torsdag 23 mars 2017

50 frågor eller en möjlighet att lära känna mig lite bättre =)

Monikas bokföring lade upp en enkät och eftersom det alltid är roligt med enkäter så tar även jag och svarar på den! Det är fritt fram att norpa enkäten och svara själv i sin egen blogg! 

1. Vem litar du på?
Min familj och min sambo. 

2. Var skulle du vilja vara just nu?
Just nu är jag väldigt nöjd med den plats jag befinner mig på men jag längtar onekligen till sommarens semester där en av veckorna ska spenderas i en stuga långt ut i skogen!

3. Favoritstad?
Arboga. Helt enkelt för att det var där som mitt liv började om på nytt, där fann jag både mig själv, min sambo och hittade även tillbaka till min familj

4. Vilket är ditt favoritnummer?
22

5. Vad var det senaste du åt?
Mariekex och kaffe =)  

6. Om du var en krita, vilken färg skulle du vara då?
Mörk turkos tror jag nog

7. Hur är vädret just nu?
Solen skiner på en klarblå himmel!

8. Vem var den senaste personen du pratade i telefon med?
Svarar på denna ur ett privatperspektiv, pratar annars väldigt i telefon på arbetet men det passar inte in här precis. Den sista jag pratade med i telefon var pappa.

9. Vad är det första du ser hos det motsatta könet?
Rent fysiskt är det nog händerna jag ser först =) Om man tänker personlighetsmässigt så går jag efter snällhet. Nu är det inte så att jag är i behov av att kolla in andra eftersom jag har en sambo men tolkar frågan lite mer generellt utefter andra personer oavsett kön och ur ett mer vänskapligt perspektiv.

10. Vad har du för skostorlek?
38/39

11. Favorit tv-program?
På Spåret samt Doobidoo

12. Har du några syskon?
Två yngre systrar.

13. Längd?
161 cm.

14. Hårfärg?
Originalfärg är cendré, numera mer grått som dock döljs av hårfärg.

15. Ögonfärg?
Blå/grå

16. Använder du kontaktlinser?
Nej! Avskyr att pilla mig i ögonen, använder dock glasögon.

17. Favorithögtid?
Midsommar är speciell för mig, från det år jag träffade min nuvarande sambo och framåt. Vi har en speciell tradition på midsommar nämligen. Vi packar våra ryggsäckar med lyxig picknick och sedan beger vi oss ut i skogen, vi vandrar i från 3 timmar och uppåt. Bara vi, hunden och skogen, hela dagen. 

18. Favoritmånad?
Augusti gillar jag av någon anledning

19. Har du gråtit någon gång utan anledning?
Förstår inte riktigt frågan, om man gråter så har man ofta en anledning eller en känsla eller någon form av orsak till att man gråter. Sedan kan det beror på något litet eller på något större. 

20. Vilken var den senaste filmen du såg?
Jack Ryan: Shadow Recruit

21. Favoritdag på året?
Jag kan inte påstå att någon speciell enskild dag är min favorit, har många kära dagar som när familjen fyller år eller liknande. 

22. Är du för blyg för att fråga ut någon på dejt?
Ingen aning! Det var så många år sedan jag ens behövde tänka på detta.

23. Kan du stå på huvudet (utan att luta dig mot en vägg)?
Nej det kan jag då rakt inte.

24. Kramar eller kyssar?
Kramar.

25. Choklad eller vanilj?
Vet inte riktigt om det är glassmaken de är ute efter här men svarar choklad

26. Har du tatueringar?
Nej men skulle vilja ha en.

27. Vad lyssnar du på just nu?
Snarkande hund, spinnande katt och tystnaden. Perfekt ljudkombo!

28. Är du kär i någon kändis?
Nej verkligen inte.

29. Vilka böcker läser du just nu?
Stuart MacBride En sång för de döda.

30. Piercingar?
Nej

31. Favoritfilmer?
Episka storslagna filmer gärna med historiska inslag eller möjligen superhjälte-filmer men också en välgjord actionfilm eller en riktigt ruggig skräckfilm. Möjligen en välgjord animerad film. Är lite av allätare när det kommer till film och har inte någon direkt favoritfilm så sett.

32. Favoritsport?
Ridsport! 

33. Vad gör du just nu?
Svarar på denna enkäten! I övrigt så läser jag och dricker kaffe.

34. Smöriga, naturella eller saltade popcorn?
Saltade med smör på!

35. Hundar eller katter?
Både ock, kan ju inte säga bara katt eller hund då jag har båda här hemma!

36. Favoritblomma?
Aklejor är så fina, jag måste verkligen plantera några sådana i vår lilla trädgård.


37. Har du blivit påkommen med att göra något du inte får göra?
Tror inte det!

38. Har du en bästa kompis av det motsatta könet?
Min sambo är också min bästa vän.

39. Har du älskat någon någon gång?
Absolut och jag gör det fortfarande

40. Vem vill du träffa just nu?
Min syster-yster som bor i USA.

41. Är du fortfarande vän med folk från skolan?
En vän har jag kvar.

42. Hur imponerar man på dig om man är kille?
Med snällhet, må låta tråkigt men för mig är snällhet en väldigt underskattad egenskap.

43. Gillar du att flyga flygplan?
Vet inte, har bara gjort det två gånger i mitt liv och det var en sisådär 20 år sedan så vet inte hur jag skulle känna för det idag.

44. Höger- eller vänsterhänt?
Höger.

45. Hur många kuddar sover du med?
Fyra stycken! Två under huvudet, en som armstöd och en mellan knän, allt som behövs för att ge en värkande kropp vila under natten.

46. Saknar du någon?
Ja, jag saknar vår hund JumJum men allra mest saknar jag just nu Chili och Luna som gick bort i höstas.

47. Lyssnar på radio?
Ibland, i bilen blir det en del och så på jobbet. 

48. Bästa beslutet du har gjort i år?
Att fortsätta fightas med min sjukdom och dessutom att jag orkade kämpa för att få arbetsträning.

49. Sämsta beslutet i år?
Inget som jag kan komma på, året är dock rätt ungt än så länge.

50. Din senaste nerladdade app?
C-More, som om vi verkligen behöver fler streamingtjänster... 

YES!

Västmanländskans bokblogg anordnade en utlottning av Hallahem: Den sista striden, skriven av Susanne Trydal och Daniel Åhlin. Och jag vann! Så oväntat då jag inte brukar vinna men så glad jag blev! Jag har längtat efter denna sista delen länge nu och kan knappt bärga mig innan jag kan börja läsa denna sista boken.


Sagan om Despereaux av Kate DiCamillo

Kate DiCamillo, Sagan om Despereaux: Berättelsen om en mus, en prinsessa, lite soppa samt en trådrulle.

Illustrerad av Timothy Basil Ering
Översättning: Ulla Roseen

Handling:
Det här är berättelsen om Despereaux Tilling, en modig liten mus med stora öron, som förälskar sig i människoprinsessan Pea. För detta blir han förvisad av musrådet ner i den mörka fängelsehålan under slottet. 

Här kunde det hela ha slutat för Despereauxs del, men som tur är visar det sig bara vara början på ett äventyr fyllt av förtvivlan, kärlek och soppa.

Vad jag tyckte:
Sagan om Despereaux är en charmig berättelse om en liten mus och hans osannolika äventyr. Kate DiCamillo följer sagans form i sin bok där vi har en osannolik hjälte, en prinsessa i nöd, ett otäckt monster, en allvetande röst som gärna lägger sig och kommenterar handlingen samt ett relativt lyckligt slut. Despereaux är en liten mus som tyvärr enligt de andra mössen inte riktigt är så musig som han borde vara. Tex så hade han ögonen öppna när han föddes och han läser i böckerna istället för att äta upp dom. När han dessutom blir förälskad i människoprinsessan Pea då måste ju mössen göra något åt saker, för så har kan det bara inte gå till.

Sagan om Desperaux bjuder på en lekfull och söt berättelse som jag tror skulle passa utmärkt som högläsning.  Detta är en berättelse om mod och vänskap, en hel del om kärlek också samt om att vara annorlunda. Sagan om Despereaux är mysig läsning som passar fint att läsa även för en vuxen person. Ibland behöver man läsa något snällt, något som är fint och som på ett vis fungerar som lite tröst.  Despereaux vår osannolika lilla hjälte visar oss hur sorgen fungerar men han visar också på kärlekens krafter. Han tar oss med på ett äventyr där vi får lära känna några mycket speciella karaktärer.  Stundtals blir berättelsen väldigt mörk och otäck så vill du läsa för ditt barn eller någon annans barn kan det nog vara bra att du läser boken först. Vissa bitar i berättelsen kan nog te sig en aningen skrämmande för de allra minsta barnen.

En saga på alla sätt och vis som jag njuter av och jag definitivt läsa mer av Kate DiCamillo.

Citat ur boken, s 119: " Men kära läsare, vi får inte glömma att Kung Philip älskade drottningen och att utan henne var han förlorad. Häri ligger faran med att älska. Hur mäktig man än är, hur många riken man än regerar över, så kan man inte hindra den man älskar från att dö. Att göra soppa olagligt och förklara råttor fredlösa lindrade smärtan i den stackars kungens hjärta. Så därför måste vi förlåta honom".

Boken är illustrerad med utsökta blyertsteckningar som bidrar till att göra sagan så fin och läsvärd.


Betyg: 4 -/5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: MsHisingen,

tisdag 21 mars 2017

Tematrio: Vårtecken


Denna vecka bjuder Lyrans noblesser oss på en lite annorlunda tematrio som inte har med litteratur eller kultur att göra.  Så här säger Lyran "Den här veckan är det officiellt vår. Och för en gångs skull kommer temat inte att vara begränsat till litteratur eller kultur. Alla svar är OK på frågan "vad har du sett för vårtecken hittills?"

Våren är verkligen på väg och snart är det även dags att ställa om klockan till sommartid. Så tre vårtecken känns som en lämplig trio denna vecka.

  1. Asfalt. Måhända ett väldigt tråkigt svar men när jag kan känna fast asfalt under fötterna/skorna då vet jag att våren är på väg. Visst har vi ofta inte metervis med snö här i södra Småland men ofta slask, is och annat jävelskap som gör varje runda med hunden till en prövning. Så när jag kan ta på gympadojorna och känna fast asfalt under fötterna så njuter jag!
  2. Knopparna på buskarna och träden. De där allra minsta små knopparna gör mig lycklig! 
  3. Ljuset. Solen börjar skina och det skymmer allt senare på kvällen. Dagarna känns längre och längre för varje dag. Vintern som sådan gillar jag rätt bra men den svåraste tiden är istället januari, februari och mars, pga mörkret och det gråa och slasket utanför. Så  ljuset är viktigt för mig och nu vid denna tiden på året så börjar jag leva upp igen. 
Bubblare: Fågelkvitter! Det är så tyst om vintern och när jag hör de första fåglarna framåt vårkanten så blir jag alldeles bubblig av glädje. Tidigt på morgonen när fåglarna startar sin morgonkör så kan jag bli sittande bara lyssnade på deras ivriga sång och kvitter. 

Naondel av Maria Turtschaninoff

 Maria Turtschaninoff, Krönikor från Röda klostret: Naondel  


Handling:
I Naondel får Ursystrarna som grundade det Röda klostret med egna ord berätta sin historia.
Kabira har som ung flicka fått i uppgift att vårda en källa med både goda och onda krafter. Men då hon förälskar sig i visirens stiliga men självupptagna son Iskan avslöjar hon källans hemliga förmågor för honom. Iskan ser genast hur han kan använda källans krafter för sina egna mörka syften, och Kabiras felsteg har fruktansvärda konsekvenser både för henne själv och hela hennes land.
Fångad i Iskans harem får Kabira snart sällskap av andra kvinnor: nomadflickan Garai, krigaren Sulani, drömväverskan Orseola och många fler. Systerskap och endräkt mellan kvinnorna uppstår inte av sig själv. Först då de börjar samarbeta blir en flykt möjlig. Men den har ett pris, både för dem som stannar och dem som flyr.
Vad jag tyckte:
Jag skrev tidigare idag om en fantasy som tyvärr inte fungerade för mig, Dans för död prinsessa. Nu tänkte jag istället försöka skriva om Naondel. Även detta en fantasy som utspelar sig i ett påhittat världsbygge men som är av en mer lågmäld fantasy.  Där världen och platserna, religionerna och språken, kulturerna och livsstilarna mer påminner om en historisk tid och värld, möjligen med rötterna i den fjärran öster. Detta är vad jag påminns om när jag läser Naondel, en fläkt ifrån fjärran östern.  Möjligen är jag fel ute men så upplever jag boken. Fantasyinslaget kommer från att världen som sådan är helt påhittad, det är inte någon plats/land som existerar i vår egen verklighet. Samt inslaget med den heliga källan som har magiska förmågor. 

Naondel är precis som i de föregående böckerna i serien, Arra och Maresi, kvinnornas berättelse. Dessa tre böcker bildar en helhet men går att läsa i vilken ordning som helst. De är alltså fristående men ändå en sammanhängande helhet. Det finns ytterligare en bok till som utspelar sig i samma värld, Anache heter den och denna vill jag väldigt gärna läsa snart med. I Naondel går vi dessutom bakåt i tiden, långt innan Maresi utspelar sig. Dessa två böcker är väl de två som enligt mig bildar en egen duo då de både är kopplade till det Röda klostret. De två andra böckerna är som jag uppfattat det fristående berättelser som utspelar sig i samma värld men inte har anknytning till det Röda klostret. ( Hoppas ni förstår!) 

Så i Maresi får vi lära känna Röda klostret och dess invånare samt få förståelse för Gudinnorna och dess roll i klostrets historia. I Naondel går vi tillbaka i tiden och får veta hur det Röda klostret grundades. Detta är som sagt kvinnornas historia och i Naondel så möter vi allra först Kabira som i sin tur är den som skrivit ned de andra kvinnornas historia. Dessa kvinnor hör samman för att att Kabira är hustrun medan de andra är hennes make Iskan konkubiner. De är alla inlåsta i en "gyllene bur" och kan inte lämna det förgyllda palats där Iskan placerat dom. Iskan är en maktgalen man som desperat vill lägga sig hela landet för sina fötter och han är bered att göra i princip vad som helst för att nå sitt mål. Kvinnornas röster växlar, som i en kör där deras liv flätas samman till en helhet. Vi får möta nomadflickan Garai, krigaren Sulani, drömväverskan Orseola samt några till. 

Varje kvinna är unik i sin röst och har sin roll i berättelsen men de utgör ändå en del av något större. Vissa bitar är hjärtskärande att läsa om, där deras utsatthet och plågor gör stundtals ont att läsa om. Men Naondel rymmer också mycket ljus och kärlek. Skildringarna av de olika kvinnorna är så utsökta och vackra att jag emellanåt ryser av behag. Där världens landskapet målas fram med den allra mjukaste penseln och där jag nästan kan tro att känner lukten av kryddträdgårdarna, rökelsefaten eller havets sälta. Med en varsam hand lyfts känslorna fram hos de olika kvinnorna, ömsint och vackert skildrat är deras levnadsöden. Kärlek som är både destruktiv och mörk, kärlek som är så vacker att den gör ont i själen. Maktlystnad och girighet, galenskap och fångenskap. Det är en komplex historia som Turtschaninoff skapat. 

Naondel är en bok som stannar kvar i mitt hjärta precis som de två föregående har gjort. Och där kommer den stanna kvar väldigt länge. Detta är böcker jag lånat på biblioteket men som jag väldigt gärna skulle vilja äga. För att kunna läsa om när behov uppstår.

Betyg: 5/5
Boken kommer från. Biblioteket
Andra som skrivit om boken:  Prickiga Paula, Carolina läser

Dans för en död prinsessa av Lo Kahn

Lo Kahn, Dans för en död prinsessa

Handling:
En tjuv, en slottspiga och en ung soldat är bara några av dem som fångas upp i den dödliga kampen om dubbeltronen och den söndrade världens öde. Stig in under tvillingmånarnas sken, till en värld där dröm och verklighet är två sidor av samma mynt, där gudarna har fallit och de levande och de döda vandrar sida vid sida. 

Den mystiska drottningen Ysabel har styrt Ghend i över en mansålder. Det sägs att hon är trollkunnig och inte åldras. Välstånd och fred råder, och riket är mäktigare än någonsin. Men en spricka har uppstått mellan de levandes och de dödas värld. Skuggorna tätnar i söder. Fladdermössen flyr Länderna i väster. Dagvandrarna rör på sig och gudarna är oroliga. Världen håller på att rasa samman.
Balansen måste återställas och vissa tror att prinsessan Leana kan rädda dem alla. Problemet är bara att hon har varit död sedan drottning Ysabel kom till makten …


Vad jag tyckte:
Jag fick syn på denna boken hos Vargnatts bokhylla och blev extremt sugen på den. Jag menar fantasy, främmande världar, flera berättarröster och allt kunde ju bara inte bli fel. Men det blev det... Eller inte helt fel men ändå inte helt rätt heller. Jag är extremt förtjust i fantasy som utspelas i världar som helt och hållet är uppbyggda av författaren ( Typexempel är Tolkiens Midgård) Ett världsbygge som rymmer olika folkslag, kulturer, samhällsformer, livsstilar, religioner och språk tycker jag är spännande och många gånger väldigt fascinerande. I Dans för död prinsessa så har vi hela detta världsbygget men för mig känns det inte riktigt som en helhet. Här finns mängder av detaljer och genom de väldigt många berättarrösterna får också ta del av vitt skilda delar av denna världen. Men jag får inte världen att bli en helhet utan alla dessa influenser och spår ifrån en mängd olika fantasyförfattare gör mig bara förvirrad och osäker.  Bitvis så glimrar det till och blir riktigt snyggt och jag häpnar över skildringarna från de olika världsdelarna. Författaren har verkligen lagt ner arbete på sin värld och även om just jag inte blir så förtjust i det så vill jag heller inte dissa boken helt. För här finns bitar som är riktigt bra och kanske så kommer en annan läsare att älska boken på ett helt annat sätt än jag.  Tex så gillar jag hela tanken kring tvillingmånarna och tvillingtronen, det är en intressant aspekt på gott/ont, ljust/mörker.

Dessutom så finns här en mängd begrepp och ord som inte får någon förklaring för än långt in i boken, det är inte så att jag vill att allt ska skrivas ut i detalj och där all fakta och information ska vara extremt tydligt. Nej istället vill jag ha världens struktur samt den fakta och information insmuget i själva berättelsen. ( Typexempel Marcus Olaussons Rotlös) Där jag genom berättelsen får förståelse på ett snyggt sätt. Om det finns väldigt många ord, begrepp och uttryck som behöver en tydlig förklaring så är en liten ordlista ett bra alternativ om man inte vill belasta sin berättelse med för mycket ren fakta. I Dans för död prinsessa blir det mest ett virrvarr med influenser från mängder av myter, legender och religioner. Där ord, uttryck och begrepp inte blir förklarade på ett tydligt sätt där jag förstår deras innebörd och samband med berättelsen och där jag inte får allt att bilda en helhet.

Dessutom så är det alldeles för många berättarröster för mig, i efterordet nämner författaren ( som i sin tur är en pseudonym) att han hämtat inspiration ifrån bla George, R.R Martin och det märks tydligt i antalet berättarröster. Men där Martins stora antal röster bildar en snygg helhet och en komplex röster så känns det för mig här i denna boken som att vi får en rad med berättarröster staplade efter varandra och där de olika karaktärerna inte ens hänger ihop med någon form av röd tråd. För det är mitt stora problem, här finns ingen gemensam anknytning mellan de olika röster och där jag inte förstår vad som är själva grundhistorien. Vad har alla dessa röster gemensamt?

Men trots allt negativt så läste jag ut boken, dock är jag osäker på att jag orkar uppbåda intresse för att läsa del två. Det finns bitar som är riktigt snyggt gjorda och språkligt sett är Dans för död prinsessa riktigt trevlig att läsa. Några av berättarrösterna var också extra intressanta såsom Noor och Jella.  Så nja tyvärr fungerar inte Dans för död prinsessa för mig. Men jag råder er alltid till att prova själva!

Betyg: 3- / 5
Boken kommer från: Biblioteket
Andra som skrivit om boken: Vargnatts bokhylla,  Läsdagboken

söndag 19 mars 2017

Våra kemiska hjärtan av Krystal Sutherland

Krystal Sutherland, Våra kemiska hjärtan
Översättare: Jessica Schiefauer

Handling:
Henry Page är en obotlig romantiker! Han har bara aldrig upplevt den stora kärleken. Inte ännu i alla fall. När Grace Town haltar in i hans liv med käpp, för stora pojkkläder och duscha verkar inte stå högst på hennes att göra-lista, vet han att det är på väg att ändras. För alltid. 

Vad jag tyckte:
Våra kemiska hjärtan är varmhjärtad, charmig och älskvärd berättelse om tonårskärlek och vänskap. Men samtidigt berör den tunga ämnen som sorgens destruktiva krafter men också hur kärleken i sig kan bli både förstörande och förtärande. Skarpsinniga dialoger, kvicktänkta repliker och en hel hög med populärkulturella referenser såsom Harry Potter citat bidrar till att göra boken till något riktigt speciellt.

Jag är väldigt förtjust i att läsa just denna sort av tonårsböcker. Speciellt amerikanska som berör ämnen som kärleken, livet, vänskapen och döden på ett lättläst och underhållande sätt. Böcker som känns snälla att läsa och får det att pirra i magen. Där känslorna svallar och det är dramatiskt på alla sätt.  Våra kemiska hjärtan är just en sådan bok men utspelar sig i Australien. Den lyckas väl med att få mig att känna just det där mysiga pirret där jag mest sitter och fånler av glädje och lycka. Våra kemiska hjärtan är dramatisk och känsloladdad men utan att bli alltför sentimental eller sockersöt. Utan Våra kemiska hjärtan är en finstämd och vacker bitterljuv skildring av den allra första förälskelsen.

 I mitten av boken kommer en svacka då jag blir lite trött på det kvicktänkta och de rappa replikerna, att varje mening fylls med ironi och sarkasm. Men det släpper efter ett tag och istället framträder en betydligt mörkare och allvarligare historia. En historia som verkligen berör och snart fånler jag inte utan sitter med en klump i magen. På slutet kommer en liten tår och jag känner mig väldigt nöjd med läsningen. Jag fick precis det jag ville ha, känslor, kärlek, dramatik, lite tårar och en del fniss. Språket är lättillgängligt, rappt och med bra driv i sig. Jag gillar också inslagen av sms i historien, de passar väl in och är inte störande på något sätt utan bildar ett fint komplement till historien. Nu skulle jag dock gärna vilja läsa samma historia men sett ur Grace perspektiv.  Det är intressant att se hur Henry Page i sig själv är en stark individ som verkligen sätter värde inte bara på andras betydelse utan också värdesätter sig själv väldigt högt. Mycket trevligt!

Våra kemiska hjärtan bjuder på en välskriven berättelse med unika och speciella karaktärer som man lätt fäster sig vid. Ett tydligt språk skrivet med lätt hand med lagom mängd detaljer och fräscha liknelser i språket. Dessutom väjer inte författaren för att skapa mörker och komplexa val i denna magiska kärlekshistoria. För kärleken är inte bara rosa moln och fluffigt sockersöt och den allra första kärleken kan både vara mörk och ful och fylld med ångest. Skönt att författaren vågar väva in detta i historien vilket fördjupar berättelsen och ger den tyngd.

Ett plus i kanten för att det finns närvarande föräldrar med i bilden som faktiskt verkar bry sig om sina barn och försöker på bästa sätt skapa en bra tillvaro för dom. Ännu ett plus för Henrys fina relation till sin syster. Och ett stort plus för att det finns med en homosexuell relation som framställs som något helt normalt och inte görs till något som behöver problematiseras.

Jag kan varmt rekommendera Våra kemiska hjärtan om du behöver en liten lyckokaka som fyller dig med pirr och varma känslor.

Betyg: 4/5
Boken kommer från: Biblioteket.
Andra som skrivit om boken: Beas bokhylla, Prickiga Paula, Romeo and Juliet, I heart fantasy