tisdag 28 juni 2011

Sådär ja

Nu är då bokpackningen klar! Jag har hittat en väldigt fin blandning som jag tror ska passa helt rätt.

Såhär ser den ut:
* Zadie Smith, Om skönhet: En skön bok detta, "feel good"
med humor hoppas jag
*Mo Hayder, Pig`s Island: Skräck på engelska! Härligt detta,
en ny bekantskap med
*Marcus Sedgwick, The book of dead day: Ungdomsbok, skräck 
och engelsk! 
*Edith Wharton, Oskuldens tid: En äldre bok, en klassiker
*Barry Unsworth, Gycklaren och döden: En historisk deckare/thriller 
om jag förstått saken rätt

söndag 26 juni 2011

Stephen King, Staden som försvann

Ben Mears anländer till den lilla idylliska staden Jerusalems Lot, en stad med prydliga via hus med verandor och välskötta trädgårdar, ett centrum med en drugstore och restauranger, Bondgårdar och små industrier utanför staden. Ben anländer en sensommardag till Salems Lot. Han har tillbringat sin barndom i staden och återvänder nu för att skriva en roman om staden och för att driva bort barndomens alla spöken. Men idyllen börjar krackelera, mystiska dödsfall, ett barn försvinner och människorna beter sig konstigt. En främling har anlänt till staden. En främling med en mörk och ond hemlighet.

King tar oss varligt i sin handen, och guidar oss genom Salems Lot. Han visar oss den frodiga parken i centrum, han visar oss alla dom prydliga och välskötta husen, med dom välklippta gräsmattorna,  han visar oss dom små bondgårdarna och han visar oss hur lugnt och tryggt det är i Salems Lot, stadens två sheriffer dricker mest kaffe än löser brott eftersom där inte finns några allvarliga brott att lösa. Han presenterar oss för stadens olika invånare, som berättar om sina liv i den lilla helamerikanska staden. Dom berätta om sina små vardagliga problem, om gudtjänster och kyrkkaffe, om grillkvällar under en varm sommarsol och dom berättar om livets alla små och stora problem. Men man känner sig iakttagen och bevakad. Man känner en kall ilning längs ryggraden och man tror man ser något i ögonvrån. Men där är ingen där när man vänder sig om. Men på kullen strax utanför staden vila Marstens House, som blickar ned på staden, bevakar en och som verkar ruva på något mörkt.  King bygger upp spänningen med små penseldrag och han smyger in små detaljer av ren och skär skräck. Hans miljöbeskrivningar är väldigt detaljrika och det är väldigt fascinerande att läsa om alla olika karaktärer i Salems Lot. Salems Lot är en av Kings tidigare böcker och det är dom jag brukar gilla allra mest. Där man inte riktigt kan sätta finger på vad det är som fel i den annars så idylliska bilden. Här gillar jag verkligen hur King använder sig av vampyrmyten, här är vampyren precis lika kall och ondsint som Bram Stokers Dracula. Vampyren är inte bildskön, känslig och ömtålig som känns som den mer vanliga bilden i dagens alla vampyr serier. Jag gillar verkligen den äldre vampyren, mycket mer än dom mer moderna vampyrerna som är mer mänskliga än ondsinta. I efterordet av John-Henri Holmberg beskrivs denna myt väldigt fint och ingående, och det ger ännu en dimension av historien. Väldigt intressant och trevligt. Översättaren Lennart Olofsson har gjort enligt mig ett gott arbete och språket flyter på fint. Inga konstiga hack eller udda översättning som inte passar in. Mycket trevligt.

tisdag 21 juni 2011

En mycket viktig fråga

Nu alldeles snart så ska vi äntligen bege oss söderut, hem till kära familjen. Bara en och en halv vecka kvar nu. Och då är det en väldigt viktig fråga som måste avhandlas först, om packningen. Nej nej, inte packning som i packning av kläder och sådant oviktigt utan packningen med stort P eller rättare sagt stort B. Bokpackningen är det jag pratar om om här. En vecka ska vi vara borta på ett ungefär, resan i sig innebär långa tågtider så antalet bör nog hamna på runt 5 st tror jag. I värsta fall så får jag länsa kära mams bokhylla eller leta rätt på en bokaffär! Men nu när antalet känn bestämt så måste jag bestämma innehållet. En perfekt blandning måste det vara, gärna en feel-good roman av det lättare slaget för den där mysiga läsningen, gärna en deckare av den bättre sorten eller kanske en skräckroman för den där lite mörkare läsningen, gärna en ungdomsbok av bra sort och den är i princip redan bestämd, en engelsk sådan blir det och då någon av dom som är på väg hem till mig just nu, sedan gärna en lite tyngre, kanske en klassiker av något slag och här tror jag att jag vet vilken det blir och sedan kanske en oväntad bok av något slag, en ny bekantskap kanske rentav? Det tror jag blir en utmärkt bokpackning, jag återkommer med exakt vilken när det är bestämt.

En nattlig tankegång

Jag påbörjade i natt en bok, en ya-bok (ya=youngadults) som innehåller bla varulvar och kärlek ( den är verkligen så  mycket mer än det men en översvallande och sjärnögd rec får vänta tills den är helt slut). Och mina tankar började snurra igen angående detta med olika sorters litteratur. Jag kände en gång i tiden en person, en person som närapå skadade mitt läsintresse svårt och hämmade mig sp mycket att jag under en tid inte kände den där äkta och innerliga glädjen över att få öppna en bok. Anledning var att det bara var viss sort litteratur som räknades, litteratur som var tung och allvarlig, läsningen måste vara seriös och ge dig som läsare något viktigt. Att läsa enbart för njutning eller en stunds verklighetsflykt var väldigt främmande, helst skulle böckerna vara av det äldre slaget med med stora tunga namn på bokryggen. Deckare, underhållningsromaner, topplisteböcker och fantasy var bara för packet/pöblen, inte något en seriös och viktig läsare läste. Och detta gör mig än idag förbannad. Det är så snobbigt och så trångsynt tänkt. Att läsa ska vara precis det du som läsare vill ha det till, lärdom, en verklighetsflykt, kunskapshämtande, njutning eller avslappning. Innehållet och namnet på ryggen ska inte spela någon roll, inga måsten eller tvång. Älskar du att läsa enbart deckare så är det precis så det ska vara, älskar du bara fantasy så är det lika bra det och älskar du bara tunga ryska författare så är det med lika bra. 

Men du ska aldrig håna någon annans läsning för det är småaktigt och snobbigt. Visst kan jag själv tycka med att där finns författare som har mer tyngd i sina namn än andra, dessa författare har blivit klassiker av en anledning och många av dom har än idag något att ge nya läsare. Men du ska läsa dom för att du vill det och inte av någon annan anledning. mitt eget läsande är väldigt brett, jag blandar gärna högt och lågt, bredd litteratur med smal sådan, moderna författare blandas med författare som dog för över hundra år sedan. Och jag trivs med denna ständiga mix, jag gillar att vandra runt i olika landskap och hitta nya bekantskaper lite överallt. Men jag vidgar gärna mina gränser, utforska gärna vad som göms bakom det där staket där borta, där det ex står Ya på. Tittar in bakom och utforskar det som finns där. Och så vill jag har mitt läsande, vitt och brett, spretandes åt alla håll och kanter. Men detta med snobbism inom läsningen finns även inom ex musik, för visst är lite finare att lyssna på klassik musik än tex hårdrock? (Här får jag även genast upp två bilder huvudet, två bilder som egentligen gör mig till rätt fördomsfull men jag inser att mina bilder inte behöver vara fastlåsta utan är nog rätt flexibla egentligen. Tänk själv på Hårdrock, föreställ dig en bild av en person som lyssna på hårdrock och tänk nu på en person som lyssna på klassisk musik......)  

Läsningen ska vara en njutning, inget annat. Oavsett vilken sorts roman det än är, oavsett vilket namn som står på bokryggen och oavsett vilken form av historia det är. Läs för din egen skull och ingen annans skull.

Gayle Forman, När jag lät dig gå

SPOILER: Har du ännu inte läst Formans första bok Om jag stannar så sluta läs då för det är omöjligt att skriva om bok nr 2 utan att ge bort lite för mycket information.






3 år har gått sedan den hemska olyckan då Mia förlorade hela sin familj och hon tvingades till ett val. Mia är nu en berömd cellist och hennes pojkvän från då Adam är en mycket berömd rockstjärna i bandet Shoting Star. Men deras vägar har lett till att dom splittrats och för Adam innebär det en fruktansvärd sorg då han inte förstår varför hon gick eller han kanske förstår men han vill inte förstå. För att vara utan Mia är som att försöka andas under vatten. Men en dag så råkar dom mötas i New York...

Så i denna bok nr 2 så är det Adam som är berättaren och han är så trasig och så vilsen. Livet snurrar på för fort för honom och den musik som en gång betydde allt för honom är nu bara tungt och hjärtlöst. Återigen så har Forman skrivit en varm, innerlig och vacker historia.Jag gillar verkligen att en del kapitel börjar med ett kort stycke ur någon av de texter Adam skrev, just ur dom låtar han skapade när han var som mest nedbruten efter att Mia lämnat honom och just dom låtarna som gjorde så att Shoting Star blev ett stort och känt band.  Som detta stycke ifrån sidan 81;

"The clothes are packed off to Goodwill
I said my good-byes up on that hill
The house is empty, the furniture is sold. 
Soon your smells will decay to mold, 
Don`t know why I bother calling, ain´t nobody answearing,
Don´t know why I bother singing, ain´t nobody listening"

Tonen är mycket mörkare i denna bok och den är vuxnare med. Karaktärerna har förändrats, mognat och blivit äldre. Och det känns fint att den övergången går så smidigt, från bok ett till bok två, det känns naturligt och äkta.Jag hoppas Gayle Forman fortsätter skriva för detta är ett författarskap jag vill följa och fortsätta läsa. Bok ett Om jag stannar är på väg hem just nu, fast på engelska då. Ska bli intressant att se om där är några skillnader i språket. Översättare till denna bok är Lena Karlin som enligt mig gjort ett fint arbete, det känns trovärdigt.

torsdag 16 juni 2011

Att komma hem

Att läsa vissa författare är som att komma hem. Man känner sig trygg och van vid deras karaktärer, deras historier och deras miljöer. Författarens ord hittar rätt inom en direkt, man andas lugnare och man slappnar av i tryggheten inför det bekanta och hemvana. Vissa författare blir som bekanta man gärna återvänder till, hälsar på hos och man stannar gärna kvar en lite längre stund. Dom blir ens säkerhetszon, där man vet att man kan bara slappna av och njuta av boken. Jag har ett par sådana författare som jag gärna använder som ett slags litterär "snuttefilt", för jag vet att dom ger mig det jag behöver och jag kan ge mig direkt in i historien utan några hinder på vägen. Med detta menar jag inte att dessa författare skriver samma historia om och om igen, utan att dessa författares sätt att skriva och berätta är så hemvant och man behöver inte treva sig fram bland okänd mark utan man kan direkt koppla av och låta sig föras direkt in i historien. Senast igår hittade jag tillbaka till en sådan författare, Stephen King, en av hans tidigare böcker som är mina favoriter. Här har vid bekanta fenomen såsom Maine, en idyllisk småstad, vanliga människor, mörker som lura runt hörnet och en sakta stigande skräck. Dom där detaljerna som jag gillar mest hos King, allt fanns där i Staden som försvann (Jerusalems Lot).  Jag tyckte om Ben Mears, Mark Petrie, Matt Burke och dom andra huvudkaraktärerna, jag trivdes att umgås med dom.  Jag har många sådana trivselförfattare såsom tex Stephen King, Joyce Carol Oates, Selma Lagerlöf, Hjalmar Söderberg, Ellis Peters, Reginald Hill, Dennis Lehane, Ken Follet mfl. Sen dyker det upp nya som jag vet att jag kommer trivas med på samma sätt och som kommer göra att jag gärna läser om dom många gånger såsom Gayle Forman, Jonthan Tropper, Marianne Cedervall, Markus Zedgwick, Christopher Paolini, Tana French. Sedan finns det naturligtvis en mängd författare till som jag gillat väldigt mycket och trivts bra med men som kanske inte riktigt kvalat in här ännu. Dom finns kvar hos mig som små glimrande korn och kanske växer dom med tiden. Men just vissa blir den där litterära "snuttefilten" som man kan ta till när behöver ha något bekant, något hemvant och tryggt. En slags litterär tröst helt enkelt.

tisdag 14 juni 2011

Jonathan Tropper, Konsten att tala med en änkling

Doug träffade sitt livs stora kärlek Hailey och han har nu förlorat henne. Hans liv är i spillror och han vill ha det så. Han vill bli lämnad ifred, dricka ifred och vara arg ifred. Han är knappt trettio år gammal och hans sorg är så stark. Men Doug har en stark tvillingsyster och en strulig styvson som båda vill ha tillbaka honom ut i verkliga livet.  Även om detta projekt möts med hårt motstånd så ger dom sig inte.

Detta är en pärla till bok, en bok som träffar mitt i prick. Boken är fylld av sorg och förlust men också lika mycket svart humor. Dougs kärlek till Hailey är så stark och så smärtsamt vacker. Och han kraschar så hårt när hon inte längre finns där i hans liv. Jag mår bra av att läsa denna bok för trots att den handlar om sorg och förlust så är den en varm, ömsint och underbar bar bok,  och jag skrattar och jag gråter om vartannat. Läsningen går fort, inte för att den är för lättsam utan för att den är så förbannat bra. Språket är rakt, ärligt och naket. Tankarna kring relationer, kärlek, familj och sig själv är smarta och fyllda av bitsk men varm humor. Jag kan bara säga Läs den! 

Översättaren är Peter Samuelsson och han har gjort ett strålande jobb. Orden har fått behålla sina vassa kanter, dom får lov att bitas och svordomarna som Doug gärna och frekvent använder får vara kvar. Ett mycket bra arbete där nyanserna känns äkta och översättningen verkligen fungerar. 

måndag 13 juni 2011

Intressant upptäckt

Jag har startat ett litet projekt, att börja läsa mer engelska böcker, dels för att många författare som jag gillar dom blir inte översatta här i Sverige och dels för att träna på språket i sig. Jag påbörjade en bok men får nog tänka om en gång till för den nivån passade inte mig just nu. Så därför är i detta nu tre ungdomsböcker på väg hem till mig. Men min upptäckt rör om den korta stund då jag läste den boken, att jag ännu mer än vanligt "läste" i bilder. Alltid när man läser så skapas det ju bilder, en slags film som rullas upp framför en. Man ser karaktärerna, man ser miljöerna och detaljerna, man får en bild av boken helt enkelt. Men när jag läste den engelska boken så blev detta på något sätt ännu tydligare, att när jag inte riktigt greppade hela innebörden av vissa ord så kompenserade min "film" i huvudet  detta på något sätt och skapade en djupare bild. Det var en väldigt intressant upptäckt faktiskt. Svenska kan jag ju, jag känner och förstår nyanserna i orden. Jag förstår att vissa ord kan betyda olika saker när dom är tillsammans med olika ord. Jag vet att det kan finnas en djupare meningen bakom orden, en metafor eller något liknande. Men engelskan är ännu så blankt, jag förstår orden och begriper vad dom betyder men dom där små nyanser, dom finare detaljer, dom finns där inte riktigt ännu. Så kanske jag läser in en starkare bild och på så sätt kan jag förstå helheten genom bilden i huvudet även om vissa av orden saknas.

Jenny Valentine, Hitta Violet Park

Lucas Swain ramlar en sen kväll in på en taxistation på jakt efter en taxi. Väl där möter han Violet Park eller rättare sagt han får syn på den urna hon befinner sig i. Violet glömdes i en taxi och har sedan stått i flera år på en hylla inne på taxistationen. Lucas tycker inte om att hon ska stå där helt ensam utan han lyckas övertala taxiägaren att Violet tillhör honom för Lucas känner att han måste få veta vem hans nya vän är. Samtidigt så letar han även efter svar på vart hans far tagit vägen. Kan dessa två har något gemensamt? Violet och hans far?

Lucas är en ung kille som har många frågor, frågor som han känner att han måste få svar på. Som vart tog hans far vägen? Vem är Violet Park? Lucas blir smått besatt i sin jakt efter sin far, han klär sig i hans kvarlämnade kläder och konflikterna med hans mamma bara växer.mamman, syster och den inåtvända lillebroder är också dom övergivna och kvarlämnade men Lucas är en förvirrad och vilsen kille som omvandlar sin far något stort och magiskt och han kan inte se bakom denna bild. Men under resans gång får Lucas lära sig mer om sin far, om sidor som inte är så vackra och Lucas bild av sin far måste ändras. Samtidigt som han får lära känna Violet Park, en dam som kanske har med hans far försvinnande att göra. Boken handlar mycket om att mogna och att lära känns sig själv. Det handlar även om sorg och döden men även om kärlek och humor. Det är en välskriven historia med ett jämt och fint flyt i texten. Man följer olika ledtrådar, man hänvisas åt olika håll och får några pusselbitar i taget och mot slutet så har allt väldigt skickligt vävts ihop till en intressant, fin och charmig historia. Lucas Swain är en originell karaktär och man följer gärna med honom under resans gång för det är roligt att vara med honom. Man trivs i hans sällskap helt enkelt. Översättaren är Helena Ridelberg och jag känner att hon är gjort ett gott arbete med översättningen, känns troget originalet.

fredag 3 juni 2011

Maj

En ännu en månad har gått, även denna full med bra böcker. Blev väldigt mycket läst denna månad, men går hemma ju så vad ska man göra. Sen gömmer listan även två ungdomsböcker, en novellsamling och två väldigt tunna böcker som lästes ut på väldigt kort tid. Jag hinner ju inte recensera alla böcker, då hade jag fått ägna väldigt mycket tid här framför datorn och det orkar jag inte med, men är det någon bok jag inte skrivit en längre rec om så säg bara till så ordna jag till det. *ler* Dom jag inte skriver kort rec om här i listan dom finns det en längre rec om här på bloggen.

Maj
* Monica Ali, I köket **** Gabriel Lightfoot är köksmästare på Imperial Hotel men han planerar i hemlighet att öppna en egene restaurang. Så en dag hittas nattstädaren död i källaren och allt Gabriel byggt upp raseras som ett korthus. Välskrivet, intressant och trevlig läsning.
*David Nicholls, En dag *****
*Kate Morton, I det förflutna ****
*

*Richard Monatari, Dödscenen *** Byrne och Balzano får ytterligare ett väldigt svårt fall att lösa. Denna gång är det en person som härmar dödscener ur välkända filmer och snart så är jakten i full gång. Även denna är välskriven och full av action. Mörkt men inte för mörkt.
*Sissel-Jo Gazan, Dinosauriens fjädrar ** Denna bok gilla jag inte väldigt mycket och minns ärligt talat inte mycket av. Det är en forskarstudent som skriver en uppsats om att dinosaurierna härstammar ifrån fåglar. Mord inträffar, flera olika bihistorier påbörjas, flera spår leder runt en och jag fann det en aningen rörigt. Nä denna bok passade inte mig alls.
*Michael Conelly, Svart Eko *** Här får vi möta Harry Bosch för första gången, en egensinnig kriminalare och en enstöring till man. Jag gillade denna bok, fann Bosch intressant att följa om än en aningen butter och inåtvänd. Fallet i sig var otrolig välskrivet och spännande. Gillar miljön med, Hollywood och Los Angels.
*Jessica Koltherjan, Nattfjäril *****
*Anna Gavalda, En dag till skänks **** Fyra vuxna syskon ska på ett bröllop men bestämmer sig att för en dag rymma, strunta i alla måsten och krav. Bara få vara tillsammans dom fyra. En vacker, stillsam och tankvärd liten bok (den e pytteliten, mindre än en pocket). Jag älskar verkligen Gavaldas språk och känsla.
*Richard Montari, Villebråd **** Ännu en gång möte vi Byrne och Balzano, denna gången är fallet som får verkligen mörkt och otroligt skrämmande. Ett fall som är kopplat till sagor och till Philiadelphias mörka floder.  Tätt skrivet och svarta undertoner.
*Jonas Karlsson, Det andra målet *** En novellsamling, där alla noveller på något sätt hör ihop. Rappt skrivet, kort och kärnfullt.
*Marcus Zedgwick, De som går igen ****
*Jenny Valentine, Hitta Violet Park ****
*

*Tad Williams, Slottet i Skuggmark **** Del ett i en fantasyserie som utspelar sig i landet Eion.
*Tad Williams, Den skinande mannen ****Del två i samma serie. Skriver mer om dom senare.
*Lena Kjersen Edman, Böcker som samtalar(F) *** En intressant och faktaspäckad bok om hur böcker tenderar att samtala mellan varandra. Handlar om Intertextualitet. Om handlingar som återkommer och om rollfigurer som får nytt liv av en helt ny författare. Oerhört fascinerande.
*Giorgi Falleti, Jag dödar **** Monaco, ett glittrande paradis där allt handlar om yta och pengar. Där lyx är ett vardagsbegrepp. Nu har en seriemördare tagit sitt grepp om paradiset och han ringer i förväg och varna i radion att han dödar. Detta är en tegelsten till deckare, ca 650 sidor. En längre rec kommer då denna bok kräver mer utrymme.