torsdag 27 april 2017

Årets bok 2017


För två dagar sedan släpptes nomineringarna till Årets bok 2017.  Dessa tolv titlar kan man rösta på fram till augusti och därefter vet vi vilken som blir Årets bok!
  • Glöm mig av Alex Schulman (Bookmark förlag)
  • Flickorna av Emma Cline (Natur & Kultur)
  • Andras vänner av Liane Moriarty (Albert Bonniers förlag)
  • Törst av Jo Nesbø (Albert Bonniers förlag)
  • Italienska nätter av Katherine Webb (Historiska Media)
  • Vargarnas tid av Elisabet Nemert (Bokförlaget Forum)
  • Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld (Wahlström & Widstrand)
  • Lykttändaren av Pontus Ljunghill (Wahlström & Widstrand)
  • Björnstad av Fredrik Backman (Piratförlaget)
  • Hennes nya namn av Elena Ferrante (Norstedts)
  • Störst av allt av Malin Persson Giolito (Wahlström & Widstrand)
  • Ett litet liv av Hanya Yanagihara (Albert Bonniers förlag)
Man röstar enkelt genom att fylla i din e-postadress och klicka Rösta. Röstningen pågår t.o.m. 20 augusti och vinnaren meddelas och belönas på bokmässan i Göteborg den 29 september. All information och mycket mer hittar ni HÄR.

Personligen har jag enbart läst tre stycken av böckerna ovan, Björnstad, Sanning och Skvaller samt Störst av allt. Dessa finns omskrivna här på bloggen med.  Det finns dock flera på listan som jag är nyfiken på så som Katherine Webb, Liane Moriarty och Pontus Ljunghill. 


Se mig, Medusa av Torkil Damhaug

Torkil Damhaug, Se mig, Medusa  
Översättare: Helena Stedman

Handling:
Vi är bundna till varandra. Det var det du ville säga den där gången du berättade om tvillingarna som ingen kunde skilja åt. Det spelar ingen roll hur mycket du låtit mig dö i dina tankar. 

Axel Glenne, sonen till en norsk krigshjälte, driver en lukrativ läkarmottagning och lever ett till synes harmoniskt familjeliv. Morgonen efter en tung jour händer det som kommer förändra hans tillvaro helt: En kvinna hittas död i Nordmarka, med skador som ser ut att komma från en björn. Kort därefter hittas ännu en kvinna riven och dödad. Förutom de brutala skadorna verkar kvinnorna inte ha någonting gemensamt utom Axel Glenne. 


Vad jag tyckte:
Jag har hört mycket gott om denna boken men tyvärr blev jag inte helt såld själv. Se mig, Medusa är en ruskigt välskriven och spännande deckare/thriller som bjuder på en riktigt härlig lässtund. Men jag upplever ändå att jag saknar något, att det inte blir riktigt så mycket Wow över det hela som jag hade trott. Dels så tycker jag genuint illa om Axel Glenne, han är inte så sådär mystrevlig som han vill påskina att han är och som alla verkar tycka att han är. Jag tycker han är en skitstövel, ursäkta uttrycket... Men det är å andra sidan en styrka och bevis på att författaren är skickligt på det han gör när han kan få mig att tycka så illa om en karaktär. Men ändå skriva så förbaskat spännande att jag måste fortsätta läsa!

Framemot slutet känner jag faktiskt en aningen förvirrad, jag tycker det blir lite hastigt och lustigt och jag tror inte jag riktigt förstår varför det hela blev som det blev. Vad var liksom själva motivet? Möjligen jag som läste okoncentrerat och missade någon viktig del men jag får inte riktigt ihop historien faktiskt. Visst är det ruskigt otäckt och Damhaug bevisar att de norska författarna verkligen kan konsten att skriva intressanta och spännande deckare. Här finns en smart intrig med många förväxlingar och med en riktigt intressant och oväntad twist framemot slutet.

 Dock så känner jag mig alltid lite förvirrad när jag läst en bok som blivit hyllad på alla möjliga håll och kanter. Jag känner mig lite dum och undrar varför jag inte kan se det där som alla andra tycker är så supermega bra...

Sedan måste jag bara nämna en sak som jag inte kan släppa, vid ett tillfälle så ska den unga kvinnliga polisen ( som jag tyvärr glömt namnet på) äta lunch med den unga nya manliga polisen Arve. På ena sidan beställer hon bara en sallad, något lätt att bara, sådär som kvinnor gör.... På nästa sida har hon världens problem med hur hon ska kunna äta spaghetti på ett snyggt sätt inför sin stiliga kollega.... En liten bagatell men ibland fastnar just sådan små saker hos mig och stör mig på det.

Ett plus för det riktigt snygga omslaget!

Betyg: 3/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: I hyllan,  Johannas deckarhörna,  Fantastiska berättelser, Zellys bokhylla

onsdag 26 april 2017

Surt sa räven om rönnbären, igen....

För två veckor sedan skrev jag ett "Surt sa räven.."inlägg om att en av mina favoritförfattare skulle komma till mitt lokala bibliotek och ha föreläsning. Just då fanns det inte pengar till det men min kära sambo lyckades lösa det och skaffade två biljetter åt oss. Även författaren själv, Christoffer Carlsson hörde av sig och så innerligt vänligt ville han hjälpa till! Tack än en gång!

Men trots allt ståhej så blev det ändå ingen föreläsning i måndagskväll. Istället tillbringade jag och sambon hela kvällen, från 18.00 till ca 1.30 på natten på akuten. Eller rättare sagt så befann vi oss på två olika sjukhus.... Jag har ju haft stora problem med mina smärtor sista tiden och senaste veckan så hade smärtan centrerats i vänster axel. Jag hade även under helgen som gick förlorat förmågan att lyfta axeln och kunde inte ens vrida den på något håll. Smärtorna var fruktansvärda och på måndagen hade jag även fått hög feber. Efter kontakt med min vårdcentral tidigt på morgonen där de rådde mig att åka till jourläkarcentralen i lilla staden ett par mil bort på kvällen. För att de hade inga tider på hela veckan och de tyckte inte jag borde vänta till nästa vecka. Dessutom så ville de inte att jag skulle behöva ha så ont som jag hade. Så vi åkte till jourläkarcentralen på kvällen. Väl där blir jag bemöt på ett väldigt respektlöst sätt där läkaren stövlar in i rummet, hälsar inte ens eller lyssnar på vad jag säger. Han anser att jag inte behöver vara där utan borde åkt till vårdcentralen...Han tittar inte på axeln utan petar bara lite på den, jag hade fortfarande kläderna på mig då.... Han hummar något om spruta och går sedan ut ur rummet... Vid det laget är jag rätt upprörd och börjar stortjuta, min sambo går för att leta rätt på en sjuksköterska för att lösa det hela. Ingen sjuksköterska behagar komma in till mig så vi går ut igen för att leta. Den sjuksköterska vi möter som vi förklara allt för och ber om att få en annan läkare tycker vi i så fall lika gärna kan åka hem.... Det är tyvärr inte första gången detta hänt mig på just detta stället så vi går helt sonika därifrån.

Min kära älskade sambo kör mig sedan till nästa sjukhus ytterligare ett par mil bort. Blir inkallad i triagerummet, får förklara hur det hela ligger till och beskriver även att jag eventuellt tror att smärtorna i axeln kommer sig av att jag ramlade för två månader sedan. De lyssnar och tar mig på allvar, de blir minst sagt upprörd över föregående sjukhus bemötande. Nu hade deras jourläkarcentral precis stängt men de lovade att de skulle hjälpa mig ändå. Jag förstår att en akutmottagning tar emot akuta patienter och jag hade ju inte skadat mig just den dagen. Men en jourläkarcentral ska ta emot patienter som vårdcentralen inte kan/hinner på exempelvis kvällstid. Trots detta så får jag alltså hjälp av en helt underbar läkare som lyssnar på mig och visar total hänsyn. Det första han säger när jag berättat om min situation är han personligen vet hur det är att vara sjuk i fibromyalgi eftersom hans egen mamma lider av det. Lugnt och varsamt hjälper han mig att reda ut varför jag har så ont och tar sig tid att lyssna och visar stor empati. Det visade sig att ett ledband troligen gått sönder då när jag ramlade så illa tidigare i våras. Detta märktes inte just då utan eftersom jag arbetstränat nu i två månader samt sysslat en hel del med trädgårdsarbete både här och hos mina föräldrar så har jag överbelastat axeln och dessutom fått en kraftig inflammation som sträcker sig ned i armen. Jag har nu fått rätt smärtstillande som hjälper mig just nu och nästa vecka ska min läkare på vårdcentralen ge mig en kortisonspruta. En cirkus utan dess like men tyvärr är jag rätt luttrad vid detta laget. Inte första gången jag upplever detta och tyvärr så bemöts jag ofta av både oförståelse och respektlöshet när jag söker vård. Där jag har fått höra att jag inte ens borde kommit dit eftersom jag enbart stukat mig lite och min fibromyalgi bara gör mig hysterisk och känslig...

Personligt även denna gång men behövde lätta på trycket då det var så ledsamt att missade Christoffer Carlssons föreläsning.

Men kunde idag åka till arbetsträningen för första gången på två veckor! Så det är jag i alla fall glad över =)

lördag 22 april 2017

Mambo i Chinatown av Jean Kwok

Jean Kwok, Mambo i Chinatown 
Översättare: Gabriella Andersson

Handling:
Tjugotvååriga Charlie Wong växte upp i New Yorks Chinatown som den äldsta dottern till en ballerina från Peking och en nudelmakare. Trots att hon fötts i USA har hon levt hela sitt liv enbart i dessa kvarter. Nu i vuxen ålder lever hon i samma lilla lägenhet med sin änkling till far och sin elvaåriga syster, och vantrivs med sitt jobb som diskare. 
När hon börjar jobba som receptionist på en dansstudio får hon tillträde till en värld hon hittills knappt förstått existerar, och den klumpiga Charlie visar sig ha ärvt sin döda mors danstalang. Charlie blommar ut, långt från sin fars traditionella österländska regler.
Men så blir hennes lillasyster sjuk… kommer Charlie kunna rädda sin syster utan att behöva offra sin nya värld och identitet?

Vad jag tyckte:
Jag har hört mycket gott om denna boken och när jag sist var på biblioteket så fick den följa med hem. Och så glad jag är för att jag äntligen tog tag i att läsa denna bok! Mambo i Chinatown är en varm och ömsint berättelse om en ung kvinnas försök att hitta sin plats i en värld som delas mitt itu mellan hennes kinesiska rötter och den västerländska världen. Kulturkrockarna mellan faderns önskan och krav på ett konventionellt och traditionellt liv styrt av gamla seder och vanor och den västerländska moderna världen som kan erbjuda nya möjligheter inte bara för henne utan även för hennes lillasyster. Här finns dock inga pekpinnar om vad är rätt eller fel, författaren belyser bara skillnaderna på ett väl genomtänkt sätt och bjuder in till tankar om att istället för att särskilja de två kulturerna åt så varför inte blanda dom.

Mambo i Chinatown bjuder in till en fantastisk läsupplevelse som stannar kvar långt efter man slagit igen boken. Författarinnan har en uppväxt som påminner starkt om Charlies liv och dessa personliga erfarenheter och kunskaper sätter sin prägel på berättelsen med en äkthet och innerlighet som berör mig som läsare väldigt starkt. Språket är behagligt att läsa, mjukt och med detaljer som gör att jag förflyttas ifrån min soffa till just Chinatown. Dofterna, språken, ljuden och atmosfären vibrerar av liv och jag förvånas ständigt över allt det nya jag får lära mig. Jag älskar också skildringarna ifrån dansstudion och njuter av dansens rytmer som känns tvärs igenom boksidorna. Tillsammans med starka karaktärer som känns både levande och trovärdiga blir Mambo i Chinatown till ren läsfröjd.

Mambo i Chinatown är en vacker berättelse som jag starkt kan rekommendera. Det är en berättelse om kärleken till familjen, om drömmar och längtan, om hopp och om sorg.  Det finns värme och även humor i boken som gör den till en av de bästa feel-good jag läst på väldigt länge. Stråken av allvar och mörker blandas på helt rätt sätt med det lättsamma och varma.

Betyg: 4 + / 5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Lottens bokblogg, Bokföring enligt Monika, C.R.M Nilsson , Och dagarna går

fredag 21 april 2017

Bokbloggsjerkan: 21-24 april- Karaktärernas vikt och betydelse

Då fortsätter vi helgförberedelserna med att svara på Annikas jerka!

Denna helg vill hon veta följande: Hur avgörande är karaktärerna tycker du?

Karaktärerna är extremt viktiga för mig, det är ju ofta de som berättar historien och som utgör grunden för berättelsen. Jag tolkar här karaktärerna som personer, alltså själva persongalleriet i en bok.

Livlösa, platta och tomma karaktärer skapar ju ingen bra grund för läsningen tycker jag. De måste kännas levande och äkta. Sedan kan karaktärerna i sig skifta, jag behöver absolut inte gilla alla karaktärer utan snarare tycker jag väldigt mycket om när karaktärerna är lite svåra att gilla. Där jag får kämpa lite för att förstå dom och där det kan behövas lite övertalning innan jag börjar gilla dom. 

Men sedan älskar jag också böcker där jag faller handlöst för karaktärerna/rollfigurerna/personerna. Så som med Francie i Betty Smiths bok Det växte ett träd i Brooklyn. 

Så för mig är det viktigt med levande karaktärer som känns som riktiga människor som andas och är av kött och blod. Sedan kanske jag inte alltid gillar dom eller så är karaktären en ond person eller så är karaktären ytterst älskvärd, skiftningarna i gestaltningen är det viktigaste för mig. Vi människor är inte alla exakt likadana utan alla små skiftningar, olika känslolägen, beteende, personligheter och utseende gör oss just till levande människor. Detta vill jag även ha i de böcker jag läser.

Helgfrågan V.16



Då var det helg igen och denna gång tänkte jag svara på Mias helgfråga.  Denna vecka tar hon hjälp av Ewa som har bloggen Holavedsbrudar - Författarblogg .

Så här lyder frågan:

Följer du en eller flera författare på facebook och/eller Instagram? I så fall vilka och varför?

Ja det gör jag. Främst via Instagram då bloggen har ett helt eget konto där. Jag har även en del på Facebook men jag använder mig inte av denna sida så det blir mer på Instagram. Varför jag följer författare? För att det är spännande att få en inblick i deras liv och arbete samt att man får väldigt många bra tips på böcker och annat spännande. Ibland får man också vara med om lite spännande saker som att jag häromdagen tipsade om och skrev lite om boken Karthistorier skriven av den franska författaren Francisca Matteoli. Dagen efter fick jag en så fin kommentar av henne där hon tackade för att jag delat hennes bok!

En del av de jag följer är:
@kristina_ohlsson
@backmansk
@mattiasedvardssonforf
@charlottecederlund
@marcusolaussonauthor
@jens_daniel_burman

Mitt namn på Instagram är @midnattsord om någon vill kika in! Ute i kanten här på bloggen så ser ni små bilder som byts ut när jag lägger ut något nytt i flödet på Instagram.

torsdag 20 april 2017

Det växte ett träd i Brooklyn av Betty Smith

Betty Smith, Det växte ett träd i Brooklyn  
Översättare: Eva Alexanderson

Handling:
Ett klassiskt litterärt verk som fångar en unik tid och plats lika väl som universella fenomen och levnadsvillkor. 

Francie växer upp i Williamsburg tillsammans med en charmig, men alkoholiserad pappa. Året är 1912. Hennes familj är fattig och vardagens hårda omständigheter överträffar ofta moderna problem. Men Francie är en drömmare som ser ett liv bortom fattigkvarteren, och den svåra uppväxten ger henne en erfarenheter mer värdefulla än all tänkbar materiell standard. Beväpnad med en outsinlig vetgirighet ger hon sig ut för att erövra livet. 

Vad jag tyckte:
Det växte ett träd i Brooklyn är en uppväxtskildring sedd genom en ung flickas ögon. Berättelsen är delvis självbiografisk där författarens egna personliga erfarenheter bidrar med att skapa en äkta och autentisk känsla. Berättelsen inleds med att skildra den fattiga och hårda vardagen för Francie och hennes familj draperat i ett rosa skimmer. Här finns barnets oskuldsfullhet ständigt närvarande och där Francie ser på världen med en barns oskyldiga ögonen. I mitten av boken så börjar det rosa skimret falna alltmedan Francie växer upp till en ung kvinna. Den vuxna världen börjar tränga sig på med sin gråhet och fulhet.

Språket är enkelt på ett väldigt bra sätt, vardagligt men med mjuka undertoner. Där Betty Smith låter oss inte bara få läsa berättelsen utan med sin skicklighet i att måla fram miljöerna, dofterna, rösterna och atmosfären så tar hon oss med till denna fattiga delen av Brooklyn. Jag befinner mig där tillsammans med Francie, betraktande de gamla med sina utslitna tänder och ensamhet, jag lyssnar på positivhalaren med sin lilla apa, jag följer med Francie för att köpa gammal och trasig bröd som ska mäta hela familjen i en vecka.  De vuxnas närvaro finns där hela tiden och den karga kärleken som finns där lyser som ett ljus i den vardag som stundtals är riktigt mörk. Det växte.... är kvinnornas berättelse även om männen finns där i bakgrunden. Men kvinnorna står i fokus och jag fascineras över deras mod och styrka.

Det växte.. är en skimrande vacker berättelse som berör mig starkt och jag längtar verkligen efter att få fortsätta läsa nästa del.  Boken som sådan kom ut redan för 60 år sedan men den håller än idag i denna fina nya utgåva. Berättelsen rymmer så många allmänmänskliga frågor och känslor att det de 60 åren som sådana inte spelar någon roll. Kärlek, grymhet, fattigdom, längtan efter något större och något bättre, är känslor och tankar vi alla kan känna igen oss i. Francies kärlek till böcker är också det något som bidrar till denna fantastiska berättelse. Om hur hennes mormor ger hennes mor Katie ett råd, läs en sida ur Bibeln och en sida ur Shakespeares samlade verk för barnen varje kväll. Ge flickan en bildning så att hon kommer vidare, bort ifrån fattigdomen och svälten.

Det växte ett träd i Brooklyn är en magisk vacker berättelse som jag varmt kan rekommendera.


Betyg: 4+/5
Boken kommer från: Rec-ex från Bookmark förlag, tusen tack!
Andra som skrivit om boken: Fru E:s böcker,  Boklysten, Hanneles bokparadis