tisdag 29 juli 2014

Top Ten Tuesday

Idag handlar Top Ten Tuesday om att lista de böcker vi har flest av i vår egna bokhylla. Lite småtråkigt temalista kan jag tycka men här kommer den i alla fall. Jag har många författare med 2-3 böcker, många trilogier och liknande, dessa räknar jag bort då annars hade listan blivit helt ohanterbar.

* Alice Lyttkens, äger nog de flesta av hennes böcker. Ett arv.
* Selma Lagelöf, jag har nog de flesta av hennes böcker men inte riktigt alla. Men de jag har, har jag istället i flera utgåvor. En del av dom är arv
* Elsie Rydsjö, har väldigt många av dessa, även de arv.
* Dan Andersson, kära mams hade en hög med fina skinninbundna böcker med honom och de behövde en plats att bo på.
* Per-Anders Fogelström.  Även detta är delvis ett arv
* Stephen King, Tvärt kast här, ifrån klassiker till skräck!
* Dean R Koontz, Saknar dock hans senare böcker, inte läst honom på många år nu
* Minette Walters, även här en författare det var länge sedan jag läste.
* Viveca Lärn, arvegods och lånegods.
* Diana Gabaldo, Tar med henne trots att hon egentligen bara bor i min hylla tillfälligt, lånade nämligen hela hennes serie av kära mams för ett tag sedan.

Medan mörkret faller

Anna Lihammer, Medan mörkret faller

Året är 1934, platsen är Uppsala och mörka moln har börjat hopa sig vad horisontens kant därute i Europa. Här hemma så är rasbiologin och rashygienen på stark frammarsch och steriliseringslagen av "sinnesslöa" har precis gått igenom.  Då hittas en högt uppsatt akademiker bestialiskt mördad i Anatomiska institutionens källare. Det blir den mycket egensinniga poliskommissariens Carl Hell som blir tilldelat fallet. Carl Hell är en man som inte är vidare populär av sina kollegor som uppfattar honom som för okonventionell och för kylig för deras smak. När nu då Carl Hell fått ett stort fall tar han med sig polissystern Maria Gustavsson! Huvaligen! Så kan det ju bara inte gå till! En kvinna ute på fältet var inget som passade sig. Men Carl Hell uppskattar Maria och tror att hon är en intelligent kvinna.Det känns riktigt intressant med kombinationen Carl Hell och Maria Gustavsson. Härligt med de tydliga könsrollerna och skillnaderna för man och kvinna, Maria Gustavsson befinner sig när hon är ute på fält så att säga, verkligen i männens värld och hon får kämpa mycket hårdare bara för att hon är kvinna. Dessa skillnader är skickligt berättade och känns trovärdiga att läsa om.

Det första kapitlet är riktigt obehagligt och grymt, så välskrivet är man nästan mår illa faktiskt, här beskrivs mordet på den uppsatte akademikern nämligen som mördas på ett högst ovanligt och mycket bestialiskt sätt. Därefter så fortsätter vi historien rätt in i den väldigt mörka och omänskliga del av den svenska historien, den som berör rashygien, mätningar av skallar, upprensning av de avvikande elementen i samhället i form av tvångssteriliseringar och rasbiologi. Vi rör oss också mycket i de högre akademiska kretsarna, bland det finare folket där Carl Hell lyckas trampa på rätt många tår.

Anna Lihammer är från början historisk arkeolog och har skrivit faktaböcker som berör ämnen som tex Vikingarna. Detta är hennes skönlitterära debut, en debut som verkligen lovar gott inför kommande böcker. Detta är en mycket skickligt berättade historia med en ständigt driv men där det ändå finns utrymme för eftertänksamhet.  Jag gillade verkligen boken där miljöerna är vältecknade, karaktärerna fylliga och intresseväckande, en fascinerande och obehaglig historielektion kring mörka kapitel i svensk historia och där brottet i sig är riktigt ruggig och skrämmande. Full pott med andra ord! 

Då har jag läst ännu en bok med temat raser och rasåtskillnad, med förankringar i andra världskriget och förintelsen. Även just det ännu inte hänt i denna bok, det är fyra år kvar tills dess, så finns alla tecknen där, nazisterna har redan greppat makten i Tyskland och den svenska historien kring rasbiologi var då kraftigt inspirerad av den nazistiska ideologin. Ett kapitel som borde lyftas fram ännu tydligare tycker jag. Här kan man få en inblick i dessa tankegångar och idéer, därefter kan läsa vidare i faktaböcker för att få ännu mer förståelse och kunskap.

måndag 28 juli 2014

När en bok gör så att man tappar andan






I förmiddags läste jag ut Majgull Axelssons senaste bok och jag har inga ord till att förklara vad denna bok står för eller hur viktig den är. För viktig är den, jag vill tvinga på denna på alla de politiker som har ett parti som tar ställning för främlingsfientliga åsikter. Och där vi i vårt demokratiska land tillåter att just dom tar sig in i EU. Även alla andra bör läsa denna boken, den gör dig till en bättre människa och ger dig en inblick i ett folkslags fruktansvärda historia.

 Jag läste även boken igår kväll, till långt efter det egentligen var dags att släcka lampan. Jag kunde bara inte sluta, Miriam driver på mig och precis som hon "tvingar" sitt barnbarn till att verkligen lyssna nu när Miriam äntligen kan börja prata igen, så "tvingar" Majgull mig att läsa vidare. Detta är en grym bok om det där ofattbara som drabbade så många miljoner, Förintelsen. Det finns många berättelser och livsöden ifrån denna tiden, men denna gång får vi se på Förintelsen ur helt andra ögon. Ögon som jag i alla fall var om inte var helt ovetande så något oförstående inför, de ögonen som bärs av det romska folket. Den romska situationen som än idag är högaktuell då de fortfarande är ett folk som utsätts för förföljelse och diskriminering

Jag heter inte Miriam handlar alltså om en kvinna, det är midsommarafton och hon fyller just denna dag 85 år. Men egentligen heter hon inte Miriam, hennes namn är egentligen Malika och hon är egentligen av romskt ursprung. Trots detta har Miriam levt som judiska Miriam i närmare 70 år nu, skammen och rädslan har varit för stor. Tiden i lägret har satt sina spår, att vara jude var redan där lite mindre jävligt än att vara rom. Just denna vackra sommardag ramlar orden "Jag heter inte Miriam" ut ur hennes mun, just när hela hennes älskade familj står samlade runt sängen. Familjen blir orolig, börjar farmor möjligen blir lite dement?

 Under ett enda långt samtal med barnbarnet Camilla så berättar Miriam sanningen bakom hennes ärr på armen och de få siffror som finns kvar. Vi som läsare går vid deras sida, blickar ut över den vackra sjön där försommarsolen speglar sig, alltmedan fåglarna sjunger i buskarna när de två vandrar runt sjön och parken tillsammans. Vi slår oss ner på bänken tillsammans med de två, när Miriams ben inte orkar gå, när den tunga sanningen blir alltför tung för att bära. Ni som läst minns kanske Ravensbruck, scenen med Irma Lunz, jag drabbades rent fysiskt av denna scen och var tvungen att stänga boken en stund för att försöka komma ihåg att andas. När sedan Miriam börjar berätta om lilla Didi, hennes älskade lillebror, när Dr Mengel dyker upp på scenen och vi får veta detaljerna kring Didi. Då svämmar tårarna över och klumpen lägger sig som en blytyngd i magen. Även nu när jag skriver om lilla Didi så kommer tårarna, mina tankar går till alla de barn som blev Mengels försökskaninerna och även alla de andra.

Jag förstummas över Majgull Axelssons oerhörda skicklighet i att använda språket på ett så rakt, nästan kyligt sätt men ändå så fyllt av värme och medkännande.  Majgull Axelsson behöver inte bre på eller fylla ut med onödiga detaljer, utan hon låter själva innebörden i sig stå på egna ben och det drabbar en som läsare så mycket hårdare. Det avskalade och knivskarpa i detaljerna gör ju denna innebörden så ohyggligt grymmare. Vreden och ilskan är även det två känslor som finns med, Miriam belyser detta väl när hon i sina tankar bara vill slå och slå och slå för hon är så fruktansvärt arg och förtvivlad men på ytan syns bara ett väluppfostrat och korrekt ansikte. 

Jag är väldigt tacksam för de små korta andningshålen då vi för en kort stund återvänder till den svenska försommar idyllen, de behövs för att orka ta sig framåt.Skuld, skam, identitet, försoning och förståelse är några ord som jag anser vara några av de röda trådarna i berättelsen. Hur känns det egentligen att utplåna hela sin identitet? Hur orkar man överleva något sådant som Ravensbruck? Hur går man vidare? Hur gör man för att orka bära på en sådan sanning, helt ensam, i så många år?  Samtidigt så är det inte bara nattsvart och mörkt, där finns även en historia som rymmer solidaritet och vänskap mellan kvinnorna i lägret. Tiden när Miriam kommit till Sverige är även den fint skildrar och hennes historia i  det svenska lilla samhället Nässjö är varm och hoppfull.

 Vår egna svenska historia, med tattarkravallerna i Jönköping där vanligt folk gav sig ut på jakt efter tattarna, något som skedde bara tio år efter Kristallnatten, inreseförbudet som fanns mot zigenare ändå fram till 1954 finns även den med i boken. Bitar som känns skrämmande aktuella i vår nutid med de romska tiggarna och den hätska debatt som stormar kring detta.

Tack Majgull Axelsson för denna boken och tack för att du gav mig en möjlighet att förstå något jag kanske inte helt förstått innan.

Mán, en sällsamt vacker berättelse

Kim Thuy, Man

”Mamma och jag, vi liknar inte varandra. Hon är kort, och själv är jag lång. Hon är mörkhyad, och själv har jag hy som en fransk docka. Hon har ett hål i vaden, och själv har jag ett hål i hjärtat.”

Detta är de inledande meningarna i Kim Thuys nya bok Mán, meningar som sätter tonen direkt och som man som läser gärna läser om. Just dessa meningar, speciellt den sista tänker jag ofta på även efter avslutad läsning.  Precis som i Ru så är boken berättade i korta stycken, inte helt kronologiskt utan snarare i små fragment och där varje nytt stycke är smyckat med ett vietnamesiskt ord i rött. En fin detalj som tillför en till nyans åt läsningen.Mán handlar om kärleken först och främst, kärleken till en man, till barnen och en kärlek som egentligen är förbjuden. Jag tycker även att boken handlar om att hitta sig själv, såsom Mán hittar sig i restaurangens kök. Beskrivningarna den mat Man lagar är så vackert skildrade, hur maten är så mycket mer än bara ingredienserna utan maten kan också gömma minnen, sorger, glädje och lycka. I köket finns också utrymme för att locka fram alla sina egna känslor och minnen, och även att finna någon att dela allt det som ryms innanför hudens ömtåliga skal.

Jag minns Kim Thuy förra bok Ru, den berörde mig på djupet och jag tänker ibland på den. Mán når inte lika djupt ner som Ru men den berör mig ändå på sitt lågmälda och finstämda sätt. En vacker berättelse som på något sätt inger en känsla av välbehag och lugn. Kim Thuys språk är sällsamt vackert, nästan poetiskt i sitt framförande och det är ord man gärna läser om, smakar på och njuter av. Båda hennes böcker ska införskaffas så att jag kan ta fram och läsa om.

söndag 27 juli 2014

Den bittra pajens sötma

Alan Bradley, Den bittra pajens sötma

Vad ska man ta sig till när man först hittar en död beckasin med ett frimärke spetsat på näbben på kökstrappan, råkar överhöra ett bråk mellan sin far och någon okänd mitt i natten och följande morgon snubblar över ett lik som ligger i vägen i ens gurkland? Jo heter man Flavia de Luce så är det ganska självklart att man måste ta reda på sanningen ju. Flavia de Luce, 11 år gammal, överbegåvad, ständigt i "krig" med de två äldre systrarna, en frånvarande far som man oftast hittar sittandes med sin frimärkssamling och en mor som är borta sedan länge. Lägg därtill en enorm herrgård, Buckshaw och ett stort intresse av kemi, där specialområdet är gifter av alla dess slag så får vi fram vem Flavia de Luce är och varför hon bestämmer sig för att hitta sanningen. Flavia de Luce är en tös med skinn på näsan och hon är inte mesig av sig.

Alan Bradleys bok är en pusseldeckare och jag tänker flera gånger under läsningens gång att Flavia de Luce känns som en väldigt ung upplaga av Ms Marple!  Det är en helt fantastisk bok, med ett härligt språk och en klurig gåta som måste lösas. Flavia de Luce är en envis tös med ett hjärta av guld, de andra karaktärerna är även de intressanta att följa. Speciellt Dodger föll jag för, en trasig man som upplevt krigets fasor lite för nära och där Flavia visar på sitt varma hjärta när hon varsamt för honom tillbaka till nuet när dessa fasor dyker upp hos Dodger. Här är det även viktigt att nämna att boken utspelar sig på 1950-talet vilket ger en förklaring till Flavias lite lillgamla ton och även uppförandet kring de andra karaktärerna. Mycket charmigt berättade är de, fylliga och intressanta. Jag njuter när jag läser, detta är en härlig mysdeckare med en hel del humor i sig. Alan Bradley är en skicklig berättare och lyckas få berättelsen är bli riktigt klurig där man inte vet vad som pågår förrän på slutet.  En härlig läsning för lata sommardagar! Jag ser nu framemot fler böcker om Flavia de Luce.

Plötsligt knackar det på dörren

Etgar Keret, Plötsligt knackar det på dörren

Jag läser inte ofta novellsamlingar och brukar allmänt ha rätt svårt för just noveller. För ett tag sen fick jag då höra talas om Etgar Keret och hans senaste bok, jag blev nyfiken och tänkte att det skadar ju inte att pröva i alla fall. Keret skriver små korta vardagshändelser men sedan twistar han till dem så det blir lätt absurda.  Etgar Keret berättelser är lekfulla, lätt galna och emellanåt rätt roliga. Jag föll inte helt och hållet för Keret, jag hade lite svårt för dels det väldigt korta formatet dels för just det där surrealistiska inslagen. Det blev lite för märkligt för mig och jag fastnade inte helt för Kerets berättarstil. Jag ser att Keret är en mycket skicklig författare, hans språk är riktigt härligt att läsa och han är språkligt sett mycket begåvad. Några av novellerna fastnar jag dock för, dels Lögnland. En novell om ett land där alla dina lögner befinner sig, den där sjuka mostern man skyllde på när man var tvungen att ta ledigt ifrån jobbet och liknande.  Dels om den onda mannen (minns inte titeln nu) som i slutet vaknar upp på ett väldig oväntat ställe.  Jag tror ett fel jag gjorde var att jag läste för fort och för många på en gång, boken vinner nog på att läsa några få åt gången med paus emellan novellerna.  Jag kommer troligen läsa mer av Etgar Keret för att undersöka vidare hur jag egentligen tycker om hans berättarstil.

lördag 26 juli 2014

Mannerskiöldska herrgården

Oskar Källner, Mannerskiöldska herrgården 
Recex ifrån författaren (Tack!)
Digital-media

Det är svårt att berätta om själva handlingen utan att avslöja för mycket, speciellt när historien bara är ca 36 sidor lång ( min telefon då)  Man kan säga att Ursula är en kvinna som anordnar rundturer i Mannerskiöldska Herrgården, hon lovar dig att du garanterat kommer få uppleva ett spöke/fenomen. Annars får du pengarna tillbaka. Men allt är inte riktigt såsom det verkar vara. Den förfallna herrgården döljer något riktigt vidrigt i sitt inre.

Oskar Källner skriver att han inspirerats av H.P Lovecraft och det märks, det där suddiga mellan verklighet och icke-verklighet finns med här. Galenskapen och det förvridna, lite rått och obehagligt är  ingredienser som brukar förekomma hos Lovecraft och det förekommer även här i Källners novell. Jag tror att gamle Lovecraft hade läst Källners novell med välbehag faktiskt. Även jag uppskattade novellen och fann den riktigt obehaglig på sina ställen. Vår guide igenom detta mörker är ju Ursula, en kylig kvinna som utan att tveka leder sina besökare rätt in i herrgården utan att själv gå innanför trappan. Sedan tar hon på hörlurar och sedan väntar hon. Själva handling som gör att vi rör oss framåt kommer när Alex dyker upp, en kvinna som söker efter sin försvunna bror. Därefter förändras allt och vi som läsare tas med rätt in i herrgården och ut på helt okända vägar. Obehagligt är det ord som ständigt dyker upp i mitt huvud och även ordet "räligt" dyker upp, sagt på renaste skånskan då! (Räligt är för de som inte vet ett ord som innefattar allt som är äckligt, skitigt, otäckt, slemmigt, på ett ungefär)

 Enda anmärkningen, som egentligen mest beror på att jag är ett stort fan av tegelstenar, är just längden. Jag vill ha mer detaljer, mer utrymme, mer allt helt enkelt.  Källner lyckas ju dock skapa en historia som står på egna ben inom det korta sidoantalet, ändå skulle jag personligen vilja ha mer. Men jag är ändå mycket nöjd med novellen, språket är som vanligt en njutning att läsa och jag ryste av obehag ett par gånger faktiskt. Den där suddigheten mellan verkligheten och icke-verkligheten är riktigt snyggt gjord, den där andra sidan är djupt störande och riktigt otäck faktiskt.

Smittad av ORD!

Annikas blogg hittar jag en roligt bild, hon har i sin tur hittat den hos Boklysten. 

Jag har nog drabbats av rätt svår ORD då 1,2,3,4,5 alla är symptom jag upplevt vid något tillfälle. Nr 6 stämmer inte riktigt, jag har dock en gång drömt om att jag ägde en herrgård med tillhörande bibliotek som började brinna! Det var djupt obehagligt får jag säga.


tisdag 22 juli 2014

Top Ten Tuesday: Tio bokliga karaktärer man vill ha med på en öde ö

Ja idag ska man då lista tio bokliga karaktärer som man själv skulle kunna tänka sig att ha med som sällskap på en öde ö. Spännande tema! Här kommer då mina tio, utan inbördes ordning. Top Ten Tuesday

1: Marianne Gustavsson, ifrån Anna Lihammers bok Medan mörkret faller. Hon är polissyster men även sjuksköterska. Två lämpliga yrken att ha med på en öde ö. Samtidigt är hon en smart kvinna och riktigt tuff.
2: Katniss ifrån Hungerspelen, en skicklig jägare är alltid bra att ha med som dessutom kan ett och annat om överlevnad
3: Flavia De Luce ifrån Alan Bradley bok Den bittra pajens sötma, en tuff tjej som dessutom är oerhört skicklig på kemi och gifter!
4: Ben Cooper ifrån Stephen Booths serie, Ben är en fin person som verkar ha många historier på lager, en historieberättare är alltid bra att ha på en öde ö
5: Teo ifrån Oskar Källners novell Tills tiden skiljer oss åt. En filosofisk Android kan säkert vara bra att ha med på en öde ö
6: Alexia Taraboti ifrån Gail Garrigers serie, humor behövs också på en öde ö och Alexia har massor av den varan!
7: Kvothe ifrån Patrick Rothfuss serie Kungadräparen, någon som kan en hel del magi är säkert inte helt fel att ha med på en öde ö.
8: Ruth Galloway ifrån Elly Griffiths serie. En härlig kvinna som verkar ha rejält med skinn på näsan
9: Jack Reacher ifrån Lee Childs serie, en man så tuff som Reacher måste vara riktigt bra att ha med på en öde ö, jag tror också att han kan ett och annat om att överleva med.
10:  Wulf ifrån Anders Björkelids serie Blodets barn. Även han kan en hel del om magi men han kan dessutom skapa ljusklot med sina händer. Bra att ha på en öde ö!

måndag 21 juli 2014

Nattfilm

Marisha Pessl, Nattfilm

Stanislas Cordova är en skräckfilms-regissör, hyllad som en gud av sina fans och kultförklarad av de allra flesta. Han har dock inte synts i det offentliga sedan en beryktade intervju, då var året 1977. Nu är året 2008 och Stanislas dotter Ashley har hittats död i ett hissschakt så inser den grävande journalisten Scott McGrath att han återigen dras in i Cordovas värld. En gång i tiden var Scott en hyllad journalist men efter ett försök att blotta sanningen om just Stanislas Cordova lämnade honom som en persona non grata. Ingen vill ta i honom, hans arbete försvinner och han är nu en vanryktad journalist. Men kanske kan han återfå stjärnljuset om han hittar sanningen om Ashley? På sin väg hittar han Hopper och Nora, två unga människor som även de hamnat i samma väg som Ashley. Tillsammans ger de sig ut på en jakt efter sanningen. Men de borde nog istället valt att stanna hemma och ge blanka f-n i vad som hände med Ashley!

 Jag försökte förklara känslan jag fick när jag läste denna bok för mina kära sambo. Jag sa då ungefär såhär: Tänk dig att du är i ett Lustiga Huset på ett stort nöjesland, nöjeslandet stänger för natten, du är instängd i Lustiga Huset och du upptäcker att du inte kommer ut.  Du är helt enkelt vilsen. Och nu är det dessutom mörkt runt omkring dig,  efter en stund så inser du att du trots allt inte är helt ensam där inne. Lite så känns det att läsa Nattfilm, det är en mörk, annorlunda, lätt skruvad bok som tar med sig sin läsare ut på en hisnande katt och råtta jakt. Emellanåt är det riktigt obehagligt, inte så att detta är en bok fylld med splatter och ond bråd död, utan det är mer på det psykiska planet. Verklighetens normala begrepp känns förvridna i denna boken, speciellt kommer jag minnas en scen som utspelar sig på Cordovas ställe The Peak väldigt länge.  Pessl tvingar sina karaktärer att bege sig rakt ut och rakt ner i det djupaste mörkret som finns inom dom och runtomkring dem. Jag sugs in i boken och även nu efter ett par dagar har gått sedan jag läste ut den går jag och funderar på vissa speciella ställen i boken och jag funderar även på Scott, Nora och Hopper.  Jag älskar även hur Marisha Pessl har vävt in ledtrådarna de tre hittar i själva texten i form av "riktiga" tidningsartiklar, fakismil av hemsidor, journalanteckningar, avskrifter ifrån telefonsamtal, papperslappar, polisrapporter och liknande. Det är vansinnigt snyggt gjort och jag lusläser dom för att se om jag också kan hitta någon ledtråd till sanningen om Ashley.  Bokens innehåller allt ifrån amerikans noir, svartkonst, mystisk, övernaturliga element, djävulsdyrkan, en riktig godispåse av skräckliga element! Och Marisha Pessl lyckas med att inte krångla till det hela utan det blir riktigt snyggt gjort, varje del och varje element känns noga avvägt och invävt i texten i sig. Jag läser med ögonen vidöppna och med hakan i golvet, jag är så imponerad av denna boken och jag vill genast bege mig tillbaka in i Pessls hypnotiska och drömska värld. Den enda nackdelen är att jag blir grymt sugen på att se alla de filmer som Cordova skapat i boken! Jag vill se dem nu ju!  Och boken som jag lånade på bibblan måste införskaffas inom det snaraste.

söndag 20 juli 2014

Post i brevlådan!

Tidigare i veckan fick jag ett mycket trevlig paket i brevlådan! Det var en bok ifrån Semic Förlag, ett rec-ex i form av James Dashners bok Mazerunner. Mycket trevligt! Rec-datum är dock inte förrän den 21/8.


Sätt mig i brand

Tahereh Mafi, Sätt mig i brand

Sista delen i Tahereh Mafis explosiva och intensiva dystopi-serie så även om jag försöker låta bli kan vissa spoilers förekomma.

Wow! Tahereh Mafi kan verkligen konsten att hålla sina läsare på helspänn under läsningens gång, där man kommer på sig själv med att man glömmer bort att andas! Tahereh Mafis böcker är riktigt heta och sprängfyllda med känslor som riskerar att explodera när som helst! Det är mängder av händelser och många karaktärer, även om det är Juliette som oftast har huvudrösten. I denna sista delen så knyts då allt samman och hon lyckas med det riktigt väl! Jag gillar verkligen hur hon tar den klassiska kärlekstriangeln och får den att bli helt upp och ner!  Juliettes slutgiltiga val är verkligen snyggt gjort! Jag gillar verkligen Juliette, hon är en stark tjej som ändå är riktigt besvärlig och riktigt kinkig emellanåt, ibland blir jag rent av förbannad på henne men det visar ju bara ju väl Tahere Mafi lyckats med att skissa fram sina karaktärer. Adam, Kenso, Warner, de är även de riktigt komplexa karaktärer som känns fylliga och  även miljöerna är riktigt välgjorda. Warner, den inre stridigheten i mig inför att faktiskt gilla en karaktär som är så störd som honom, det är svårt att riktigt tåla det faktiskt! Älskar även Tahereh Mafis språk, det är livligt, vibrerande och riktigt vackert.  Poetiska meningar varvas med korthuggna rader, blandat med långa inre samtal hos Juliette, underbart är det i alla fall att läsa Tahereh Mafi.

Jag slukade boken under en enda lång sömnlös natt och jag kände mig rent av febrig och "stissig" i kroppen efteråt, men kände av sorg över att behöva lämna Tahereh Mafis fantastiska värld och alla de underbara karaktärerna. Jag har två mellannoveller kvar att läsa, får se om jag kan hitta dem någonstans. Sedan hoppas jag att Tahereh Mafi fortsätter att skriva och att det kommer något nytt väldigt snart!

tisdag 15 juli 2014

Underbaraste Eleanor och finaste Park

Rainbow Rowell, Eleanor & Park

Wow! Denna boken gör ont i magen samtidigt som hjärtat värker, man fnissar högt samtidigt som man torkar tårarna. Underbaraste Eleanor och finaste Park, med sockerdricka i knäna och bubbel i magen av förälskelse. Tv människor som är totalt olika men ändå så lika, som hittar varandra på skolbussen och sedan tar livet en total tvärvändning. Visst är själva grunden i boken just en kärlekshistoria, en söt, varm och innerlig sådan berättade med ömsinthet, mänsklighet och trovärdighet, en kärlek som stöter på missförstånd sådär som det kan bli i början när man ännu inte lärt känna varandra men där allt blir bra till slut ändå.

Men boken handlar om så mycket mer än det, det är den där klyftan och skillnaden mellan de bägge som skapar ett intresse tycker jag, för just de bitarna är så snyggt berättade att det nästan gör ont. Park, halvkorean, bor med sina föräldrar och yngre bror, de är en varm, kärleksfull familj med mat på bordet och nya kläder när behov uppstår. De är en familj som bryr sig om varandra, en trygg och säker medelklassfamilj. Men Eleanor, detta maskrosbarn som växer upp i otrygghet och osäkerhet, utan mat eller hela kläder, hon delar sovrummet med alla sina fem syskon och de hjälper varandra för att skydda sig mot styvfaderns humör. Mitt hjärta blöder när de alla kryper ihop under täckena och den minsta inte gråter då han lärt sig att det bara blir värre då, allt medan bråken och dunsarna ekar ut ifrån mammans och styvfaderns rum.  Rainbow Rowell är oerhört skicklig på att måla fram trovärdiga och fylliga karaktärer som gör att man bryr sig om dem och som väcker ens intresse för dem. Just styvfadern gör mig rosenrasande, patetiskt liten skitstövel är vad han är! Eleanors mamma inger mig dubbla känslor, samtidigt som jag förstår och lider med henne blir jag även arg på henne.

Detta är en vacker berättelse och jag blir så förtjust i både Eleanor och Park. Jag gillar även hur boken i sig är uppbyggd, vartannat kapitel är Eleanors och vartannat är Parks vilket skapar ett bra flöde i texten, och allt är berättat med hjälp av Rowells mycket vackra språk. Jag gillar även de många musikreferenserna och serietidningsnörderiet! En fantastisk fin historia fylld med massa charm och där känslorna åker berg och dalbana hela tiden och när slutet kom så fick jag verkligen hjärtsnörp! Mörker och ljus växlar om vartannat, jag kommer framförallt bära med mig starka, underbara och finaste Eleanor länge. Läs och njut!

Tjockare än vatten

Carin Gerhardsen, Tjockare än vatten  

Det var med en viss bävan jag tog mig an Carin Gerhardsens senaste då jag var så besviken på framförallt hennes senaste. Jag kände att det där extra fattades och att Gerhardsens "röst" enbart var förvirrande, läs mer om det här.

 Men jag hade inte behövt oroa mig, då denna nya bok faktiskt är riktigt bra.  Det är en tätt historia med ett ständigt driv, fylliga karaktärer och en intressant historia med många ledtrådar som vävs ihop på ett snyggt sätt. Möjligen upplever jag att det finns ett stort fokus på ett mer personligt plan i denna bok då den större röda tråden handlar om något som två av medlemmarna i teamet råkat ut för. På något sätt känns det som att när denna bok är slut så har vi också fått ett avslut på en historia som följt med genom hela bokserien. Är det möjligen så att Carin Gerhardsen ska avsluta serien om Hammarbypolisen helt? Det andra större fallet som vävs ihop med det personliga fallet är även det riktigt välgjort och riktigt obehagligt, detta är en bok som borde förses med varningstriangel för alla som är känsliga när katter råkar illa ut. Som tur är så klarar Gerhardsen av att hålla sig på rätt sida gränsen där så det blir inte alltför otäckt.

Själva huvudhistorien tar jag enbart upp här, den andra delen är svår att berätta om då man riskerar spoilera även de föregående böckerna.  Det börjar med att en äldre kvinna hittas dränkt och stympad i sitt eget badrum, allt medan hennes barnbarn sover på ovanvåningen. Vem har velat ta livet av en kvinna som var djupt omtyckt både i sitt arbete som psykolog men även som vän och mor. Denna händelse har föregåtts av att en rad huskatter har hittats dränkta och utplacerade på olika platser runt om Hammarby. Men detta är enbart början och Conny Sjöberg får snart fullt upp, speciellt när vissa i teamet har blivit skadade. Det är Jamal Hamad som ligger på sjukhuset efter en rejäl misshandel, men han minns inte av vem. Just gruppen i sig av poliser är en av de delar jag gillar bäst med Gerhardsens serie, det är fylliga karaktärer som känns intressant och trovärdiga.  Även Gäddan, Hedvig Gedin är en karaktär som får ta mycket utrymme i denna bok vilket är bra då man fått veta rätt lite om henne.  På det hela taget är det en spännande, gediget byggd deckare med rejält om spänning och fart. Härlig läsning av en av de främsta deckarförfattarna vi har just nu i Sverige tycker jag.

Top ten tuesday: Tv-serier





Denna tisdag blir alltså bokbloggen tv-blogg! Vi ska lista våra tio favorit tv-serier (råkade visst bli 11), jag väljer då serier som är aktuella just nu och som jag och kära sambon tittar på just nu. De flesta följer vi via nätet, och när vi väl tittar på tv så ser vi gärna flera avsnitt på raken. På den vanliga tv:n har vi faktiskt bara 1, 2 och 4. 

* CSI: Las Vegas och New York.
Två favoritserier som jag verkligen gillar, snyggt gjorda och intressanta karaktärer. Just nu inväntar jag möjligheten att köpa nästa säsong på båda.
* Criminal Minds
Också denna en välgjord serie med mörker och ondsinta seriemördare. Även här inväntar jag nästa säsong för att kunna fortsätta titta
* The Blacklist
En grymt bra serie med mängder av twister och vändningar, vi har de sista tre avsnitten kvar och jag vill inte riktigt se klart den ännu. James Spader är så grymt bra i denna serien, iskall, manipulativ och väldigt charmerande! Även Megan Boone gör en riktigt bra rolltolkning.
* Games of thrones
Galet bra serie, jag var först väldigt tveksam men nu är vi båda fast!
* Bones
Detta är en serie vi följer lite av och till, ibland tittar vi på massa avsnitt och sedan dröjer det ett tag innan vi fortsätter. Men bra är den dock, gillar det lite annorlunda upplägget.
* Borgia
Detta är en ny serie för oss, vi har ännu bara sett avsnitt 1 men det lutar åt att bli en bra serie.
* Masterchef
Matlagning, Gordon Ramsay som svär hela tiden, Joe Bastianich som ger onda ögat och Graham Elliot som är vass i sina omdömen och så en mängd tävlande som alla vill vinna och nästan ryker ihop med jämna mellanrum och så massa mat på det! Härligt avslappnande när man inte riktigt orkar tänka.
* Poirot
Jag är förtjust i Hercule Poirot, jag gillar pusseldeckare och smarta lösningar. Denna tv-serie följer vi just nu på den "riktiga" tvn, ett avsnitt i veckan då!
* Morden i Midsomer
Ingen sommar utan Morden i Midsomer! Varje tisdag så kollar jag och kära sambon först på Allsången, sedan Morden i Midsomer, alltid med extra gofika till!

Sedan två tv-serier jag skulle vilja titta på när jag får tid över!
* True detectiv
* Orange is the new black

måndag 14 juli 2014

Titta här!

Denna lilla läckerbiten finns just nu inlagd på min telefon! Mycket frestande! Men studierna först, sedan blir det bra med pausläsning.

Detta är då Oskar Källner senaste novell, denna gång är det en skräcknovell. Mycket trevligt och ett tack till Oskar Källner för rec-ex.


lördag 12 juli 2014

Färgen på drömmar

Ruta Sepetys, Färgen på drömmar

Sjuttonåriga Josie är inte riktigt som andra flickor och hon har ett liv som skiljer sig rätt mycket ifrån deras liv med. Josie, född och uppvuxen i de franska kvarteren i New Orleans, med en mamma som jobbar på en bordell.  Tiden är någon gång på 50-talet och Josie drömmer om en plats långt bort, ett annat sätt att leva på helt enkelt. Och framförallt om en utbildning. Josie arbetar i en bokhandel, ägaren och ägarens son Patrick är Josies närmaste vänner. Hon får även ett rum där, så hon kan vara trygg. Josies mamma är inte en snäll person och Josie får ta mycket skit ifrån henne. Elakare  och själviskare kvinna får man allt leta efter, jag svor högt åt henne många gånger. Bordellmamman däremot som driver bordellen där Josies mamma arbetar tar Josie under sina vingar och blir ett slags extramamma åt Josie. När Josies mamma sedan blir inblandad i maffians affärer blir livet ännu mer farligt för Josie. Men Josie är en tjej med skinn på näsan och en liten pistol fastspänd vid vaden så hon kan ta hand om sig själv.  Men när det dessutom dyker upp en mördad man och när Josies mamma försvinner så blir livet ännu mer farligt.

Detta är en underbar bok, man sugs direkt in i den och där man känner, doftar, smakar och hör det bullriga och färgstarka liv som pågår i de franska kvarterena. Man får uppleva alla fördomar Josie stöter på och alla de rynkade näsorna på de som anses sig vara lite finare än alla andra. Jag blir enormt förtjust i de flesta av bokens alla karaktärer, chauffören Cookie som har ett hjärta av guld, Jesse med sina stiliga ögon och charmerande leende, Patrick med all sin värme, Willie för att hon innerst inne bara vill väl även om hon låter hård utåt sett och såklart Josie! Hon som är salta jordnötter och inte en fluffig Petit choux, läs boken så förstår du vad jag syftar på!  En helt underbar bok som berör ett något ovanligt ämne, där historien utvecklas under resans gång och får ett större djup än vad den inledande delen visade upp. Jag gillar verkligen miljöerna i New Orleans och jag gillar verkligen Sepetys förmåga att göra sina karaktärer levande med små egenheter. Som tex det par som bor i närheten av Willies "sommarställe", hur de tillbringar hela natten i en bil, en liten sidohistoria som ger lite extra krydda åt huvudhistorien.

En riktigt underbar bok som gav mersmak, nu vill jag läsa mer av Ruta Sepetys!

En tavlas roll i två historier

Jojo Moyes, Sophies historia


Frankrike, 1916. Sophie Lefevre driver tillsammans med sin syster familjens hotell i hemstaden medan deras män slåss vid fronten. När den nye tyske kommendanten får syn på Sophies porträtt målat av hennes make Edouard föds en farlig besatthet som kommer att tvinga Sophie till ett ödesdigert beslut.

London, 2006. Sophies porträtt hänger hemma hos Liv Halston en gåva från hennes make innan hans plötsliga död. Ett slumpartat möte avslöjar målningens verkliga värde och dess turbulenta historia, och hotar att återigen vända upp och ner på Livs tillvaro.

( Jag var sommarlat och kopierade baksidan)

Sophies historia är en varm och härlig bok med en historia som berättas av två mycket starka kvinnor. Kärleken är hela tiden närvarande och är en viktig del av historien men utan att boken i sig blir alltför sockersöt. Jag gillar verkligen Sophies historia men samtidigt så grips jag inte lika mycket av denna som hennes förra bok, Livet efter dig. Det är något som saknas tycker jag, vad vet jag inte riktigt men på något sätt känns boken inte komplett. Jag hade velat veta mer om Sophies och hennes familj, nu blev den biten lite väl kort tycker jag. Men samtidigt är det även en väldigt fin skildring och fängslande berättat om hur livet kunde te sig för en kvinna under första världskriget. Även Livs historia är en stark skildring av en fruktansvärd tragedi.  Jojo Moyes är en skicklig författare som skapar riktigt härliga feel-good böcker som även rymmer allvar och mörka undertoner. Detta är smart, välskrivet och riktigt härlig underhållningslitteratur.
Frankrike, 1916. Sophie Lefevre driver familjens lilla hotell i hembyn och tar hand om sin syster och hennes familj medan deras män slåss vid fronten. När Sophie får order om att husera tyska officerer väcker det ont blod i byn. Och i det ögonblick då den nye kommendanten får syn på Sophies porträtt – målat av hennes make Edouard – föds en farlig besatthet, som kommer att tvinga Sophie till ett ödesdigert beslut.
Nästan hundra år senare hänger Sophies porträtt hemma hos Liv Halston, en bröllopsgåva från hennes make innan han gick bort. Ett slumpartat möte avslöjar målningens verkliga värde och dess turbulenta historia.  En historia som är på väg att komma upp till ytan, och vända upp och ner på Livs tillvaro ännu en gång.
- See more at: http://www.printzpublishing.se/bocker/sophies-historia/#sthash.p1f6eRyE.dpuf
Frankrike, 1916. Sophie Lefevre driver familjens lilla hotell i hembyn och tar hand om sin syster och hennes familj medan deras män slåss vid fronten. När Sophie får order om att husera tyska officerer väcker det ont blod i byn. Och i det ögonblick då den nye kommendanten får syn på Sophies porträtt – målat av hennes make Edouard – föds en farlig besatthet, som kommer att tvinga Sophie till ett ödesdigert beslut.
Nästan hundra år senare hänger Sophies porträtt hemma hos Liv Halston, en bröllopsgåva från hennes make innan han gick bort. Ett slumpartat möte avslöjar målningens verkliga värde och dess turbulenta historia.  En historia som är på väg att komma upp till ytan, och vända upp och ner på Livs tillvaro ännu en gång.
- See more at: http://www.printzpublishing.se/bocker/sophies-historia/#sthash.p1f6eRyE.dpuf
Frankrike, 1916. Sophie Lefevre driver familjens lilla hotell i hembyn och tar hand om sin syster och hennes familj medan deras män slåss vid fronten. När Sophie får order om att husera tyska officerer väcker det ont blod i byn. Och i det ögonblick då den nye kommendanten får syn på Sophies porträtt – målat av hennes make Edouard – föds en farlig besatthet, som kommer att tvinga Sophie till ett ödesdigert beslut.
Nästan hundra år senare hänger Sophies porträtt hemma hos Liv Halston, en bröllopsgåva från hennes make innan han gick bort. Ett slumpartat möte avslöjar målningens verkliga värde och dess turbulenta historia.  En historia som är på väg att komma upp till ytan, och vända upp och ner på Livs tillvaro ännu en gång.
- See more at: http://www.printzpublishing.se/bocker/sophies-historia/#sthash.p1f6eRyE.dpuf

fredag 11 juli 2014

Marknadsbesök med trevliga fynd

Igår var jag och delar av kära familjen på Hästveda marknad, liksom väldigt många andra människor! Sol och väldigt varmt men på det hela taget en härlig dag som dessutom avslutades med en fin picknick vid Luhrsjön!  Jag gjorde faktiskt några bokliga fynd som jag blir väldigt glad över, dels så hittade jag en bok av Stephen King som jag länge letat efter. En bok jag vid första läsningen fick låna av en kär granne för många år sedan ( Hej Eva!), en tid därefter införskaffade jag en egen bok som dock fick fötter och försvann.  Boken i sig är Drakens ögon, den enda renodlade fantasyboken skriven för barn/unga som King gett ut. Och igår hittade jag då äntligen den igen, för 40 kr fick jag en fin inbunden bok som dessutom är illustrerad! Mycket härligt!

Därefter gjorde jag ytterligare två fynd, där den ena boken finns omskriven i Mattias Boströms förträffliga bok om Sherlock Holmes och som gjorde mig riktigt nyfiken, nämligen en bok som kretsar kring Holmes såklart men som är skriven av Arthur Conan Doyles son Adrian och John Dickson Carr! Historierna i sig verkar vara uppbyggda kring små detaljer som nämns i faderns noveller om Holmes, låt säga att Holmes gör en referens till Watson typ såhär: " Detta fall påminner allt kära Watson om det där fallet med de försvunna rubinerna", (mitt egna påhittade citat)  det där fallet med rubinerna skrev då Adrian och Carr en egen historia kring. Mycket intressant verkar detta vara och denna bok kommer leda fram till ett slags projekt i höst tänkte jag, mer om det vid senare tillfälle!

Den sista boken är Fader Browns hemligheter av G.K Chesterson, en deckarsamling som är ungefär som Holmes, utgiven på 1920-talet. Fader Brown eller rättare sagt hans författare är ett sådant där namn som dyker upp emellanåt när man (jag) läser böcker som berättar om deckare och olika deckarförfattare genom åren. Så det var kul att snubbla över honom och äntligen få se vem den där Fader Brown är egentligen!



Läsning i solen.

Förmiddagen spenderades i en stol på uteplatsen, solen sken och det blåste lite lätt, två timmar senare var boken utläst (påbörjades igår kväll). En mycket fin semesterdag, en av de allra sista då studierna drar igång på måndag igen.  Men idag njöt jag av ledigheten på det allra bästa sättet!  Boken i sig var också det ett perfekt val för avkopplande läsning, Alan Bradleys bok Den bittra pajens sötma. Mysig pusseldeckare som utspelas på 50-talet med en kaxig tös vid namn Flavia, 11 år gammal, i huvudrollen! Mycket charmig bok.



onsdag 9 juli 2014

Sommarvärme och roliga mail

Som ni säkert märkt så går bloggen på sparlåga just nu, den försvunna läsviljan (läs mer Här), tröttheten efter en extremt intensiv och tung vår, den massiva hettan som ligger som ett kastrullock över stan vilket leder till en kraftig ökning av min migrän. Allt detta har lett till en markant nedgång i blogginlägg här.  Jag njuter dock av min semester, två underbar veckor som dock snart är över,  sedan börjar studierna igen. Men första fem veckorna läser jag bara en enda kurs på 50 % så sommarledighet lär det finnas tid över för även då. Men i augusti börjar sedan höstens studier på 150 %.... Men det är då det, nu är nu och det är sommar! 

Angående min läsvilja fick jag ju beskedet att hen blev ivägskicka på semester av min kära syster! Hen fick minsann åka till Hawaii och vila upp sig, det var nog allt välbehövligt då jag faktiskt börjar återigen känna en svag vilja till att läsa igen! Dock så har hen just nu fastnat i Paris, ni vet kärlekens stad! Så det tar nog en liten tid till innan hen kommer hem helt och hållet.

Sedan lite andra roligheter! Jag fick ett spännande mail i lådan häromdagen, det var en författare vid namn Mohamed Omar som ville skicka ett rec-ex till mig! Mycket trevligt! Men nyfiken blev jag såklart på hur han hittat min lilla lilla blogg, det visade sig att han var vän med Oskar Källner (Läs här) som jag nyligen fick ett rec-ex av och han har visst tipsat om min lilla blogg! Härligt men även skrämmande!

Top Ten Tuesday: Bekännelser




Ja jag vet att det inte är tisdag idag men igår hade jag en blixtrande migrän så det blir det Top Ten Tuesday fast på en onsdag! Temat ska visst handla om bekännelser! Spännande ämne minsann och inte helt lätt att komma på vad man ska skriva om. Jag delar nog frågan i två delar, en del som berör bloggen i sig och den del som berör böcker i sig.

Blogg-bekännelser

* Jag är ännu smått nervös inför det faktum att andra läser min blogg och jag får ständigt prestationsångest när jag ska skriva inlägg. Väldigt skrämmande är det även att författare och förlag verkar ha hittat hit, men även väldigt roligt!
* Jag blir väldigt förtjust i kommentarer! Så skriv gärna ännu mer!
* Jag känner ofta att min blogg eller rättare sagt det jag skriver är fånigt och håller låg nivå i jämförelse med andras bloggar.
* Jag känner att jag borde strukturera mitt skrivande här bättre men samtidigt gillar jag att försöka hålla kraven nere, hänger samman med punkt 1 och 3.
* Jag läser andras bokbloggar ofta, inte varje dag kanske men nästan så! www.bokbloggar.nu är min favoritsida!

Bokliga bekännelser

* Jag har ännu bara läst första boken om Harry Potter!
* Jag gillar inte Twilight alls, vampyrer ska icke glittra!
* Min bokhögar är större än vad min egentliga läs-tid tillåter
* Jag är "beroende" av bibliotek och lånar alltid för många böcker. Ibland skäms jag nästan när kvittot matas ut, då det är så himla långt!
* Jag blir väldigt väldigt lycklig om jag kan ge någon ett riktigt bra boktips och att denna någon sedan läser boken och gillar den väldigt mycket.

En vacker kärlekssaga med mörka undertoner

Oskar Källner, Tills tiden skiljer oss åt

 Recex ifrån författaren och Mix förlag 

Digital-media

Jag fick ett mail med en förfrågan om jag skulle vara intresserad av att läsa en e-novell. Först tvekade jag då jag vanligtvis inte läser e-media alls, sedan kollade jag upp författaren lite närmare och läste mer om själva novellens handling.  Jag kände då att jag verkligen ville läsa novellen så jag tackade ja till rec-ex av novellen och det ångrar jag verkligen inte då läsningen verkligen var något utöver det vanliga.

Historien i sig då, vad handlar novellen om? Sofia begraver sin älskade make Teo, han har dött i cancer och Sofia bestämmer sig för att hon ska se till att få tillbaka sin make. För att lyckas med det behöver hon resa bakåt i tiden och då vår tid ännu inte kommit så långt i utvecklingen skaffar Sofia en kryobädd för att kunna frysa ned sig själv i väntan på att tiden ska komma ikapp och man ska ha hunnit lära sig att resa i tiden. Hon bygger även en AI, en artificiell person som hon döper till Teo. Han ska vara hennes övervakare medan hon är nedfryst. Tiden går och världen utanför Sofias säkra bunker förändras många gånger om. Alltmedan Teo vakar vid Sofias sida. Jag blir djupt gripen av Teo och den kärlek som ryms inom honom och samtidigt så berörs jag av Sofias enorma vilja till att försöka rädda den "riktiga" Teo. Vi får följa båda två, Teo har egna loggar inbäddade i själva texten som man får ta del av. Novellen är en kärlekssaga men samtidigt också en fråga kring vem som är människa och vad mänskligheten är för något. En röd tråd är också den sorg som driver Sofia framåt och till att hon så desperat söker efter en möjlighet till att rädda sin Teo. Under resans gång hinner många årtusende utspela sig och världen och universum hinner förändras många gånger om, krig, katastrofer, ondska finns där hela tiden men även kärlek, godhet och en önskan om att få harmoni i världen. Jag är galet förtjust i Teos loggar, det är fascinerande att följa hans utveckling och förändring. Det är även via Teo som vi får en bild av världen som rusar på medan Sofia sover i sin kryobädd. Jag blir även orimligt arg på Sofia emellanåt, jag känner att hon utnyttjar Teo för att lindra sin egen sorg men utan att förstå att även han har förändrats. Oskar Källners sätt att skriva är mjukt och med en poetisk ton som gör att läsningen känns behaglig och där man gärna läser om meningar bara för att dom är så vackra.

Min första läsning av denna var en del av ett litet experiment, jag har länge försökt hitta något som jag kan läsa under dagtid och som kan fungerar som pausläsning när jag studerar. Jag läser på distans så jag läser hemifrån, en vanlig bok känns för bökigt att snutt-läsa en tio eller en kvart mitt på dagen men med denna novell har jag förstått att novell i telefonen är alldeles perfekt! För jag kan även ta med den ut, läsa medan jag väntar på sambon utanför affären tex eller i bilen på väg någonstans. Vanliga böcker fungerar även där men det var smidigt med att bara ha novellen i telefonen när det gäller kortare turer.   Dock så finns det även nackdel med noveller och det är när de är så bra som Oskar Källners novell är, så försöker man låtsas att man visst behöver en rast till fast man inte behöver det bara för att man måste få läsa lite till! =)  Näst läsning av novellen, för omläsning lär det blir, kommer jag avsätta tid åt och sträckläsa novellen för att kunna njuta extra mycket av den!

Sedan måste jag säga att jag läser vanligen inte böcker med inslag av/ bestående av SFI, det är inte min favoritgenre. Men medan jag läste Oskar Källners novell så reflekterade jag knappt över just det, SFI inslagen bara fanns där och var så naturligt invävt att jag fann att jag kände en en riktigt förtjusning och fascination över de världar Oskar Källner hittat på. En underbar novell helt enkelt och jag kommer definitivt hålla koll på Oskar Källner och försöka läsa mer av honom inom kort.

onsdag 2 juli 2014

Att tappa viljan att läsa

Min vilja till att läsa har tappats bort och jag har då även fått en känsla av en förlorad läsglädje. De senaste två veckorna har viljan att faktiskt sätta mig ned för att läsa en bok försvunnit, jag läser på kvällen innan jag ska sova men det känns så halvhjärtat. Jag har mängder av fina böcker hemma, högarna är lika frestande som alltid annars och biblioteket fyller upp med massa läsbara böcker. Men viljan att läsa saknas, den där riktiga läsviljan har försvunnit någonstans bland vardagsmåsten, olyckor, sjukdomar och studiekrav.

Så jag har en efterlysning att göra här: Om någon sett min läsvilja så snälla kontakta mig omedelbart, jag saknar faktiskt det lilla yrvädret.  Min läsvilja är en söt liten rackare fylld av intensiva känslor ifrån glädje, via sorg, ilska, vrede, lycka och allt däremellan och hen kan faktiskt vara rätt hyperaktiv emellanåt. Hen kastar gärna sig mellan böckerna, hen åker även gärna slalom mellan olika böcker bara för att det är så fruktansvärt spännande i den där boken medans den där andra är så innerligt fin och den där tredje är så himla intressant. Hen är även en rackare på att inbilla sig att ägaren till själva läsviljan har ofantliga eoner av tid över till läsning så hen peppar alltid på ägaren med klämkäcka utrop om alla de underbar böcker som väntar därute och som ägaren måste läsa omedelbart. Läsviljan kan vara rätt envis när hen sätter den sidan till, pockar på och kacklar förtvivlat när ägaren börjar förvirra sig bort och fastnar i dumma tv-serie eller dataspel eller liknande trams. Min läsvilja tror jag är en regnbågsfärgad liten tott, sprakande av energi och lycka som hela tiden vill hitta något nytt men som även trivs med att emellanåt få sjunka ner i en finstämd historia och få njuta i små små mumsbitar.Min söta lilla läsvilja är även en baddare på att skapa riktigt härlig läsglädje åt sin ägare.

Har någon sett hen? Snälla hör av er till mig, som sagt så saknar jag hen väldigt mycket och jag lovar att jag ska försöka sköta om hen på ett mycket bättre sett hädanefter. Jag ska inte tramsa med massa tv-serier eller dataspel. Högarna med böckerna är välfyllda med massa god "mat" åt det lilla livet och jag har en läslista lång som en hel arm med ännu mer "mat" åt hen. Jag lovar att tillgodose hens alla behov av läsbart material och jag ska även klappa om hen lite extra om hen bara ser till att komma hem snart igen.

Klädd för döden

Donna Leon, Klädd för döden

Donna Leons deckare tycker jag känns som en blandning av Kommissarie Montalbano och Kommissarie Barnaby, Sicilien blandat med lantliga England. Fast Kommissarien här heter Brunetti och han jobbar och bor i Venedig. Jag är väldigt förtjust i Brunetti, han är en jordnära polis som har en varm och kärleksfull relation med sin fru och sina två barn.  Vardagens Venedig är inte densamma som turisternas Venedig. I denna bok så råder en fruktansvärd augustihetta, värmen ligger som ett kastrullock över staden och Brunetti är slutkörd. Semestern hägrar enbart några få dagar bort, han och familjen ska lämna staden och åka till bergen. Bara tanken på bergen med sin svala luft och småkyliga kvällar fyller Brunetti med välbehag. 

Sedan dimper ett fall ner över Brunetti och han fastnar i staden. Ett fall som dessutom visar sig vara ännu snårigare än vad den första blicken ger. Brunetti ser semestern försvinna bort som en hägring i luften. Alltmedan värmen ökar alltmer och fallet i sig visar sig inte vara så snabbt avklarat som Brunetti hade hoppats på. Det är en man klädd i kvinnokläder som hittas ihjälslagen, platsen där han hittades är välkänd bland poliser som ett tillhåll för de prostituerade, En transvestit som mördats verkar det alltså vara, men så enkelt är det inte riktigt. Ledtrådarna leder Brunetti och hans kollegor ut på en jakt som visar sig att leda rätt in i de finare salongerna och till de rika överklassen. Kontrasterna mellan dessa två sidor av samhället är något som Donna Leon visar sig vara mycket skicklig på att skriva om, hon gör det utan att det blir överdrivet eller konstgjort. Åsikterna som hennes karaktärer har passar väl in på de som personligheter och tydliggör skillnaderna och svårigheterna som finns i samhället på ett snyggt sätt.  Detta är deckare med en vass syrlighet riktade mot problem i samhället men utan att det tar över utan det känns som en naturlig del av själva fallet och historien i sig. Personerna i Donna Leons deckare känns trovärdiga och intressanta. Brunettis familj är härliga personer och jag gillar att få lära känna dem lite mer för varje bok, Brunetti i sig är den sort av polis jag gärna läser om i en deckare. Smart, tänkande, jordnära och intellektuell. Spännande bok som lyckades väcka min vilja till att läsa igen! Och jag älskar verkligen miljöerna i boken! Venedig med alla sina kanaler och hur Brunetti får ta en båtbuss för att kunna förhöra ett vittne! Själva Venedigs historia finns även snyggt invävt i boken, precis som det var i även de tidigare böckerna.  Härligt är det i alla fall och jag är klart sugen på att åka dit faktiskt.

Juni

 Här  hittar ni som vanligt hela listan med länkar till de olika böckerna där jag skrivit vad jag tyckte om de olika böckerna.

Månadens bästa:  Joe Hill och Gabriel Rodriquez härliga serieroman Locke & Key
Månadens sämsta/mindre bra/ besvikelse:  Sophies historia av Jojo Moyes grep inte tag i mig på samma sätt som Jojo Moyes förra bok
Månadens fakta: 
Månadens finaste:  Oskar Källners novell Tills tiden skiljer oss åt
Månadens engelska:
Månadens intressantaste:  Att få prova på att läsa digital media och inse att man faktiskt gillade det =)
Månadens deckare/thrillerDonna Leons tredje deckare om kommissarie Brunetti var precis det jag behövde för att få igång läsviljan igen.
Månadens antal:  Juni månad har varit fruktansvärt hektiskt på många olika sätt. Kurs som avslutades i månadsskiftet, ny kurs startades och avslutades, en skadad sambo, en sjuk hund, utflykter och göromål av olika slag.  Allt detta har lett till en läsovilja hos mig, en känsla av att man vill läsa fast ändå inte på samma gång. En trötthet som alltså skapat en rejäl lässvacka men jag anar en ljusning för jag har så smått börjat läsa igen ordentligt. Och framförallt fått tillbaka läsglädjen igen. Så månadens antal landade på på 10 st, en markant skillnad ifrån förra månaden då med sina 17 böcker.