lördag 4 oktober 2014

Vid fyrtio börjar livet

Stefan Åberg, Vid fyrtio börjar livet
( Rec-ex ifrån författaren, Tackar så mycket!)

Jag fick ett mail ifrån författaren Stefan Åberg med en förfrågan om jag skulle vilja läsa hans egenutgivna bok. Jag läste på lite om boken och tackade därefter ja. Bokens historia kretsar kring två stycken personer, Pontus och Erika. Både är de omkring 40 år, lever i samma trappuppgång i Malmö, tiden är mellan 1997/98 och båda söker de efter den rätte. Pontus är nyskild, en skilsmässa som tog hårt på honom men där han nu  när han hittat fotfästet igen börjar fundera på hur han ska hitta någon speciell. Erika jobbar som sjuksköterska, umgås mycket med sina väninnor och har en del svårigheter alt förväntningar som kretsar kring hennes familj, även Erika letar efter någon speciell. De två väljer två olika vägar till att försöka hitta denna någon. Pontus ger sig i kast med en något okonventionell metod, nämligen kontaktannonser. Han planlägger noggrant annonserna, svarar på lämpliga annonser och har en speciell pärm för alla svar. Erika går på en med traditionell väg, hon går ut på nattklubbar tillsammans med vännerna, engagerar sig i nya fritidssysslor såsom golf.  Det är spännande att följa dessa två människorna, de är båda lätta att ha med att göra och jag gillar att umgås med dom en tid. Ett ord som fastnar när jag läser Åbergs bok är ordet "vardaglig" och då i en positiv betydelse. Det är trivsamt att läsa om deras längtan och deras vardagar,  det är lätt att känna med dessa två i deras olika mödor och svårigheter. Jag gillar även de tydliga tidsmarkörerna såsom Prinsessan Dianas död, filmen Adam och Eva, tv-serien Rederiet och julkalendern med Pelle Svanslös. Jag gillar även miljöerna, boken utspelar sig i Malmö. En stad jag som skåning känner till, jag bor inte i Malmö men har varit där några gånger genom årens lopp.

 Stefan Åbergs bok är ganska så annorlunda jämte det jag brukar läsa, min favoritläsning kretsar ju ofta kring betydligt mörkare och nattsvartare böcker än så här! Men trots detta fick jag en riktigt fin lässtund med Åbergs bok och jag gillar det.

Trots det känner jag att där är vissa saker som jag reagerade på när jag läste boken. Hos Pontus så saknar jag mer tydliga känslor, han är så ordentligt, så noggrann och så snäll i sitt sätt. Jag hade kunnat önska mer känslostyrka, framförallt tillsammans med Sheryl. Erika tycker jag fick mindre utrymme än Pontus, men hos henne fanns det flera delar som jag gärna läst mer om såsom hela hennes familjesituation.  Lite tror jag att det kan beror på att Åberg gärna berättar istället för att bara visa/gestalta, ett grepp som fungerar väl på det stora hela men för att få en bra text att bli lite bättre hade nog mer visande/gestaltning istället för berättande varit bra på sina ställen. Våga utmana läsaren!  Sedan har jag lite problem med längden på boken, jag tror även att texten vunnit på att stramats åt lite, som det är nu så när jag kommer till mitten känner jag att jag fastnar lite. Jag känner också att jag saknar en tydlig koppling mellan Erikas historia och Pontus historia, de är mer som två parallella historier som inte riktigt hänger ihop eller får en tydlig sammankoppling. Spoiler, markera för att läsa ( Jag var helt övertygade om att Erika och Pontus skulle bli tillsammans, det trodde jag faktiskt nästan hela vägen igenom!)

Men jag är glad att jag fick chansen att läsa Stefan Åbergs bok och jag tyckte det var trevligt att umgås med Pontus och Erika. Det ska bli spännande att se vad författaren kommer ut med härnäst!

4 kommentarer:

  1. Hej, jag har också läst Stefans bok och kan i en del hålla med om ovanstående men vill komplettera efter att de senaste åren ha läst en hel del böcker och särskilt kvinnliga sådana eftersom det är kvinnor som dominerar kulturen och särskilt då bokkulturen. Det är mycket trevligt att få läsa hur en man har det, tänker, reagerar i olika sammanhang. Kan även vara nyttigt för kvinnor att läsa en sådan bok. De andra böckerna jag läst är ofta väldigt mycket eländes elände och till slut blir man rätt less på det, men det är tydligen den typen av böcker som omhuldas. Därför var det kul att få läsa en bok som är mer berättande och i det stora hela mer positiv. Man kan fråga sig om det generellt är en skillnad i inriktning på böcker beroende på kön eller om det är individuellt. För min del har jag skrivit feelgood böcker om seniorer och nog finns det en del som önskar sig mer elände i dessa böcker.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej och Tack för din kommentar! En mycket intressant tankegång du har där! Jag läser faktiskt överlag mycket manliga författare men gillar att försöka läsa över ett brett spektra och ur båda perspektiven. Jag står för att jag älskar att läsa eländesböcker, jag gillar mörker och fascineras över dolda sidor hos människorna. Stephen King har en gång sagt ungefär såhär att människor gillar att läsa om skräck för att det då blir lättare att hantera sin egen skräck. Men jag gillar också att läsa böcker som man skulle kunna säga vara mer feel-good och visst finns det inom det området en övervägande del kvinnliga författare så det var helt klart en intressant och mycket trevlig läsning att få läsa Stefan Åbergs bok som man kan säga är en feel-good ur ett manligt perspektiv. Jag önskar absolut inte elände åt Åbergs bok eller hans karaktärer, innehållet var väl anpassat utefter historien och genren tyckte jag. Det jag önskade var kanske ett mer djup åt vissa delar i historien, lite mer nyanser.

      Radera
  2. Tack för ett väl genomarbetat omdöme. De brister du nämner kommer jag att ha i åtanke för uppföljaren som jag nu skriver på. Den utspelar sig 15 år senare alltså nutid. /Stefan Å

    SvaraRadera
  3. Varsågod och återigen tack för läsningen. Låter intressant med en uppföljare!

    SvaraRadera