lördag 27 augusti 2016

Simma med de drunknade av Lars Mytting

Lars Mytting Simma med de drunknade

Handling:
Hösten 1971 hittas ett norskt-franskt par döda i Frankrike. Deras tre år gamla son Edvard är spårlöst försvunnen men hittas fyra dagar senare på ett sjukhus tolv mil bort. Var Edvard har befunnit sig under tiden, och om det verkligen var en slump att hans föräldrar klev på en kvarglömd mina från första världskriget, förblir en gåta. 

Edvard växer upp hos sin fåordige farfar på en potatisgård på norska landsbygden. Och det är när hans farfar dör i början på 90-talet, och det oväntat dyker upp en vackert snidad träkista från en släkting som Edvards tillvaro vänds upp och ner. Han beger sig ut i den stora världen för att finna svar på sitt livs frågor. Sökandet leder honom till Shetlandsöarna och tillbaka till Frankrike, där han tvingas gräva i de mörkaste hörnen av sin familjs historia. En historia som är nära sammanvävd med de stora tragedierna i Europa under 1900-talet. 


Vad jag tyckte:
Simma med de drunknade är en bok som förtrollade mig totalt. Det är en episk skildring av en ung mans liv kopplat till de största tragedierna i Europa under 1900-talet. Det är en svindlande resa vi ger oss ut på, läsningen är snirklig och tar oss på många omvägar och jag kan inte annat än att älska det. Edvard är en fascinerande människor som har mängder av kunskaper om vitt skilda områden och vi som läsare får under läsningens gång lära oss allt om tex potatisodling, vapensmide, flambjörkar och träsnideri.

 Detta är en märklig berättelse som nästan drunknar i alla sina ord men där jag verkligen gillar det omständliga och ordrika berättandet. Lars Myttings karaktärer är levande och komplexa figurer som det tar tid att lära känna. Lars Mytting skildrar också väldigt väl hur komplexa relationer mellan människor kan vara och hur händelser kan påverka och förändra en syn på andra människor.  Hans miljöskildringar är vackra och skapar stämningsfulla bilder som utökar berättelsen ytterligare. Som läsare är det bara att försöka följa med i alla de sidospår som uppstår för i slutänden kommer allt att på något märkligt sätt ändå höra ihop med varandra. Simma med de drunknade är en storslagen skildring som jag njuter av att läsa. Det känns faktiskt lite tråkigt att boken tar slut för trots alla ord och historier så vill jag inte lämna Edvard och berättelsen. Jag vill stanna kvar i Lars Myttings säregna värld ett tag till

fredag 26 augusti 2016

Två sekunder i Byron Hemmings liv av Rachel Joyce

Rachel Joyce, Två sekunder i Byron Hemmings liv

Handling:
År 1972 läggs två sekunder till tiden, för att balansera klocktiden med jordens rörelse. Byron Hemmings visste detta eftersom James Lowe hade sagt det till honom. James Lowe var den smartaste pojken i skolan. Men hur kan tiden ändras?

När tiden flyttas fram sker det ofattbara. När Byrons mor kör honom till skolan den morgonen är hon stressad. Hon gör ett oförlåtligt misstag och deras perfekta värld krossas för alltid. Går det att skylla på de två sekunderna? Kan det som hände någonsin rättas till?


Vad jag tyckte:
Jag älskade författarens tidigare bok om Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd så därför blev lite av en besvikelse att jag inte blev lika förtjust i hennes andra bok.  Två sekunder i Byron Hemmings liv är utan tvekan en stark bok med en betydligt mörkare botten än den om Harold Fry. I denna boken lyfter Rachel Fry upp psykisk sjukdom med både hjärta och smärta. Det som hindrar mig att blev helt förtjust är Byron själv, han är ett väldigt speciellt barn och jag kan inte riktigt med honom. Dock så växer min förståelse för honom under läsningens gång och medan jag läser så växer klumpen i magen. Det är direkt obehagligt att lära sig om varför Byron är som han är. Hans berättelse utspelar under 70-talet och hans skildring om hur viktigt det är med en perfekta familjen gör riktigt ont att läsa om. Den tyranniska fadern som förväntar sig perfektion och inget annat av sin familj.

 I nutid läser vi om Jim som till stora delarna av sitt vuxna liv suttit på psykiatriska kliniker. Hans berättelse berör mig starkt och det gör riktigt ont om att läsa om hans ständiga strävan efter att försöka passa in. En scen i boken fick mig nästan att gråta av förtvivlan, Jim har tvångstankar och hans måste göra vissa saker när han väl kommer hem till sin husvagn. En ritual som måste återupprepas om det blir minsta fel. I denna scen har han kommit hem efter varit med om en olycka, hans ben är gipsat, det är vinter och denna eviga ritual som han tvingas igenom. Kölden, smärtan och förtvivlan gör ont att läsa om. Rachel Joyce är skicklig på att skildra känslor och det inre livet på ett trovärdigt sätt. Men Två sekunder... är inte bara sorglig och mörk utan här finns också hopp och vänskap. Detta gör Två sekunder... till en lättläst och underhållande läsning som berör samtidigt som det gör gott.

torsdag 25 augusti 2016

Snökimonon av Mark Henshaw

Mark Henshaw, Snökimonon

Handling:
Auguste Jovert har just gått i pension som polisinspektör i Paris när han får ett brev från en kvinna som säger sig vara hans dotter. Kort efter att han fått hennes brev, som han slänger, möter Auguste sin nya granne, Tadashi Omura, juridikprofessor från Japan. 

Herr Omura ställer kryptiska frågor om fäder och döttrar. De två äldre grannarna börjar träffas regelbundet och berättar om sina liv för varandra. Två väsensskilda liv som med tiden tycks vara mer lika än Auguste först anar. Men efter en tid upplever han samtalen som både olustiga och skrämmande. Historien han viras in i blir allt mer obehaglig. 


Vad jag tyckte:

Snökimonon är en säregen bok som både är poetiskt vacker men samtidigt också svårtydd i sina sirlighet och med alla de snirkliga vägarna berättelsen leds igenom. De två äldre männen som delar med sig av sina livshistorier är två annorlunda karaktärer som jag har svårt att få grepp om. Det tog faktiskt tid för att läsa för jag fick aldrig till ett jämnt läsflyt. Jag försjönk en stund i den, tappade fokus och riktning, slutade läsa, återvände men jag kom aldrig riktigt in i den. Jag finner inte boken dålig för jag gillar att läsa böcker som utmanar mig.

Boken är skriven på ett väldigt vackert sätt men också väldigt avskalat. Det barsmakade språket lyfter fram det bildrika på ett väldigt fint sätt och även om jag har svårt att ta mig in i boken så känner jag att under läsningens gång att det ändå växer fram en stark känsla för boken.  Det innerliga i historierna är både skrämmande och väldigt obehagliga att läsa. Snökimonon är en märklig bok som jag trots allt vill rekommendera. Läs den och låt er gå vilse i en skimrande vacker bok men kom ihåg att det kan ta lite tid innan ni blir helt förtrollade av boken.

onsdag 24 augusti 2016

Ett veck i tiden av Madeleine L`Engle

Madeleine L`Engle, Ett veck i tiden
Rec-ex ifrån Modernista förlag, Tusen tack!

Handling: 
Det är en mörk och stormig natt. Tonåriga Meg Murry sitter i sitt rum på vinden, lyssnar på blåsten som river i huset och funderar för sig själv. Hon vantrivs med sin kropp och sitt utseende. I skolan är det mesta jobbigt och krångligt. Och hennes pappa, vetenskapsmannen, har försvunnit efter att ha jobbat med ett mystiskt experiment på uppdrag av regeringen.

Men det är inte bara Meg som är vaken den här natten. Mamma och lillebror Charles Wallace är också uppe, för den mystiska tanten Fru Vadå har kommit på besök och slagit sig ner i deras kök – och hon verkar veta en hel del både om vart Megs pappa kan ha tagit vägen, och om hur de ska kunna få tillbaka honom.

Vad jag tyckte:
Ett veck i tiden är en av de märkligaste böcker jag läst på länge men samtidigt också den allra vackraste boken jag läst på länge. Ett veck i tiden är en kort bok som rymmer oändliga lager av nyanser såpass många att när jag läst ut den första gången läser jag om den igen. Denna gången stannar jag vid speciella stycken och läser dom igen bara för att det är så vackert och så sorgligt och så starkt på en och samma gång. Samtidigt läser jag om för att jag vill se om jag förstå det märkliga lite bättre vid en andra läsning. 

Ett veck i tiden är en klassisk SFI-bok som på sin tid, den kom ut 1962, var banbrytande i och med att det är en kvinnlig huvudperson. Denna någon är Meg, en ung kvinna som jag tar direkt till mitt hjärta och när slutet kommer så är gör det så förtvivlat ont i mig att läsa om Megs kamp. Men Ett veck i tiden är inte bara en mörk historia utan det är också en berättelse om hopp och kärlek. En bok som lyfter frågan om gott och ont till en helt ny nivå och om kraften i att kunna älska är en avgörande maktfaktor. Komplexa ideér om tid och rum och om vetenskapliga frågor ryms tillsammans med allt detta. Och tillsammans bildar de en helhet som är helt oöverträffbar. Karaktärerna är i sig helt fantastiska, de är komplexa, mänskliga och utomjordiska, de är vackra och hemska allt i ett. Lilla Charles blir även han en favorit med sitt lillgamla sätt och sin stora omsorg för alla runt honom.

 Med ett sirligt språk utan för mycket krumbukter berättas en säregen historia som utspelar sig både på jorden och ute i rymden. Skildringarna av livet ute i rymden är skickligt gjorda och trovärdiga. Det finns en tydlighet i L`Engles sätt att berätta om svåra saker som gör att jag ändå förstår även om jag inte helt förstår ändå.  Ett veck i tiden är en bok som tåls att läsa flera gånger om och som är väl värd att åter igen ges ut. Tydligen ska det skapas en film, av samma team som gjorde filmen Frost. En film jag definitivt kommer att se. 

Ett veck i tiden rekommenderar jag till alla som vill läsa något som är både vackert och märkligt på samma gång. Till er som vill läsa något som utmanar er men samtidigt bjuder in er med sin tydlighet. Det är en bok som värmer hjärtat med sina karaktärer och sina målande beskrivningar.  

Poppy Pym och Farons förbannelse av Laura Wood

Laura Wood, Poppy Pym och Farons förbannelse
Rec-ex ifrån Modernista förlag, tusen tack!

Handling:
Poppy Pym var bara ett spädbarn när hon övergavs av sina föräldrar och lämnades till en kringresande cirkus. Som tur är fick hon en underbar uppväxt på cirkusen, omgiven av akrobater, trapetskonstnärer, jonglörer och den karismatiska föreståndarinnan Madame Pym.

Men när hon fyller elva år bestämmer hennes cirkusfamilj att det är dags för Poppy att få en mer traditionell utbildning – och skickar henne till den tjusiga internatskolan Saint Smithen’s. Först trivs hon inte alls. Skolan är raka motsatsen till den härliga tillvaron på cirkusen.

Men så blir en antik egyptisk ädelsten stulen och det börjar hända saker på skolan… Mystiska saker. Otäcka saker! Poppy kallar samman hela sin cirkusfamilj för att tillsammans med dem leta rätt på ädelstenen och få slut på farligheterna. Men kommer de att hinna? Eller kommer de alla att drabbas av Faraos förbannelse?

Vad jag tyckte:
Åh vad jag gillade detta! Poppy Pym och farons förbannelse en sprudlande varm och rolig berättelse som gör en på bra humör. Poppy Pym är en charmig karaktär som jag verkligen gillar och hennes galna, lätt karikatyr-artade cirkusfamilj är underbara att läsa om. Blandar man sedan in en internatskola, en förbannelse och spänning blir det ett riktigt läsäventyr.

 Jag älskar  också  hur vänskapen mellan Poppy Pym, Kip och Ingrid skildras, det är så varmt berättat och det känns fint att Poppy får träffa så underbara vänner som de. Berättelsen återges direkt av Poppy och jag gillar verkligen det direkta tilltalet författaren använder sig. Jag blir också förtjust i hur Poppy jämt och ständigt riktar sig direkt till mig som läser, det är finurligt gjort för det gör mig som läsare mer involverad tycker jag. Dessutom så finns det en knäpp och lätt skruvad humor i boken som gör att jag fnissar högt flera gånger.

Ibland behöver man något snällt och gulligt, något som är trevligt och lättläst men samtidigt underhållande. Och Poppy Pym gav mig precis det när jag behövde det som mest. Jag förstår dock inte alls liknelserna med Harry Potter eller Pippi Långstrump. Poppy Pym är helt enkelt Poppy Pym och det behövs inte jämföras med något utan boken klarar sig gott på egna ben.

Temainlägg: Hemligheter och hus i Cornwall

Detta temainlägg kommer handla om hemligheter och hus förpackat i mysigt brittiskt format!


Först tar vi och besöker Black Rabbit Hall:
Eva Chase, Tillbaka till Black Rabbit Hall

Lorna och hennes fästman letar efter ett lantställe som de kan använda vid sitt bröllop. De hamnar på Black Rabbit Hall. En plats som döljer en mörk tragedi som utspela sig på 60-talet. Huset tillhör då som nu familjen Alton. Black Rabbit Hall var deras sommarställe, beläget i Cornwall. Historien har två spår, det nutida med Lorna och en dåtida som skildrar familjen Altons öde. Det är brittiskt, det är mysigt, det är hemligheter och ett hus som jag mer än gärna velat åka till. Det är en berättelse som flödar av känslor och innerligheter, det är fröjd att läsa och jag njuter hela tiden. Berättelsen är välskriven med levande karaktärer som man verkligen bryr sig om. Eva Chase målar också upp stämningsfulla miljöer. Tillbaka till Rabbit Hall är en bok jag varmt kan rekommendera. Nu när hösten så sakta börjar krypa allt närmare så passar denna bok utmärkt i soffan tillsammans med något varmt att dricka!


Därefter förflyttar vi oss till ett hus som blev lämnad åt sig öde för många år sedan:
Huset vid sjön av Kate Morton.

Även här befinner vi oss i Cornwall faktiskt! Denna gången så är det faktiskt en polis vi får följa, men det är inte någon deckare Kate Morton ger oss denna gång. Bara en något annorlunda huvudkaraktär om man jämför med Kate Mortons tidigare böcker. Sadie Sparrow är en ung polis som för tillfället är ledig, ett fall som tog olyckliga vändningar har gett henne denna ofrivilliga ledigheten. Så hon besöker sin morfar i Cornwall och där snubblar hon bokstavligen talat över ett övergivet hus. Ett hus där en fruktansvärd tragedi inträffade för sjuttio år sedan där en liten pojke vid namn Theo försvann spårlöst under en midsommarfest. Även här har vi två spår, dels det nutida som berättas av Sadie. Dels det dåtida som återberättas av Alice Edevane, tidigare boende som dottern till familjen i huset vid sjön. Det var hennes lillebror som försvann och hon har aldrig återvänt dit efter den tragiska händelsen. Numera är Alice en känd deckarförfattarinna och när Sadie börjar undersöka vad som egentligen hände den där midsommaren så börjar hemligheterna komma upp i ljuset. Huset vid sjön är en klassisk Kate Morton och även denna gång levererar hon en läsvärd, spännande och välskriven berättelse fylld med levande människor och stämningsfulla miljöer.  En njutning att läsa! Underbar berättelse där vi bitvis får ta del av hemligheterna och när vi tror att vi vet vad som egentligen hände så fördjupar Kate Morton berättelsen ytterligare. Skickligt gjort!

tisdag 23 augusti 2016

Zombiefeber av Kristina Ohlsson

Kristina Ohlsson, Zombiefeber 
Rec-ex ifrån Lilla Piratförlaget, Tack!

Handling:
En mystisk främling dyker upp i Eldsala mitt i natten. Det är den varmaste sommaren Herbert kan minnas och getingarna är överallt. Samtidigt börjar människor i Eldsala att bli sjuka. De får feber och röda ögon och Herbert och vännen Sally fylls av onda aningar. Något hemskt är på väg att hända! Tillsammans söker de skydd i sitt hemliga gömställe, den nedlagda kvarnen, där ingen levande – eller död – kan nå dem. Eller kan de det?

Vad jag tyckte:
Kristina Ohlsson är en av mina favoritförfattare och jag gillar både hennes vuxenböcker och hennes barnböcker. I Zombiefeber bjuds vi på en välskriven och riktigt spännande historia. Zombiefeber är rätt otäck med de sjuka som blir zombier och dricker blod. Men det är lagom otäckt och spännande att läsa.

 Zombiefeber är en lättläst med bra persongalleri samt en väl uppbyggd historia. Karaktärerna är lätta att förstå sig på och med tydliga dialoger som för berättelsen framåt hela tiden. Enkla men fina miljöskildringar skapar en underhållande bok som är riktigt bra. Samtidigt som vi har själva historien med zombierna så skildrar Kristina Ohlsson Herberts historia på ett fint sätt. Zombierna är inte alls lika otäcka som det skrämmande att de vuxna ifrån kommunen tycker att Herbert inte bör bo med sin gamla farfar. Vardagsrealism blandat med zombier är en lyckad kombination.