måndag 16 maj 2011

David Nicholls, En dag

15 juli 1988, Emma och Dexter har tagit sin universitetsexamen och dom tillbringar en natt tillsammans. Dagen efter skils dom åt. Men dom kommer att vara i varandras liv på ett eller annat sätt. Vi får följa dom under en dag, den 15 juli, ett år i taget.

Det är svårt att beskriva denna bok just på grund av det annorlunda upplägget. Det enda jag kan säga är LÄS! Detta är en fantastisk, ljuvlig och smärtsam bok om livet, om val, om kärlek och om sorg. Det är helt enkelt en underbar läsning och jag slukar den. Det är en varm läsning, intensivt och vackert. Jag lånade denna på biblioteket men jag ska se till att införskaffa den då denna bok måste bo i min bokhylla.  Ingen lång rec denna gång för jag vill att du ska läsa den helt enkelt och själv få ta del av denna pärla till bok. Det tar ett tag att komma in i det annorlunda berättarsättet, att vi bara får en enda dag per år. Men sakta så växer det sig fast och man bara följer med strömmen. Jag är nog lite kär i denna bok och blir lite mållös (ordlös) och vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara varför denna bok är så fruktansvärt bra. Men som jag skrev i ett annat inlägg så finns det vissa böcker som glimrar lite extra mycket, som stannar kvar hos en och ger mig som läsare något alldeles extra. Detta är en bok som glimrar väldigt mycket.

Jag var en aningen nervös inför att läsa denna bok, den har och är väldigt hypad och alla bara älskade den. Jag blir lite avigt ställd då, lite rädd för att läsa boken ifråga då. Att om jag läser boken och tycker att den är rätt kass egentligen, då blir jag lite undrande om det är mig det är fel på som inte förstår bokens enorma storhet enligt hypen. Därför avvaktar jag lite, låter tanken på ev läsning få mogna lite först och sen när den värsta stormen lagt så ger jag mig i kast med boken. Allt för att jag ska kunna läsa med mina egna ögon och inte vara påverkad av vad alla andra tycker om boken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar