta faktadetaljer som känns väl genomarbetade. Karaktärerna sitter också klockrent precis som i de tidigare böckerna. Och jag är väldigt glad att se att Griffiths låtit Ruth få slippa väldigt mycket av sin viktnoja! Så skönt! Ruth känns överlag mer mogen i denna bok, möjligen att detta hör samman med föräldraskapet och den lilla dottern Kath. Sedan får vi inte glömma de fantastiska omgivningarna som är så väl beskrivna att jag skulle resa dit enbart på inrådan av dom!


Smart intrig, lagom tempo med kluriga ledtrådar, härliga karaktärer och underbara miljöer, bättre än så kan det knappt bli!

söndag 11 oktober 2015

Monstrumologen av Rich Yancey

Rich Yancey, Monstrumologen

Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tusen tack!

Handling:
Monstrumologi s.
1. Studiet av livsformer som i regel är fientliga mot människan och ej vetenskapligt erkända såsom organismer, särskilt sådana som anses vara produkter av myt och folktro.
2. Verksamheten att jaga sådana varelser.

Detta är hemligheterna som jag har bevarat…
Så börjar Will Henrys berättelse. Will är en föräldralös pojke som är assistent åt en doktor av ett högst ovanligt slag: en som studerar monster, och jagar dem. Under den tid Will har bott tillsammans med doktorn i 1800-talets New England har han vant sig vid nattliga besök och mystiska expeditioner. Men när en besökare dyker upp med kvarlevorna av en ung flicka – och det monster som ätit henne – förändras hans värld för alltid.
Monstret är en anthropophag, en huvudlös varelse som äter genom en mun i bröstkorgen. Och det finns tecken på att antalet anthropophager nu ökar i skrämmande takt.
Will Henry och doktorn har inget annat val: De måste konfrontera den fasa som hotar att ta över och förtära världen

Vad jag tyckte:
Detta är en mycket märklig berättelse med starka influenser ifrån båda Dracula och Frankenstein tillsammans med en hälsosamma dos av H.P Lovecraft, precis som det står på baksidan. Men jag skulle nog vilja addera en nypa ifrån den gamla filmen Van Helsing också ( Någon som sett filmen?) Boken står dock på helt egna ben och skapar en av märkligaste läsupplevelser jag haft i år. Jag både gillar boken samtidigt som jag tycker riktigt illa om den! Jag ska försöka bena ut detta genom att berätta om bokens historia först. En nutida författare får av en slump tag på ett par dagböcker som är skrivna av en intagen på en psykiatrisk klinik. Denna man är över 100 år och har suttit på denna klinik i många år och dessa dagböcker sägs skildra hans väldigt annorlunda liv. För strax efter hoppar vi tillbaka till slutet av 1800-talet där vi möter dagboksskrivaren Will Henry som en ung pojke. En ung pojke som förlorat båda sina föräldrar och som nu arbetar för samma man hans egen far arbetade för. Denne man är Dr Warthorp och han är en monstrumolog. De där monster som folk tror inte finns på riktigt, de finns visst på riktigt och Dr Warthorpe studerar dom. Detta gör han då tillsammans med sin unga assistent Will Henry, 12 år gammal. Samtidigt finns det människor som jagar dessa monster för folk vill ju ändå inte ha in dom på sin egen bakgård... I denna boken är speciella monster anthropophag. Ni får läsa själva om dom men jag fick faktiskt mardrömmar efter denna boken... Och kommer boken som film kommer jag se den men blir j-kligt rädd! Boken säljs som tonår/unga vuxna. Antingen har jag blivit harig på äldre dagar men jag tycker att nog bör ha en stark mage och rejäla nerver när man läser denna. Det är något i känslan i boken eller något i stilen för jag brukar läsa böcker som är mycket räligare än denna, mycket mer obehagliga och råa men något i denna gör så att obehaget kryper längs ryggen på mig.

Yancey är otroligt skicklig på att bygga upp en riktigt mörkt, tätt och rå stämning där han inte räds för de blodiga och äckliga detaljerna. Där var ett par gånger som min mage vände till lite lätt på sig... Jag gillar verkligen Will Henry då han är en charmig, modig och väldigt fin kille. Jag gillar den mörka gotiska känslan och stilen. Även Dr Warthorpe gillar jag även om jag helst skulle vilja ge han en rejäl spark! ( Jag tycker att denne Dr faktiskt påminner väldigt starkt om Sherlock Holmes, arrogant, självisk, ytterst lärd och avskyr alla andra olärda, inga social takt och känsla)

Så på det stora hela gillar jag Monstrumologen och den bjöd mig verkligen på en härlig läsupplevelse. Den enda invändning jag har är just sätte Rick Yancey presenterar sin historia, måste det verkligen var dagböcker som råkar hittas av någon i nutiden? Kunde in Will Henry fått berätta sin historia direkt istället? Anledning till att jag har dessa invändningar är att eftersom det är Will Henry den äldre som på senare dagar skrivit om sitt liv som ung så kan ibland tonen bli lite väl lillgammal och märklig hos den unga Will Henry. Om ni förstår var jag menar?


Men jag rekommenderar boken varmt! Perfekt för mörka höstkvällar när stormen viner runt husknuten!

lördag 10 oktober 2015

Döden tänkte jag mig så av Johanna Mo

Johanna Mo, Döden tänkte jag mig så
Rec-ex ifrån författare/ Forum bokförlag, Tusen tack!

Handling:
När kriminalkommissarie Helena Mobackes son dör under tragiska omständigheter slutar hon själv att leva. Hon blir sjukskriven och isolerar sig. Hennes man lämnar henne och vännerna försvinner en efter en. Efter ett år får hon en ny tjänst hos söderortspolisen. Hon ska leda en nybildad utredningsgrupp med ansvar för mer komplicerade fall och hoppas på att få en mjukstart. Så blir det inte.

En tonårspojke knuffas framför ett tunnelbanetåg och dör. Någon dag senare blir en kvinna nerknuffad. Skräcken sprider sig i Stockholm, perrongerna står tomma och löpsedlarna tävlar i svärta.

Helena Mobacke försöker leda den svåra utredningen samtidigt som de gamla såren är på väg att rivas upp. Till slut tvivlar både hennes omgivning och hon själv på att hon faktiskt ska orka.




Vad jag tyckte:

Detta är en av de bättre svenska deckare som jag läst i år. Boken har en smart intrig som är noga uppbyggd och som känns spännande att läsa. Lagom med detaljer och ledtrådar samt ett bra tempo som inte blir alltför hetsigt. Men Döden tänkte jag mig så är så mycket mer än bara en deckare för det är samtidigt en bok som sorg och framförallt om sorgens konsekvenser. Samtidigt berör också boken mycket om vad man gör för sina barn eller inte gör för sina barn. Hur man hanterar sorgen efter ett barn, eller hur man inte gör det då man helt enkelt inte kan hantera det faktum att barnet är borta. Så det säger sig nästan självt att det är en mörk historia. 

I boken möter vi Helena Mobacke för första gången. Hon ska återvända tillbaka till sitt arbete fast på en annan avdelning. Rebecka är kriminalkommissarie men har varit bort i närmare ett år eftersom hennes son gick bort under mycket tragisk omständigheter. Nu är hon alltså tillbaka men hon vet egentligen vad hon gör där. Det är en skör och osäker Helena vi möter fylld av ångest och förtvivlan. Men snart slukar arbetet henne och tillsammans med sitt nya team på Söderortens polisstation så får hon tacklas med ett första fall. Någon har blivit knuffad framför ett tunnelbanetåg, vart det en olycka eller var det avsiktligt? Jag fäster mig vid Helena Mobacke och känner beundran inför hennes styrka och mod. 

Johanna Mo har mycket skickligt och med värme skrivit en historia som berör, trots att det egentligen är en deckare. Mo väver in dessa skilda delar så att de bildar en sammanhängande väv vilket gör läsning mycket behaglig. Jag läser och njuter! Jag gillar verkligen när jag hittar en deckarförfattare som leverera en smart, välskriven, intressant och på något sätt även är nyskapande. Dagen efter jag läst ut denna gick jag till biblioteket för att låna bok nr 2!

Skuggan av ett år, Hannah Richell

Hannah Richell, Skuggan av ett år


Handling:
Sommaren då de ska ta sin examen flyttar fem ungdomar in i en övergiven stuga på den engelska landsbygden. De vill ha ett sista gemensamt äventyr innan de påbörjar det riktiga vuxenlivet. Den isolerade och nergångna stugan blir en tillflyktsort för vännerna, en plats borta från världen utanför där de försöker leva på det som naturen har att ge. Men de kan inte fly från sina egna intriger och så småningom blir stämningen i gruppen alltmer spänd. När en oväntad gäst knackar på dörren förändras allt.
Trettio år senare får Lila ett anonymt brev skickat till sig med nyckeln till den avlägsna stugan. Efter en tragisk olycka och ett krisande äktenskap finner hon ro och ny mening i renoveringen av det förfallna huset. Hon känner en alldeles särskild samhörighet med den naturnära trakten. Men hon kan inte skaka av sig känslan att det är något med huset som inte stämmer. Varför har de som tidigare bodde där lämnat kvar alla sina ägodelar? Och varför känner hon att hon hör ihop med det här huset?

Vad jag tyckte
Här har vi två parallella historier som löper tillsammans genom hela boken, vi har dels en historia som tar sin början under 80-talet och så har vi en historia som tar sin början i nutid. I nutid får vi möta Lila som lever tillsammans med sin make i ett trevligt lite hus i utkanten av London. De har båda bra jobb och ett fint liv tillsammans. De väntar dessutom sitt första barn men så hände en fruktansvärd olycka och Lila mister barnet. Sorgen krossar den lilla familjen och allt de drömt om. De kämpar tappert men det verkar inte som att det ska gå att vända på det hela. Sen en dag får Lila ett brev, ett brev som meddelar henne att hon fått ärva ett hus. Ett litet hus som ligger beläget vid en sjö, väldigt avskilt. Lila bestämmer sig för att detta kan vara chansen att försöka hitta tillbaka till sig och kanske också till maken. Om vi återvänder till 80-talet så har vi en grupp unga människor som precis blivit klara med sina studier. Fyra 20-åriga ungdomar som söker efter ett sista äventyr och av en slump finner de en övergiven herdestuga. Stugan ligger ensligt beläget och de bestämmer sig för att ockupera den. De ska leva där i ett år, utan pengar och försörja sig på det naturen kan ge dom. Tills det en dag kliver in en femte person i stugan...


En skickligt berättade historia som sakta visar fram detaljer och ledtrådar. Richell har otroligt duktigt på att skildra samspelet mellan människor i olika situationer. Detta skapar en tätt känsla som gör att man som läser driver på läsningen för att man vill förstå hur dessa två historier hör ihop. Ungdomarnas lust att bryta mot mönstret och befria sig ifrån samhällets normer är väl underbyggt och det gör att i alla fall jag kan känna igen en yngre upplaga av mig hos dom. Det sorgearbete som både Lila och Tom går igenom gör faktiskt stundtals riktigt ont att läsa. Richell växte hos mig under läsningen och jag tror att jag ev kan vara en favoritförfattare på spåren. Det finns spår av Kate Morton, Jojo Moyes och även lite av Liza Jewells senaste i Hannah Richell tycker jag och alla dessa tre kvinnor är ju formidabla författarinnor!

torsdag 8 oktober 2015

I dödens stad- Mazerunner av James Dasher

James Dashner, Mazerunner- I dödens stad
Rec-ex ifrån Semic förlag, Tusen tack!

Handling:
De har tagit ifrån Thomas allt: hans vanliga liv, hans minnen och nu hans enda vänner. Världen är full av kaos och han har skaffat sig övermäktiga motståndare. Men Thomas fiender vet inte att han har fler minnen av sitt tidigare liv än de tror. Han minns tillräckligt mycket för att veta att man har ljugit för honom. Tillräckligt mycket för att göra uppror.
Thomas överlevde labyrinten. Han överlevde vansinnets öken. Han är redo att ge vad som helst för att rädda sina vänner. Men sanningen kan vara det som slutligen krossar honom.


Vad jag tyckte:
Sista delen i triologin Mazerunner, spoilers kan förekomma nedan!


Här får nu en hel del svar på vad som egentligen pågår och sker, slutet på förra boken var ju rätt dramatiskt och det lär bli ännu mer dramatiskt i denna bok. Precis som i de andra är även denna actionspäckad till max och det är full fart tvärs igenom hela boken. Det är snyggt skrivet och riktigt underhållande, ända fram till slutet då kanske......( Ni som läst, jag tänker på det där stället efter portalen...Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det faktiskt, kan inte bestämma mig för om det var ett bra slut eller ett dåligt slut. Det kom ju också en lustig efterord som jag tyckte var rätt onödig). Mazerunner är en snygg serie, kanske inte min favorit men tillräckligt bra att för att jag känner mig helt nöjd med läsningen. Kort sammanfattat skulle man kunna säga att Mazerunner är en serie med ett någorlunda annorlunda tema, det är smart, roligt och underhållande läsning!


( Ännu en spoilervarning: Jag ska försöka linda in det hela men ni som läst kommer nog förstå. Scenen med Newt i den sista delen......Den var rätt tuff att läsa faktiskt. Jag var faktiskt ett fan av Newt, en härligt skruvad kille!)

Alice och Flugan av James Rice

James Rice, Alice och Flugan

Vinst ifrån Stimpla Publishing förlag, Tusen tack!

Handling:
"Greg är Flugan, en hämmad tonårskille med en hel del bekymmer. Han är utstött i skolan och har svårt att uttrycka sig, mycket på grund av sin läspning. Familjen är dysfunktionell och vänskapsbanden obefintliga. 

Greg älskar Alice, flickan bakom de svarta solglasögonen. Fast Alice känner inte Greg. Det gör ingen. Ändå är det henne han skriver dagbok till, henne han fantiserar kring och bygger upp hela sin värld runt. När besattheten intensifieras, fobierna och rädslan för Dom tar över allt mer och de fysiska attackerna eskalerar i styrka tar hans tillvaro vändningar ingen kunnat förutse."

Vad jag tyckte:

I Alice och flugan kliver rätt in i en mycket mörk och skrämmande värld. Vi får lära känna Greg, en ung kille som går i skolan, välbärgade föräldrar som aldrig riktigt är där. Pappan är välkänd plastikkirurg, specialiserad på bröst... och Gregs mamma håller ständigt på att dekorera om därhemma eller provlaga mängder av mat. Så att allt är perfekt när man bjuder in grannar eller pappans chef, så att folk ser hur inne och fina de är. Gregs syster har vigt sitt liv just nu åt att dansa sig högre upp i popularitetskedjan. Sen har vi då Greg som inte riktigt är en helt vanligt kille. Utan en paranoid schizofren kille som dessutom har stora problem med DOM. DOM är något slags varelse som finns överallt och som dessutom kan ta sig in överallt, tejp i mängder är viktigt för att täppa till alla tänkbara och otänkbara håll. Det är genom Gregs egna dagboksanteckningar vi får följa med på en skrämmande resa tvärs igenom ett mörker och där vi anar att något kommer gå riktigt fel. Samtidigt får vi ganska omgående en förståelse för den skolgång Greg genomlider. Där varje dag är fylld med trakasserier och svår mobbing.

Inflikat på olika ställen finns också utdrag av förhör mellan en polis och valda personer i Gregs närhet. Författaren börjar försiktigt med dessa, först är det en skolkamrat som inte vet något intressant, i nästa inlägg dyker det upp små ledtrådar. Snyggt gjort eftersom det håller mig som läsare på halster! In på scenen får också ta Alice, flickan som Greg dyrkar och som gör att ibland trotsar DOM enbart för att kunna åka samma buss som henne.

James Rice har skrivit en djupt trovärdig och ytterst välskriven skildring av en ung man som lider av en svår psykisk sjukdom. Det är med mycket små medel Rice berättar sin historia, det är är i de små detaljerna och antydningarna som det riktigt otäcka finns. Oerhört skickligt gjort av honom.Jag berörs starkt av denna annorlunda och märkliga lilla roman. När slutet kommer så inser jag efter en stund att jag glömmer att andas... Det gör så förtvivlat ont i mig att läsa om Greg i detta skedet och ännu mer ont att läsa om hans föräldrars förhör med polisen. För en sak jag undrade under hela läsningen var: Var är föräldrarna!!! Ingen såg Greg, förutom en ung lärare som såg den mobbing han utsågs för och ville ge han en chans att få någon att prata med. Men troligen var det för sen och för lite för Greg var så långt bort i sig själv vid det laget. För mobbing är också ett starkt tema här och vad den kan göra med människor. Det nattsvarta klibbar sig fast och dra en som läsare djupare och djupare in i Gregs skrämmande värld men där vi också få känna på den skräck Greg själv lever i varje dag.

Läs!!! Det är det enda jag kan säga, jag får skrivkramp när jag ska försöka berätta om en bok som kom så nära mig och som fick mig att känna så mycket på så kort tid. En stark läsupplevelse helt enkelt!


tisdag 6 oktober 2015

Ofrivilig nedkoppling

Här har det varit knäpptyst i snart en månad men det är faktiskt inte helt frivilligt. Vårt bredband slutade fungerar och det har tagit lite tid att fixa till det. Än har vi inte vårt vanlig bredband inkopplat utan jag kör med telefonens surfdata. Vi har ju bara en stationär dator, en surfplatta och "vanliga" smartphones. På telefonerna har vi rätt låg surfdata eftersom vi inte är i behov av det så mycket, här hemma kör vi ju via wifi. Så sista tiden så har vi varken kunnat surfa eller titta på tv! Vi har 1,2 och 4 på den vanliga tv:n, allt annat kör vi via streamingtjänster. Så vi har fått prova på att leva väldigt nedkopplade och jösses vad skönt det var och är! Jag tyckte inte att jag lade ner så mycket tid på att surfa, slöspela spel, titta på tv-serier och liknande men jag har allt fått tänka om!

Samtidigt som bredbandet lade av så blev jag också väldigt dålig rent fysiskt. De senaste veckorna har jag i princip sovit mer än jag varit vaken och det tog lite tid innan vi kom på vad det var. Nu vet jag och har fått tabletter som ska få mig på fötter igen men det lär ta lite tid. Så denna ofrivilliga nedkoppling har faktiskt varit väldigt bra för mig. Jag har ägnat mycket mer tid åt djuren, gått lugna promenader med lilla hunden och lekt/kelat mer med katterna, läst väldigt mycket men också mer långsamt, börjat vika origami! Även sambon och jag har fått mer tid över på kvällarna där vi kunnat prata, laga mat ihop, göra lite utflykter och fixa saker här hemma som man aldrig tagit tag i.  Så detta har varit väldigt nyttigt och jag ska verkligen ta med detta även när vi får tillbaka vårt bredband.

Jag har dock skrivit en del recensioner i Word så nu ska jag klippa och klistra, fixa länkar och posta en hel hög med recensioner så att det inte blir helt dött här igen! Jag saknar faktiskt bloggen och att få ta del av alla era andras bloggar med!